måndag, december 27, 2010

I used to sail in extreme weather

UK carpeted in snow


[diary/poem]  (can one say daily verse in english?)


I miss the sea
erratic temperament
ports
newspapers, other languages


balance.
I never seek balance.
never did.


Southern Sweden. Paris. New York. Snow. Chaos.

a relief to live,

wandering, aimless. unsteady
rapt 
in notes
constantly changing

söndag, december 26, 2010

Hacking characters






Diary: 23.16
I am not happy with what I write. 
I grope forward. Trembling.
Writing is a hell. 

Before you get on the track.
Flow, if one gets there, turn this shit into the kingdom of heaven.

I've heard it can happen.
Note one thing.

I continuously change shape now.

Looking for the robust


It's liberating to change medium.
Stuck in writing, paint.
Soon enough, I realize that I am a dilettante in what I do. Returning to the main job I will be more robust.



detail

onsdag, december 22, 2010

Christmas in all Universes


(My first GIMP-gif) http://www.gimp.org/

Otherwise, I paint. Leaving the scene of poems. I try to capture the melancholic place. Melancholy main theme: Loss of the world. The state of estrangement, paralysis and eruptions of fear and disgust.

The agony not being able to enjoy.

Seriously. I enjoy, but not Christmas.

söndag, december 19, 2010

Christmas, peace and quiet

My country, you rested so long
and now everything goes so fast
toward ugliness

things that are beautiful
I repeat three times

rest rest rest

take a break
evil


make an animated gif

My first GIF-animation

fredag, december 17, 2010

Conservative rampage against democracy/ Ack dessa moderater i regeringen

painting insted of poems (Clic to enlarge)



Diary in English and Swedish (to meet my foreign followers)
I am not anymore surprised by the Conservatives rampage. Now they want to preview public service. It does not feel fresh at all.
   It bothers me because I want to write my own material. I want to produce art.




Edit 20101218:

The Government wants to see the virgin programs in radio and television before the broadcast. They say they want it becaus public service is not allowed to compete with commercial radio and television.
But, what if they find a new program is displeasure against them? Is it not very easy for them to say, "This program competes in an improper way against commersial radio and television?"


Then we have censorship.
No freedom.
___
Obviously I can continue to paint and write, but I feel I must add considerable time to get involved politically. I no longer trust our government.



Dagbok:
Förvånas inte längre över moderaternas regeringens framfart. Förhandsgranskning av nya programtjänster i public service känns inte helt fräscht. (DN)
    Det besvärar mig eftersom jag vill skriva mitt eget material. jag vill producera konst.


lördag, december 11, 2010

En funktion hos småprat






Dagbok 10 dec.

Jag hjälpte mina kompisar att bära deras tunga trunkar fullpackade med tändhattar och sprängmedel och stubintråd av typen non-el.
Vi närmade oss en tegelbyggnad. Vi bröt oss in. Jag som hela tiden varit på det klara med att vi skulle genomföra något hjältemodigt blev snopen; det handlade om ett simpelt bankrån och laddningarna var enligt min bedömning för stora. Folk i kvarteret skulle dö. Jag har viss sprängutbildning, vilket jag påtalade.
- Det är därför du är med! sa den långe kompis jag så längre trott att jag kunde lita på. Han stod utanför bankrummet och var just i färd att packade med sig det han trodde sig behöva.
- Så ta för fan bort tjugo kilo då, sa jag. Det är förmodligen för mycket redan med ett kilo.

Allt började bli oproportionerligt. Jag ville inte vara med. jag sa att nu avviker jag. Jag trodde att vi skulle spränga FRA-datorn eller något viktigt. Det här vill jag inte vara med om. Så kom jag på. Mina fingeravtryck fanns på allt. På trunkarna, på laddningarna. På stubintrådarna jag förberett och kapat i rätt längder åt dem, och de två tändmekanismer vi hade med.

Här uppstod ett otäckt hack i drömmen, jag ställdes inför ett moraliskt dilemma. För jag förstod att jag var på väg att fega ur. Brottet jag var vittne till måste stoppas. De skulle skada folk, men det enda jag tänkte på var att grejerna hade mina fingeravtryck. Plötsligt var jag bara rädd om mitt eget skinn.

Jag vaknade kallsvettig och i mitt halvvakna tillstånd gjorde hjärnan ett av sina kvanthopp så att jag istället  levde under en diktatur jag inte stod ut med.

Jag förstod att jag - eller någon av oss - inte längre kunde säga vad man ville i telefon, i mejl, på sin blogg. Jag svettades. En klibbig feghetskänsla smetade vid mig.

Hela mitt liv har jag känt mig i hemlighet heroisk. Jag har VETAT att jag, om det mot förmodan skulle bli diktatur, så skulle jag vara en av dem som skulle stå emot och försvara de mänskliga värdena.
Jag tror att det har varit sant. Inte för att jag besuttit  värst mycket mod. Jag har bara inte haft något att förlora.

Nu har jag tre barn.

Det fysiska och påtagliga våld som brukas i diktaturer skrämmer skiten ur mig idag eftersom jag har familj. Eftersom jag inte står ut med tanken att..

Lika mycket skrämmer det mig hur en diktatur kommer krypande och hur liten övermakt den behöver för att beröva alla goda människor viljan att kämpa emot.

I Tyskland fanns det 30 miljoner rätttroende kristna när Hitlers stjärna började stiga. 1500 av dem gjorde en liten demonstration mot de förföljelser brunskjortor och Gestapo börjat utsätta bögar, flator, autister, blinda och judar för. Detta var långt innan Kristallnatten. De 1500 demonstranterna upptäcktes av Gestapo som riktade måttliga slag mot dem och skingrade massan. Hopen hade offrat några blåmärken. Det var allt.
Detta väldigt ringa och närmast balanserade våld från Gestapos sida tystade för gott den latenta opposition av de återstående snälla 29.998.500 personer som skulle kunna sätta stopp för allt. Istället blev de passiva vittnen till det som senare kom att ske. Massdeporteringarna. Massmördandet.

Dagbok 11 dec
Nattens fega kallsvett klibbar kvar. Jag blir inte kvitt den.
Jag tänker: Finns det trygghet i en diktatur?

Jag blundar, känner in:  Hur smakar potatisen? Hur står det till med Ellis? Vad har du för snödäck på bilen? Jag blandar i hälften grahamsmjöl i det här brödet. Jag såg Idol igår, gjorde du det med? Var det rätt person som vann?

I en diktatur finns det i alla fall trygghet i småprat.

Konstitutionell diktator

tisdag, december 07, 2010

Det unisona skriet från politikerna världen över


Idag väljer jag att ta ett stort klipp från Kalle Olsson, ledarskribent för Länstidningen i Östersund. 
 Han skriver att "Det blir alltmer tydligt varför politiker av alla kulörer unisont fördömt Wikileaks publiceringar. Falskspelet är monumentalt."

jag har bara varit med i det socialdemokratiska partiet i 4 år. Jag gick med för efter brakförlusten mot den borgerliga alliansen 2006. Jag ville hjälpa den mer goda sidan tillbaka i regeringsställning - trots fel och brister. 
  Men så närmade det sig val år 2010. Hjälpte jag till något? Nej. Jag kunde inte. jag kunde inte förmå mig; och jag kände mig som en svikare eftersom mina kompisar på orten, som jag tycker om och respekterar, jobbade på med sin dörrknackning och allt vad de nu gjorde.

Jag gick också med, och har fortsatt vara med för att det är ett av få sätt att påverka politiken. Och viss påverkade jag och några kompisar. Vi skrev en motion som till hälften (2 av 4 Att-satser godtogs)  gick igenom vid kongressen. Sossarnas största beslutande organ. 

Men när jag läser allt som nu WikiLeaks tack och lov släpper kommer min gamla svartsyn och cynism över mig. Varför ska jag ens gynna ett enda av de där partierna med nån hundralapp i medlemsavgift?

Falskspelet är, som Olle, en sansad och oberoende (S)-ledarskribent skriver, monumentalt.

Idag vill jag faktiskt säga upp mitt medlemskap. Men jag ska sova på saken många nätter. Inte förhasta mig och just nu tänker jag en rätt ryslig tanke:

Förmodligen måste sossarna förlora ett val till innan man hittar sin själ igen. Som det är nu är det för mycket revipinkande och man saknar helt idéer för hur man vill försöka tygla dagens onda: Den totalt hämningslösa marknaden som numer kallas globaliseringen.

Politiskt är diplomatrapporterna mest besvärande för Socialdemokraterna. Inom vänstern finns en tradition av någorlunda självständig analys i förhållande till den stora supermakten. Att borgerliga politiker har en mer krypande inställning kommer däremot inte som någon nyhet – man delar ju i allt väsentligt samma världsbild. Innan det andra Irakkriget ens brutit ut argumenterade till exempel Folkpartiets Jan Björklund för att Sverige borde ställa svenska infanterister sida vid sida med amerikanska stormstyrkor.
SVT:s Dokument inifrån avslöjade häromdagen hur regeringen rundat riksdagen i samband med att USA försökt formalisera ett samarbete för att komma över uppgifter om svenska medborgare. I stället för att reglera informationsutbytet i avtal tyckte tjänstemän på justitiedepartementet att det svensk-amerikanska utbytet borde ske på informell basis. Vad betyder det? Lämnar regeringen ut personuppgifter till främmande makt utan att ha reglerat formerna i avtal, utan att först ha prövat de legala grunderna? Agerar regeringen på ett sätt som inte skulle tåla en offentlig granskning och diskussion? Ja, så är det nog.
Det blir alltmer tydligt varför politiker av alla kulörer unisont fördömt Wikileaks publiceringar. Falskspelet är monumentalt.