Fakta och fiction

Jag tappade lusten att skriva i bloggen för ett tag. Dessutom; livet har gått vidare i jäkt för att hinna med allt, trots sorg är det alltid så. Livet går vidare.

Jag förbereder mina föredrag inför turnéerna, förhandlar med förlag, även resa till Noels begravning. Samtidigt utför jag praktiska detaljstudier av mongolisk kringutrustning. Jag vill inte enbart tillverka utan även skjuta pilbåge med en tumring. Jag är van ca 28 tums draglängd. Så skjuter vi här i väst. Men när mongolerna använder sina tumringar, även i denna dag, drar de strängen på sin pilbåge långt bakom örat. Jag skulle tro att jag måste upp i minst 34 tums draglängd. Nu har jag handen vid mungipan när jag skjuter.

Tja. Jag vill att saker och ting ska stämma i mina böcker. Även om jag skriver något som närmast kan kallas ”historisk fiction”.

(Klicka för större bild. (C) okänd)

Sorg

Noel

Klockan 09.05 gick Noel vidare.
Enligt hans föräldrar somnade han fridfullt in utan ångest och utan smärtor.
(Noels Blogg)

Noel och Naya i vattenpöl, för ett år sedan.

Noels 2006 var inte ett bra år. Han opererades på sin födelsedag för att överleva. Det följdes av cellgifter och strålbehandlingar. Men cancern var hela tiden steget före läkarna och forskningen. Han har kämpat så hårt. Vi känner ingen så envis som Noel men inte ens det hjälpte. Cancern vann och Noel har nu fått somna in. Men han är saknad, så otroligt saknad! Våra tankar är förstås hos Stina och Fredrik som har utsatts för den värsta mardröm man kan tänka sig.

Vi försöker tänka på sommaren 2005 då vi träffades på Kolmården, där bilden också är tagen. Noel och Naya lekte i vattenpölarna och njöt av regnet medan vi vuxna tyckte vi hade otur med vädret. Noel älskade bilar och rattar i alla dess former och åkte runt med bilbanan. Hans leende i bilen, men också hans händer som ständigt utforskade precis allt. Det är så vi minns honom. Vi har en stark tro att han har det bra nu utan den fruktansvärda cancern i sin kropp, var han nu är…

Annika, Anders, Naya, Tula och Odin

Inte med i matchen

Naya har fått en kamera av en vän som inte förstod bättre. Värst av allt, hon kan sköta den. Snap, klockan…jag vet inte när på morgonen.
- Snälla sluta.
- Pappa är sur, mamma!
- Muhf.
- Får jag ta fler bilder?
- Visst, i ditt rum.
Duns, duns, duns, ned för trappen.
- Sen. Ladda bilder i datorn.
- O, A, Nej. Ta det lugnt. Inte så.
- Jag vill se bilder.
- Det är min arbetsdator.
Naya tittar på mig.
- Är du sur nu igen?
- Nej, jag klarar bara inte mornar.
- Titta, vilka fina bilder jag tagit!
- Mmm.

- Mitt Lamplabanspöke!
- Mmm.

- Tulabandula med Scobidookudde!
- Mmm

- Jag i spegeln!
- Mmm.

Ords vikt och pilars böjlighet

Mongolisk krigare sent 1800-tal (Klicka för större bild)

Idag fick jag ett uppdrag av min förläggare. Han ville ha ett förord till boken.
Jag trodde det skulle bli svårt att växla om. Det var mer än ett år sedan jag blev klar med boken och vart efter suddas som bekant ens minnesbild ut och blir väldigt vag. Men konstigt nog gick det över förväntan. Under dagen har jag producerat mer än tre sidor text. De närmaste dagarna ska jag banta ned det till omkring en sida.

Under tiden fördjupar jag mig i detta med bågskytte och pilbågar. Förutom att det är väldigt meditativt att skjuta pilbåge är det mer av empirisk forskning än man vid första påseende tror. Att bara hitta rätt pil till sin båge är en grannlaga uppgift. Särskilt som jag just har skaffat en kort recurvebåge av ryttartyp. Den är ganska lik den pilbåge som de mongoliske krigarna i mina böcker använde sig av. En för styv pil – och den sprätter iväg åt vänster. En för vek pil böjer sig för mycket. Man måste helt enkelt hitta rätt avvägning på det som kallas pilens ”spine”, dess böjlighet i förhållande till pilens vikt och pilbågens dragstyrka.

Det är ungefär lika grannlaga att utforska pilens spine som det är att väga och byta ut ord i en text. Åtminstone om man vill få till rätt träffbild.

Påven och det heliga kriget

Vi frågar oss: Varför blir muslimer så upprörda?
Påven citerade ju bara en kristen kejsare från 1300-talet som påstod att islam är krigiskt.

Nu har påven gjort avbön efter det att han yrvaket sett sig omkring i världen och förstått att stora krafter är i rörelse.
Ja. Sent omsider insåg påven att hans tal kom fruktansvärt olägligt.
I sitt tal satte han likhetstecken mellan västvärlden och kristendomen.
Han påstod att vår värdegrund är fredlig.

Jag har för mig att Jesus sade något i stil med att vi är snara att se grandet i nästans öga, men inte ser bjälken i det egna*:

Vad gör egentligen vi i väst?
Gör vi någonsin något annat än bekrigar islam?

Amerikansktillverkade flygplan och vapensystem användes av Israel i kriget mot Hizbollah, vilket drabbade en helt annan och oskyldig part; Libanons folk.


Avfyrning av kryssningsrobot mot Irak 1991.

Fina neutrala ickevåldssverige mutade Indien för att de skulle köpa Haubitz77. Indien beskjuter nu och då muslimer.

Irak. Nu.

Irakiskt barn träffat av amerikansk brandbomb våren 2006.



Amerikanska krigspräster sprider västvärldens evangelium i detta nu i den muslimska värden. Bilden från Irak.

Påven inser nu i efterhand sitt misstag.
Frågan är: Inser du och jag västvärldens sedan decennier fortgående och permanentiserade misstag mot arabvärlden och islam?
Eller är vi helt oförmögna att se bjälken i det egna ögat?

* Jesus sade bland annat: "Den som är utan skuld, kasta första stenen". Ingen kastade någon sten. Alla kände skuld.

Nytt valsystem

Det är inte överallt i världen som politiken fungerar lika väl som hos oss.
Att rösta blir större för varje gång. I vallokalen undrade jag vad det skulle få för politiska konsekvenser om vi fick rösta på det sätt jag vill. Jag vill kunna rösta på oppositionen också eftersom jag anser att det är minst lika viktig i en demokrati som själva regeringsbildandet.
Dessutom vill jag att vår lagstiftande församling, riksdagen ska få en vettig sammansättning.

Som vår konstitution ser ut nu kan jag endast rösta på ett parti. Även om jag personligen föredrar socialdemokraterna som regeringsbildare skulle jag aldrig i mitt liv vilja att det enbart satt socialdemokrater i riksdagen. Det vore förfärligt.

Jag önskar att jag antingen fick 100 procent röst att fördela i riksdagen. Naturligtvis skulle det fungera även med 349 röster för att rösta mandat, men det verkar enklare med 100 Procent.

Om så var fallet skulle jag rösta enligt följande:

S 35%
Mp 16%
V 5%

Jag skulle alltså ge det röda blocket en knapp majoritet med 6 procent. Inte mer.
Att vänstern endast får 5 procent beror på att jag vill markera att de en gång för alla bör göra upp med sitt kommunistiska arv.

Den borgerliga oppositionen skulle enligt min skön få:

M 25%
C 15%
fp 4%
kd 0%

Folkpartiet får endast 4 procent eftersom jag anser att de har kantrat åt det ultrablå hållet. Jag lägger dem exakt på spärren för att åka ut ur riksdagen.
Kristdemokraterna har fått noll, enligt min mening ska de ut ur riksdagen.

Exakt på detta sätt skulle jag vilja att jag och alla andra väljare fick komponera sin egen lagstiftande församling, som i sin tur sedan väljer vem som ska regera.
Som ni ser viktar jag moderaterna högt. Jag vill ha ett starkt och stort och mäktigt högerparti i opposition.

Naturligtvis tycker jag att den här idén är bra. Mycket bättre än att gå mot mer personval, för det handlar inte om vad en person driver i svensk politik. Vi håller på med ett välfärdsbygge – och det är ett lagspel. Inget annat.

Vad skulle detta sätt att rösta kunna få för negativa konsekvenser?
Svårare att räkna röster? Nej, jag tror inte det. Det går att fixa dataavläsning osv.