Att snacka och skriva skit

I finare sammanhang kallar jag mig författare. Ordbajsare låter så negativt, men är egentligen en lika korrekt benämning. Och som ordbajsare känner jag givevis direkt igen andra bajsare och vilken kaliber de har. 

En av de största bajsarna i vårt land är Carl Bildt. Han ord väger ingenting eftersom de har ett enda syfte, att dölja och linda in lögner.

I sin blogg skrev Carl Bildt den 15 september: 

"FRA samarbetar inte med diktaturer.

Däremot har jag inte uteslutit att det i vissa situationer och “strikt reglerat” kan förekomma ett utbyte från svensk sida av underrättelser med länder utöver dem som FRA har sitt samarbete med."

Vad jag reagerade på den gången var orden "strikt reglerat". Vad betyder de? Att man slår in informationen i ett neutralt färgat kuvert, eller piffar till paketet med ett rosettband omkring, klär sig i frack för att sedan lämna över informationen till diktatorn man vill ha olja av, eller vad det nu kan vara frågan om. 

Nu gör han det igen, fast denna gång i Aftonbladet. Han skriver tusentals tecken helt okej text om de mänskliga rättigheterna, sen kommer det: 

"Vi ser redan i dag hur i vissa länder bloggarna förföljs, servrar stängs ner, internetsidor censureras eller tillgången till datorer begränsas. Här ska Sverige stå i främsta ledet för att slå vakt om informationsfriheten. Jag har därför i dag satt igång ett arbete inom UD att inför det svenska ordförandeskapet ta fram förslag om hur Sverige kan verka för att stärka Europeiska unionens insatser till försvar för yttrande- och informationsfriheten på internet”. 

Fler än jag inser att att Carl Bildt ljuger och den mycket mer sanningsenlige ordbajsaren  Blogge påpekar att Carl faktiskt sitter i den  alliansregering som lagstiftat att FRA-lagen om tre veckor helt godtyckligt kan ingripa och läsa igenom allas vår korrespondens. 

Carl Bildt får då tillgång till ännu större mängder information att under ytterst "strikta former" ge bort till vilket lands regering eller vilken diktator han vill.

Trots att Farmorgun ofta skriver långt är hon ingen ordbajsare, snarare är hon prudentlig, alltid korrekt och påläst. Även hon reagerar mot Carl Bildts våldsamma lögner och undrar när hennes ögon ska poppa ur skallen. 

Hos Farmorgun kan man läsa hur folk kan tolka att Carl Bildt faktiskt är kritisk mot sin regering. 

Är det så, är det verkligen sant, hoppas jag att Carl tar bladet ordentligt från sin mun, stiger fram och lappar till sin katastrof till regeringschef med sanningens ord. 

Att FRA måste rivas upp.

Att IPRED1 bör skickas åt fanders.

Då, först då, blir Carl Bildt i mina ögon trovärdig.

Intill dess bär han i min skalle epitetet "nationens störste ordbajsare".

Utmana ditt parti

Från CC CopyCat byrån

Det är många som skriver fantastiskt initierat, intelligent och välinformerat om FRA och IPRED1. 

Vi har olika infallsvinklar, språk och form, men hur mycket vi än surfar runt och kommenterar och länkar till varandras bloggar når vi inte fram.

Vi är eniga om att frågorna spränger alla politiska barriärer. Oavsett politisk färg inser vi att FRA och IPRED1 strider mot en rad grundläggande mänskliga värden.

Som röstande på socialdemokraterna är jag djupt besviken. På ett plan närmast oförstående, nästan chockad. För socialdemokratins kärna är att i alla lägen värna människan från övermakt, oavsett om övermakten utövas av en stat eller ett privat intresse som har fått för mycket maktbefogenheter. 

Liberaler, äkta liberaler, på stora delar av skalan från frihetliga till värdekonservativa borde också hylla den personliga friheten och rättssäkerheten så högt att FRA och IPRED1, om allt hade stått rätt till, hade förkastats redan på idéstadiet, innan de nådde ned på ett papper och kunde dokumenteras. 

Ändå går det att förlåta det initiala skeendet ur politisk synpunkt. Det är inte våra folkvalda som stått för idéer eller förarbeten. Det är underrättelsetjänster och militär i olika länder i det ena fallet, och i det andra starka lobbygrupper med internationell räckvidd som förmått våra politiker att stifta lagar som gynnar två starka odemokratiska särintressen.

Politikerna lät sig påverkas. Knorren är att vi måste få det att ske igen.

Vi måste bara hitta former som bryter mönstret. Något som kan ge aha-upplevelser. Något som snabbt och enkelt kastar ljus över sakernas tillstånd. Kanske inte ensamt, men om vi arbetar med flera sinnen samtidigt. Visuellt likväl som intellektuellt. Men också överraskande och känslomässigt.

Man skulle kunna säga propaganda, men det låter så tarvligt. Hur som.

För ett tag sen prövade jag satir som form vilken blev uppskattad bland motståndare, men jag tror inte morsespåret egentligen nått utanför vår krets, trots att det fortfarande söker sig folk dit och läser och tittar. 

Givetvis söker jag fortfarande en form där vi över partigränserna kan samarbeta för att få våra politiker att vända riktning. 

Så slog mig tanken. Tänk om jag istället skulle börja bomba mitt eget parti med valaffischlika budskap om hur det borde se ut, hur vi rent ideologiskt borde tänka. Valaffischer som jag själv gärna skulle gå till val med och nu testar jag lite varianter som jag lägger upp på  CC CopyCat fria PR-byrå. 

Som namnet antyder kan sossar, moderater, folkpartister, anarkister, kort sagt alla med intresse att befria Internet och bevara demokratin, sno idéer och börja leta sin form för att trumma in detta viktiga buskap i sitt parti. 

Det ligger ett symbolvärde i att jag inte gjort egna bilder, tvärt om syns det tydligt vad jag lånat. Konstnärer har alltid gjort så. Man snor, lånar, tweakar, samplar redan befintligt material och kända symboler som man sedan smetar in i sin egen kontext. Så man kan ju fråga sig varför vissa upphovsmän är så förbaskat malliga och märkvärdiga. De beter sig precis som om de kommit på något alldeles på egen hand, vilket väldigt sällan händer. Nå, ut ramlar rätt ofta rent skräp när man försöker skapa något "nytt", men ibland trillar helt häpnadsväckande saker ut, som för människan och civilisationen framåt. 

Vad skulle Rembrandt ha målat om kyrkan hävdat idémässig rätt till korset?

Var skulle jag stå som författare om jag inte kunnat sno Djingis Khans livshistoria för att skriva hittills fyra utgivna böcker om honom? 

Vilka nya former kan vi skapa? 

Med vilka intellektuella överraskningar, känslomässiga eruptioner, eller ideologiska dofter och krumbukter kan var och en av oss vända tillräckligt många i det egna partiet så att vi får se helt nya valmanifest, valaffischer, propositioner och motioner?

Egentligen handlar det om att allas vår bild ska bli sådan, att SvD ska börja skriva så här om gammelpartierna, inte om Piratpartiet, även om piraterna i denna stund är det enda parti som i dessa frågor förtjänar lovord.

Legal fildelning

Erikc Laakso har skrivit ett tänkvärt inlägg om rättsstaten och för att sprida debatten ansåg han absolut att Newsmill borde ha min text 

"Fildelning - Revolutionen som berikar alla"

Ni som läser min blogg behöver ju inte sticka dit och läsa igen, men det kan ju vara kul att milla. Sist jag var in och kikade stod det att 71% var arga på IPRED1, vilket väl måste vara missvisande.

Jag tror snarare på 80-20 regeln även i detta sammanhang. 80% av metallen klarar sig i ett metallurgiskt test, 20% måste kasseras. 

80% är så att säga normalbegåvade och sociala. 20% är inte ointelligenta men så tokigt funtade(precis som metallgittret i det parti metall som alltid måste kasseras) att de tror att saker som IPRED och FRA är OK.

Finns 80-20 regeln, vad går den i sådana fall att applicera på, eller hittar jag bara på? *ler pillemariskt*

Ingressen till texten blev fel på Newsmill, texten är kortad, men som sagt hoppa över läsningen men milla! 

Tystnad i en demokrati är ondska

Vi är framme vid fråga fyra, när jag nu ska försöka göra min måndagspostning om det fortskridande arbetet inom  riksdagssvar.se.

Men ämnet glider mig ur sinnet, något vill ta gesalt inom mig, vill ut och förklara sig. Medan jag famlar efter ord rekommenderar jag Oppassande som skriver om dagens fråga:

"Kan man kommunicera privat över landsgränser utan att det överförs till statlig myndighet?"

Förra veckan fick vi ett otrevligt svar från Kenneth Johansson (c). Jag postade då ett icke produktivt och idiotiskt inlägg som jag inte vill länka till, men det ligger kvar så det går att scrolla ner i bloggen och läsa. 

Till min glädje förstod mina läsare läget. Ni hjälpte och uppmuntrade mig, men vad mer är, Ni skickade egna artiga och belevade mejl till Kenneth (c). 

Fortsätt gärna med det för det är viktigare än vi tror. Med varje mejl vi skickar sådana som Kenneth så ger vi dem ytterligare en chans att göra bot och bättring. 

Skickar vi inga mejl ger vi dem ingen chans att bli bättre. 

En annan sida av saken: Det värsta man kan göra en människa är att inte lägga märke till henne, att ignorera. Jag vet det av egen erfarenhet. Jag har aldrig i mitt liv blivit så ignorerad som när jag började mejla riksdagsledamöter.

Nu står jag inför ett brådjup.

Jag trodde aldrig att jag i jakten på svar om några enkla frågor om FRA skulle konfronteras med den djupt filosofiska frågan; Hur bemöta ondskan?

Tystnad i en demokrati är inget annat än ren ondska.

FRA och IPRED är onda ting. Se vad de gör med våra riksdagsmän. När jag som medborgare vecka efter vecka  mejlar får jag inga svar. Och när jag som partikamrat ringer upp sossar får jag svar på allt annat,  utom FRA och IPRED.

Egentligen känner alla människor på sig att både FRA och IPRED är något stort och komplicerat och svårt att förstå, men man känner också att det finns åtminstone grader av fel eller "ondska" i lagförslagen, men man får för sig att acceptera det ändå eftersom man tror att några andra experter som vet bättre i partiet har sagt att lagen behövs för att skydda hela samhället i ena fallet och upphovsmän i det andra.

Det är inte så. FRA är ondska och man kan inte fördriva ett litet ont, en enskild förvirrad människa som blivit mordbombare, genom att lägga ett stort ont över hela folket.

Och IPRED är girighet som därför kan tänkas bli ett ännu större ont. Ett okontrollerbart ont. 

Vi måste hjälpa politikerna. Vi måste fortsätta att hålla det demokratiska samtalet vid liv. Vi måste fortsätta att ringa, att mejla, att träffas, att skriva bloggar. 

Vi får inte upphöra. Vi får inte ge upp. Vi får inte bli likgiltiga. 

Vi får inte resignera.

Vi står vid randen till en ny och rikare värld. Mänskligheten har aldrig tidigare haft en sådan underbar teknik som med ljusets hastighet kan sprida kunskap, tankar, idéer, kultur. 

Vi står mitt i en omvällvning, större än Gutenberg och den industriella revolutionen tillsammans.

Den här tekniken, med dess inneboende möjlighet till kostnadsfri delning, är det godaste människan skapat. Det ondaste, mest hämmande som kan hända, är om någon vill ta totalitär kontroll över informationen, eller om någon part vill kriminalisera möjligheten till delning av information för att själv tjäna pengar på att inneha en monopolliknande ställning.

Med FRA och IPRED skapar man två saker, totalitäritet och monopol.

Med ett fritt informationsflöde och fri delning skapar man gränslös delaktighet, mångfald och rikedom.

Det finns bara en väg. Vi måste göra allt för att hjälpa stackare som Jan Guillou, men även våra politiker i riksdagen.  Som diagrammet visar måste vi hjälpa dem tillbaka in i samtal.

Från IPRED till kyrkofullmäktige och en bild att hata

Jag hatar nät mitt parti skickar mig mejl med denna tramsiga banner. Fy fan.

Min måndagspostning om riksdagssvar.se uteblir. Jag uppmanar dock fortfarande alla som vill att mejla Kenneth Johansson (c). Fler har gjort det, vilket ni kan se, och det skadar inte om han får något trevligt mejl till, med betoning på trevligt. jag ballade ur lite förra veckan mot honom. 

Mejladressen är kenneth.johansson@riksdagen.se

Jag hoppas jag hinner återuppta arbetet kring riksdagssvar och FRA imorgon. Dagen har varit helt bakvänd. Jag har jagat sossar för att få dem att öppna hjärtat var de står i IPRED1. utan framgång. Sen ringer en annan sosse från en helt annan planet och frågar om jag vill sitta i kyrkofullmäktige.

Jag visste inte ens att jag var valbar. Jag har inte anmält mig som valbar. Jag vill strida för allas vår frihet, vår demokrati och vår integritet, helst politiskt obundet. 

Ändå har jag valt att trampa in i ett parti för att göra detta arbete, men med tvekan. 

Jag är alltså medlem i  SAP, även om min sympati för Piratpartiet är total, när det kommer till dessa frågor.

Nå. Jag vill nu vara en så fri själ det bara går även om jag gått med i ett parti för att arbeta på mitt sätt, på mina villkor. Jag trivs inte att vara uppbunden och just nu känns kyrkofullmäktige väldigt långt borta ifrån det jag brinner för; att skjuta skiten FRA och IPRED1 i sank och börja bygga en härlig värld full av fri kultur där alla deltar och inte är åskådare eller supporters som mitt tramsiga parti tror att vi medvetna medborgare vill vara - och som de har mage att ha som budskap på banners och banderoller. Helt i otakt med sin tid. Igen.  

Fy fan så korkade SAP är när de sätter den sidan till, vilket jag ska skriva en postning om framöver.  Och som jag ska försöka få dem att förstå.

Samtidigt försöker jag få till någon form av avtal kring en barnbok. Inte helt lätt. Och så snurrar det fantastiskt kring min förra postning och jag har försökt skriva vidare på den tråden, men det blev ytterligare en totalkrasch i denna totalt söndertrasade dag där jag får erbjudande om att bli med i kyrkofullmäktige när jag vill ha svar från mina jävla partikamrater som sitter i riksdagen om FRA och Ipred1.

Till sist slutade jag att försöka få dagens pussel att gå ihop och stannade ute med barnen och byggde snögrottor istället. Är man hemmapappa så är man. 

Edit:

Olof är en redig en och har lyckats göra en måndagspostning om vår FRA-fråga nr 4

Fildelning - Revolutionen som berikar alla

clic to enlarge, if (s) riksdagsledmot  use as screensaver

Nu handlar det om IPRED1:s snåriga texter. Hoppiga texter. Med hänvisningar. Med sidoskott.  Hur jag än läser blir slutklämmen att jag svävar i bryderi; vad vill lagstiftaren?

Man gör ingen formell skillnad mellan olika grader av intrång i den immateriella rätten. För mig blir resultatet att allt mellan snatteri och flygplanskapning kan ges en och samma brottsrubricering. Det är ett väldigt flexibelt gummi inbyggt i skrivningarna. Vill lagstiftaren ha det så? Har man en avsikt med det, att man inte säkert ska veta i vilka fall man tar till husrannsakan eller fryser ens tillgångar i en månad utan att man får reda på det?

Vår riksdag är på väg att skriva en lag som sätter en och samma rubrik på brottet men där straffskalan kan komma att gälla allt från små dagsböter till livstids fängelse. På denna osäkra grund blir det sen domstolarnas sak att avgöra om det verkar lämpligt att bötfälla en person med dagbot eller sy in vederbörande på livstid. 

Tag brottet mord. Antingen får du dagsböter på några hundralappar eller livstids fängelse.  Skulle riksdagen vilja skriva en sådan löst hållen lag för mord? Skulle folket gå med på det?

I mina ögon är det vad som nu sker med IPRED1. 

Notera. Jag är en textvan lekman, exakt som våra riksdagsmän och det är därför jag fasar och faktiskt begär av alla som ska rösta i kammaren att de sätter ned foten. 

Vi måste våga erkänna att vi har svårt att förstå texten, eller också har man skrivit den för att skapa just mångtydighet. I sådana fall har man gjort det för att gynna den starke aktören som ska jaga exempelvis fildelare, men lagen kan även användas i andra sammanhang, så töjbar är den. Genom sin öppenhet för fri tolkning har man satt det mest sataniska maktmedel i händerna på en miljardindustri och det kommer milt uttryckt bli svårt för den enskilda lilla människan som släpas till en civilrättslig instans att försvara sig. 

På så vis är detta den mest skrämmande, mest Machiavelliska, text jag läst.

Samtidigt, allt detta onda krångel i skrivningarna kan man helt lugnt strunta i eftersom lagen är principiellt och demokratiskt felaktig då den kriminaliserar något som rent naturligt bör vara fritt. 

Många gör det redan och enklast för mig i denna stund skulle vara att lämna SAP och hoppa in i Piratpartiet. Då skulle jag inte behöva kämpa så hårt nu.

En gång i tiden var det parti jag är medlem i, SAP, den framåtsträvande rörelse som delade och skapade saker. Det var SAP som byggde en friare värld, om man med fri menar att fler människor får tillfälle att utvecklas. 

Man befriade statarna från fattigdom och deras barn från okunskap genom att fördela så att alla hade råd att gå i skola. Man kan säga att SAP var de som hade intellektuell skärpa att rent poliltiskt ta hand om den tillväxtkraft som kom med industriella revolutionen -och fördelade den. 

Här och nu lever vi mitt i en ny revolution. Tekniken gör det möjligt att dela saker helt kostnadsfritt. 

Nu vill man förbjuda och kriminalisera denna naturliga och möjliga delning. Allt medan varje sann socialdemokrat borde välkomna all delning. 

I förtvivlan har jag mejlat runt till kamrater och frågat hur de ställer sig i IPRED1. Jag har fått fullständigt yrvakna svar, utom från en. Han skrev:

"Jag ska borra i frågan, detta kommer att bli en valfråga även fast ledningarna för resp. parti inte inser detta. Inte för att jag kanske är centralgestalt men jag kan plantera budskap hos några om du vill."

Lite senare kom det som fick mig att rysa:

"Jag tror inte s har någon plan."

Från en helt annan utsiktspunkt skriver Hax egentligen samma sak: 

Socialdemokraterna har beslutsångest om IPRED1 / piratjägarlagen. Frågan ligger verkligen på kanten och balanserar. Vilket innebär att det är just nu som vi har en chans att påverka dem. Redan om någon vecka eller några dagar kan det vara för sent.

Det är så märkligt. Nyligen var partiledaren Mona Sahlin (s) med flera i Madrid för att diskutera och skriva ett gemensamt valmanifest. Dokumentet är kalasbra och heter "People first"

Folket först. Männsikan först. 

Det är helt rätt. Om socialdemokrater stannar upp, andas in, och lyssnar på vad vi har i våra hjärtan så blir det rätt. 

Människan är i centrum. Vi vill hjälpa varandra under fullständig och likvärdig respekt. Vi vill dela med oss. Det är liksom kärnan i att vara social.

All fildelning borde med andra ord om inte vara en socialdemokratisk uppfinning så i alla fall en idé att värna om och strida för. Sossar borde hoppa på borden nu och skrika: "Ropen skalla! Fildelning åt alla!"

Men inte fan. 

Ingen revolution genom hela historien har gett oss ett sådant förnämligt verktyg för verklig och vacker utjämning av ägande. Och det handlar om att alla mänskliga verksamhetsområden och fantastiska värden äntligen inte kan,  utan skall delas fritt: teknik, kunskap, kultur. 

Det sista vi ska och får göra är att hämma fildelningen. Att kriminalisera den vore fullkomligt oförlåtligt.

* * *

Not: Den immateriella rätten skall inte avskaffas, men reformeras.  Mer läsning Creative Commons.

fotnot, läs mer hos Arvid Falk och Erik Laakso vrider till det ytterligare med nya affärsidéer.

Oscar Swartz: Att konkurrera mot gratis

SvD, om oproportioanaliteten

Resultat av lagen i Danmark, barnfamilj krävdes på 200.00:-, SvD

GP: Även barn blir skadeståndsskyldiga genom IPRED1

GP: Ett litet lustmord på lille stackars Jan Guillou av Kjell Häglund

Bloggtidningen: Klokt om att det inte handlar om för eller emot fildelning utan för eller emot kultur.

Någon av oss två har fått liberalism om bakfoten

In the light of the liberal idea

of free capital movement

bladet

Någon som minns det lilla landet som var supereffektivt i sin protektionism - och hur det gick med den ekonomiska utvecklingen?

Någon som minns Albanien? 

Vart vill den här karln föra oss?

FRA. IPRED1. 

Och nu - stoppa handeln.

Det börjar bli allvarligt. 

Jag föreslår en sinnesundersökning.