onsdag, december 06, 2006

De icke döda ideologierna

Vänner till mig sa innan valet: ”Det blir nog bra med ett maktbyte. Jag vill ha förändring.”

Jag blev alldeles matt i kroppen, för jag hade inget att säga, så övertygade var de att det inte fanns någon skillnad mellan partierna. Ändå visste jag så innerligt väl att det inte går att resonera så. För mig, fastän jag aldrig varit politiskt aktiv eller ens intresserad, framstod skillnaderna som enorma.

Främst handlar det om människosyn. Borgarna har sammantaget en i mina ögon hemsk människosyn.

Det har inte alltid varit så. Långa tider stod exempelvis Bondeförbundet, det gamla Centern, för tämligen varma socialliberala åsikter. Så är det inte längre. Centerns nuvarande ledare, Maud, är ultrablå, ultrakonservativ. Många gräsrötter inom hennes eget parti känner heller inte igen sig. De är närmast mållösa av fasa.

En annan kraft som ryckt fram inom borgerligheten är en övertro på nyliberalism. Själva termen, nyliberalism, är djupt felaktig. Det finns inget nytt i dessa tankegångar, snarare en tillbakagång till något en del faktiskt kallar för ”nattväktarstaten”. Alltså att staten ska ha så liten makt som möjligt, helst inte uppta några skatter alls att fördela till behövande grupper i samhället. Var och en ska bli sin lyckas smed – och de som går under skiter man i. Så kan nyliberalismen faktiskt sammanfattas, om än något godtyckligt.

Jag tror nu inte att moderaternas Fredrik är för en nattväktarstat rakt av, men att säga så, att så dra de nyliberala tankegångarna till sin spets har en fördel, det tydliggör vad det handlar om, att vi är på väg in i ett systemskifte.

Socialdemokratin, å sin sida, står för något helt annat. Socialdemokratin tror på solidaritet. Socialdemokratin tror på principen: Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.

Det är sådana värden socialdemokratin kämpar för, som de vill ska få genomslag i sin politik.

Men väljarna såg det inte så. De såg, eller trodde sig se, ett tungt betonggrått parti vars högsta pampar mer eller mindre var fastcementerade vid makten.

Den här bilden av socialdemokratin är djupt felaktig.
Det finns ingen större demokratisk och folklig rörelse i Sverige. Om partiet ibland är trögt, rör sig trögt, beror det just på detta, att det innehåller så många som vill lite olika, ser på medborgarnas behov lite olika, men alla genomsyras de av en tro på människors lika värde; och de vill omtanke och solidaritet.

Partiet är också lite trögt för att man i djup demokratisk anda bereder sin politik på sådant sätt att alla ska få chansen att göra sig hörd.

I Sverige har vi alltså en stor bred folkrörelse (s) som står mot den ekonomiska makten. Denna folkrörelse är tyvärr vår enda garant mot att sådana med nyliberala idéer kommer till makten.

Inför det val som nyligen avgjordes trodde inte väljarna att det var ett systemskifte som skulle genomföras om det skulle bli så att man bytte regering. Väljarna trodde att kursen för svensk politik var lagd, att borgarna skulle göra lite små justeringar och förbättringar. Framför allt lät det som om de skulle bedriva rent socialdemokratisk politik eftersom de rakt av stal gamla honnörsord från (s) och använde i valkampanjen.

Men inget kan vara mer felaktigt. Nu ser vi hur de nyliberala tankarna driver rena excesser i regeringskansliet.

Själv åser jag detta med fasa. Den mest aktuella frågan har varit striden om a-kassan. Borgarna påstår sig vilja sänka a-kassan så att folk inte sitter och är lata utan tar sig ett arbete. Som om sänkt a-kassa i sig själv kan skapa jobb ur tomma intet.

I praktiken handlar det inte enbart om en sänkning av ersättningen av a-kassan vid arbetslöshet, utan borgarna höjer också avgiften för den enskilde, samtidigt som de inte sänker arbetsgivaravgiften, som de sagt.

Vad har borgarna alltså gjort? Jo, de har höjt skatten. Arbetarna får betala en dyrare a-kassa två gånger, först genom kvarblivna arbetsgivaravgifter, sedan via en högre egen avgift. Som tack för detta får arbetarna sedan en lägre ersättning om de råkar blir arbetslösa.

Staten tjänar miljarder på detta. Borgarna fördyrar och försämrar en försäkring för oss alla och vi frågar oss vart pengarna ska gå. Jo, borgarna sänker förstås förmögenhetsskatten.

Borgarna gör som de alltid har gjort, de tar från de vanliga folklagren och ger till de rikaste.

Jag tyckte om Robin Hood när jag var liten. Man kan förenklat säga att Robin Hood även är socialdemokraternas ideal, att via skattesystemet omfördela från de rika till de fattiga, allt medan borgarna är som den elaka kungen i Robin Hood, han som tar allt från de fattiga för att få allt själv.

Men vad har dessa små skattetekniska finesser kring a-kassan med ett helt systemskifte att göra?

I grunden handlar det om människosyn. Systemskiftet och borgarnas ideologi handlar om människosyn.

De vill inte bara sänka a-kassan. Det är en liten sak i sammanhanget. Borgarna vill sänka a-kassan eftersom det i sin tur, efter ett tag, kommer att sänka lönerna i Sverige.

Borgarna vill ha låglönejobb. De vill kunna anställa fattighjon som kan diska efter dem, klippa gräset, tvätta poolen. Det är vad man vill.

Borgarna säger att de genom detta vill skapa hushållsnära tjänster. Som om det någonsin kan skapa välfärd och exportintäkter.

Varje ekonom vet att Sverige är ett litet land som är extremt beroende av exportintäkter – och borgarna gör allt för att låsa in folk i låglönejobb i deras trädgårdar och kök, istället för att hjälpa till att utbilda folket till jobb i branscher som kan ge oss, hela Sverige, det vi behöver mest; exportintäkter.

Och staten – vi alla – ska ha så lite som möjligt att fördela.

Folkpartiet, som trots allt, också de har lite socialliberala ådror kvar i sig har redan börjat flagga att de i framtiden, bortom denna mandatperiod, ska bli lite ”snällare” igen.
Nu, så länge de är med i den borgerliga alliansen tänker de gå med på allt, åtminstone denna mandatperiod. Sen vill de ut och visa ”folket” att de är snälla igen.

Jag kan bara tyda det på ett sätt: Folkpartiet vet att de gick till val på en rad lögner. De lurade folket att det inte var ett systemskifte på gång. Efter mandatperioden vill de försöka rädda ansiktet.

Att så svänga kappan efter vinden, för att en kort stund få njuta maktens frukter, visar att man som parti inte är värd en enda röst.

Vi har fått en ny hotbild i Sverige. Den går under det vilseledande namnet ”nyliberalism”.

Tror vi på demokrati, mänskliga rättigheter, alla människors lika värde och även tycker att solidaritet kan vara bra som grundton i ett samhälle har vi en enda sak att göra.

Vi måste gemensamt bekämpa borgerligheten med all kraft. För just nu, i denna epok, har borgarna valt nyliberalismen som sin ideologi. Inget kan vara sämre för vårt land.

14 kommentarer:

Peter Madison sa...

Broder, har förstått att detta är allvaret för dig nu. Ut bland folket, gärna folket som inte förstod bättre, se till att de förstår vad du säger, vad budskapet handlar om. Sossarna misslyckades med det i valet. Se till så att dina sossekompisar fattar vad du säger så att de i sin tur kan få sina lyssnare att fatta va de säger. "Alla ska fatta"...får väl bli nån ny slogan... eller varför inte. "Fråga inte vad du kan göra för ditt land utan vad du kan göra MOT din regering"....Upp till kamp....!!

Anonym sa...

Jag är född och uppvuxen i en socialdemokratisk familj och har varit röd sedan två val, då kände jag mig nödgad att byta parti.

Jag kände inte igen mig längre, de som satt i toppen av partiet var inte längre min spegelbild och kunde omöjligen föra min talan. Att stå på barikaderna och hojta om jämlikhet och rättvisa till folket medans man själv skor sig, utnyttjar systemet i bästa borgarstil, fick mig att kräkas över den dubbelmoral man sände.

Jag har alltid gillat Persson, har tyckt att han varit "rak", vågat ta svåra och icke populära beslut och faktiskt lyckats med att få Sverige på fötter efter 90-talet. Men jag måste tyvärr erkänna att han borde ha klivit av för två val sedan, han var alldeles för trött för att regera. Det är med avsky jag ser hur han nu går före i bostadskö via kontakter, sådant som inte är förenligt med god socialdemokrati.

I två val har jag istället röstat grönt. Tycker de står för humanitet, sänkta arbetstider och grön politik som går ut på att rädda jorden. Jag har alltid sett på Fredolin med beundran och tycker det är synd att han nu inte vill syssla med politik mer. Å andra sidan beundrar jag honom än mer då han återigen visar att han inte tänker bli en typisk politiker.

Vem vet, med en ny, förhoppningsvis kvinnlig, partiledare kanske jag återigen röstar rött?!

Anders sa...

Broder: Alldeles rätt. Jag vill inte bli politiker. Däremot kan och kanske bör jag i mitt lilla hörn av världen försöka tydliggöra vad socialdemokratin faktiskt står för. Grundvärdena är goda, men som du säger, man misslyckades totalt både att i handling och politik visa det, men framför allt att säga det i valrörelsen.

Anders sa...

Mattias: ”De gröna” är ett ypperligt val. Jag tänker inte försöka övertala dig att byta tillbaka till (s). Även jag blir instinktivt, och tycker jag, rättmätigt förbannad när representanter för socialdemokratin gör fel genom att sko sig, utnyttja sin ställning, osv. Men som tur är går det snabbt över. Socialdemokraterna är ett parti med, tror jag, omkring 150.000 medlemmar. Ska jag då låta någon enstaka som gör fel svärta ned alla kamrater, tänker jag.
Ett annat sätt att se det är att det finns omkring 290 kommuner i landet. I alla kommuner sitter det rätt många socialdemokrater, ofta vid makten. Bara i kommunerna har (s) alltså tusentals människor i ansvarsfull ställning. Några enstaka av dessa upptäcks fuska, bete sig fel – och hängs ut i massmedia som de svin de faktiskt är. Återigen, ska jag låta dessa enstaka svin smutsa hela rörelsen?

Inom partiet känner man naturligtvis varje gång djup och svår besvikelse när en kamrat som man givit förtroende beter sig på detta oförlåtliga sätt.

Jag skulle kunna rösta på mp för att de fokuserar den enskilt viktigaste frågan i vår tid – miljön. Denna fråga är så viktig att jag vill att mp blir ett stort parti i riksdagen. Men, tyvärr finns det enligt mitt sätt att se så stora och svåra ekonomiska problem att reda ut för Sverige i framtiden att jag inte ser att mp kan klara det i en regeringsställning. Det enda parti som överhuvud börjat fundera över vad man ska göra åt det som ekonomerna kallar Boumols paradox, vilket vi går in i nu, är socialdemokraterna.
Förut var det så att vår stålindustri växte på bekostnad av tex textilindustrin. Fler och fler började jobba i stål- och verkstadsindustrin. Detta var bra, lönerna kunde höjas, vinsten per arbetare steg, alltså kunde staten också ta ut mer skatt. Nu går vi in i en tid där det endast finns en sektor som växer, tjänstesektorn. Produktiviteten och vinsten per arbetare är lägre i tjänstesektorn än i industrin. Samtidigt som vårdköerna ökar, allt fler går i pension och blir i behov av vård, krymper alltså skattebasen i Sverige. Detta är, kort och förenklat, Boumols paradox. Trots att vi kan sätta fler i arbete än någonsin sjunker skattebasen.
(Bla därför är det alltså dubbelt vansinnigt att skapa en skattegynnad sektor för att folk ska städa hemma hos de rika. Jag fattar faktiskt inte alls vad borgarna tänker med. De skapar inte bara orättvisa utan även sämre förutsättningar för hela landet in i framtiden. Detta urholkar ju skattebasen ännu mer.)


Sverige har alltså två gigantiska problem framför sig; att lösa miljöfrågan och effekterna av Boumols ekonomiska paradox.
Tyvärr ser jag bara ett parti som möjligen kan fixa detta i regeringsställning, socialdemokraterna. Men bredvid dem önskar jag mig ett stort och starkt miljöparti.

Så tänker jag. Det är nästan helt pragmatiskt tänkt. Men visst vilar det också på min innersta känsla av att solidaritet är viktigt.

Medelålders mode sa...

Lämnade i årets val center för miljöpartiet. Centern har helt klart blivit mycket mer nyliberala med Maud. Nej, tack.

Anonym sa...

Anders: Jag är med dig i ditt resonemang. Jag anser dock att det är viktigt att jag tydligt visar mitt missnöje när jag ser dem gå utanför ramarna. Detta gör jag genom två sätt; engagera mig politiskt eller rösta på något annat parti. Jag har inte den tid eller kraft att gå in och engagera mig politiskt, därför tar jag till den andra metoden.

Jag anser också att solidaritet är viktigt, men det får inte ske på bekostnad av att individen blir förslappad och väntar sig hjälp genom ex. våra skyddsnät. Ser också ett problem i att det i vissa fall ger bättre inkomst med A-kassa än ett arbete. Då är systemet fel och måste ändras. Självklart ska vi visa solidaritet, och det gör vi - kanske mest av alla i världen? Vi betalar oerhörda summor till fattiga länder, vilket visar att vi är en solidarisk nation. Dock daltar vi lite för mycket med människor, brottlingar exempelvis. Ibland kan en fast och hård hand vara nyttigt, få människor på fötter.

Jag ser borgarnas kamp mot A-kassan som bedrövlig. Många kommer lida av detta och vinsterna från A-kassan kommer att gå direkt i de rikas plånböcker. Jag kan både se fel och inte i detta med hemhjälp. Jag kan se ett eventuellt problem i framtiden i det scenario som de kritiska målar upp med låglönejobb. Jag kan också se att om människor vill nyttja den lilla fritid de idag har till annat än städning, så ska den möjligheten finnas. Och så ska den möjligheten finnas som ett vitt alternativ. Personligen vill jag gärna utnyttja den möjligheten i framtiden. Eftersom partierna inte vill ge oss färre arbetstimmar kan de åtminstone ge oss möjligheten att få vara lediga när vi är lediga.

Ja, det var det för nu :-)

Unknown sa...

Tycker du att regeringen är nyliberal? Kanske ska du skaffa dig ett lexikon ;-) Skämt åsido. Nyliberalismen handlar om att avskaffa alla statliga funktioner utom rättsväsendet, grovt förenklat.

Fredrik Reinfeldt är - tyvärr - en sosse.

Många av de idéer som nu genomförs skulle mycket väl ha introducerats av Tage Erlander eller andra gamla socialdemokratiska politiker. A-kassan t ex, tanken var från början att den skulle fungera som ett tillfällig arbetslöshetsförsäkring. Nu när folk går på a-kassa i flera år har något gått snett. A-kassan används som långvarig försörjningskanal, vilket inte alls var meningen. De långtidsarbetslösa bör istället vidareutbilda sig, byta bransch, flytta eller göra något annat radikalt. A-kassan hindrar ju snarare den långtidsarbetslöse från att ta itu med sina verkliga problem. AMS-kurser ger tyvärr inga jobb heller. Man måste skaffa sig fullvärdig yrkes- eller akademisk utbildning.

Om inget hjälper bör den långtidsarbetslöse söka socialbidrag. Socialen är mycket bättre på att hjälpa människor som hamnat snett än arbetsförmedlingen.

Det här är ju klassisk sossepolitik.

Du menar också att borgarna vill att staten - vi alla - ska ha så lite som möjligt att fördela.

Vänd på det, låt folk behålla mer av sina pengar istället, så behöver de inte statens fördelningspolitik.

Dessutom kostar det en massa pengar att först betala in skatt, och därefter få tillbaka dem som föräldraförsäkring, barnbidrag, bostadsbidrag etc.

Om folk får behålla mer, så behöver de inte statens hjälpande hand.

Men de fattiga då? Hur ska det gå för dem!??

Just det. Det är DOM vi ska hjälpa! Större delen av bidragspengarna snurrar runt i medelklassen, till vilken nytta?

Först ta och sedan ge tillbaka?

Fördelningspolitik handlar om att ta från de rika och ge till de fattiga. Inte att ta från de rika och ge till de rika. Sen kanske det blir några smulor över till de fattiga?

Därför måste skatten sänkas för alla, så att vi som har inkomster klarar oss utan föräldraförsäkringar, barnbidrag, bostadsbidrag etc etc därefter kan vi koncentrera oss på de fåtal utsatta som verkligen behöver hjälp.

Är det en dålig människosyn? Borde inte en medelinkomsttagare kunna leva på sin lön? Utan samhälleligt stöd?

Matti Ståhlberg sa...

Väl talat broder!
Här andas samma kamp;

http://www.marcusaxelsson.se/birro/index.php?pg=1

Anders sa...

Kära Attila:
I den bästa av världar håller jag med dig. Och A-kassan har, precis som du säger, aldrig varit menad som något annat än en tillfällig arbetslöshetsförsäkring.

Jag frågar mig därför: Varför kan den inte få vara frikostig?
Jag har jobbat som journalist. Jag vet inte hur många fabriker och arbetsplatser jag kommit ut till där arbetet avstannat. Företagen har ofta en kort tid innan fått en ny lokal VD eller platschef. Hans jobb var att lägga ned. Alltså i praktiken och på riktigt utföra det svåra jobbet som kallas strukturomvandling.

Jag kan nämna ett litet exempel; plötsligt sades 1200 personer upp vid Ericssonfabriken i Norrköping. Montering av kretskort etc skulle gå till Kina och Taiwan. Maskiner och allt skeppades iväg. Kvar stod tomma och ekande fabrikslokaler.

I fabriken satt 1200 oroliga människor. De flesta hade familjer. Ibland jobbade både mor och far på samma arbetsplats.

Jag tycker det är skönt att veta att dessa familjer inte behöver ta sin ”mobile-home” truck och köra iväg till nästa län, som man tvingar folk att göra i USA. De kunde bo kvar. Arbetsförmedling och Ericsson hjälptes åt att under ett års tid fixa jobb, utbilda folk osv.

De flesta familjer kunde bo kvar i Norrköping. De flesta fick nya jobb, utan att deras barn behövde säga ”Nej, jag kan inte åka med på skidresan till fjällen”.

Att ha en generöst tilltagen A-kassa skapar trygghet, det vi mest av allt behöver för att våra barn och familjer ska må bra.

I min värld är det som så att dessa strukturförändringar kommer tätare och tätare. Allt fler verksamheter flyttar omkring på vår jord.

En allt för låg A-kassa får en enda effekt; att familjer blir otrygga och barn far illa. Jag ville inte det.

Sen håller jag med dig om att långtidsarbetslöshet är olycklig för alla, såväl individen som samhället.
Det har aldrig varit systemkonstruktörernas mening att det skulle bli så. Detta måste rättas till.

Jag kan tänka mig ett system där man köper upp adekvat utbildning och individanpassar den. Det må vara avancerade svetskurser eller akademiska utbildningsinsatser, jag skiter i vilket, bara vi sätter in dem.
I fallet som med Ericssonfabriken i Norrköping skedde detta på ett bra sätt. Både Ericsson och arbetsförmedlingen var tämligen effektiva i detta arbete.

I Östersund, här jag bor, är arbetsförmedlingen inte alltid lika effektiv. Helst när det är små företag som flyttar sin tillverkning. Jag vet ett exempel, Blackstone, som hårdlödde bilkylare som underleverantör. Plötsligt flyttade Blackstone tillverkningen till England. 37 personer blev i ett slag arbetslösa.
Detta kunde inte arbetsförmedlingen svara upp emot på ett bra sätt. De 37 fick inget adekvat stöd att karriärväxla. Till saken hör att just då var redan 8000 arbetslösa i Jämtland. Och Blackstone var heller inte ett lika vackert företag som Ericsson. Blackstone sket blankt i sina före detta anställda.

Jag är glad att dessa 37 människor kunde klara sina familjer under den svåra omställningstid de ställdes inför. Perioden i arbetslöshet för dem blev längre än någon av oss önskar. Inte nog med det. De hade i rådande konjunktur inte heller råd att flytta. De satt med villor som de köpt för miljonen, men just då var priserna i Jämtland nere på det halva.
Många av de 37 pendlade till jobb i Gävle, Sundsvall. De red ut stormen. Nu är deras villor värda 1,2 miljoner och de kan flytta och slippa gå i personlig konkurs och sätta sina barn i fattigdom.
Jag har varit i USA flera gånger under långa perioder. Där träffar jag uteliggare, människor med inget annat än maximal otur. Något år tidigare var de lyckliga medelklassare, men så drabbade dem att GM ville lägga ned i en region. Där är siffrorna våldsammare, 50.000 bilarbetare blir på ett bräde arbetslösa. Ingen region, ens i USA, kan suga upp ett sådant plötsligt överskott på arbetskraft.
Jag anser att USA är underbart och fantastiskt, men politiken där har också enorma brister. Över 30 miljoner är fattiga där. Utslagna.
Så ser en oreglerad arbetsmarknad ut, i min verklighet.

Som du ser, ser vi helt olika på det här. Jag tror att vi mer än något annat behöver en generös arbetslöshetsförsäkring. Och jag tycker att det är bra om den är generell, gäller alla.

Ingen vet vem som kommer att drabbas. Ingen rår heller personligen för att han eller hon blir arbetslös. Det är helt andra krafter som styr, en knivskarp konkurrens mellan företag och deras val av produktionsorter över hela vår glob.

Jag upprepar ett annat tema, som tydligen gått dig förbi: Att sänka A-kassan är bara ett medel för att även sänka lägstalönerna.
Samtidigt slår den borgerliga regeringen med de instrument den kan mot facken. Man tar bort avdragsrätten. Man vill alltså splittra och försvaga facken.

Borgarna vill öka lönespridningen. Man vill också skapa något man kallar hushållsnära tjänster. I mina ögon är detta vanvettigt. Att låsa in folk i låglönejobb som diskare och privata trädgårdsmästare och polrengöringspojkar är helt fel. Särskilt som man vill skattesubventionera just dessa tjänster.

Genom detta skapar man en underklass som inte bidrar till vare sig sin egen pension eller sjukförsäkring. Det är helt galet av två orsaker. Dels är det förnedrande, dels skapar dessa så kallade hushållsnära tjänster ingen skattebas.

Vad Sverige behöver för att klara framtida ökande pensionsavgångar är fler människor i riktigt produktivt arbete som ger skattebas, så vi får råd att ge våra pensionärer en värdig ålderdom.

Nationalekonomiskt är borgarna helt ute och cyklar. Vare sig vi vill det eller inte måste vi öka skattebasen i Sverige, inte minska den.

Jag anser att landet skall byggas med välfärd.
Borgarna håller nu aggressivt på att slå sönder välfärden.
Försämrad A-kassa och den slopade avdragsrätten på fackavgiften är medel för att slå sönder vår gemensamma rikedom och trygghet.

Jag tror på solidaritet. Jag tror att samhällen som är solidariska når större framgång än där man enbart hävdar sitt egenintresse och tävlar med varandra allt man orkar.
Målet för nyliberaler, som jag anser att hela den nya regeringen är, är naturligtvis inte att vara hänsynslösa. Men företag blir tyvärr hänsynslösa i den hårda globala konkurrensen. Alltför många företag gör som Blackstone gjorde i Östersund. De bara drar…

Därför måste vi människor värna varandra. Vi måste bygga värdiga trygghetssystem. Det finns bara ett parti som tänker i dessa banor, tyvärr. Socialdemokraterna.

* * *
Vad gäller att föräldraförsäkringar och andra försäkringar och även bidrag även snurrar tillbaka till medelklass, men även de rikaste beror på att systemkonstruktörerna ville att välfärdssystemen skulle vara generella. Man konstruerade dem alltså så generöst att man inte ens gör en behovsprövning genom att kolla vad olika familjer tjänar...

Socialdemokraterna gjorde säkert så för att än mer öka legitimiteten i systemen. Om alla får kan ju heller ingen klaga, eller?
Och om höginkomsttagare nu tycker så illa om generella system, borde de väl i all logiks namn inte bara bojkotta TV-licensen utan även strunta i att kvittera ut barnbidrag, eller?

Anders sa...

Matti: Japp och tack för länken!

Anders sa...

Mattias: Ovan ser det ut som om jag glömt att svara dig, det har jag inte.
Däremot valde jag att svara genom att föra mina resonemang vidare i kommentar till Attila.

Jag förstår din besvikelse, att du vill visa SAP att de gör fel, när de går utanför ramarna, som du säger.
Jag å min sida kan inte argumentera mot din besvikelse på annat sätt, än att jag personligen, som jag sade, inte kan låta några få klantskallar sabba för hela arbetarpartiet.
Men Gudarna ska veta att jag också blir upprörd...

Anonym sa...

Något som inte har med det här att göra, men varför har du alltid kamo-byxor på dig på dina föreläsningar?

Anders sa...

Hovslagare: Tja, det har bara blivit så. I början av mitt föreläsande råkade jag ha sådana på mig vid ett tillfälle och jag märkte att de faktiskt gav en extra dimension åt det jag säger. Jag står ju där på scenen och är väldigt ANTI-macho och ANTI-krig och ANTI-våld. Då blir det en så häftig kontrast att jag är rakad och ser ut som raka motsatsen... Dessutom har jag givetvis försvarets M90-kängor till...

Anders sa...

Havsfrun:
Miljöpartiet är inget dåligt val. Fick jag splitta min röst skulle jag ge dem rätt många procent!

Men i regeringsställning ser jag endast ett parti, (s).

Och förlåt att jag inte såg din kommentar bland all annan text, här, men nu har jag äntligen svarat!