Framtidsfråga

Lycklig som vore jag omgiven av fostervatten.
Att vara hemmapappa med tre småbarn är stort.

(Tänk att ett otroligt maskulint arbetarparti SAP, har hittat på och även genomfört detta! Tänk om sådana som Putin och Bush hade haft möjligheten att vara med sina barn. Hur förändrad skulle världen inte kunna bli!)

Jag har lagt det "stora" skrivandet åt sidan.
Av en händelse började jag istället skriva i min SPD, Sporadiska Dagbok.

Helt oväntat blir det poesi. På kvällarna skriver jag poesi medan jag matar lillknatten med den sista flaskan välling för dagen.

Ska jag lägga ut dessa spånor här i bloggen eller är de för sköra?
Jag vet inte. Ännu.

(Uppkopplingen är fortfarande kass)

Fortsatt krångel

Hm. Denna gång tog det 32 minuter att komma åt redigeringsrutan.
Fast då kastade jag förstås bort nio minuter på att försöka komma åt att svara på kommentarer.

God Jul på er alla som fortsätter att komma hit och titta och läsa!

Någon gång dagligen kollar jag om jag verkar ha bra uppkoppling. Idag såg den faktiskt bra ut, hela 32kb, men ändå tar det alltså mer än en halvtimme att logga in här för att skriva.

(Nu återstår att se om jag lyckas lägga upp detta innan det kopplar ned)

Det mest tålamodsprövande...

Jag har 12 inlägg liggande som aldrig blivit publicerade.
Det första som händer varje gång jag försöker koppla upp mitt modem är att antivirusprogrammet snor hela bandbredden för att hämta en uppdatering. Detta brukar ta allt mellan tre till tjugo minuter…
Sen kopplar det ner. Automatiskt.
Fast jag inte vill.
Jag kopplar upp igen och får någon sorts tillgång till nätet. Jag försöker logga in på blogger för att lägga in mitt färdigskrivna inlägg som jag redan har gjort ett urklipp av så att det bara ska vara att klistra in.
Att logga in på blogger tar aldrig mindre än 14 minuter.
Rätt ofta lägger jag ned en hel timme av mitt liv utan att få upp mitt blogginlägg...

Kort sagt: Man vill begå mord. Hänga någon ansvarig.
För att inte balla ur helt så lägger man av. Man använder inte sin uppkoppling.

Små sporadiska ryck får man ändå.
Det är då man ringer Telia. De vill jättegärna sälja mobilt Bredband till mig.
Jag frågar om de kan garantera att det kommer att fungera.
”Ja, då”, säger de.
Jag begär att få skriftligt.
Av någon andledning går inte det att ordna.
Att det ska vara så svårt att skriva det man muntligen utlovar!
Jag begär skriftligt eftersom ingen mobiltelefon, oavsett märke eller operatör fungerar hemma hos oss. Det finns ingen täckning.

Återstår det gamla NMT-nätet. Om jag köper Bredband via det tvingas jag binda mig i ett år till en rätt ansenlig kostnad.
NMT ska ha bättre täckning, men återigen jag vill inte binda mig i ett år till något som sedan visar sig inte fungera.
Inte heller här kan jag få skriftligt. Jag har att betala och se om det fungerar. Liksom hoppas att jag inte blir lurad.

Jag har tidigare nämnt att jag tillsammans med mina grannar har tagit ned skog och lagt ned flera kilometer med slang att blåsa in en optisk fiber i. Jag har alltså förutsättningen för Bredband framdraget ända till mitt hus. Kruxet är bara att Jämtkraft av någon anledning inte vill blåsa in den där fibern, som de lovade mig och mina grannar för över ett år sedan.

Så här sitter jag och orkar inte längre använda min dator.
Jag orkar inte göra bankärenden heller, för ofta kopplas jag ned.
Vad det beror på? Att den som äger kopparnätet skiter fullständigt i att reparera. Det går att prata i telefon, det är bara lite skrapigt, men att koppla upp modemet går knappt alls.

Felanmälan är gjort flera gånger… Naturligtvis.

Så. Vi får se när jag orkar uppdatera bloggen nästa gång.