söndag, september 12, 2010

Motvikt i en bakåtsträvande valrörelse

Käbblet i valrörelsen gör mig olustig. Känner mig trängd av alla fantasilösa ord. Båda sidor, det måste tillstås, sprider hopplöshet omkring sig för alla partier har förlorat sin själ.
Undantaget är Piratpartiet och även om mina sympatiserar helhjärtat hamnar hos dem räcker deras kamp inte till en vilja att regera och göra gott över hela linjen. 


Det envisa bombardemanget av "Jag tycker", "Jag tror", "Jag vet" från riksdagspartiernas företrädare håller på att puffa mig över kanten till cynismens bittra källa eftersom det så tydligt visar att en politiker aldrig i livet lyssnar eller kan utgöra någons ombud. Det handlar enbart om ett förbluffande stort Ego.


Deras språk avslöjar. Det oreflekterade användandet av första person singularis säger allt.  


Famlar efter stöd. Finner tröst i Poeter som erbjuder hopp, men också påminner om vikten att inte falla:  


"The problems of the world cannot possibly be solved by skeptics or cynics whose horizons are limited by the obvious realities. We need men who can dream of things that never were." 
John Keats

fredag, september 10, 2010

Påminnelse



"Patriotism … is a superstition artificially created and maintained through a network of lies and falsehoods; a superstition that robs man of his self-respect and dignity, and increases his arrogance and conceit."


EMMA GOLDMAN


måndag, september 06, 2010

Politik handlar ytterst om värdegrund

Jag finner inte den väg Alliansen, men kanske främst de sk Nya moderaterna, har slagit in på som värdig.

Så här skriver Johan Westerholm:
"Vad ligger då i farans riktning? Idag är det möjligt att med DNA-teknik kunna diagnosticera anlag till neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD hos nyfödda. Observera just anlagen, och inte nödvändigtvis de utvecklade symptomen. Sätt er sedan in i de allmänna villkoren i försäkringsbolagens sjukförsäkringar och ni kommer finna att grupper som denna omöjligen kan få en heltäckande försäkring."


Och redan idag har Fredrik och Filippas politiska vilja slagit igenom i Stockholm. Den som inte har privat försäkring får snällt vänta i kön...




Bland annat detta handlar vägvalet om.
Ytterst handlar det om värdegrund och synen på människan.
Socialdemokraterna och de rödgröna vill skapa en vård där behovet styr, inte plånboken, eller vilken genetisk uppsättning du råkar födas med.


Även Alliansfritt Sverige.

söndag, september 05, 2010

Kärlek vs Rättsväsende



Det enda som krävs för att förhärda en ung människas hjärta
för alltid är ett rättsväsende. 

____

Jag är en av dem

onsdag, september 01, 2010

Rom? Flytta! Sjuk? Skyll dig själv jävla vekling!

Tankspridd, vilket sällan känns särskilt storslaget.
Jag såg en affisch med röda tummar som pekade upp och ned, och tänkte att nu är det synd om de rödgröna. Eller snarare, det är synd att vi är på väg att förinta solidariteten alldeles i det här landet.
Mer direkt lider alla de som blir utförsäkrade i en ständig ström.
Men de som har jobb har givetvis mer i plånboken, bara de lämnat fack och A-kassa där avgifterna höjts. Men det är klart, snart har de råd att betala de privata sjukförsäkringar som måste till för att skapa den basala trygghet alliansen är i färd att demontera.

Det finns inget heligt längre, ens i det sekulära, det vi kallat liberalt. Vad ska jag säga om dessa tendenser? Jag känner mig obekväm och jag fortsätter att tycka synd om ett alldeles nyss hederligt folk som på detta sätt nedlåter sig att vackla, att falla för frestelsen. Den bekväma Judaspengen.

Det är skrymtarnas tid, armbågarnas tid.
Så för helvete din djävla vekling: Ge plats för dem utan skrupler! Låt dem få mer. Släng ut dom andra, särskilt om de råkar vara romer. Eller sjuka. Eller på annat sätt tillhör ett misshagligt kollektiv.
   Den svenska Liberalen Jan Björklund - det måste betonas - slickar sig om läpparna, för Sarkozy jämnar redan romska läger med marken och skickar romerna till Bulgarien, Rumänien, Ungern, vilket ger Europeiska unionens stadgade rörelsefrihet en ny innebörd så ironisk att det är ytterst få som orkar ta in hela vidden av denna ironi. Detta sker samtidigt som han inför krigmaskiner som hadopi och går vidare med Loppsi 2 för att kontrollera sina medborgare även på det digitala territoriet.
    Migrationsminister Tobias Billström (M) är inne på samma käcka taktfasta linje. 
     Man hissar sina banala och extravaganta fanor. Man hyllar - helt oreflekterat tycks det - minnet av en europeisk natt jag trodde vi hade lärt något av.
     Aldrig mer sade man. Nu samlar Berlusconi återigen romer och afrikaner i koncentrationslika läger. 


Kanske håller jag mig tankspridd för att stå ut, även om det varken är storslaget eller vackert. Och vad kan jag göra med min penna? Jag sitter här på min kammare med stora ögon så förskräckt att jag vill vira in mig själv i en spröd och oändligt vacker vaggsång, somna, för att vakna upp i en annan tid en solig dag fri från denna mardröm.

_________________

Media om valet; ab1, ab2, ab3, dn1, dn2, dn3, svd1, svd2, svd3, svd4, svd5,exp1, exp2, exp3,

måndag, augusti 30, 2010

Liberalen Jan som får ståfräs av IPRED och FRA:n

Henrik Dorsin har gjort det!
Han är det första som har fått mig att skratta på över ett år åt den smått brunfläckiga liberalen Jan som fiskar allt ivrigare i grumliga vatten - och dessutom som sagt får ståfräs av IPRED och FRA:n.


söndag, augusti 29, 2010

Det viktigaste moderata bekännandet - Ever


Här kommer ulven under fårakläderna fram. Det är otroligt svårt för oppositionen att säga dessa saker, för då låter det bara som gnäll eller att de vill smutskasta sin motståndare. 

Men här berättar en Moderat som mitt i brinnande valrörelse väljer att kliva av sitt - i hans ögon fullkomligt förljugna och lögnaktiga parti. Läs hans story här (jag har klippt in hela texten som citat från Aftonbladet i det fall den av någon anledning skulle försvinna från deras server) eller läs texten hos Aftonbladet

(Moderaten Lars Sjöbloms ställningstagande har även viss bäring till det jag skrev i en postning häromdagen "Solidaritet eller Slaveri")

"

– Därför lämnar jag Moderaterna


Avhoppade politikern: Jag har haft svårt att se dem som röstat på mig i ögonen

För fyra år sedan kandiderade jag till kommunfullmäktige i Norrtälje för de Nya Moderaterna. Jag ville engagera mig politiskt i ett parti som brann för friheten och som gav människor en möjlighet att välja i Välfärdssverige. De Nya Moderaterna talade till mig, det lät som om de både värnade friheten och välfärden.
Jag är polis och har i dag en ryggmärgsskada efter flera olyckor i tjänsten. Det har gett mig en insyn i vardagen för dem som Välfärdssverige ska värna. Och det var den insynen som gjorde att jag begrep att de Nya Moderaterna i verkligheten inte är det parti för alla som de utger sig för att vara. Människor som drabbats av partiets politik bemöts med arrogans och kyla. Jag har haft svårt att se dem som röstat på mig i ögonen.
Jag har företrätt Moderaterna i Norrtälje både i kommunfullmäktige och i socialnämnden. Jag har varit övertygad om att min bakgrund som samhällsbärare i polisen och med min erfarenhet som handikappad skulle berika Moderaterna.
Men när jag visat på de sociala problemen partiets politik leder till så har jag bemötts av en arrogant tystnad. Det är skillnad på vad som sägs och vad som görs, och det ska vi inte prata om i partiet.
I grunden är detta ett ledarskapsproblem inom Moderaterna. Och det har visat sig, inte minst när ministrar fallit för att de betett sig på ett helt annat sätt än hur partiet vill verka utåt. Men denna dubbelhet är tyvärr en del av Nya Moderaternas natur.
Det är ingen slump att höga företrädare för partiet gång på gång blivit påkomna med byxorna nere. Det är en del av vad Moderaterna är i dag.
Jag brukar säga att Moderaterna är ett parti som har en bra känsla för näringsliv och pengar men som saknar social kompetens. Även om det låter annorlunda på valaffischer och annonser så finns det ingenting hos Moderaterna som gör att man ser människor och deras problem.
Tyvärr så blir politiken sådan att den bara passar för framgångsrika friska, och om andra hamnar i kläm så osynliggör man det och skyller på att man jagar fuskare.
För egen del har jag blivit bra behandlad av Försäkringskassan hittills, men jag ser med förskräckelse hur folk som är sjuka trycks ner av de nya hårdare reglerna som införts.
Jakten på ett fåtal fuskare används som rättfärdigande för att försämra för hederliga människor som drabbats svårt av sjukdom. Det är inte rätt.
När Moderaternas politik i riket leder till att allt fler tvingas till att söka socialbidrag, och när moderat politik på lokal nivå handlar om att till varje pris hålla nere kostnaderna så är det inte fuskarna man kommer åt utan handikappade, sjuka och arbetslösa som hela sitt liv velat göra rätt för sig.
Det är en stor skillnad på Moderaterna när de talar till folk och när de genomför sin politik. Lokalt som centralt så är det en mycket liten klick som styr och som bestämmer vad som får sägas. När jag påtalat skillnaden mellan partiets budskap och dess politik bemöts jag med att jag inte har ”de rätta karaktärsegenskaperna” för att vara moderat. Och om de rätta karaktärsegenskaperna för att vara moderat ska vara att ljuga skäppan full för väljarna så har de väl rätt.
Därför väljer jag att lämna Moderaterna och jag vill göra det klart och tydligt att jag gör det för att de mjuka Nya Moderaterna inte finns. De är bara en ordkuliss."
Lars Sjöblom