tisdag, september 04, 2007

Min upptäckt av semester



Dag 18.






Medicinen har inte ”kickat in”, snarare ”svarar” jag bättre och bättre på den.
För första gången på över 6 år tar jag ledigt och följer med familjen på utflykt. Annars har mitt standardsvar alltid varit: ”Jag ska bara posta, skriva, fixa det här PR-brevet, förbereda det här föredraget, få undan lite fakturering…”

Jag har inte tagit en ledig dag sen jag vet inte när.
Mer än sex års slit. Inte en enda dag semester. Inte en enda sjukdag.

Luften gick bara ur mig. Jag fick en liten snuva, det räckte för att knäcka mig. Jag kunde inte längre kliva ur sängen. Det fanns bara en enda medveten tanke kvar i huvudet för cirka 20 dagar sedan, innan medicinen.
”Jag orkar inte kämpa mer”.

Utan medicin skulle jag varit däckat ännu. Medicinen har lyft mig ur svartsynen och depressionen. Jag har fortfarande vissa biverkningar, så som trötthet på morgnarna och en vag känsla av att vara bakis fast jag inte druckit. Men jag är tillbaka i livet och kan följa min familj på en tur till Åre.



Jag med sonen framför Ristafallet.

Sonen softar i liften under sin första färd upp till toppen.

På väg ned. Man måste räkna ALLA liftstolparna.

onsdag, augusti 29, 2007

Mirtazapin dag 9 - 13

Det bor fler demoner i de små pillren än jag trodde var möjligt.
Orkar inte uppdatera biverkningar längre.
Jag koncentrerar mig på barnen.
De ska inte behöva ha en kass farsa.

lördag, augusti 25, 2007

Trötthet över allt annat


Dag 8:

Den allt övergripande biverkningen är trötthet. Jag sover elva, tolv timmar per natt, sedan några timmar till per dag. Jag bara slocknar.

Enligt bipacksedeln ska det vara färre än 1 per tusen som får just svår trötthet som biverkning.
Otur.

Jag kan inte ta hand om tre små barn ensam med denna trötthet. Det går bara inte.

fredag, augusti 24, 2007

Låg



Dag 7

Kemin helt ur balans. Jag har inte druckit någonting, men har värsta bakfyllan. Dessutom, jag har sovit elva timmar inatt, ändå trött över alla gränser.

Enda fel jag gjort är att jag medicinerat vid fel tidpunkt, jag har flyttat medicineringstiden.

På kvällen, jag red - och mådde bra, men så fort jag satt av hästen var jag tillbaka i värsta baksmällan.

Jag blir otroligt seg av Mirtazapin.

torsdag, augusti 23, 2007

aeorosol nano



Dag 6:

Förmiddag: Känner mig som stålmannen. Kärnfrisk och beredd att välta ekar eller vilka träd som helst.



Eftermiddag. Snopet. Dagen bestod av den sköraste skare och att jag sjönk igenom totalt: Samma jävla depression som innan medicinering.
Tankeinnehåll: Inga ledsna negativa tankar. Lik förbannat sjönk jag igenom. Hur jag mår eller har för personlighet beror helt på hur små eller stora de mikroskopiska aerosolmolnen med signalsubstanser är i mina synapser.

Är själen i själva verket ett aerosolmoln i nanostorlek med kemikalier mellan två celler i hjärnan?

I vart fall avgör det sabla aerosolmolnet hur hela min organism på 80 kilo upplever världen.

tisdag, augusti 21, 2007

Förnekelse


Dag 5


Är det så här lätt att vara människa?
Det hade jag ingen aning om.

Jag har bara gjort tråkiga saker hela dagen, varit på banken, bråkat med posten som vägrar att utföra den service jag betalar för. Storhandlat.
Och kört bil minst 23 mil.

Allt av det ovan tycker jag i normalfall är helpest.

Idag var allt detta underbart.

En intressant sak inträffar då i mitt psyke: Idag förnekar mitt psyke all kännedom om de fyra dagar jag har dokumenterat på bloggen…
Idag anser mitt psyke att "så här har jag väl alltid varit kalibrerad".
Tur att jag dokumenterade.


Biverkningar: Fortfarande svårt att koncentrera mig i exv skrivandet, samt smärre distraktionsproblem i bågskyttet. Annars helt OK.

Rättelse: Hur modern antidepressiv fungerar



Jag skrev i förra inlägget att:
”…Enkelt uttryckt förhöjs den kroppsegna serotonin- och noradrenalinhalten i hjärnan.”

Det är inte korrekt att serotoninhalten höjs, vilket ”Åsa_mitt_i_världen” har haft vänligheten att mejla mig om. Hon skriver:

”Det är synapserna, nervkopplingsområdena som är det intressanta. Det är i skarven mellan den ena nervcellen och nästa som det måste finnas tillräckligt med signalsubstanser för att impulser ska kunna ledas vidare.

Antidepressiv medicin av typen SSRI fungerar som att den sändande nervcellen proppar till sin återföringspump som annars skulle ha pumpat tillbaka serotoninet in i nervcellen.”

Åsa betonar att hon endast är ”amatörintresserad” av ämnet men hon har i skrivande stund förklarat sammanhangen mest korrekt i mina ögon.

Att jag väljer att saxa in hennes förklaring hellre än att smälta den och skriva en egen beror på följande:

Jag hade delvis reda på detta med återföringspumpen men skrev ändå slarvigt, eller rent av fel, i förra inlägget. Det beror på att jag mest hela tiden lider av en övergripande biverkning:

Tidigare i mitt liv har jag alltid varit noggrann, haft stort tålamod och god koncentrationsförmåga.

Dessa egenskaper är just nu som bortblåsta.

Under medicinens inverkan gör jag det mesta fort, men fel, liksom.
Jag orkar inte hålla i längre tanketrådar utan blir otålig och släpper dem.

Gradvis börjar dock detta med koncentrationen bli bättre. Min bästa mätare är hur mitt bågskytte fungerar.
En annan mätare är att det blivit något mindre besvärligt för mig att skriva en mening som denna.



Länkar som kan vara av intresse

www.serotonin.nu

http://www.neuroportalen.com/sjukdomar/info.html