The art of avoiding work

My wife wanted a new table. We looked at one, but it cost 7000 SEK. (aprox 1200 US dollar)

I thought, I can make a table myself. (I thought so because I'm a crazy writer)

In the prototype, which later became the real table, I worked with cellulose glue, paint pigments, dolomitdust. Also plaster and cement. Wood. Erm, better say what I did not work with. At the end, every ingridients sealed with polyurethane varnish.

When I anyhow had picked up some speed and technique, I made chairs to.

(Sometimes a writer do about anything to avoid the real work; that awful writing)

(clic to enlarge pics)

Nollsken

Igår kväll var det Nollsken.
Jag hade aldrig hört talas om nollsken förut, men det är naturligtvis den naturligaste motsatsen till norrsken.
Det har varit mycket norrsken sista tiden, men igår var det inte det. Det var min son, fem år som gjorde mig uppmärksam på det:

- Pappa. Ikväll är det Nollsken.

Gamla drapor och prisbelönta

Må min son lyckas bättre - i allt

Då och då tar jag hand om mina gamla anteckningar. Det är inte så lätt som man kan tro då de är psykedeliskt men samtidigt fantasilöst katalogiserade undermappar med namn som: anteckning_pågående_projekt, bok, boken, boken_1997, de_smala_skriken, dikter, dikter1, dikter_2001, [Här hoppar jag över nio i samma icke förklarande anda för att inte tråka läsaren till döds] dikter_disgusting, dikter_strukna, ego_motsatser, kolaps (trolig felstavning av kollaps), Kybele, manöverutrymme, Med_handen_i_himlen, murbräckan, osv osv.

Varför jag binder ihop filnamn bestående av flera ord med understreck är ett mysterium även för mig själv.
En förklaring kan vara att det rör sig om 20 års verbal geggamoja. (Första datorn att skriva prosa på införskaffade jag 1986, men som tur är var den inte kompatibel med efterföljarna, varför dess innehåll lyckligen gått förlorat).

Vid datorn bredvid surfar Odin, 5, och trots att hans förkylning är så tjock att hans näsa väsnas som en ångloksvissla har han betydligt större framgång än jag och han ropar förtjust:
 - Pappa! Jag hittade den!! och så visar han mig "The Annoying Thing" på youtube.

Jag skulle tro att Tranströmer blir den sista svensk som får priset inom överskådlig tid. Annars är vi som bekant obestridligt världsbäst att skriva i detta land. Jag tror åtta pris på en försvinnande liten befolkning. Jämför till exempel med Kina.

För att uppleva någon form av framgång deletar jag nu friskt! Det känns som ett riktigt bra arbete!!
"Deleta" är för övrigt ett ord som borde in i SAOL mellan orden Delegering och Delfin.
Jag har inget emot bra och begripliga anglicismer.

Hur sprida god Karma i en värld fylld av sjukligt aggressiva säljarstrategier?

 Anonym callcenterperonal sprider tanklöst dålig karma och tvingar mig till slut efter år av terrorringning att reagera.

Vad händer nu med min Karma?

Teliasonera ringde 3:e gången på kort tid. Nyss ringde Call Telecom. De vill sälja fast telefoni, fast jag är med i NIX. Jag ber numera säljaren upprepa sitt namn, samt företagets namn. Sen säger jag väldigt lugnt: "Jag är med i NIX. Jag polisanmäler nu dig och ditt företag."
Telianosera har slutat ringa, troligen gör även Call Telecom det.

____________

Nu funderar jag att följa upp det hela med att verkligen ringa polisen, för det är otroligt störande för en författare när han sitter och skriver att ideligen bli avbruten av telefon. Eftersom jag har anmält mig hos NIX tror jag mig ju veta att det bara är skolan som ringer för att säga att mina barn har blivit snoriga, eller hustrun som ringer för att det hänt något. 

   Alla vet ju om att jag inte ska störas när jag försöker producera. 

   Varje telefonsignal är värre än ett hemfridsbrott. 

   Frågan är nu hur jag ska rubricera det hela så att polisen förstår allvaret i dessa företags felaktiga beteende.

_____________

Länk till vad Nix.nu råder mig att göra, men jag frågar mig: Varför måste jag, dvs hela svenska folket, vidta allt detta krångel för att slippa säljsamtal vi inte vill ha?

Drakgropen

Sommarens första äventyr startade med att barnen hittade några ben jag haft i garaget. De frågade mig vilket djur de kom ifrån, men jag kunde inte svara. De letade fram alla böcker de kunde hitta med olika djurskelett, men inget stämde. Så slog de i drakboken och började undra.
   De bad efter mer information, jag föreslog att de kunde leta efter spår i den gamla ruinen. De hittade ett brev och en karta. De rustade sig genast för en expedition.



     den ska tåla att göra större genom att klicka nere i högra hörnet, farfar,ovan här!

out of the matrix

Lessig: Citizens