söndag, oktober 31, 2010

Söka musik med Google, ännu bara Bollywoodmusik


Det var länge sen jag gav upp Spotify. Jag trivs inte med tjänsten, främst för att jag aldrig hittar det jag letar efter.
Sen får Branschen och Stim vara hur nöjda de vill med att de fått en åttfaldig ökning på sina intäkter. Det bryr inte mej, jag bara förvånas.

Jag letar på andra ställen. Ett tag har jag hängt på www.jango.com och där har jag hittat mer som varit nytt för mig än jag någonsin lyckats med på Spotify.

Jag finner Bollywoodmusik förtjusande. (Kitschigt? visst men också glatt och roligt och vansinnigt färgglatt och fantastiskt romantiskt. (Att sjunka in i denna sagovärld och få vara romantisk några minuter eller timmar är underbart som omväxling!)
   Därför blir jag så glad att Google mekar med en tjänst, som jag hoppas blir wordwide, för att leta musik. Alltså som vanligt bara googla och hitta det man vill ha. Ännu experimenterar man bara i Indien med detta. (Kina lär också ha en variant, men bara inom landet).

Här första söksidan http://www.google.co.in/music/

Och en låt i högen: http://www.in.com/music/track-udi-605686.html

Ännu går det bara att streama en låt i taget, men vad kan det inte bli av detta om man bygger det färdigt - och får bygga det färdigt för den trögaste industrin på jorden.
   En tanke som slår mig är frågan varför detta sker först i Indien och inte här? Jag kan bara spekulera, det är ett faktum att Indien i många avseenden ligger före oss, att film- och musik- och nöjesindustri i Indien därför fattat läget bättre än våra dito. Alltså har Google kunnat träffa vettiga avtal med branschen, vilket verkar vara omöjligt här.


Och ja, jag vill jag hitta böcker på samma suveräna sätt, Googla eller Binga, jag struntar i vilken sökmotor som leder mig till boken, filmen, musiken, teaterstycket.
   Betalning? Ja, jag betalar jättegärna om jag kan ladda ned grejerna på min läsplatta, lyssnarmaskin eller vad jag nu har. Men det ska ske till rätt pris.
   Som det är nu tar de ohemult betalt både för musikstycken, men framför allt för E-böcker.
   Vid produktionen av E-böcker slipper ju förlagen den största kostnaden: Tryck. Ändå tar de betalt för varje enskild fil som vore den tryckt. Helt galen prissättning. Men det tänker jag återkomma till i en egen postning.

lördag, oktober 30, 2010

Yates och civilisationen


Läser igen efter många år. 

Skrevs/gavs ut mitt födelseår -61.  Jag blir lika misantropisk som vid första läsningen. Civilisationen vi byggt är åt helvete. Men det är ur min synvinkel - och ur Yates redan för 50 år sen. Min hustru tycker annorlunda. Kanske de flesta är som min hustru.
   Det är jag som är särlingen. 

   Det som gör Revolutionary Road speciell är att den ibland har tonfallet av satir, men lika ofta är naket realistisk.  Två stilar, två förhållningssätt som brukar leda till katastrof om man mixar. Yates gör det till synes utan besvär.
   Dag efter dag går Frank, huvudrollsinnehavaren till det han kallar "Världens tråkigaste jobb". Hans hustru sätter igång helt andra dramer. Båda vantrivs dom i den värld de själva och grannarna återskapar dag efter dag efter dag. Alla dricker för mycket. 


Ett tidshopp och och vi kan knyta samman Yates beskring av den förverkligade Amerikanska medelklassdrömmen tidigt 60-tal med vad Roland Paulsen, sociolog, idag skriver om arbete
___________

Vad som händer när arbetet blir ett självändamål har han analyserat i boken ”Arbetssamhället” som ges ut inom kort. Han frågar sig vad vitsen är med att jobba åtta timmar om dagen och tycker att politikerna är fel ute när de slåss om att generera flest arbetstillfällen.

”Jag finner viljan att skapa arbete underlig, för att inte säga absurd”, står det i bokens inledning.

Sedan 1930-talet har produktiviteten i Sverige mer än femdubblats, utan att arbetstiden minskat. Att ekvationen ändå går ihop beror på att mer och mer arbete är tomt på innehåll, anser han.

– Utöver arbetets inkomstbringande funktion kan det ofta vara svårt att se vad det tjänar till.

Roland Paulsen skiljer mellan yrkesgrupper som verkligen utför något, som till exempel gatsopare och sjuksköterskor – och den kader av tjänstemän och experter som blivit allt större med åren. Utvecklingen återspeglas i lönesättningen.

– Den som tjänar mest är i regel den som producerar minst.
_________


Jag kan fråga mig, är detta en av anledningarna att förskrivningen av antidepressiva preparat aldrig tycks kunna nå en peak, utan ständigt fortsätter att öka?
Hur lyckliga är vi - och vågar vi ens ställa oss frågan?

fredag, oktober 29, 2010

Myten om vindkraften

Om några år kan det stå 120 vindturbiner bortom mitt skogsbryn.
Varje mast ska byggas 150 meter hög.
Dählis bolag kommer då att tjäna hundratals miljoner på
att vi som elkonsumenter genom köp av annan el tvingas
subventionera både bygget av hans vindkraftspark
men också försäljningen av hans alltför dyrt producerade el. 


Till för en månad sedan har jag förhållit mig milt positiv till vindkraft. Men vart efter får jag fler och fler uppgifter om att vindkraft inte på ett enda sätt är ekonomiskt försvarbar, om ens miljömässigt försvarbar, alltså att vindkraft inte blir så koldioxidneutral eller positiv som sagts.

Dessutom dör fågrlar och fladermöss omkring turbinerna. Folk som bor nära kan bli störda av ljud, men än mer av det blinkande ljus som uppstår när solens strålar går genom rotorbladen för att sedan kasta sig mot någons hus. Det blir som att bo i ett stroboskop. Vem som helst kan få nojan av det.

För några månader sedan var jag på informationsmöte om den vindkraftspark som projekteras i de skogar jag nu lufsar omkring i. På mötet ställde jag mig positiv. Trots att anläggningen kan komma att synas till och med från mitt hus och därmed faktiskt störa utsikten.

Nu vet jag inte. Jag känner mig inte alls säker.
Särskilt som vindkraft levererar den absolut dyraste el som går att köpa. Är den då inte ens koldioxidneutral eller är behäftad med än fler nackdelar så vete tusan.
Det finns de som framför argument som att vi svenskar via elcertifikat subventionerar "ren" vindkraftsel på export till exv Tyskland. Som bekant betalar ju alla svenska elköpare en massa extra avgifter på all sorts el vi konsumerar, för att täcka den helt olönsamma vindkraften.

I Ny Teknik läser jag om föreningen mot vindkraft som oroar sig över landskapsbilden, men också vilken social påverkan dessa stora vindkraftsparker kan få.

Utanför denna diskussion lämnar jag helt frågan om vad vi ska ha istället.

Men jag börjar undra - och finns det kunskap därute tar jag gärna emot upplysande tips och kommentarer.

Edit: Länkar jag fått av läsare.
Öyvind tipsade om denna länk som talar om problem man anser sig fått i bla Adams County. Det hävdas och hänvisas till undersökningar som visar att människor fått hälsoproblem om de bor ca inom ca 800 meter från en turbin. (Half mile). Fler länkar finns sedan på själva sidan.

Nrk i Norge hänvisar till en rapport gjord i Lissabon att vindkraftverk kan ge minnesförlust och koncentrationssvårigheter. Enligt rapporten är det de lågfrekventa ljud vindkraftverken avger som är orsak till problemen.

Här en tämligen balanserad artikel som ger uttryck för oro, ger en del svar och frågar sig:

"Are wind farm turbines making people sick? Some say yes"


onsdag, oktober 27, 2010

Slutmaskat

Dagbok: kl 15.41

Varför tar jag inte tag i det jag vill göra? Varför har jag maskat så länge när det var så enkelt?
Idag åkte jag hem direkt efter jobbet, öppnade inget annat än "Dokumentet" och började skriva vidare på "Boken".

Gick vare sig trögt eller lätt. 810 ord på två timmar.
För stunden. Stor lättnad och ro.
I morgon vet jag inte alls vart boken ska ta vägen. Jag skriver utan disposition, utan skiss, utan råmanus.
Allt jag har är en generell idé.
Jag trevar fortfarande efter formen, har stor osäkerhet vilket språk jag ska använda. Korrekt, slang, blandning, eller ett nykonstruerat talspråk som jag gjorde i "Månsensligisten".
Jag försöker lita till att att det kommer att ge sig av sig själv vart efter texten växer fram. Jag får helt enkelt ta jobbet med att skriva om början, i värsta fall hela boken för att få språket att hänga ihop.

Själva berättelsen har fått en start, några personer syns rätt väl, märkligt nog är huvudpersonen vagast och svårast att fånga.
Befaller mig att drömma om huvudpersonen inatt.
Har jag tur kan jag få loss 3 skrivtimmar imorgon. Bara jag skiter i FB och Bloggen och att surfa på alla bloggar jag alltid surfar på. Och Youtubeklipp... och....

Ordblandarens statistik över dagens jobb.
Antal                             Urval
Ord:                               810
Tecken (utan blanksteg): 3562
Tecken (med blanksteg): 4371
Stycken:                            25
Meningar:                         102
Sidor (ungefär):                    2
______________

tisdag, oktober 26, 2010

Tidens leende tyrann

Dagbok:

Gryning. Jag går mot vedboden. I skogsbrynet vaknar fåglarna. Månen lyser i ryggen, skuggan en gigant framför mig. Snön, skir, florstunn, frasar tyst som vore den blyg under sulorna. Jag stannar. Allt är så stilla  att det dånar som av ett jetplan inuti skallen, den sorts tinnitus vi civiliserade får av stress.
   Om några timmar sitter jag i bilen och låtsas som intet. Jag låtsas glömma att denna skönhet, denna ro, ännu är inom räckhåll för att passa in ytterligare en dag i samhällskroppen. För vems skull gör jag det?
   Jag kan bara tala för mig själv. I mitt innersta bär jag vissheten att jag låtit mig förslavas.
   I den förra epoken kom klockan och gjorde tiden till en vara, möjliggjorde den industriella revolutionen, förslavade arbetarklassen.
   Enligt Thente har greppet hårdnat "...och allt fler ser i dag mobilitetens rätta ansikte. En leende tyrann, förbindlig som en fotboja."
   Vi viker ner oss under tekniken, organiserandet, administrerandet i det ständiga byggandet av det heligaste av allt; två procents tillväxt - och säkerhet och kontroll till varje pris.
    Jag är som ett stressat djur i bur, som börjat med det typiskt stereotypa beteendet att springa runt runt medan det biter sig själv i svansen. Jag vet inte hur jag ska ta mig ut.
   Jag bara vet, rent intuitivt, att det finns andra vägar, andra val, att all fantastisk teknik kan befria istället för att förslava.  


På väg fram och tillbaka för att hämta ved. 

måndag, oktober 25, 2010

Gissla sig men inte grämas

Dagbok kl 22:18
Skulle skriva på boken, trixar med Ubuntu i stället.
En av alla underbara ändamålsglidningar datorn berikar oss med.


22:29
När jag var klar, snarare tröttnat på den ISO-fil jag laddat hem; skrev jag inte heller bok. Då pillade jag med högermarginalen i bloggen, flyttar gadgetar fram och tillbaka.  


22:58
Vad har jag lärt mig idag? 
Inte ett skit.
Vad har jag gjort idag?
Inte ett skit.


Det här bara för att jag inte haft disciplin. Hur mycket disciplin ska jag kräva med 3 ungar? Jag blir lika trött av Bamse som de. Som han äcklar mig med sin beskäftiga präktighet. 


Mina timmar att skriva är outhärdligt korta. 
Om jag ser det så. 


"If there is to be any peace, it will come through being, not having."
Henry Miller.


Jag har haft mina timmar. Jag valde saker. 
Jag valde att vara med barnen och att vara i läroprocess kring Ubuntu. 
Skrivande valdes bort.  


I frid och utan grämelse, till slut ändå. 

fredag, oktober 22, 2010

Ska makthavare attributeras när man remixar dom?

"Vi måste flytta kriget till fienden".

Det är George W Bush:s ord. Med dem kom världen att förändras.

Nu har vi ett krig som förs över hela planeten. Nakenskanning på flygplatser. Brutala lagar som sätter rättssäkerheten ur spel. I alla länder.  Människor som deporteras, förhörs under vidriga förhållanden. (Jag vill inte ens lägga upp bilder utan länkar till en av företeelserna)

Irak anfölls. Den enda som sade emot i hela världen var Hans Blix. Hans lakoniska kommentar många år senare:
- USA struntade i sanningen.


När det begav sig åkte Göran Persson (S), dåvarande statsminister, lydigt till Washington och träffade krigsherren.



Nu krigar en amöbalik västmakt i Afghanistan. Aldrig utsagd anledning: Högt uppe i bergen finns en rik malmkropp en av de största i världen.

USA flyttar inte kriget till fiendens territorium. USA skapar krig. Överallt.

Jag ryser när jag hör dessa musiklagda klipp av röster från några USA:s främsta företrädare.
Rösterna och orden är autentiska. Med dessa lögner bombar USA andra länder tillbaka till stenåldern. Och hela världen tror på skiten - och skaffar sig lagar som FRA.

Edit 26/10. Aftonbladet om rapporter ur Wikileaks: Order till soldater i Afghanistan: "Döda varenda djävel".



United States Of America by PeterMadison

PS.
Det är min bror som gjort musiken. Vi knåpar på att få till ett youtubeklipp med ett juste bildspel till, men vi hinner inte just nu.
Fältet ligger fritt. Remixa, gör en film, den som vill. Vi måste ju på alla sätt stoppa det här totala vansinnet.  Våra politiker har inte fattat. Vi hade tänkt oss följande CC-licens:

Creative Commons License



This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License.

Och när vi  diskuterade licens kunde vi inte låta bli att fnittra: "Han måste ju få lite kred, Bush. Utan hans röst hade soundtracket inte blivit lika tungt".

tisdag, oktober 19, 2010

Institutionaliserad omänsklighet















En liberal strävan är att bekämpa omänsklighet. 
En del anser att Nya moderaterna har gått motsatt väg, att de institutionaliserat omänskligheten.


En rapport från en fd försäkringskasseanställd kastar visst ljus över saken: Rehabilitering med förhinder. Ur författarens förord: "Under mina år som rehabiliteringshandläggare har jag varit med om många förändringar — men få har gjort mig så upprörd som införandet av det renodlade arbetsförmågebegreppet i lagen om allmän försäkring."


Den institutionaliserade omänskligheten har lett till nytt beteende hos de hjälpsökande försäkringstagarna. DN tar upp ett exempel den 16  maj 2009"Försäkringskassan får ta emot allt mer hot om våld och om att personer ska begå självmord.Ökningen kopplas till de skärpta reglerna för sjukskrivna."
Hoten om självmord eller hot om våld mot tjänsteman hade vid tidpunkten fördubblats. (Jag har inte sett senare rapportering, tipsa gärna om länk).

Den oberoende liberala tidningen DN skriver om den institutionaliserade omänskligheten, (några nedslag).  

DN 201006: Vi beskrev risken för problem i sjukförsäkringen i vårt remissvar inför reformen. Dessa synpunkter har Solveig Zander fått ta del av. Det är fel att skylla på våra handläggare, skriver Försäkringskassan i en replik..

DN 20100920: Fallet Annica Holmquist blev ett slagträ i debatten om sjukförsäkringen i valets slutspurt. Nu visar det sig att Försäkringskassan inte har någon lösning för henne, trots att det verkade så i fredags. Mona Sahlin tycker att det är en skandal..

DN 200930: Fyra gravida kvinnor som nekades sjukpenning från Försäkringskassan utsattes för könsdiskriminering, slår hovrätten fast i en dom. Men kassan hävdar att den bara följde lagen..

DN 20100813: Ledande yrkesmedicinare: Arbetsskadelagen är orättvis och ojämlik och det är hög tid att efter dansk modell införa en lista över sjukdomar som godkänts. Sverige har en internationellt sett unik lagstiftning om arbetsskador. Teoretiskt är den tilltalande då vilken sjukdom som helst kan godkännas som arbetsskada. Men i praktiken är lagen rättsosäker och ojämlik och bedömningarna i hög grad beroende av vem på Försäkringskassan som handlägger ärendena.

DN 20100917: Hon är svårt sjuk och kan inte arbeta. Ändå får hon ingen sjukersättning. Annica Holmquists öde fick många att reagera starkt. Försäkringskassan ska nu se över om de har fattat rätt beslut..

DN skriver den 13 oktober 2010 att: "Reglerna för sjukförsäkring har fått mycket kritik och socialdepartementet har lovat en översyn ”i närtid”.
Men några större förändringar är inte att vänta. Reformen ligger fast, enligt socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M).

– När jag nu säger att jag är beredd att till och med med förstoringsglas leta fel och brister...så är det inte på något vis en förändring av den grundläggande reform vi har genomfört."


Regeringen upplever inget problem med sin nya reform. Inte ens med förstoringsglas lyckas man se att något är galet. 



_________________

PS. Jag ser därför gärna att denna postning kopieras, skrivs om, görs bättre, byggs på med fler adekvata länkar. Jag önskar att vi tillsammans kan bygga upp ett fortsatt tryck mot regeringen i denna fråga.  DS.

söndag, oktober 17, 2010

Andetag

Inom Islam, men ändå inte. (det ger en sådan missvisande inlåsning).

Sufierna är inga filosofer, de bejakar allt som sker, de dömer inte någon eller något som varande ont eller gott. Av inre drift praktiserar de sitt liv i kärlekslängtan. En del kallar denna längtan efter kärlek Gud.

Rumi dog i solnedgången den 17 december 1273.
Tidigare har jag tänkt att hans dikter endast rört min andliga del. Mer troligt är han varenda dag på denna jord dagsaktuell. Men låt oss inte förstöra hans diktning med alla dessa tråkiga konflikter, politiska, religiösa, krigiska.

Låt oss bara vara. Andetag.

torsdag, oktober 14, 2010

Kan S erbjuda välfärdens fruktkropp?

Efter att ha läst Anders Nilsson och Staffan Lindstörm som båda anser att det är nödvändigt att tränga längre tillbaka i tiden för att förstå varför socialdemokratin är i kris fick jag ett ofrivilligt flöde i hjärnan.

Staffan skriver i inledningen av sitt inlägg "Projekt sabba Sverige":

"När Socialdemokraterna återtog regeringsmakten 1982 var det med något som kallades Tredje vägens ekonomiska politik, ett mischmasch mellan traditionell, ineffektiv, socialdemokrati och den då internationellt gångbara nyliberalismen med avregleringar och privatiseringar - känns det igen? Den stora reform som skulle balansera företagens vinster - löntagarfonderna - blev en skugga av sin ursprungliga tanke och de övriga ekonomiska reformerna var knappast allmänna och progressiva men följde väl tidens anda, avreglering av kreditmarknad och valutan släpptes fri bl.a..
Chef för detta projekt var Kjell Olof Feldtsom numera inte så ofta berömmer socialdemokraterna eller dess partiledare.
Detta var första steget för Socialdemokratin mot den kris vi är i idag. Min fråga är, hur fick Kjell Olof Feldt hända?


Själv har jag alltid ansett, utan att verkligen analysera och ta tag i känslan av oro i magen, att luften gick ur socialdemokratin efter att man under 70-talet försökt att baxa fram löntagarfonderna.
   Sen dess har man bara duttat, förflyttat sig högerut, gjort pragmatismen till en dygd - och nöjd sig med det.

Inte bra. Vi måste våga välja en politik vi tror på, men det finns inte ett uns plats för naivitet eller hastverk. Vi lever i en global marknadsekonomi där inte ens överstatliga EU kan hålla emot kapitalrörelserna, flytten av jobb till först baltiska länder, sen asien etc.

Ett av de naiva dragen har varit att sossar trott (och tror) "Att staten, det är ju vi det").
Man har trott att det är något bra, något positivt, men för folk i gemen gillas varken stat eller sossar.
Liberala, annars sunda och kloka bloggare, kan med ilsken emfas (hat) ofta utbrista att Sverige är fullständigt sossefierat.

Den fina omvårdande, inkluderande, solidariska grundtanken har vänts till sin motsats. Hos motståndarna, givetvis, men även hos medianväljaren.

Med viss rätt kan även motståndarna påpeka att välfärd inte byggs med hjälp av bidrag, utan av företag som skapar mervärde.

Det finns en osund kultur inom socialdemokratin. När jag blev medlem direkt efter förlustvalet 2006 var det första som hände att jag blev inbjuden att bli medlem i en s-förening. Den s-föreningen fanns bara till för att grundaren hade insett att han kunde skaka loss bidrag från partiet om den bildades som en ungdoms-s-förening. Nu blev den inte så ungdomlig. Medelåldern låg långt över 40.

Jag kom i samtal med denna grundare och till min förfäran förstod jag att han i mina ögon hade rätt dimmiga begrepp om hur pengar och mervärde skapas, varifrån skattebasen tas. I hans värld fanns det alltid en pott centrala pengar att rycka, eller transferera.

Jag älskar sossarnas iver att fördela pengar, men efter alla år har det blivit ett trassel av byråkrati och transfereringar mellan kommuner, mellan stat och kommuner, mellan myndigheter. Men också mellan löntagare, skatteverket sen vidare till ytterligare några myndigheter som pytsar tillbaka pengar till medborgarna efter vad man tycker demokratiska principer.

Och tyvärr kan jag vittna om hur kvävd man blir som ensam liten företagare av alla regler, alla avgifter, alla kontroller. (Tyvärr har Maud O inte gjort ett skit åt detta trots att hon gick till val på det 2006, hon skulle ta bort 25% av regelmassan, men det har blivit fler regler enligt många branschorganisationer, men det ligger utanför det vi här avhandlar).

(Här pausade jag i 27 minuter, försökte hitta förslag på nya inriktningar)

Jag är förvirrad, lika förvirrad som partiet nu har varit i 30 år. Om jag nyss klagade på en sosse inom partiet som tycker att det bara är att sätta igång en transfereringapparat så skapas pengar att spendera, så har man centralt i partitoppen sett annorlunda på världen. Man har fattat att man lever i en marknadsekonomi, men man har helt saknat vilja och idéer för hur vi ska få till stånd mer befrielse av människan/människorna. Istället började man höra sossar tala om "dynamiska effekter", man gled mer och mer över i att använda nyliberal vokabulär.

I minst 30 år har sossarna varit på defensiven. Glidit på ett sluttande plan mot en politisk mitt som inte finns, som är otydlig och oattraktiv.

Vi ser resultatet nu.
Vi måste börja tolka hur ekonomin idag fungerar. Vi måste fatta en rad beslut hur stor/liten staten ska vara. Och hur kan vi få folk att förstå att vi vill befria dem, inte kväva dem under en byråkratisk stat som snurrar pengar i en obegriplig vänstervarvsvirvel. Folk undrar, jag med dem, varför ska politiker, eller byråkrater/staten/kommunen lägga sig i medborgarnas liv så till den grad?

Motståndaren har gjort ett fantastiskt propagandaarbete, kanske finns även viss analys bakom. Motståndaren talar om "välfärdens kärna" och det enda (S) gör är att spotta föraktfullt på moderaterna när de pratar om denna välfärdens kärna.

Men vad har (S) att komma med? Välfärdens fruktkropp? Skulle inte tro det.

Den bittra, elaka, jävligt jobbiga sanningen är att Socialdemokratin inte har någon vision.

Sossarna har inget att erbjuda, och hela valrörelsen tjatade man om hur dålig motståndaren var. Man hade inget eget. Alls.

Man har inte vågat ta ett enda initiativ att förbättra världen på över 30 år.

Dessutom har den en gång så progressiva rörelsen SAP missat de två viktigaste politiska nutidstågen. Först missade man att fatta att miljön är viktig. Kanske lyssnade man hellre till metall som ansåg att man måste få skräpa ned atmosfär och vattendrag för att hålla industrin konkurrenskraftig, vad vet jag.
   Resultat: Istället för att SAP tog ett språng framåt tvingades folk att skapa ett ny rörelse, miljöpartiet.

Till och med en medioker schackspelare vet att man inte får ställa bort pjäser på det sättet. Då förlorar man.

Och nu, alldeles nu, går socialdemokratin in i nästa fälla. Man ställer bort en pjäs till. Det handlar om medborgarnas integritet. Det handlar om en ny teknik där Sverige skulle kunna bli världsledande, men istället håller nu SAP tillsammans med övriga riksdagspartier på att kväva Internet med fullständigt vansinniga lagar.
   Återigen måste folk börja organisera ett nytt parti, piratpartiet.
   Återigen är sossarna självgoda (trots två brakförluster i rad), de säger: "Äsch, det där är ju bara en marginell grupp naiva alarmister som håller på. Har dom fått hack i skivan, eller?".

I obotlig arrogans (möjligen okunskap) missar man decenniets viktigaste demokratiska politiska frågor; hur vi ska forma stora delar av vår framtid vad gäller information och kunskapsspridning.

Vad tar upphovsrättsindustrin betalt för egentligen?

Jag har alltid gillat Led Zeppelin och i min ungdom, under den tid man är ihärdig och högröstad och tror att ens åsikter är viktiga, hävdade jag på fester med fanatikerns emfas att "Led Zeppelin är det originellaste och genuinaste och snillrikaste band som existerat med rötter i bluesen!"

Jag förstod inte hur pinsam man var.
Nu visar det sig dessutom att jag bara snackade skit! :-)

Och nu? Hur många miljoner ska den där industrin ha av folk som råkar kopiera/sprida de redan remixade/lånade kopiorna till idéer och meloditrudilutter? Hur många år efter det att artisten är sex fot under vill de fortsätta att suga ut pengar med hjälp av upphovsrättslagar? IPRED och vidhängande lagar blir allt mer absurda.



Everything is a Remix from Kirby Ferguson on Vimeo.

Jag gillar fortfarande Zeppelins remixer skarpt, även om deras gloria hamnat på sniskan.

tisdag, oktober 12, 2010

Oanade djup

Ibland vill jag inte vara delaktig i dåraktigheterna vi människor håller på med. Som att vi gått med på att låta våra makthavare bygga kärnvapen så att vi kan utplåna mänskligheten 1000 gånger om. (Det finns fortfarande i lager kärnvapen som motsvarar 15 ton trotyl per människa på jorden. Som jämförelse; en handgranat, som bara den kan döda väldigt många, innehåller mindre än ett hekto trotyl).
   Hur meningslöst är inte det? För att inte säga idiotiskt. Humorlöst.

Så stöter jag på saker som får mig att förstå att vi är varelser med oanade djup (jag skojar inte!), värda att leva på den här gröna och blå planeten ändå.

2009


2010

beslut i stort och lille hr pretentiös

genom fönstret solstrålar. önskar skugga idag. drar i gardinen. vad kan jag förjaga mer än solen? en förlupen tanke; det går att skriva, skapa sälta utan flagor av sömngångares stumhet, det klibbigt sentimentala. Ständig fruktan att jag förhäver mig, att allt är missriktad frenesi, rentav galenskap. det är skönare att inte skriva och det drar in hundra gånger mer pengar, tusen.
   (det tristaste av allt, att ta upp den pekinuära sidan av livet. fuck det för fan.)
   jag är friare idag än igår. jag har fattat "beslut i stort" som vi lärde oss sammanfatta våra order inför anfall i det militära. Så tryggt. allt gick på räls, samlingen av underställda chefer omkring mig, när alla var införstådda skrek jag "uppsittning marschfärdiga" och 156 soldater brakade upp i sina fordon klara för strid. och när vi rullade mot den lede följde jag mallen vidare, tänkte; "Vad är de tre farligaste saker fienden kan utsätta mig för i detta nu, i min terrränglåda", det avsnitt av kartan (och luften ovanför) som som var mitt ansvar att hålla fritt från fiender - och om inte fritt så fick han inte penetrera igenom.
  Paradoxen; reglementet, att kunna det utan och innan, gav frihet och handlingsutrymme.
  det var fullt tillåtet att göra avsteg, bara man visste vad man höll på med. dvs löste uppgiften.

jag saknar handlingsplan när jag står inför en ny bok. saknar reglemente i orkanen av tomma tankar och fulla tankar och skräckslagna skrik inuti huvudet. hur hitta formen? hur hitta språket? hur hitta lämpliga gestalter som kan säga det jag vill ha sagt? vet jag ens vad jag vill säga?

saknar den militära bedömningsmallen som hjälpte oss officerare att ständigt på ett adekvat sätt analysera vår situation.

jag är så förbannat vilse. det finns givetvis författare som skriver ned hur boken ska bli, disponerar den i förväg. Jan Guillou har sagt att han gör det. Är det därför hans böcker blir så förbannat stela och tråkiga? läste just en bok av Elisabeth George, mångfallt större bestsäljare än lille jan; hon gör som Jan, ritar karta över boken först, skriver sen. Hennes böcker utgör betydligt starkare sömnpiller än jannes. torra näst intill självantändning.

Stephen King gjorde/gör mer som jag. han utgår från en händelse, en tilldragelse, en vilja att ställa frågor och sedan berätta. så höll han på att supa och knarka ihjäl sig också. stephen är ingen favorit för mig, men hans böcker har mer dynamik än jannes och elisabeths. Stephen skiter också i att lägga ut en intrig från början, den får man så vackert knyta ihop senare - om det ska knytas ihop någon intrig, många berättelser stelnar till av det. blir förutsägbara, stelnar, blir trist som redan uppäten konfekt i smällkaramellen.

I.B. Singer, en av få nobelpristagare jag kan läsa många gånger utan att kräkas, har berättelser som slingrar fram och det är omöjligt att förutsäga intrigen eftersom han omöjligt kan ha tänkt ut någon i begynnelsen.

jag är friare än igår eftersom jag fattat en rad beslut. men bortom besluten gapar den oändliga vidden, inte tom som man kunde tro, utan där reser sig en främmande makt, grov och stor och ointaglig. omöjlig att besegra.

Det är min egen frihet som tornar upp sig till en skräckinjagande demon. och bredvid står den lille fjanten, hr pretentiös som flugit ut ur min egen skalle, och med små säkra stick i repliken lyckas han övertyga mig att jag inte är någon författare, än mindre något geni.

måndag, oktober 11, 2010

Gryningen var där

kl 02.38 vaknar med ett ryck, går upp och skriver.

det kom till mig
något främmande
beströk mina farhågor
givmild som ett regn
ömma kyssar

öppnar käftarna
som hållits ihop av
besatthet och hyckleri

jag ska rota ut den
kalla skräcken
fasans gåta
den osammanhängande
fiende som smetat
hållit fast och tvingat

idag kom jag till gryningen
gryningen var där

__________
kl 03.08 läser
slår med slump upp i  Eric Hermelins "Persisk balsam"

Sana'i sade:
"Kunskap som inte för dig utanför dig själv
sådan kunskap är mycket värre än okunskap"
_____________

kl 03.41
det klingar så sprött
i molnstoden jag följer

ingen har andats i mitt öra
lagt ut gränser över min panna
ritat palissader eller fångstgropar

det lyser över mitt ansikte

_________

edit kl 13.53, anlete byttes till ansikte sista raden.

söndag, oktober 10, 2010

I sin tolkning av liberalism kör Björklund och regering över allt förnuft

Arma barn skriver Johan Westerholm om det faktum att kristendomen återigen ska få en särställning inom svenska skolan. Det blev ett av den nytillträdda regeringens  första beslut.
   Därmed går regeringen emot skolverkets utredning som säger att religionskunskapen bland annat ska "främja en öppen diskussion om frågor som rör tro och livsåskådning" samt "skapa nyfikenhet och intresse för religion."
   Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har enligt SvD sin ståndpunkt helt klar:
   - Skolverkets uppfattning är fortfarande att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika, och därför kör regeringen nu över myndigheten, säger han.

Jag måste erkänna att jag baxnar. Alliansregeringen, med, utrikesminister Carl Bildt i spetsen, brukar i andra fall inte vara sena att påpeka att vi är ett litet land som är i stort behov, för att inte säga totalt behov av våra exportintäkter för att klara oss.

När folk inte ville gå med i EU utbrast Carl Bildt på sitt tillspetsade sätt: "Ska vi låta Sverige bli en liten randstat i periferin?"

Därute i världen finns det över 1,3 miljard kineser (60 språkgrupper och kulturer) som i spridda skurar tror på Taoism, Buddhism, Islam, och det finns även små enklaver kristna.

Vidare ute i den där världen vi inte bör bli en randstat till, enligt utrikesministern, finns Indien som tillsammans med Kina går med expressfart in i framtiden och Indien (ca20 språk) med kulturer som härrör ur hinduism, sikhism, zoroastrianism, jainism, judendom och stora mängder Islam. Jodå, kristendom finns också små klickar av.

Vi bör också ta upp Umma, den muslimska gemenskapen. Muslimerna räknar över en miljard. Grovt kan sägas att de är uppdelade i shia- och sunnimuslimer. Islam, har liksom kristendom och de flesta andra religioner, även en mystisk gren, sufism. Sufism och andra mystiska grenar skulle kunna vara ett sätt att skapa kitt mellan religionerna, eftersom dessa strömningar alltid och i alla tider har accepterar och respekterat andras tro, på sitt sätt varit ekumeniska.

Det vore smakfullt att vara ödmjuk inför detta. Vi är nio miljoner svenskar. Utanför våra gränser finns det miljardstora grupper (som på intet sätt är homogena utan uppvisar samma förvirring som vi) som har annan kulturell förankring. Bara för att hålla oss till det mest prosaiska och vårt välstånd så behöver vi fortsätta att upprätthålla handeln med dem.

Men en tanke, en stor tanke föresvävar mig, tänk om vi redan i skolan kunde få möta vad tankar andra kulturer burit med sig och kan innebära i vår förryckta värld.

Jag väljer därför en muslimsk hadith (lite eftersom SD och andra verkar ha sådan total skräck för muslimer) ur en av samlingarna som blivit mest kanonliknande. Imam Bukhari (d.870) sade:

nr2
"A man came to Allah's Apostle and said, "O Allah's Apostle! Who is more entitled to be treated with the best companionship by me?" The Prophet said, "Your mother." The man said. "Who is next?" The Prophet said, "Your mother." The man further said, "Who is next?" The Prophet said, "Your mother." The man asked for the fourth time, "Who is next?" The Prophet said, "Your father. "

Mig veterligen lyfts ingenstans i Bibeln kvinnan fram så mycket som det görs i Koranen och i muslimska hadither. En jämförelse jag anser våra barn ska ha rätt att göra utan att den ena religionen ställs framför den andra.

Vad skulle inte denna sorts kunskap kunna uträtta i världen?
Det som förvånar är att Jan Björklund ideligen uttrycker att han är liberal. Var finns det liberala i att ställa en religion framför andra i våra skolor?

Måste våra barn göra revolt en gång till för att slippa dumhetens ok och bli fria?

lördag, oktober 09, 2010

101010...

binärt, blir 42 decimalt.

den 101010 är det Douglas Adams dag.

Några citat ur mängden:

"I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be."

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."


"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."


"Trillian misstänkte att det verkliga skälet till hans framgångar i detta livet var att han aldrig egentligen förstod vad han höll på med."


"Min förmåga till personlig lycka får plats i en tändsticksask utan att man tar ut tändstickorna först."


"Säg vad jag ska göra istället för att försöka mobilisera min entusiasm. För det har jag ingen."


"Folk som är generösa med eldkraft brukar inte vara så generösa med ord."


"Ford tog sig ännu en drink. Att dricka en sådan brukar jämföras med att bli rånad; det blir dyrt och det är inte bra för huvudet."


"Han var en drömmare, en tänkare, en spekulativ filosof, eller, som hans fru brukade säga, en idiot."


Och ett sista citat från figuren Zaphod Beeblebrox:
"Watch?? I'm gonna pray, man! Know any good religions?"

fredag, oktober 08, 2010

manus


jag är i arbete (det enda arbete jag räknar). fastän jag har sjuka barn hemma (vilket avsevärt försvarar processen) skriver jag på ett av de manus jag har liggande. *De senaste dagarnas gallimatias på bloggen är en del av det slask och blask som behövdes för att komma igång.
  
skriver jag mycket i bloggen framöver går det trögt i manuset och tvärt om. står det still här vet ni varför.

___________
 *Och ja, när jag skriver manus sätter jag ofta ut punkt. mer sällan hinner jag med att trycka skift och skit för att få till versal. jag låte4r det flöda fritt, det blir lite slumpvis ohc stavas rätt mycke eljest.

Fjärde mekaniserade

Vierte mechanisierte Sturm Kader



Den 10 maj 1940. Mannarna hörde hur det skrapade i högtalarna, därefter Führerns röst:
- Idag skriver vi historia. Vi inleder Operation Fall Gelb (operation gul). Vår tekniska överlägsenhet i materiel men även välövad trupp är överväldigande. De franska divisionerna består av vinrusiga och omotiverade värnpliktiga utrustade med simpla gevär och inget pansar. Deras befäl tror att maginotlinjen ska hålla. Den kommer naturligtvis att hålla! Vi går runt!


Mannarna hurrade och skrek "Sieg Heil" medan motorerna i leopardstridsvagnarna och de gående forten varvade upp och över fälten lade sig avgaserna som en blådisig dimma.  
   Fjärde mekaniserade började så sakta rulla, snart i full fart mot Nederländerna.




...Nah, fuhgeddaboutit!
hitta en knäpp bild på Internet bara.

torsdag, oktober 07, 2010

Confessiones

författarautomat anno 1886

09.20
Det går inte utan hårt arbete och bland det sista jag skrev igår: "därefter tog det andra vid [syftande på tanketrängsel som gör att jag inte hinner skriva ned allt, utan det blir ryckigt och kryptiskt, obegripligt], det långsamt och tungt framdånande... och i morgon vaknar jag upp med en hög papper med rotvältska jag inte kan bringa ordning i."

Jag gillar inte attityden hos dem som tror att idéer kommer någonstans ifrån av sig själv och hoppar ned på papperet. Det är ett digert och hårt arbete att förvalta den där idén som kom som en blixt. Man har att spänna på sig tränset och börja dra och jobba, samtidigt som man håller hårt i tyglarna, de där trubbiga verktygen ens ständiga övande i skrivande till slut blir. (ofta har jag i förtvivlan för mig att de alls inte duger).

Att få idén att skriva om Djingis Khan tog o,7 sekunder. Att skriva första boken tog 1900 timmar. Nästa bok tog lika lång tid, och nästa.

Folk säger: "Oh, du bor så fint härute i skogsbrynet med fjällutsikt och allt, här måste du få mycket inspiration" och ser sig menande omkring som om jag går och lallar i skogen och skriver mina böcker med någon gudomlig och hemlighetsfull automatik.

Många ljuger när de skriver. De diktar lögner. Andra är helt ärliga och bland de största jag kommer på i hast är den helige Augustinius som innan han omvände sig var värsta kvinnokarlen. Minns jag rätt jagade han lika mycket efter kjolstyg som pengar. På det hela taget en världslig karl med starka drifter. I sina Confessiones ber han: "O Herre gör mig kysk... men inte än."

Så här långt är mina Confessiones usla. Det är så här.
När en författare (vilket är vem som helst som fäster ord på papper) skriver gör hen det först ensam på sin kammare med stängd dörr. Det ska så vara. Sen bearbetar den som vill bli publik författare sina ord, först därefter öppnar hen dörren till världen.

Det är ofantlig skillnad på text avsedd för mig själv och avsedd för andra att läsa. Därför kan man se att de flesta dagböcker som getts ut (eller skrivs i bloggar) är falsarier. Det finns en tänkt läsare som formar texten.

Jag förstör 90% av det jag skriver.

onsdag, oktober 06, 2010

Aborginier, realism, Nizâmî och Stephen king




kl20.08
tuggar lakrisal som vore det lyckopiller. springer över föryngringsytan, vilket ord! skymning. lövträd i en klunga flammar i de horisontella sista strålarna, så rik på skiftningar att de är sitt eget rus. en kort sekund, i detta språng, jagmedvetandet blåser bort.


det som står i vägen för livet är detta JAG-medvetande. Stannar. andningen, lägg märke till andningen, stanna upp och iaktta obehagskänslornas rot, bli medveten. mitt beroende till pengar till makt till skydd bakom ting finns där för att täcka roten. jag, mitt verkliga "innerliga jag", min inre kropp, består av rymd. 
    det är hela hemligheten. måste tillbaka till denna rymd.  


kl21.34
läser hos min bror Spacelounge följande citat:

“Vi är alla besökare till denna tid, till denna plats. Vi är på väg någon annanstans. Vårt syfte här är att observera, lära, växa och älska.. sedan återvänder vi hem.” - Australiens aboriginer


som jag genast korsbefruktar med copyriots postning om "realismernas polemik". Efter att ha gått igenom kapitalrealism och socialrealism ser jag stycket om Ekorealism utgör en första sammanfattning, (sen går han vidare med etnorealism osv).




Det förekommer dock andra realismer. Jag tänkte pröva att namnge några.

Ekorealism. Betonar bräckliga ekosystem och begränsade naturresurser.Alf Hornborg är kanske Sveriges främste ekorealist, som ständigt utmanar kapitalrealismen. Ekorealismen verkar idag ha blivit något av vänsterns primära realism efters socialrealismens frånfälle, men ingenting säger att all ekorealism är vänster. Betydande skillnader finns också mellan de ekorealister som främst talar om oljekrönet och de som främst talar om klimatet.

tillbaka till min brorsa spacelounge:

40.000 år. Så länge har aboriginerna funnits...





Under den här tiden har imperier kommit, fallit och försvunnit. De gamla grekerna är nu bara gamla greker och förpassade till historieböckerna. Mongolerna som en gång hade världens största imperium som sträckte sig från Peking i Kina till Wien i Österrike har nu krympt till stäpperna i Mongoliet. Egyptens faraoner har alla härskat under en kort tid för att sen begravas i sina monument över sig själva och Saharas sand har med tiden gömt undan deras storhetstid. Det gamla testamentet med sin påstådda syndaflod får plats inuti den tidsrymd under vilken aboriginerna existerat, och den får plats där flera gånger om...

Istället för att utveckla rovdjursliknande teknik som förstör miljön och ödelägger planeten så har aboriginerna gått den andra vägen. De redskap de sedan länge lever med, inte fler än tjugo stycken, räcker för att överleva som civilisation. Med detta synes aboriginerna nöjt sig och har istället kunnat ägna sig åt att leva i nuet med ett rikare inre liv istället för att sitta fast i den vite mannens ekorrhjul av monetärt slaveri, skadlig föda, brist på motion och den ständiga jakten på nya prylar...


Jag reciterar aboriginerna: 



“Vi är alla besökare till denna tid, till denna plats. Vi är på väg någon annanstans. Vårt syfte här är att observera, lära, växa och älska.. sedan återvänder vi hem."

Kl 22.12
det är svårt att erkänna vissa saker. jag tror inte på flum, men idag, ikväll, nu, öppnade spacelounge/copyriot/språngmarschen/föryngringsytan/De-flammande-lövträden en liten spricka. jag skriver för hand, inte i bloggen, vill bespara den från det ymniga skräp och skrot som också väller. 
jag har att rensa sen.

Flera sufiker, kanhända särskilt Nizâmî, vittnade om en för sinnena ohörbar stämma; "wahy", som dikterar vad skalden skriver. hans kropp och hans sinnen rör sig i världens damm och larm , men själen är i "rymden", mottar budskapet som ska vidare genom pennan. 

till och med en så prosaisk författare som Stephen King säger att man egentligen är rätt aningslös varifrån idéerna kommer - och varför vissa funkar och andra inte, och hur man väljer  bland dem.


Och jag? Jag har inget att vittna om. Jag är aningslös. För även om jag inspirerats av Spaceloung/copyriot och fick dem serverade som oväntade språngbrädor, därefter tog det andra vid, det långsamt och tungt framdånande. kristalliniska strukturer i natten och stjärnfall i magen. och i morgon vaknar jag upp med en hög papper med rotvälska jag inte kan bringa ordning i. 


Elizabeth Gilbert på temat om skrivande och varifrån idéerna kommer - som försvarsmekanism lägger hon dem utanför sig själv, låter geniet komma med dem.