söndag, april 25, 2010

Ett jobb att se fram emot



Min nya arbetsplats är en stiftelse, men de flesta tror att det rör sig om ett museum. I torsdags hämtade Henrik, Roger och jag en kopia av en vikingabåt (eg är modellen från Vändeltiden, alltså perioden strax före). Den tillverkades för ca 20 år sedan av entusiaster i och man lokaliserade den till Gällö. Vi hämtade den i ett fuktigt lastbilsgarage som ska rivas. Båten har under de senaste åren farit illa. Bordläggning har ruttnat.

Jag ska tillsammans med Roger få den i skick igen till sommaren. Ett kul och intressant jobb!

Under etiketten "Jamtli" kommer jag att skriva och  visa bilder på valda delar av mitt arbete med vikingabåten Arnjot och annat som händer på Jamtli som jag finner intressant. 

tisdag, april 20, 2010

Du sköna tid

Det har inte passerat en atomvinter, även om det drar askmoln stora som kontinenter över himlen.
Jag har bara inte haft tid att uppdatera bloggen i den takt jag gjorde som en fri ande.

Istället gör jag mitt bästa, som en bland andra lönearbetande på en planet i utkanten av en galax bland miljarder andra galaxer.

Jag bor ännu - opraktiskt nog - i en stuga, vid kanten av en skog, långt från arbetsplatsen i närmaste stad. Med den accelererande urbaniseringen kommer jag snart att följa efter alla andra anpassligt sinnade i den framtid som redan är här.

Vi har inget val eftersom marknaden sägs ha en inbyggd intelligens som gör den långt smartare än du och jag - och dessutom är den global.

Vi människor är små, mycket små, för att inte säga betydelselösa, redan i det lilla, lilla globala marknadsperspektivet.

En och annan, mer andligt sinnad människa, frågar sig; var det för det här vi kom till, ur ett kosmiskt perspektiv?



tisdag, april 13, 2010

Vlog 1 - Att återfinna sig själv



Imorgon ska jag börja jobba som vanligt anställd. Det var över 20 år sedan. Lika länge som jag har gjort uppehåll i min telemarkåkning, slår det mig nu.

Vad har jag gjort dessa 20 år? Jag har sakta men säkert glömt bort hur man gör när man är lycklig. Att vara lycklig är att vara i nuet. Att inte tänka på dåtid eller framtid eller oroa sig för hur man ska få ihop det ekonomiskt.

Som egen företagare (författare) har jag oroats så mycket att jag inte vet vad, fast jag inte förstått det. Mina kroppsvätskor har sakta men säkert blivit alldeles sunkiga. Först märker man det inte. De första åren som egen är allt kul och spännande - även om man tjänar mindre än varje annan lön en löntagare kan ha tycker man det är kul och himmelen och lite till. Man tror sig snudda vid stjärnorna.

Sen smyger det sig på en utan att man märker det. Man gnor och gnor. Man glömmer åka skidor. Man glömmer ta semester. Man sjukskriver sig aldrig. I mitt fall har jag jobbat konstant;  skrivit böcker, planerat böcker, eller planerat föredragsturnéer eller genomfört föredrag och malt på i denna cirkel, år ut och år in.

Jag har stått på tå i 20 år.

Idag släppte jag greppet. Stack till Åre och köpte ett par skidor till eftersäsongpris och körde så det brände i låren.

Jag återvann lyckan. Och nu ska jag fan i mig behålla den.

måndag, april 12, 2010

Det förskrämda ordet jämlikhet

Vad vet vi människor? Även när vi tror oss veta, tror vi. Eller kanske bättre uttryckt, även när vi är bergsäkra på en sak så tror vi.

Ord och tankar har förmågan att förtrolla oss på ett närmast hypnotiskt sätt.

De senaste decennierna har politiska fördelningstankar fått stryka på foten. Till och med "Liberalismen" har slutat att vara liberal, det vill säga sträva efter frihet, istället har man talat om ny- eller neoliberalism. På något sätt har man satt marknaden före människan.

All tro har satts till att marknadskrafterna ska reda upp problemen.

Bara marknaden fungerar så kommer även människan sen att få det bra.
Något sådant har man trott.

Jag tror tvärt om. Jag tror tvärt om helt utan politisk eller ekonomisk analys. Jag tänker: Vad kan vara viktigare än människan? Hur kan man ens få för sig att sätta ett tankesystem, en abstraktion, före människorna som ska leva i det?

På ett lite tafatt sätt försöker ett parti, socialdemokraterna, markera att de tänker annorlunda. De säger, men inte så högt och inte så ofta, men ändå: "Vi sätter människan i centrum".

Det låter lite tomt och naket, nästan förskrämt, för även socialdemokraterna har gått med på att vi alla förflyttat våra tankar långt utåt höger. Även socialdemokratin har på något sätt gått med på det som kallas Washington consensus, en term vars mening även den har glidit högerut och mer och mer kommit att betraktas som en överenskommelse om att marknadsfundamentalism det är bra det.

Att bara den fria marknaden får råda så blir allt så himla bra.

Men gång på gång visar det sig att det jag känner i magen, kanske även de flesta som på den svenska politiska skalan lite tvehågsna ändå ställer sig på den rödgröna sidan, att fördelning är bra.

En bättre fördelning gör människor friskare, mer välutbildade, mindre brottsbenägna.
Det har man forskat fram.

Trots denna forskning, som stöder min magkänsla, så känner jag viss hopplöshet. För sådana som Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund kommer aldrig att dela min syn.

Man kan lägga fram hur många forskningsrapporter som helst, Maud, Fredrik och Janne kommer ändå aldrig att begripa. Därmed finns det också ett stort gäng väljare som kan komma att fortsättas bli indoktrinerade med deras bild av vad som är bra; dvs att marknaden ska sköta allt.

De på den rödgröna sidan tvingas därför att fortsätta att kämpa för att göra vår lilla pyttebit av världen lite drägligare.

Den kampen är svår. För vi har levt i minst två decennier nu med en sorts snedvriden indokrinering vars ursprungskällor inte är så illa i sig, jag tänker bland andra på Milton Friedman. Det är bara det att hans apostlar  tror så hårt och håller så fast vid att allt ska avregleras, allt ska marknaden sköta, så de blivit fundamentalister: Marknadsfundamentalister.

* * *
Läs för all del en glimt om forskningen som visar att "Jämlika samhällen nästan alltid är bättre", som Richard Wilkinson skriver i Expressen.

lördag, april 10, 2010

Att åka telemark efter många många år



Räknar jag rätt är det 22 år sen jag åkte Telemark. Min vanliga utförsåkning har jag visserligen hållit liv i, men det är faktiskt roligare att åka telemark så jag frågar mig nu varför jag inte åkt det på alla år?! Nu fick jag låna ett par (Dynastar Legend) och till min häpnad passade mina gamla läderpjäxor i de två decennier modernare bindningarna.

Det var bara att stoppa i pjäxan och åka. Vilken utveckling på skidor!!! Fantastiska skidor. Och parallellt med skidorna kan man numer filma med en telefon, mejla filmen och vips - även lägga ut den på youtube.

Jag blev så jublande glad av att åka att jag inte vet vad!