lördag, januari 10, 2009

Bortse från dallret i magen

Kampen går vidare. Alla som jag surfar till på nätet för kamp i den ena eller andra formen. Vi samurajer är inte ensamma. Vi är heller inte en liten exklusiv klick som vill ha en liten hemlig klubb. Vi är alla samurajer och just nu sitter Jonas utanför Riksdagshuset och folk samlas i Göteborg för att demonstrera.

Vi samurajer som driver riksdagssvar.se har inte bara mejlat riksdagsledamöter. Vi har sedan den 8 oktober också skrivit flera debattartiklar. Jag personligen har försökt att få dem publicerade i ett otal tidningar. Det har inte fungerat. Man kan lätt bli modlös.

Men det ska man inte bli. Vi samurajer ska lyssna på Nalle Puh för han är klok:

"Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre."


För att vara övertydlig, eftersom jag inte är lika klok som Puh; om inte den första debattartikeln antas, skriv en till. Om den inte antas skriv en till. Om den tredje inte heller antas så kommer till slut ett nytt snöre i din väg och denna gång var det TV.
Men det gjorde sig inte själv. Hade ni alla samurajer därute inte gjort allt det arbete ni gjort, provat alla andra snören, så hade inte det här snöret heller hållit.

Man vinner bara segrar genom hårt arbete.



Tack Brockman för att du Youtubade inslaget åt oss. Nu sägs det att SVT visst sparar inslagen länge, men man vet aldrig.

* * *
UtbildningsUtmaningen
Jag fortsätter härmed utmaningen.
I kommentarer påstår ni att jag ser lugn ut i TV. Det är en illusion.

Jag har 2876 fallskärmshopp. Tre gånger har fallskärmen inte fungerat, den har trasslat sig eller rivits sönder. Under ett reservdrag, då man jobbar med att få bort den dåliga fallskärmen för att sen kunna utlösa reserven är man stressad. Trots allt, man faller mot marken i 200 knyck och från exempelvis 600 meters höjd har man bara 12 sekunder kvar till marken.

För att få ut reserven i någorlunda god tid har man endast 6 sekunder på sig. Marken är inte mark längre. Marken är döden som rusar emot en. Det tokiga under ett reservdrag är att psyket kan låsa sig, bli skräckfascinerat av marken som kommer så där fort.

Vi hoppare kallar det groundruch. Ett galet skräckknark som kan förvilla en. På så sätt dör hoppare varje år. Döden låser dem i sitt grepp långt innan den inträffat. Hade de bara arbetat vidare med att få ut reserven hade de klarat sig, det folk lite träffande kallar att rycka i snöret är alltså dödsviktigt. Och man får aldrig sluta att leta efter och rycka i snören.

Ändå.
Ett reservdrag är ingenting i jämförelse hur jag kände mig framför kameran.

Jag ser och hör alla fel jag gör och jag ser och hör dem redan när jag sitter där och gör dem framför kameran. Det är otroligt outhärdligt. Men ni som ser filmen utifrån ser inte allt det där jag har ågren över. Det är så det funkar. På något avigt sätt får man bara lita på att det är så.


Med detta vill jag bara ha sagt; att oavsett hur orolig och nervös man känner sig om man till exempel ska gå fram till en riksdagsman, så är det bara att göra det ändå.

I de flesta fall håller det där snöret, fast man själv är dallrig i magen långt över gränsen för vad som känns uthärdligt att leva med.

* * *
Länk till SVT där bilden har bättre kvaliet.

fredag, januari 09, 2009

Två minuter och en länk i gammelmedia

Det blev två minuter TV. Intervjun tog två timmar. (Det är ett sätt att ge bakgrundsinfo till journalister att inte komma till ämnet, som jag hoppas jag hinner berätta om senare).

Jag kom inte till ämnet förrän efter ca 1 timme. Jag har skrivit en postning om detta som blev 14000 tecken lång, bladig och konstig.

Jag har varit journalist och för att vinna kampen måste vi alla lära oss hur vi ska tackla dem.
Trots att jag själv i yrket varit på "andra sidan" är det inte lätt att sitta framför kameran. Det är bara att erkänna.

Jag är trött förbi allt förstånd. Jag ville ge en bra bild av hur det går till, men det blev som sagt många tusen tecken widde-bidde-goja, som jag kallar mitt eget språk. (Det hänryckta anarkistiska språk mina böcker ursprungligen konstrueras i, innan jag översätter dem till tja, något som kanske kan läsas).

Här en länk över hur FRa-motståndet trots allt växer sig starkare. Vi har nått ett delmål, att gammelmedia länkar till någon av måtståndarnas hemsidor. I detta fall länkar SVT till riksdagssvar.se. och de gör det här:

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=55755&a=1365613

PS.
Jag har också under kvällen försökt ladda ned klippet, för att fixa en youtube av det, men inte fått till det. Mig veterligen försvinner klipp från SVT ofta efter en månad.
Vi bör börja lagra klipp, eller begära av SVT att klipp finns tillgängliga.

Enda sättet att rädda oss från politikers tillfälliga, och felaktiga, nycker är att skapa ett långt minne.

FRA är en sådan felaktig nyck. Liksom IPRED1, datalagringsdirektivet, ACTA, IPRED2.

TV filmar FRA-motstånd




SVT på väg hem till mig för att prata FRA.
Allt bra så långt.

Från Sosseresan


Fotografen ställer in vitbalans. Jag fuktar läpparna.
Två timmar senare vet jag inte vad jag sagt.

Nu iväg och hämta barnen och köra in till stan.
Inslagen tros komma ivkäll, Mittnytt ca 19.00. jag hinner inte kolla.

Vi hörs.
Snälla. Skäll inte på mig om jag säger tokigheter. Då har de klippt taskigt. Troligen blir alltså dessa två timmars prat 1 minut TV...

Smink mot FRA

Hustrun iväg med äldsta dottern Naya till förskoleklass. Odin tar det bad han missade igår. Tula hoppar i. De sjunger i baljan.
Själv ser jag ett ansikte i spegeln, en trött fårad typ med blåklockkor under ögonen. Jag ser näshår jag aldrig tidigare sett. Hustrun ringer och förmanar mig att inte glömma att jag ska träffa henne med barnen i stan klockan 1.
- Hur får man bort blåklockor?
Hon skrattar och pratar om konsilig.
Tillbaka i badrummet letar jag efter konsilig. Hustrun sa att det tar bort allt, att man blir slät som en bebisstjärt.
Jag har aldrig använt smink i hela mitt liv men i denna stund överväger jag allvarligt saken. Jag vill inte se ut som galning i TV när jag förespråkar att vi bör ta bort FRA och behålla demokratin.

Jag har ingen sminkkunskap alls. Om jag hittade burken, tuben, flaskan med konsilig skulle jag inte fatta hur man använde preparatet.

Jag hittar en sax, ansar näshår. Kanske är jag mer fåfäng än jag trodde.

Frukost. Fixa barnvakt. Vänta in TV.

*Edit: Från säker källa Mia och hustrun, så var det Concealer jag borde haft under ögonen, inte "Konsilig" som jag i brådskan tycks ha påstått.

torsdag, januari 08, 2009

Vardagskaos plus TV

Just nu. Mitt liv totalt kaos. Laga mat. Diska. Odin öser ned saltkar och lite mer grejer på golvet. Hinner inte städa. Hämta Tula på dagis. Hem. Skridskoskola med äldsta dottern. SVT ringer och vill intervjua mig om FRA. Ringa runt och skaffa barnvakt. Lyckas inte. Streta på med motionen som ska ge bättre verktyg åt oss att skapa demokratisk transparens i den finansiella världen för att om möjligt åtminstone något stävja dessa ständigt återkommande finanskriser eftersom marknaden helt uppenbarligen inte kan ta ansvar för sig själv. Johan mitt i steget ringer och vill ändra i motionen. Vi diskuterar ett varv till. Strax sitter jag och ändrar kommateringar, byter ord ytterligare en gång i det nya förslaget. Ringer efter barnvakt. Funkar inte. Jag måste ha barnvakt när TV kommer. Frun kommer hem, lysen på bilen paj. Jag går ut och byter. In och skriva motion. Barnen bråkar. Jag häver bråk. Sonen vill bada. Häller upp en badbalja. Sonen vill inte bada. Kollar in motionen. Släpper motionen... Ögonen är totalgrusiga.

Det enda jag vill är att hinna tillbaka till kommentarerna i mina två tidigare postningar för att gräva fram mer relevant om IPRED1 så att jag och Eva-Lena Jansson (s) får något att bita i. För en trebarnsfar med andra grejer på G är 4 dagar kort, mycket kort tid.

Och nu klarar inte mitt intellekt mer. Sonen har skapat oss sådan sömnbrist senaste dagarna att jag ser i kors.

Huset ser ut som ett bombnedslag. Barnen har lekt med julgransglitter, mycket effektivt att låta dem göra det för då får jag skrivtid vid datorn, men sen! Då återstår att städa.
Får bli en annan dag.
Nu skriva ned några punkter för att få fokus. TV kommer imorgon. Om tio minuter, senast, måste jag i säng. Odin 2 1/2 har börjat köra nattrace. Han har fått plötsligt växtryck eller något, kräver minst 3 vällingflaskor per natt, väldigt högljutt. Detta trots att jag matar honom hela dagarna som var han en gödgås.

Vi hörs imorgon. Om jag hinner.

Debatten död enligt SVT Mittnytt. Ring SVT mittnytt!

Med anledning av detta inslag i SVT: (spola fram ca 7 minuter).

http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?a=1363986&d=60966

Som jag fick av Farmorgun i en kommentar i min förra postning.

En riksdagsledamot, Susanne Eberstein (s), från Sundsvall sitter och säger, inte ordagrant men ungefär: "den där högljudda gruppen i somras mot FRA har väl gått över till fildelning nu."
Hon och SVT:s representant, vars journalistik är tämligen svag i inslaget, står båda och myser och säger att debatten är som helt bortblåst.

Det får vi bortse ifrån. Att de är helt okunniga, att de inte undersökt saken. Nu gäller följande för att de ska förstå att debatten lever och frodas.

Edit: Vad reportern också glömmer är att det bildats ett helt nytt parti, inte bara mot FRA, visserligen, men bland annat mot FRA. Detta parti växer varje dag. Piratpartiet.
Jag kan inte tänka mig en starkare debatt- och motståndsrörelse än bildandet av ett nytt parti, som redan är långt större än exv mitt och Susannes partis ungdomsförbund SSU.
I Göteborg händer också detta den 10 jan.

Vi Samurajer bakom riksdagssvar.se behöver hjälp. Det tar bara någon minut.

Ring SVT Mittnytt. Säg bara att sajten Riksdagssvar.se finns. Att vi medborgare som lite larvigt kallas oss "samurajer" har sedan den 8 oktober ringt och mejlat samtliga riksdagsledamöter om och om igen. Över tusen mejl har vi skickat.
Det innebär att vi upprepade gånger sedan 8 oktober även sänt mejl till Susanne Eberstein (s).
Flera gånger.
Plus att jag har ringt partiexpeditionen, och flera av hennes kolleger, men tyvärr har jag inte hunnit att ringa just henne.
Men hon har fått mejl från oss. Flera stycken.

Enligt creeper har vi sett att riksdagens förvaltningskontor under vissa perioder varit inne och kikat på riksdagssvar.se ganska frekfvent. Men eftersom vi inte har FRA-grejer vet vi inte vem som kikat på vad.


SVT Mittnutt Sundsvall 060 - 19 01 90 | tipstelefon 060-12 14 06

SVT Mittnytt Östersund 063 - 55 65 75 | tipstelefon 063-12 14 06

SVT Mittnytt Örnskuldsvik 0660-185 01

Gör det enkelt, ring tipsrelefon.
Gör det mer utförligt, ring det första telefonnumret.

Grejen är att ringer vi samurajer själva blir det knas. Vi har tipsat flera gånger om att riksdagssvar.se finns.

Men denna gång, om observanta tittare som sett Mittnytts inslag ringer och talar om att debatten kring FRA verkligen lever, ja blundar mittnytt då, då känns det inte bra...

* * *
By the Way. Är det någon som bor i Sundsvallstrakten? Följ då gärna min utmaning att utbilda. Nu tror jag just Susanne är insatt, men då behöver hon utbildning i att vi är många som fortfarande debatterar FRA.

PS. Tipsa gärna SVT Mittnytt om allt ni vet. Att Frapedia undehålls, att vi jobbar på som bara den. I alla politiska grupperingar.

Är någon orolig? Ändras beteenden?

Jag skrev för ett tag sedan och undrade om jag själv skulle börja självcensurera mig när FRA fick laglig rätt att läsa, samla och dessutom pussla ihop sociogram kring allt jag gör på nätet.

Jag vet inte om jag är speciellt nojig. Men faktum är att jag redan vid två tillfällen hejdat mig. Jag har inte skickat mejlen alls.

Två mejl i mitt liv har inte blivit skrivna för att FRA-lagen finns.

Jag har inget att dölja, ändå kände jag mig som personerna i Milan Kunderas bok "Varats olidliga lätthet". Huvudpersonen Thomas är läkare och skriver en enda politisk artikel under sitt liv, men denna enda artikel förstör hans liv. Makten sätter honom inte i fängelse, men använder det han skrivit som andlig utpressning mot honom. Han mister sitt jobb som hjärnkirurg, han blir fönsterputsare.

Allt Thomas skrev var att makten efter ryssarnas intåg i Prag hade Oidipuskomplex.
Det enda ordet förstörde Thomas liv. Boken är en roman, men känns autentisk eftersom Kundera flydde sitt Tjeckoslovakien och blev landsflyktig i Frankrike.

Igår hände det otroliga. Jag pratade med en person i verkliga livet. Denne uttryckte oro, strax efter fick jag följande mejl. Jag tänkte givetvis först svara direkt, men sen höll jag det inne. Nu har jag funderat under natten. Jag väljer att lägga upp den oroliga mejlfrågan här. Vad ska vi svara P J? Vad kan vi svara honom? (Jag har förkortat/ändrat namnet.)

"Hej Anders

Jag är P J från bloggvärlden. Jag tänkte först göra ett inlägg i din blogg, men väljer att sända ett mail i stället…

Jag har upptäckt en del saker på nätet som gör mig mycket orolig.

Jag vill börja med att fråga dig: Hur ÄR det egentligenmed FRA? Är FRA denna stund, verkligen igång med att pejla av mailkommunikation mellan folk inom landet (dig och mig t ex)?

Samtidigt som bloggar också filtreras på ”känslig” information?

Jag börjar med den frågan så länge.

P J"