fredag, december 12, 2008

Hjälp mig fildela boken


Det är klart med förlaget. Jag får sprida min egen text. Till min häpnad såg Lars, förläggaren, det som en självklarhet. Han sa:
- Det är din text.

Så enkelt. Men sen tillstöter ändå krångel. Det finns ändå saker att reglera. Han har kastat in massor med pengar i boken för att få den korrekturläst, bruten, tryckt, med omslag och distribuerad. Jag har bidragit med 1700 arbetstimmar för att skriva den.

1700 arbetstimmar, vad är det värt?

Jag ser det så här. Har jag lagt ned allt detta jobb, vill jag att texten ska bli läst. Jag vill framför allt att de som är intresserade i ämnet ska få tillgång till den.

Därför vill jag att den sprids så billigt och effektivt som möjligt. Nätet är då perfekt. Som fil kostar boken ingenting att dela. 

Men varken jag eller förläggaren blir helt glada om någon börjar trycka boken och själv distribuera den. Då är det stöld. Så ser vi det. Det är först om någon börjar trycka boken och själv ta stålarna som en stöld begås. Att folk delar filen och läser kostar faktiskt inte min förläggare någonting. 

Alltså kan man även se detta som en inlaga i IPRED-debatten.

Återstår mig. Hur får jag betalt för mina 1700 arbetstimmar?
Jag, liksom förläggaren hoppas givetvis att de som är riktigt sugna på boken ska fortsätta att köpa den i sin kanske ännu behändigaste form. Då finns den bland annat hos adlibris.

Boken finns ännu endast som PDF. Och i denna stund har jag endast en snutt av boken, en test.

För jag vet inte om tekniken ännu funkar. 

Edit: kl 13.53 fredag den 12 dec: Länken funkar inte. Jag jobbar på det. 
Snälla, den som har lite tid. Testa om du får upp en PDF-fil här.

Edit: kl 15.41 fredag den 12. Nu har jag hämtat hem CofeeCup FREE FTP laddat upp bok på egen server.  

Edit: kl 21.04 PDF samt förklaringar om vilken bok som kan laddas hem finns och fungerar nu på min hemsida 

(Meddela mig både succé och krångel genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet). 


Creative Commons License
Under den evigt blå himlen by Anders Widén is licensed under a Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 3.0 Unported License.
Based on a work at sites.google.com.

Tillägg: Upphovsrätt, Copyright och Creative Commons:

Boken är utgiven av Hjalmarson & Högberg förlag under (c) Copyright. Förlaget har kvar alla rättigheter under (c) för tryckt bok på papper, samt rättigheten för all kommersiell försäljning. 
Förlaget och Anders Widén träffade den 11 december 2008 en överenskommelse att författaren fritt förfogar och får använda sig av den ideella rätten till sin egen text. Detta innebär att Anders Widén får sprida texten i alla andra former utom tryckt på papper i bokform enligt CC-licensen ovan.

torsdag, december 11, 2008

Att sälja in IPRED

Från CC CopyCat byrån

Jag är författare, inte grafiker eller reklammakare och jag märker vilket svårt jobb de har, de som jobbar på reklambyrå. Tänk att få i uppdrag av moderaterna att på enklaste sätt förklara för väljarna varför IPRED1 är så bra när man i alla andra sammanhang korkat nog pratat sig varm för den fria marknaden och hur bra den reglerar sig själv. Det man påstått vara den egna ideologin står plötsligt ivägen, på ett rätt besvärande sätt och kan äventyra hela min kampanj, känns det som. 

Som den gode PR-man jag leker att jag är läste jag in mig på ämnet för att hitta ärliga och bra vinklar. Folk är ju kloka och vettiga. Det går inte att lura dem. Efter svåra intellektuella ansträngningar blev detta mitt resultat. 

Moderater är ytterst välkomna att hjälpa mig vidare i kommentarsfältet. I det fall jag missförstått någonting.

Märk väl. Jag har ingen som helst prestige att försvara i denna fråga. 

Kärnvärdet

Från CC CopyCat byrån
Jaha, ja. En valkampanj kan inte bara handla om FRA och IPRED1. Här en bild på mina två första. Hustrun och jag tänker givetvis inte politik när vi är med våra barn. Det känns inte ens som att vi uppfostrar dem, men ändå finns det en anda i vårt hem. Vi vill ha det vänligt och trevligt omkring oss. Att det känns skönt att vara tillsammans, inte grinigt och taggigt och elakt.

Vi kramas mycket, visar hänsyn och är kärleksfulla. Men inte alltid. Ibland, när jag är trött eller barnen är ohyggligt obstinata blir jag "sura gubben". 

Man kan sammanfatta allt det vi gör i en familj, vilket sträcker sig ut till byn där vi bor och staden som ligger en bit bort, med att vi gillar att vara sociala och bry oss om varandra. Vi gör det rent spontant.

När jag glider in till sossarna på partiexpen händer samma sak. Vi har det himla trevligt.
Detta mänskliga värde som vi alla lever i och är en del av borde givetvis även genomsyra politiken.

Är det så?
När jag jobbat med riksddagssvar.se är det verkligen inte så och ett av de sämre partierna har visat sig vara SAP. Men den andra bilden finns också. När jag träffar sossar och pratar politik brinner de. De drömmer, precis som jag, om att få världen att skimra för alla, så som den skimrar omkring mina barn.

Sossar är de snällaste människor jag träffar i mitt liv. Och jag har haft förmånen att träffa dem alla. Birgitta Dahl. Ingvar Carlsson. Mona Sahlin. 

Och när man träffar den som alla älskade att hata, Göran Persson, så blir bilden också en annan;då möter man en intelligent, varm, förekommande männsika. Men han har också ett drag av försiktig blyghet.

När man träffar Göran Persson på tu man hand är han blyg. 
Tänker man på det när man läser hans bok "Aldrig ensam. Alltid ensam" får hans 12 år långa tid i den yttersta makten ytterligare ett djupt mänskligt perspektiv.

Det svindlar för en i det man anar hur djupt ensam han var - och att blygheten hade en stor del i det. 

Jag måste komma ihåg att skicka honom en kram.

* * *

Hissa och dissa! Varför har jag valt att sabba kvaliteten i bilden? Varför så luddiga färger och dessutom olika rödfärg i textskyltarna? Blir det bra eller dåligt? Vad förmedlar sådana val? Vad förmedlar bilden till dig? 


Att snacka och skriva skit


I finare sammanhang kallar jag mig författare. Ordbajsare låter så negativt, men är egentligen en lika korrekt benämning. Och som ordbajsare känner jag givevis direkt igen andra bajsare och vilken kaliber de har. 

En av de största bajsarna i vårt land är Carl Bildt. Han ord väger ingenting eftersom de har ett enda syfte, att dölja och linda in lögner.

I sin blogg skrev Carl Bildt den 15 september: 

"FRA samarbetar inte med diktaturer.
Däremot har jag inte uteslutit att det i vissa situationer och “strikt reglerat” kan förekomma ett utbyte från svensk sida av underrättelser med länder utöver dem som FRA har sitt samarbete med."

Vad jag reagerade på den gången var orden "strikt reglerat". Vad betyder de? Att man slår in informationen i ett neutralt färgat kuvert, eller piffar till paketet med ett rosettband omkring, klär sig i frack för att sedan lämna över informationen till diktatorn man vill ha olja av, eller vad det nu kan vara frågan om. 

Nu gör han det igen, fast denna gång i Aftonbladet. Han skriver tusentals tecken helt okej text om de mänskliga rättigheterna, sen kommer det: 

"Vi ser redan i dag hur i vissa länder bloggarna förföljs, servrar stängs ner, internetsidor censureras eller tillgången till datorer begränsas. Här ska Sverige stå i främsta ledet för att slå vakt om informationsfriheten. Jag har därför i dag satt igång ett arbete inom UD att inför det svenska ordförandeskapet ta fram förslag om hur Sverige kan verka för att stärka Europeiska unionens insatser till försvar för yttrande- och informationsfriheten på internet”. 

Fler än jag inser att att Carl Bildt ljuger och den mycket mer sanningsenlige ordbajsaren  Blogge påpekar att Carl faktiskt sitter i den  alliansregering som lagstiftat att FRA-lagen om tre veckor helt godtyckligt kan ingripa och läsa igenom allas vår korrespondens. 

Carl Bildt får då tillgång till ännu större mängder information att under ytterst "strikta former" ge bort till vilket lands regering eller vilken diktator han vill.

Trots att Farmorgun ofta skriver långt är hon ingen ordbajsare, snarare är hon prudentlig, alltid korrekt och påläst. Även hon reagerar mot Carl Bildts våldsamma lögner och undrar när hennes ögon ska poppa ur skallen. 

Hos Farmorgun kan man läsa hur folk kan tolka att Carl Bildt faktiskt är kritisk mot sin regering. 
Är det så, är det verkligen sant, hoppas jag att Carl tar bladet ordentligt från sin mun, stiger fram och lappar till sin katastrof till regeringschef med sanningens ord. 

Att FRA måste rivas upp.
Att IPRED1 bör skickas åt fanders.

Då, först då, blir Carl Bildt i mina ögon trovärdig.

Intill dess bär han i min skalle epitetet "nationens störste ordbajsare".

onsdag, december 10, 2008

Utmana ditt parti

Från CC CopyCat byrån


Det är många som skriver fantastiskt initierat, intelligent och välinformerat om FRA och IPRED1. 

Vi har olika infallsvinklar, språk och form, men hur mycket vi än surfar runt och kommenterar och länkar till varandras bloggar når vi inte fram.

Vi är eniga om att frågorna spränger alla politiska barriärer. Oavsett politisk färg inser vi att FRA och IPRED1 strider mot en rad grundläggande mänskliga värden.

Som röstande på socialdemokraterna är jag djupt besviken. På ett plan närmast oförstående, nästan chockad. För socialdemokratins kärna är att i alla lägen värna människan från övermakt, oavsett om övermakten utövas av en stat eller ett privat intresse som har fått för mycket maktbefogenheter. 

Liberaler, äkta liberaler, på stora delar av skalan från frihetliga till värdekonservativa borde också hylla den personliga friheten och rättssäkerheten så högt att FRA och IPRED1, om allt hade stått rätt till, hade förkastats redan på idéstadiet, innan de nådde ned på ett papper och kunde dokumenteras. 

Ändå går det att förlåta det initiala skeendet ur politisk synpunkt. Det är inte våra folkvalda som stått för idéer eller förarbeten. Det är underrättelsetjänster och militär i olika länder i det ena fallet, och i det andra starka lobbygrupper med internationell räckvidd som förmått våra politiker att stifta lagar som gynnar två starka odemokratiska särintressen.

Politikerna lät sig påverkas. Knorren är att vi måste få det att ske igen.

Vi måste bara hitta former som bryter mönstret. Något som kan ge aha-upplevelser. Något som snabbt och enkelt kastar ljus över sakernas tillstånd. Kanske inte ensamt, men om vi arbetar med flera sinnen samtidigt. Visuellt likväl som intellektuellt. Men också överraskande och känslomässigt.

Man skulle kunna säga propaganda, men det låter så tarvligt. Hur som.

För ett tag sen prövade jag satir som form vilken blev uppskattad bland motståndare, men jag tror inte morsespåret egentligen nått utanför vår krets, trots att det fortfarande söker sig folk dit och läser och tittar. 

Givetvis söker jag fortfarande en form där vi över partigränserna kan samarbeta för att få våra politiker att vända riktning. 

Så slog mig tanken. Tänk om jag istället skulle börja bomba mitt eget parti med valaffischlika budskap om hur det borde se ut, hur vi rent ideologiskt borde tänka. Valaffischer som jag själv gärna skulle gå till val med och nu testar jag lite varianter som jag lägger upp på  CC CopyCat fria PR-byrå. 

Som namnet antyder kan sossar, moderater, folkpartister, anarkister, kort sagt alla med intresse att befria Internet och bevara demokratin, sno idéer och börja leta sin form för att trumma in detta viktiga buskap i sitt parti. 

Det ligger ett symbolvärde i att jag inte gjort egna bilder, tvärt om syns det tydligt vad jag lånat. Konstnärer har alltid gjort så. Man snor, lånar, tweakar, samplar redan befintligt material och kända symboler som man sedan smetar in i sin egen kontext. Så man kan ju fråga sig varför vissa upphovsmän är så förbaskat malliga och märkvärdiga. De beter sig precis som om de kommit på något alldeles på egen hand, vilket väldigt sällan händer. Nå, ut ramlar rätt ofta rent skräp när man försöker skapa något "nytt", men ibland trillar helt häpnadsväckande saker ut, som för människan och civilisationen framåt. 

Vad skulle Rembrandt ha målat om kyrkan hävdat idémässig rätt till korset?

Var skulle jag stå som författare om jag inte kunnat sno Djingis Khans livshistoria för att skriva hittills fyra utgivna böcker om honom? 

Vilka nya former kan vi skapa? 
Med vilka intellektuella överraskningar, känslomässiga eruptioner, eller ideologiska dofter och krumbukter kan var och en av oss vända tillräckligt många i det egna partiet så att vi får se helt nya valmanifest, valaffischer, propositioner och motioner?

Egentligen handlar det om att allas vår bild ska bli sådan, att SvD ska börja skriva så här om gammelpartierna, inte om Piratpartiet, även om piraterna i denna stund är det enda parti som i dessa frågor förtjänar lovord.

tisdag, december 09, 2008

Legal fildelning

Erikc Laakso har skrivit ett tänkvärt inlägg om rättsstaten och för att sprida debatten ansåg han absolut att Newsmill borde ha min text 
Ni som läser min blogg behöver ju inte sticka dit och läsa igen, men det kan ju vara kul att milla. Sist jag var in och kikade stod det att 71% var arga på IPRED1, vilket väl måste vara missvisande.

Jag tror snarare på 80-20 regeln även i detta sammanhang. 80% av metallen klarar sig i ett metallurgiskt test, 20% måste kasseras. 
80% är så att säga normalbegåvade och sociala. 20% är inte ointelligenta men så tokigt funtade(precis som metallgittret i det parti metall som alltid måste kasseras) att de tror att saker som IPRED och FRA är OK.

Finns 80-20 regeln, vad går den i sådana fall att applicera på, eller hittar jag bara på? *ler pillemariskt*

Ingressen till texten blev fel på Newsmill, texten är kortad, men som sagt hoppa över läsningen men milla! 


Tystnad i en demokrati är ondska


Vi är framme vid fråga fyra, när jag nu ska försöka göra min måndagspostning om det fortskridande arbetet inom  riksdagssvar.se.

Men ämnet glider mig ur sinnet, något vill ta gesalt inom mig, vill ut och förklara sig. Medan jag famlar efter ord rekommenderar jag Oppassande som skriver om dagens fråga:
"Kan man kommunicera privat över landsgränser utan att det överförs till statlig myndighet?"

Förra veckan fick vi ett otrevligt svar från Kenneth Johansson (c). Jag postade då ett icke produktivt och idiotiskt inlägg som jag inte vill länka till, men det ligger kvar så det går att scrolla ner i bloggen och läsa. 

Till min glädje förstod mina läsare läget. Ni hjälpte och uppmuntrade mig, men vad mer är, Ni skickade egna artiga och belevade mejl till Kenneth (c). 

Fortsätt gärna med det för det är viktigare än vi tror. Med varje mejl vi skickar sådana som Kenneth så ger vi dem ytterligare en chans att göra bot och bättring. 
Skickar vi inga mejl ger vi dem ingen chans att bli bättre. 

En annan sida av saken: Det värsta man kan göra en människa är att inte lägga märke till henne, att ignorera. Jag vet det av egen erfarenhet. Jag har aldrig i mitt liv blivit så ignorerad som när jag började mejla riksdagsledamöter.

Nu står jag inför ett brådjup.

Jag trodde aldrig att jag i jakten på svar om några enkla frågor om FRA skulle konfronteras med den djupt filosofiska frågan; Hur bemöta ondskan?

Tystnad i en demokrati är inget annat än ren ondska.

FRA och IPRED är onda ting. Se vad de gör med våra riksdagsmän. När jag som medborgare vecka efter vecka  mejlar får jag inga svar. Och när jag som partikamrat ringer upp sossar får jag svar på allt annat,  utom FRA och IPRED.

Egentligen känner alla människor på sig att både FRA och IPRED är något stort och komplicerat och svårt att förstå, men man känner också att det finns åtminstone grader av fel eller "ondska" i lagförslagen, men man får för sig att acceptera det ändå eftersom man tror att några andra experter som vet bättre i partiet har sagt att lagen behövs för att skydda hela samhället i ena fallet och upphovsmän i det andra.

Det är inte så. FRA är ondska och man kan inte fördriva ett litet ont, en enskild förvirrad människa som blivit mordbombare, genom att lägga ett stort ont över hela folket.

Och IPRED är girighet som därför kan tänkas bli ett ännu större ont. Ett okontrollerbart ont. 

Vi måste hjälpa politikerna. Vi måste fortsätta att hålla det demokratiska samtalet vid liv. Vi måste fortsätta att ringa, att mejla, att träffas, att skriva bloggar. 

Vi får inte upphöra. Vi får inte ge upp. Vi får inte bli likgiltiga. 

Vi får inte resignera.

Vi står vid randen till en ny och rikare värld. Mänskligheten har aldrig tidigare haft en sådan underbar teknik som med ljusets hastighet kan sprida kunskap, tankar, idéer, kultur. 

Vi står mitt i en omvällvning, större än Gutenberg och den industriella revolutionen tillsammans.

Den här tekniken, med dess inneboende möjlighet till kostnadsfri delning, är det godaste människan skapat. Det ondaste, mest hämmande som kan hända, är om någon vill ta totalitär kontroll över informationen, eller om någon part vill kriminalisera möjligheten till delning av information för att själv tjäna pengar på att inneha en monopolliknande ställning.

Med FRA och IPRED skapar man två saker, totalitäritet och monopol.

Med ett fritt informationsflöde och fri delning skapar man gränslös delaktighet, mångfald och rikedom.

Det finns bara en väg. Vi måste göra allt för att hjälpa stackare som Jan Guillou, men även våra politiker i riksdagen.  Som diagrammet visar måste vi hjälpa dem tillbaka in i samtal.