torsdag, november 14, 2013

Avsikt och tillfällighet


Tula 9, satt och tittade i ateljén när jag lade upp kilo efter kilo med färg på underlaget. 
Efter att ha iakttagit mig länge sa hon: "Ved du vad du gör?"

Jag tvingades stanna upp och erkänna:
"Nä, men jag tror att jag finner en väg snart. Ibland är slumpen klyftigare än jag. Det gäller bara att fånga den."

tisdag, november 12, 2013

Att komma förbi


Jag blir aldrig nöjd med en tavla, men kommer till en punkt där jag inte kan gå vidare. Det händer när den har en liknande struktur som naturen. Det innebär att den måste vara organiserad på ett trovärdigt sätt.
   
När man går i skogen bejakar man en sanning utan att tänka på det, hur naturen visar sig i dess olika nyanser, färger och proportioner. Det förfaller oss naturligt och om man tänker mer strukturellt kallar vi det organiskt, men i själva verket har naturen sin egen korrekthet. Jag tar ett utsnitt ur detta och försöker förstå, men mest handlar det om att bearbeta.
   
Den ständiga utmaningen består i att komma förbi det man ser och tycker sig förstå är vackert. Min ambition är att alltid förstöra mitt mediokra första intryck. Annars kommer jag inte att göra några upptäckter av värde alls.

tisdag, november 05, 2013

Leva i nuet är inget för mig

A.Widén 1996, blandteknik på duk

Varje mening, text och bok är en uppfinning, ett hus, en labyrint som virvlar upp i skallen och jag förlorar mig. Så kommer det obehagliga avbrottet, jag får för mig att det ska förstöra allt; jag spottas ut fruktansvärt groggy vid middagsbordet utan att riktigt kunna uppfatta den kroppsliga världen, min familj.
Nu målar jag mer i ateljén än skriver, men familjen upplever mig lika fjär. Leva i nuet är inget för mig.



(Anteckning från 2004 när jag skrev på "Vreden rör på sig")