Årets tiggarbrev

Dags att skriva årets tiggarbrev. Jag är kluven inför det och jag mår kräk varje gång.

Jag ska inte sticka under stol med att jag behöver pengar. Det är helt vanvettigt vilken prekär situation mitt författarskap fört mig in i. Men det har varit helt frivilligt. Ingen har tvingat mig. Det kostar tid, därmed pengar att skriva tjocka, grundligt efterforskade historiska romaner.

Jag har jobbat över 6000 timmar för att skriva dem. Före skatt och sociala avgifter vill jag som egenföretagare gärna ha in 300:- i timmen. (från det dras sociala avg 36%, skatt 32%, försäkringar osv)

Så sett har jag satsat 1,8 miljoner. Eller det är vad jag hade tjänat om jag haft en målarfirma eller snickarfirma. Nu valde jag att skriva böcker. Jag har tjänat noll kronor efter kostnader. Jag har alltså haft andra arbeten för att täcka denna rätt enorma förlust.

Jag erkänner, det är lite tungt att vara trebarnsfar och författare. I alla fall ekonomiskt.

Men mätt med ovanstående mått har det trots allt gått bra. Underskottet i firman är just nu bara 104000:-

Så ser min ekonomi ut. Så ser många "kulturarbetares" ekonomi ut. Det är den verklighet vi lever i.

Inte konstigt då att många instinktivt reser ragg när de hör slogans som "gratis är gott", eller ännu värre med det örat påslaget: "Det är kärlek att fildela".

Någonstans blir jag och andra kulturarbetare såååå trötta på det flåshurtiga i att vi ska skaffa oss "följare", eller följa de fina råden som står på websidor som Xtremecreator.

Allt det där är rätt och riktigt, men det har ett fel. Det tar tid. Massor av tid. Och jag har ett annat hårdare namn för det; marknadsföring.

Nu säger man åt oss: Du ska inte bara kreera. Du ska marknadsföra din egen kreation också.

Jag erkänner. Jag ser gärna en rollfördelning här. Jag skriver, någon annan marknadsför. Kanske ett förlag, kanske någon annan form av samarbetspartner som för detta besvär får andel i vinsten, inte som nu, tar det mesta och förhandlar bort alla mina rättigheter.

På min turné efter släppet av första Djingisboken gjorde jag allt det där. Jag fick "följare", och jag var snäll och lade upp register och adresser på folk som ville ha nästa bok. De mejlade mig, jag mejlade dem. Allt var frid och fröjd.

Jag lade ned, jag vet inte hur mycket tid och hade ett tag 2000 sådana "följare".

(Färdiga prenumeranter, som förläggaren kallade det och gnuggade händerna).

Sen kom skrivperioden. Jag lade all tid under ett år att skriva. Förutom familj med då två barn, förutom en lantgård på 16 hektar, förutom att samtidigt tjäna in en årslön genom att jobba tills jag såg i kors.

Jag hann inte prioritera mina följare. Det var en omöjlighet. Det tar fantastiskt med tid att föda folk med umgänge. Och just jag ville inte ge dem halvfärdiga skräpanteckningar ur det pågående arbetet.

För när jag köper en bok eller går på bio är jag helt ointresserad av både recensioner, var författaren fjärtade eller rökte eller krökade sist när han eller hon inte skrev den bok jag håller i handen.

Jag vill ha boken, eller biofilmen, som exklusiv upplevelse, på ett sätt lite frikopplad från den där lägre varelsen som skrivit den!

Nå. När boken var klar hade 70% av "följarna" liksom runnit bort. Inte för att de var elaka, men för att de bytt mejladresser osv.

Med allt detta sagt vill jag bara säga att jag sitter och skriver på det där tiggarbrevet till Författarfonden. Den baserar sig på ersättning vi författare ska få för böcker som lånas ut på biblioteken. En ersättning som inte fungerar alls, utan delvis lottas ut genom dessa stipendier.

Leif GW Persson skrev år 1984 till fonden och man hör hur det spottar och fräser i hans penna:

"Hur i helvitte kommer det sig att man skall behöva tigga - för det är ju det som det handlar om - från sig själv?"

Ovan är hämtat ur en riktigt kul artikel i Expressen om några av våra mer namnkunniga författares härliga tiggarbrev. Och jo, Leif fick avslag!

Jag återkommer med mitt tiggarbrev när jag lyckats klämma ur mig det.

Staten samlar vapen - Avväpna staten

Pornografi är en företeelse som förekommit länge såväl i bildkonst som poesi och prosa, och på senare tid även film.

Vi vanliga dödliga har alltid delat pornografi. Vi har läst, tittat och njutit. Det rör sig på en skala från finstämt erotiskt till på ytan ganska råa knull. Men alltid handlar det om ett nyfiket utforskande av människans förmåga till innerlig kärlek.

Att erfara men också ge njutning och glädje.

I och med Internet delar vi allt mer intimitet och kärlek. Vi smusslar allt mindre. Vi börjar upptäcka vilka fantastiska inte porr, utan kärleksvarelser, vi är.

Även informationsbitar kring hur man lagar till en god kålsoppa sprids givmilt över nätet och vi alla gläds att få ta del av det varierade och rika innehåll som bjuds. Det är vad som sker oss människor emellan.

Över oss svävar en påstått fungerande demokrati.

Varför rör sig då lagstiftning, myndigheter, statliga verk och organ i motsatt riktning?

Varför fjärmar sig 'makten' det vi människor av naturen tycks vilja mest av allt här på jorden,

dela med oss av så väl information som det sinnliga, och inte minst, den lekfulla glädjen och kärleken?

Jag har inte ett entydigt svar på det, men vet att alla stater i detta nu gör en enda sak, de samlar på sig vapen. Vålds- och informationsvapen.

Jag har i några blogginlägg tidigare kallat statens ständiga men smygande kretsande kring sitt våldsmonopol för "Statlig Porr".

Jag har skrivit så eftersom jag är gråtfärdig. För att jag söker ord och bilder som på ett enkelt sätt kan förklara att mänskligheten är utsatt för svårast tänkbara hot, då arten hotar sig själv i allt högre hastighet. Jag lyckas inte, därav min förtvivlan.

Statens rätt till våld har aldrig varit oproblematisk.

I vår tid tycks problematiken accelerera i takt som datorutvecklingen; var 18:e månad, eller däromkring, blir en processor dubbelt så effektiv. Så också statens möjlighet att bevaka och utsätta dig och mig för mer latent våld.

Av allt våld som finns har statligt våld dödat, skadat och lemlästat flest människor genom mänsklighetens historia.

Inget annat våld har skapat lika mycket lidande. Inte ens digerdöden.

För att kunna fortsätta att utöva våld har alla stater, (enligt mitt försök att hitta nya ord, svärma gärna och kom på bättre,) uppfunnit ett nytt slags "Porr". Smaka på de senaste Porr-orden, man smusslar med. Vissa saker, som ACTA, håller man helt hemliga för allmänheten:

FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, Datalagringsdirektivet, Polismetodutredningen, Telekompaketet.. Se mer komplett lista hos Opassande här.

Vi får ofta för oss att vissa stater är värre än andra. Jag är rädd för att det inte längre är så. Särskilt inte nu när vi bygger ihop världen med Internet.

Jag bönar på mina knän till dig som råkar komma in här och läsa. Hjälp med vad du kan och har. En gest, en kram, ett vykort, ett mejl. Ett leende. Ett tips. En bild, ett ord. Använd alla fantastiska nya sociala medier. Påverka din omgivning.

Är det så att du bär på en latent eld inom dig som ännu inte slagit ut: Påverka dina närmaste politiker. Bli politiskt aktiv själv. Ta med dig en kompis.

Se det goda i dig själv - och sprid det.

Vi måste stoppa statens, alla staters, förryckta vansinne.

Ingen kan göra det åt oss. Det går inte att lämna över ansvaret till någon annan.

Slumpvis googlade bilder som beskriver en sida av varje stats natur vi medborgare måste hitta sätt att bemästra.

Kravaller i Göteborg

att demonstrera är farligt världen över. Danmark inför

lymmellag, politiker i Sverige vill följa efter.

Gaza. Grannstaten skjuter.

USA har inga vänner, bara intressen.

En sådan stat måste naturligt nog beväpna sig

till tänderna. Resultat, man är ständigt ute i krig

någonstans i världen.

sk äkta våldsporr. Exempel på tillåten och önskvärd porr enligt varje stat på jorden.

Familjen människa och familjen träd

* Trebarnsfaders morgonrutin *

Inatt svedde jag huden av fingrarna

jag höll i en rykande vit banderoll medan

andra bespottade varandras kulturer

vad exakt någon av oss

med så korta liv kan stoltsera med

vet jag inte

upp med rullgardinen

morgonen molnig över skogskanten

nära avgrundsdrömmen dröjer sig kvar

händerna sorterar automatiskt tvätt

blicken trevar frågande på trädet därute,

det som har fler gener än människan

________________

fakta om träd och genom Gentekniknämnden

och ja, min arma hjärna slår poetiska broar mellan det tarvligt dagsaktuella i FRA och Främlingsfientlighet och de fria majestätiska träden...

Från massavlyssning till att bestämma var och ens smak

Tack folkpartiet, äntligen begriper jag var skon klämmer!

Jag har inte riktigt förstått men det slår mig nu, som en sammanfattande tanke; att konservativa, i grunden reaktionära människor, alltid varit förfärade över den ostyriga "ungdomen" och det nya.

Det nya idag, är att vi kan veckla ut våra tankar här, bland andra Internauter - och det verkar helt och på alla plan (men sublimt och fullständigt freudianskt bortträngt givetvis) skrämma dem med trånga reaktionära själar helt från vettet.

Allt nytt är för själar disponerade på sådant vis skrämmande - och har alltid varit i alla tider.

Deras rekationer låter heller inte vänta på sig; upp ploppar det ena lagförslaget efter det andra att tillrätalägga, hägna in, förbjuda, bestraffa.

Tyvärr verkar det vara så att samtliga i riksdagen sittande partitoppar tycks ha reaktionära hjärtan, alldeles oavsett att de i de flesta sammanhang kan få sina läppar att påstå att de bekänner sig till och älskar att yttra ord som "frihet" och "utveckling".

Men varken nuvarande FRA-lagskonglomerat, IPRED, Datalagringsdirektiv eller för den delen, det nya folkpartistiska förslaget att man ska lista våra främsta kulturyttringar har vare sig med frihet eller utveckling att göra.

Det finns två undantag i riksdagen och de utgörs, häpnadsväckande nog, av Miljöpartiet och Vänstern.

Övriga partiers ledningar har visat sig mer än ospänstiga, man frestas säga stockkonservativa, och de kommer att leda oss rakt ut i fördärvet om vi inte lyckas att antingen välta bort dem från makten, eller också vända partiernas inriktning - och den revolutioen måste då ske internt i varje parti.

För all tydlighets skull bör jag kanske erkänna var jag själv står politiskt:

Jag har alltid varit anarkist och förfäktar därför i alla lägen personlig frihet och integritet till det yttersta, men det må ske i ett samhälle som genomsyras av total solidaritet och samarbete.

Jag förfäktar därmed inte den konstlade frihet som ges i en totalt avreglerad marknad med så kallad "fri konkurrens" som jag mer betraktar som ett krig alla mot alla utfört med ekonomiska medel, som när som helst kan slå över i sitt lite mer vansinniga ansikte, det våld människan uttrycker när hon drar ut i väpnat krig.

På det globala planet tycks det mig som detta i mina ögon faktiskt avskyvärda missbruk av ordet frihet råder; alla slåss mot alla, om olja, om pengar, om makt, men främst är det den rika världen som slåss mot den fortfarande fattiga och mer resurssvaga, men som råkar ha olja.

Våra makthavare envisas med att hålla världen väldigt långt borta ifrån "peace love and understanding", om man säger så. (Något som jag däremot upplever i hög grad när jag ger mig ut på nätet och leker Internaut vid min dator).

Delvis därför har jag aldrig varit medlem i ett parti, aldrig ens röstat, för jag har tyckt att våra ställföreträdare som valts till makt och härlighet ideligen upprepar samma gamla förstockade beslut, att konkurrens och krig är bättre än solidaritet och samarbete.

För att få en plattform, vilket jag tidigare saknat, gick jag för tre år sedan in i det socialdemokratiska partiet, främst för att kunna bekämpa dem som jag då såg som de mest stockkonservativa, alltså Alliansen, dels för att driva och lyfta fram frihetsfrågor inom (S), alltså försöka hjälpa Sveriges största parti att i denna tid hitta sin inneboende progressiva kraft.

För så anarkist jag är måste jag erkänna att (S) genom historien genomfört fantastiska och framåtriktade "befrielser" som löst bojorna för stora skaror människor, för att inte säga mest hela befolkningen. Samtidigt lyfte man detta fattiga nedsupna eländiga skitland som över en miljon människor flydde i sin nöd, till att bli ett av världens ledande vad gäller just frihet, valmöjligheter, utbildning, rikedom.

Med detta i backspegeln står jag och svajar och är vansinnigt förbannad och förtvivlad över att det satans sossepartiet till vissa delar stelnat i en illasittande reaktionär skrud.

Samtidigt ser jag att jag inom (S) har hittat många kompisar som lika gärna skulle kunna varit Pirater, Centerpartister (av åttiotalssnitt för då skrev CUF pamfletter som idag ser mer vänster ut än vänstern själv), miljöpartister, och som sagt vänster.

Pirater, fortfarande liberala Centerpartister, fortfarande liberala Folkpartister och sist men inte minst fortfarande progressiva socialdemokrater:

Vi har ett styvt jobb framför oss. Vi måste välta bort de stockkonservativa från makten.

Vad de än med läpparna säger sig bekänna vill de FRA, vill de IPRED, vill de datalagra allt för att de är så fruktansvärt rädda.

Det verkar inte som om den folkpartistiska ledningen hört talas om mångfald, att det kan leda till något mer berikande än att en av folkpartiet utnämnd elit i ena änden sitter och avlyssnar folket och i den andra änden matar samma folk med rätt sorts tycke och smak.

Jag har därför ett förslag till folkpartiets ledning. Börja googla på ordet long tail. Där någonstans kan vi skönja att både marknad, konstnärliga uttryck, tycke och smak är på väg att forma sig till något som är långt mer mångfasetterat och vackert än någonsin en kanon med den vackraste och bästa vilja i världen någonsin kan eller kommer att forma i den mänskliga historien.

Världen går i rasande fart mot större valfrihet och rikedom. Folkpartiet reagerar ryggmärgsvis och vill genast, förminska, låsa in och förstöra den naturligt framväxande friheten.

_________________

Om någon undrar varför jag inte texten nämner krisdemokraterna beror det på att de är och alltid varit så förstockade att de är bortom all räddning, men annars ligger givetvis detta nya folkpartistiska förslag helt i linje med krisdemokratiska förslag. Även moderaterna har tyvärr en sådan övervikt åt fel håll vad gäller frihetsfrågor att de för överskådlig tid inte är spelbara. Inom det partiet gör man nu allt för att spotta på Gösta Bohmans minne som partiledare och de frihetliga ideal han stod för.

Priset på våra själar

Jag hade för avsikt att skriva om ämnen i tiden, fildelning och integritet, men allt mitt skrivande följer sin egen logik, har eget liv. Efter en resa i Uzbekistan skulle jag leverera en reseskildring till en tidning, men halkade av spåret och försjönk i skriftliga källor rörande Djingis Khan eftersom jag hade fått en obändig lust att skriva om honom när jag var i Asien.

Strax fann jag fakta om Balkh, en av de städer föremålet för mina efterforskningar funnit bäst att jämna med marken. Jag sökte vidare för att skapa en historiskt autentisk ram kring min påbörjade romansvit om Djingis, men hamnade påfallande ofta i för berättelsen fullständigt ovidkommande sidospår. Det var så jag mötte Rumi, diktaren, som lyckades fly från Balkh och på så sätt undkom massakern. Plötsligt föreföll hans liv vida viktigare än krigarens och Jalal al-din Rumi kan fortfarande knäcka mig med sina fraser. Han är en av få poeter som lyckas ändra, ibland helt slå sönder, min invanda föreställningsvärld:

"There was once a man who inherited a lot of money and land. But he squandered it all too quickly. Those who inherit wealth don't know what work it took to get it.

In the same way, we don't know the value of our souls, which were given to us for nothing!"

Jag ser mig omkring i den tid och civilisationsyttring som råkar vara vår och finner att den inte har förändrats till det bättre och dessutom är svårt kluven; på ena sidan fylls den ständigt på med mer misstro, mer misstänksamhet, fler repressiva lagar och för friheten fullständigt halsbrytande direktiv.

Jag får ibland för mig att all denna primitiva rädsla och vilja till allt strängare straff, snarare föder det man säger sig vilja stoppa; terrorism, brottslighet, krig.

På den andra sidan ser jag människor som känner tillit och vilja till öppenhet i världen och oavsett politisk färg äger man en mer generös och givmild hållning.

Rumi som rörde sig obesvärat mellan folkligt begripligt och andligt svårt skrev för 800 år sedan:

"... If you want peace, don't harbor bad thoughts do not gossip and don't teach what you do not know."

Att han avsåg "peace in mind" försämrar inte orden när vi använder dem i vårt av lagstiftarna tillkrånglade tidevarv, snarare tvärt om.

När allt kommer omkring handlar det om priset på våra själar.

_____

Änglars behov av upphovsrätt

En bräcklig ängel blev sänd till jorden och gudarna valde noga ut två duktiga artister att bli föräldrar. De födde en flicka som gavs det inte fullt utvecklade namnet Frances Gumm.

Flickan Frances, två år gammal och färdig på ett sätt som ingen av oss jordiska kan förstå, klev upp på en scen och rev ned applåder för sin sång, och blev inkallad att göra numret igen och igen och igen. Senare sade hon att den kick hon fick av att befinna sig på en scen var som att äta nittonhundra upppiggningstabletter.

Ljuden i namnet Frances Grumm var inte stora nog. Strax erövrade hon Hollywood och därpå hela världen till det fonetiskt bättre klingande Judy Garland.

Hennes stjärna steg, men i ensamhet; ett virrvarr av droger, hon sågs ofta ragla skamlöst på gatan, hamna i slagsmål, och hade enligt samtiden utsvävande kontakter med män; langare, tölpar, agenter, filmmagnater, skivbolagsdirektörer, kriminella. Hon blev insyltad i saker, tvingades vittna i en mordrättegång.

Vad ingen såg; ängeln kämpade för sitt liv, för att bli människa, jordisk. En hel värld beundrade henne, men hon erfor ingen kärlek.

Hon gjorde lika många akuta resor i ambulans för att magpumpas, för att fås att kräkas, för att stoppa blödningar, för att hindras från att dö, som hennes sånger och filmer hade makalösa kassasuccéer.

Filmbolagen ställde in hennes gager för att få bukt med henne. Det blev kanske bättre om hon inte hade pengar, men ingenting hjälpte.

Kritikern Clifton Fadiman urskiljde kärnan i hennes väsen när han skrev:

"Varför fortsatte vi att ropa henne tillbaka om och om igen - inte för att hon gjort en bra föreställning, utan som om hon erbjudit oss frälsning?

När vi lyssnade till hennes röst... följde hennes rörelser... glömde vi - och det är beviset för hennes storhet - vem hon faktiskt var, vilka vi själva var... Man uppfattade henne varken som man eller kvinna, ung eller gammal, vacker eller ful. Här fanns ingen plats för 'glamour', det var ren magi. Hon uttryckte några få, enkla känslor så rent att de svävade kring i den mörka teatersalongen, ett väsen utan kropp, som lösgjord från en bestämd personlighet."

Åren gick. Tidlös och enastående fortsatte hon att hänföra proppfulla arenor tillsammans med dottern Liza Minelli.

Allt borde vara bra, i balans, men ängeln som med sin röst och sitt väsen trollband en hel värld kunde inte hålla sig fast. Hon orkade inte längre. Hon tog sitt liv på en toalett, på årets ljusaste dag, sommarsolståndet.

____

Historien borde sluta där, men gör inte det. Fortfarande slåss nöjesindustrin om de pengaströmmar hennes sång fortfarande kan fås att generera. Minns jag rätt är det EMI som äger Judys "50-tal". Samma industri skickar lobbyister till alla länders lagstiftare; de säger att de slåss för upphovsmännens rätt till betalning.

Upphovsrättstiden för en del av Judys sånger är på väg att gå ut. Genom lag vill industrin förlänga upphovsrättstiderna till 90 år.

Det var länge sedan Garland valde bort detta liv.

Frågan är, kommer ängeln Judy någonsin att få vila i frid?

______

Länk till Youtubeklipp där en ung Judy sjunger: Over the Rainbow

Länk till Spotify, sång: "The Battle Hymn Of The Republic (live).

http://open.spotify.com/track/0mW9dEyuNuDanq0y8Q6tB9

Upphovsrätten är den stora feta boven

Den intellektuella äganderätten är inte intellektuellt försvarbar.

Vågar man skriva så?
Äger det giltighet?

Jag tror det, och jag tror att min nätkompis tillika (S)-kompis denna gång tar miste i sin skrivning på Arvidfalk att "Övervakningssamhället, inte upphovsrätten är problemet", trots att vi tar avstamp delvis ur samma tankegods, en artikel i DN av Magnus Wiberg fil dr, gästforskare vid Harvard university.

Min vän, även afk, Erik, har rätt till hälften. Så länge vi talar om politisk eller statlig klåfingrighet och där politikerna bakom tekniska termer som att de "bara vill filtrera" vad som passerar i kablarna på Internet, gömmer den verkliga sanningen.

Det går inte att "filtrera" utan att "avlyssna" och bland annat Åsiktsregistrera.

För att "filtrera" måste man avkoda och läsa och sätta ihop begripliga ord av de ettor och nollor som far förbi.

Att filtrera innebär att åsiktsregistrera, könsbestämma, nationalitetsbestämma, religiositetsbestämma och på så vis kunna riskbedömma de annars intetsägande sifferkombinationerna som passerar: 010011001010001101001010...

Annars kan man inte utläsa något vettigt. Man kan vare sig fånga påstådda terrorister eller storskurkar, eller romer, om man råkar bo i Berlusconis Italien.

Tänk er FRA:s superdator och svensk FRA-lagstiftning i Berlusconis händer.
Så fort och lätt är det att få en misshaglig figur vid makten. Det händer att Silvio relaterar till sin föregångare Benito med ett rent familjärt tonläge: "Han var en godhjärtad, välvillig ledare utan blod på sina händer."

Efter denna italienska utsvävning vill jag alltså ge Erik delvis rätt i sin skrivning på Arvidfalk. Men jag ger bara rätt halva vägen.

För när vi kommer till kapitalets vilja att fortsätta att inte bara tjäna stora pengar, (Jag menar stora pengar) utan även kontrollera oss alla - dessutom få eller förskansa sig större och bättre makt än polisen, då är det upphovsrätten som ligger i botten.

Upphovsrätten är boven.
Den stora feta boven.

Upphovsrätten, alltså att somliga företag har fått lagligt monopol på vissa saker, är själva drivkraften bakom lagar och direktiv som IPRED och ACTA.

På så sätt är upphovsrätten farlig, inte bara för den personliga integriteten utan utgör en direkt fara för demokratin.

Men detta är bara halva sanningen. Den andra halvan av sanningen är att upphovsrätt, även det som kallas immateriell rätt, är direkt skadlig för samhällsekonomin.

Till min förtvivlan är det ännu endast ett enda parti som förstått vidden av detta.
Och man beskyller detta parti för mycket: bland annat att det bara rör sig om en hop unga, företrädesvis fjuniga, flummare som vill ha allt gratis. Men det handlar inte om det och det är inte så.

Jag har följt detta parti med sitt i sammanhanget rätt missvisande namn en längre tid nu. Visst, det äger en viss populistisk yta och många dras nog med bara i en allmän och rätt oartikulerad misstro till etablissemanget. Samtidigt äger detta nya parti det största filosofiska djupet i Sverige idag.

Så tragiskt är det.
Så förbannat idéfattigt är bland annat mitt eget parti, SAP.

Piratpartiet har fattat hela vidden av det ekonomiska drama vi lever i.
Vi är alla gisslan i en ekonomi som är sjuk.

Piratpartiet har fattat en sak till. Detta rör inte den gängse höger-vänsterskalan. Oavsett om man är höger eller vänster inser man att vissa saker är omoraliska, såvitt man lyckas få information, men även tränga in i problemställningen.

Upphovsrätt är omoraliskt eftersom den gynnar framväxten av helt fel saker.
Upphovsrätten skyddar inte den lilla upphovsmannen, utan det har växt fram ett helt annat mönster.

Det finns några få aktörer, (läs skrupelfria företag) som vill fortsätta att inte bara vara störst, de vill inte ens "bara" fortsätta bli ännu större; nej, de vill utöka sina redan gigantiska ekonomiska resurser och makt med helt nya medel, de vill tillskansa sig legala möjligheter att utöva utpressning, att inte ta lagen i egna händer, utan "få nya utpressarlagar direkt i sina händer" av våra folkvalda (marionetter, höll jag på att skriva) politiker.

Det är därför och precis så IPRED kom till. Det är därför vi har märkliga jurister i Sverige som utövar sitt yrke på ett milt sagt burdust sätt, som passerar alla gränser för lagliga hot om tillstånd för en icke-polis att göra intrång i en lägenhet... Bland annat säger denna jurist från underhållningsindustrin som alla numer vet namnet på: "Du är gripen" och saker som, öppna annars vet du att det bara blir värre... (klippet hittade jag hos O Swartz)




Jag tänker inte argumentera mer. Jag ber er istället hovsamt att läsa Magnus Wiberg fil dr, gästforskare vid Harvard university, text i DN.

Edit: En annan vinkling som delvis fördjupar, delvis bara pladdrar sönder perspektivet bjuder Tommy Hjalmarsson, IDG på här.

För det är här, mina vänner, vi måste finna en ny politik och en ny lagstiftning.

Vi måste orka samma fantastiska intellektuella ansträngning som många i Piratpartiet redan företagit.

Men vi måste också ta oss längre. Vi måste börja fråga oss vilket samhälle vi vill ha och för att undvika den gamla höger-vänsterskalan försöker jag uttrycka det så här:

En värld som strävar mot neoliberal kapitalism å ena sidan, eller å den andra, en värld där vi försöker bygga in solidaritet och verklig frihet redan i själva samhällsväven?

Vilket av detta vill vi?

FRA analyserar informationer - vill ha insatsstyrka

Måndagen den 6 oktober, 2008, lade jag med avsikt ut material från avdelning Arab i ett Press- och bloggmeddelande. Det rörde sig om det så kallade "morsespåret", vilket FRA avd: Arab givetvis fortfarande bearbetar.

Strax skall jag delge ett videoklipp med informationer som bekymrar FRA i dagsläget, men låt oss först betrakta ämnet ur den allvarliga hotbild som i och med detta växer fram.

FRA:s första utvärdering:
Till det yttre ser det ut att röra sig om en väl spridd och helt vanlig så kallad musikvideo omfattande 5 minuter och 21 sekunder.

Den för oss ännu icke identifierade informationssändaren vill få det att se ut som det är en i mängden av oförargliga och populära slagdängor som framförs av sångerskan Nancy Ajram. Just detta klipp har spridits i 2,2 miljoner exemplar, men det cirkulerar ytterligare 17 klipp med samma innehåll, varför det har spridits till över 40 miljoner datorer redan inom loppet av 14 dygn.

Filmen börjar med att en övervakningskamera söker av en gata för att finna sitt objekt. Redan här i första klippet och 8 sekunder in i filmen förstår man att objektet vet att hon är övervakad men inte bryr sig om det.

Från denna nyckelscen bryter det sublima budskapet i filmen fram och stegras allt mer i det att den övervakade personen sjunger och dansar och ler till synes helt obekymrad, allt medan det klipps in scener där makten gestaltas av en cigarrökande man gömd bakom kameror och elektronisk apparatur som blir allt mer olycklig och frustrerad.

Detta kulminerar fyra minuter och sju sekunder in i filmen, 4:07, då den övervakade tar fram fönsterspray och putsduk och putsar linsen på den kamera som blivit uppsatt i hennes sovrum. Allt för att hennes övervakare ska kunna se henne bättre. Hon ler glatt medan hon på så sätt in absurdum är tillmötesgående och hjälpsam mot makten.

Det är här vi på FRA förstår att filmen är av revolutionär art. På fem korta minuter förklarar filmen den civila olydnadens allra viktigaste mekanismer och som man rent historiskt har sett kan knäcka hela imperier, särskilt om man håller sig till icke våldsprincipen, så som exempelvis Mahatma Gandhi, så att man vinner ett moraliskt övertag över sin motståndare.

Avsikten med all övervakning är att folket ska låta sig kuvas och inte längre våga göra som de vill. I filmen skildras på ett symboliskt plan vad som händer om de svagaste i ett samhälle, i detta fall unga kvinnor, konsekvent använder sig av "Icke våld" parat med "Civil Olydnad".

Oavsett i vilken kultur man befinner sig finns det endast en komponent som ger makthavaren makt och det är lydnad.
De unga kvinnorna i filmen vägrar att lyda. De går sin egen väg och ignorerar den hårda övervakning de är satta under. Ett sådant beteende kullkastar alla begrepp. Makten blir i sjäva verket maktlös.

Vi vet ännu inte vem eller vilken gruppering som är avsändare, men det råder inga tvivel om att filmen är politisk. Det är inte en musikvideo. Det är propaganda.

Avsändaren kan vara Al Kaida och då handlar det om desinformation för att förvilla oss i väst. Filmen kan också vara äkta, det vill säga ha en revolutionär avsändare som vill uppnå denna omstörtande civila olydnad, först i sin egen kultur sedan dessto mer effektivt i vår del av världen.

I båda fallen utgör filmen, som alla kan se, ett allvarligt hot mot samtliga regeringar i väst som vill upprätthålla rådande ordning genom rigorös och god kontroll av sina medborgare.

Det här visar hur vital all form av informationsinhämtning är för rikets säkerhet. I detta specifika fall visar den att hotet mot vårt sätt att lagstifta och leva är överhängande och reellt. Det räcker inte längre med passiva åtgärder. Vi måste få lagstiftaren att ytterligare agera och skapa stora offensiva insatsstyrkor att sättas in överallt i världen med kort varsel.

Kampen om demokratin

Från Sosseresan

Efter det att jag jobbat med riksdagssvar.se i höstas fick jag för mig att påbörja en politisk resa.
Vi nådde inte våra folkvalda. De struntade fullständigt i oss medborgare när vi ringde och mejlade dem. Jag förstod att demokratin var i fara.

Jag hittade på ett projekt och jag kallade det för sosseresan.

Igår kväll klockan sju damp jag för första gången ner i en s-förening. De satt och försökte få ihop listor och namn till kyrkofullmäktige. Jag har blivit tillfrågad att sitta med i kyrkofullmäktige, men tackat nej.

Däremot vill jag vara med och kämpa för att återupprätta demokratin. Jag anser att det brinner i knutarna och det anser min bloggkompis Johan också. Även Farmorgun. Vi har helt olika syn och angreppssätt, men står ändå fullkomligt enade i synen på att demokratin är en skör blomma som håller på att vissna och bli brun mitt framför ögonen på oss.

Jag var inbjuden för att tala i 45 minuter om mina iaktagelser i "bloggosfären". Jag kopplade ämnet till frågeställningar om hur vi själva ser på SAP, och hur valmannakåren ser på partiet.

Jag startade enkelt:
- Hur ser vår självbild ut och hur ser väljarkåren på oss?

Jag ritade upp den politiska kompassen. Kamraterna plottade in var partierna låg. Alla låg i mitten. Eller till synes låg alla i mitten.
Ingen ansåg att SAP triangulerat sig dit, men det var valmannakårens bild av vårt parti.
Vi ligger i mitten i en klump tillsammans med de borgerliga partierna.

MEN. Egentligen ansåg min s-förening att borgarna tillsammans med kd låg betydligt längre högerut, samt längre upp på den auktoritära skalan.

Rätt eller fel, saknar i sammanhanget betydelse. Så upplever en sosseförening i Norrlands inland att det är.

Då frågade jag var de själva upplevde att de låg, eller ville att Socialdemokraterna skulle ligga.
Vi hamnade betydligt längre vänster ut (röd oval på bilden).

- Det är den politik vi vill föra. Vi tror på solidaritet, det är grunden. På den auktoritära och frihetliga axeln ville s-föreningen ha det lite öppet, ganska i mitten, men frihetligare ibland.

Vänster och miljöpartiet hamnade omkring oss. Som goda stödpartier. (MP) får ursäkta att jag inte lyckats få med er när jag ritade bilden, men ni är enligt kvällens diskussion lite fritt svävande omkring oss, själv är jag den röda lilla pricken nere i vr hörn:)



Jag skulle prata i 45 minuter. Vi kom att prata och diskutera i över två timmar. Det blev alldeles som här på nätet, men med den skillnaden att jag inte kan gå tillbaka och läsa och följa kommentarstrådarna.

Vi hamnade hos piratpartiet och jag talade om som det var, att de har fått upp mina ögon för att upphovsrätten måste revideras. Jag vet inte hur, men den måste ändras. Jag tipsade om att en god diskussion tagits upp här på nätet, bland annat av Stefan Stenudd.

Men framför allt pratade vi om stuprör. Stuprören i riksdagen, att varje utskott sitter och jobbar för sig, som i FRA-lagen, där försvarsutskottet beredde hela frågan, trots att lagen involverar både konstitutions-, justitie- och utrikesutskottet.

Vi kom fram till att det fanns stuprör även inom det egna partiet - och att vi inte vill ha dem. Jag sneglade bort mot Gunnar Sandberg, den riksdagsman som var med, han bara nickade.

Vi vill alla förändring och under mötet kände jag sakta en värme sprida sig upp i bröstet, men så sladdade vi in på framtiden och vi ser just nu hur stater omkring oss rasar sönder och samman. Island. De baltiska staterna.
- När kriserna nu förvärras behöver vi inte mer hårdhet. Vi måste väcka till liv solidariteten igen, sade någon.

För världen brakar och knakar nu. Man börjar inse det i Berlin där EU:s ledare samlats. Man diskuterar finanskrisen och man börjar äntligen komma fram till kärnan.

Vi måste få till stånd en långsiktig förändring.

Frankrikes president sade:
”Krisens våldsamhet, dess djup, kräver verkligt grundläggande förändringar. Vi måste starta om kapitalismen från grunden, göra den mer moralisk.”

Framtiden kommer att ställa oerhörda krav på oss alla.

Den marsch uppåt till höger i den politiska kompassen som den borgerliga alliansen har påbörjat, enligt min s-förening, är en farlig riktning.
Nya moderaterna kallar sig ett nytt arbetarparti som lyssnar.
Alla politiska beslut, alla lagar alliansen forserat igenom visar en helt annan politisk riktning.

Rent retoriskt ligger partierna i en klump i mitten. I verkligheten är de inte alls så nära varandra.

Framför allt vill inte min geografiskt närmaste s-förening ligga sked med alliansen. Man vill en helt egen och annan politik.

Och jag har bott här i tio år och inte ens vetat att denna s-förening fanns.
Det om något visar vidden av den problematik SAP står inför. Hur möta väljarkåren?
Hur fördjupa demokratin?

FRA, IPRED1, datalagringsdirektivet, ACTA blir bara mer och mer toppen av ett isberg. Och bortom det har vi finanskris och den för med sig än mer odemokratiska tendenser, för numer får vår statsminister till och med PM från forskare som anser att demokratin så att säga är ivägen när regeringen ska fatta snabba, elitistiska tjänstemannabeslut.

* * *

Om toppmötet kring finanskrisen, Aftonbladet, SvD, DN

SAP så försiktiga att valmannakåren snart glömmer dem

Från CC CopyCat byrån

Jag är förtvivlad och läser dagligen i SvD, DN och andra tidningar vad regeringen med IPRED1 vill utsätta en hel nation för, eftersom en bransch inte hängt med i utvecklingen och skapat vettiga tjänster så kunderna kommer åt deras produkter på det sätt marknaden faktiskt kräver.

Varför är det så tyst från oppositionen? Var står sossarna? Varför syns inte Sveriges största parti i debatten? Det finns en rad frågor vi väljare, vare sig vi röstat på (s) eller inte, vill ha ordentliga svar på.

Kring IPRED1 är sossarna lika tysta som kring FRA, men naturligtvis har SAP någon form av åsikt. För några dagar sedan skickade sossen och nätdebattören Eric Laakso in frågor om IPRED till SAP. Några dagar senare ramlade ett pressmeddelande ut.

Jag har pressmeddelandet och citerar förkortat att socialdemokraterna säger sig vara:

"förvånade över bristen på öppenhet i regeringens hantering av fildelningsfrågan, och kräver nu en hearing i frågan."

Samtidigt säger partiet att man kräver att en ny integritetsombudsman inrättas, "och vill granska om det fortfarande finns utestående frågor om bland annat rättsäkerheten och skyddet för den personliga integriteten."

Därefter kommer några "pratminus" som journalister kallar det, alltså uttalanden:

- Frågan om fildelning får inte bli till en konflikt mellan å ena sidan de som vill lyssna på musik och se på film, och å andra sidan de som skapar dessa. Mycket talar för att regeringen inte har lyckats skapa en rimlig balans mellan personlig integritet, rättssäkerhet och
upphovsrätt, säger socialdemokraternas talesperson i näringsutskottet Eva-Lena Jansson.

- För oss är upphovsrätten självklar. Vi tar starkt avstånd från dem som anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt. Samtidigt måste det finnas fler, bättre och mer tillgängliga lagliga alternativ att lyssna på musik och se på film med modern teknik, säger Eva-Lena Jansson.

- Vi är kritiska till regeringens hantering av denna fråga. Vi vill därför genomföra en öppen hearing i riksdagens näringsutskott. Framför allt ser vi nu att regeringen har problem med att presentera ett förslag som är väl genomarbetat och som ger svar på alla de frågor kring såväl integritet och rättssäkerhet som de inom kulturen yrkesverksammas villkor, säger Eva- Lena Jansson, som därför kräver att de borgerliga ger svar på följande frågor:

1. Hur kan skyddet för den personliga integriteten garanteras?
2. Vilken omfattning ska krävas för att identiteten bakom en IP-adress
ska kunna krävas ut? Blir det en rättssäker process?
3. Kommer lagförslaget att komma åt de stora organisationer som tjänar
pengar på illegal fildelning, eller enbart enskilda individer som
laddar ner enstaka filmer och musik?

* * *

Känner ni er trygga efter att ha läst att sossarna vill hålla en hearing?

Jag är inte nöjd. Långt ifrån nöjd, men sossarna vill i vart försöka öppna en dialog med regeringen.

Det är lätt att stå bredvid, vara kritisk och skälla, att de bör göra mer.

Frågan är vad kan man effektivast göra i opposition?

Sossarna har valt att uttrycka sig försiktigt. De väljer att skriva ett pressmeddelande som är så tråkigt och platt och endimensionellt att det är 100% säkert att det inte kommer med i debatten i gammelmedia.

Givetvis arbetar man inom SAP på alla möjliga fronter. Partikompisar till mig är förtvivlade. Man vill något med sin politik. Det är därför man är engagerad. Men samtidigt försiktig. Allt man gör ska vara relevant och hålla.

Internt är sossarna det parti som gasar och bromsar samtidigt mer än något annat och nu är risken överhängande att valmannakåren inte ser att sossarna trots allt smyger omkring i kulissen och försöker både förstå den nya tiden, men också koka ihop en politik som till skillnad från borgarnas regim håller måttet.

Jag personligen vill givetvis att sossarna ska vara vassare och gå i spetsen för den nya tiden. Jag vill naturligtvis att SAP rakt av ska plagiera Piratpartiet i alla IT-frågor kopplade till upphovsrätt och integritet.

I fallet IPRED1 önskar jag att sossarna hade modet att knuffa tillbaka skiten till EU och säga: "Vi är per capita de största nettobetalarna till den europeiska gemenskapen, vi vill inte ha IPRED. Gör om."

Sen skulle sossarna gå hem och sätta sig i Rosenbad och vara smarta. Istället för FRA och IPRED och datalagringslagar skulle de äntligen vända på steken, bli progressiva och skriva historia.

De skulle börja med att reformera upphovsrätten och den immateriella rätten. Därpå skulle hela samhället följa efter in i en ny rikare och ärligare tid.

Jag önskar också hett att mitt parti inte var så förbaskat försiktiga. I vart fall inte i opposition. Jag måste in i smeten och fråga.

Samtidigt när jag skriver att sossarna ska gå hem och sätta sig i Rosenbad och vara smarta mår jag lite illa.

För då slår mig tanken hårt och skoningslöst. Jag hör en inre röst anklagande säga: Anders. Du måste kontakta partistyrelsen. Vill du att SAP ska hamna i Rosenbad igen och driva rätt frågor, då är det hög tid att börja jobba för det.

Jag har börjat höra mig för inom partiet. Jag vill påverka, men vill inte bli politiker.

Jag ser ingen vettig öppning.

Fildelning - Revolutionen som berikar alla

clic to enlarge, if (s) riksdagsledmot  use as screensaver

Nu handlar det om IPRED1:s snåriga texter. Hoppiga texter. Med hänvisningar. Med sidoskott.  Hur jag än läser blir slutklämmen att jag svävar i bryderi; vad vill lagstiftaren?

Man gör ingen formell skillnad mellan olika grader av intrång i den immateriella rätten. För mig blir resultatet att allt mellan snatteri och flygplanskapning kan ges en och samma brottsrubricering. Det är ett väldigt flexibelt gummi inbyggt i skrivningarna. Vill lagstiftaren ha det så? Har man en avsikt med det, att man inte säkert ska veta i vilka fall man tar till husrannsakan eller fryser ens tillgångar i en månad utan att man får reda på det?

Vår riksdag är på väg att skriva en lag som sätter en och samma rubrik på brottet men där straffskalan kan komma att gälla allt från små dagsböter till livstids fängelse. På denna osäkra grund blir det sen domstolarnas sak att avgöra om det verkar lämpligt att bötfälla en person med dagbot eller sy in vederbörande på livstid. 

Tag brottet mord. Antingen får du dagsböter på några hundralappar eller livstids fängelse.  Skulle riksdagen vilja skriva en sådan löst hållen lag för mord? Skulle folket gå med på det?

I mina ögon är det vad som nu sker med IPRED1. 

Notera. Jag är en textvan lekman, exakt som våra riksdagsmän och det är därför jag fasar och faktiskt begär av alla som ska rösta i kammaren att de sätter ned foten. 

Vi måste våga erkänna att vi har svårt att förstå texten, eller också har man skrivit den för att skapa just mångtydighet. I sådana fall har man gjort det för att gynna den starke aktören som ska jaga exempelvis fildelare, men lagen kan även användas i andra sammanhang, så töjbar är den. Genom sin öppenhet för fri tolkning har man satt det mest sataniska maktmedel i händerna på en miljardindustri och det kommer milt uttryckt bli svårt för den enskilda lilla människan som släpas till en civilrättslig instans att försvara sig. 

På så vis är detta den mest skrämmande, mest Machiavelliska, text jag läst.

Samtidigt, allt detta onda krångel i skrivningarna kan man helt lugnt strunta i eftersom lagen är principiellt och demokratiskt felaktig då den kriminaliserar något som rent naturligt bör vara fritt. 

Många gör det redan och enklast för mig i denna stund skulle vara att lämna SAP och hoppa in i Piratpartiet. Då skulle jag inte behöva kämpa så hårt nu.

En gång i tiden var det parti jag är medlem i, SAP, den framåtsträvande rörelse som delade och skapade saker. Det var SAP som byggde en friare värld, om man med fri menar att fler människor får tillfälle att utvecklas. 

Man befriade statarna från fattigdom och deras barn från okunskap genom att fördela så att alla hade råd att gå i skola. Man kan säga att SAP var de som hade intellektuell skärpa att rent poliltiskt ta hand om den tillväxtkraft som kom med industriella revolutionen -och fördelade den. 

Här och nu lever vi mitt i en ny revolution. Tekniken gör det möjligt att dela saker helt kostnadsfritt. 

Nu vill man förbjuda och kriminalisera denna naturliga och möjliga delning. Allt medan varje sann socialdemokrat borde välkomna all delning. 

I förtvivlan har jag mejlat runt till kamrater och frågat hur de ställer sig i IPRED1. Jag har fått fullständigt yrvakna svar, utom från en. Han skrev:

"Jag ska borra i frågan, detta kommer att bli en valfråga även fast ledningarna för resp. parti inte inser detta. Inte för att jag kanske är centralgestalt men jag kan plantera budskap hos några om du vill."

Lite senare kom det som fick mig att rysa:

"Jag tror inte s har någon plan."

Från en helt annan utsiktspunkt skriver Hax egentligen samma sak: 

Socialdemokraterna har beslutsångest om IPRED1 / piratjägarlagen. Frågan ligger verkligen på kanten och balanserar. Vilket innebär att det är just nu som vi har en chans att påverka dem. Redan om någon vecka eller några dagar kan det vara för sent.

Det är så märkligt. Nyligen var partiledaren Mona Sahlin (s) med flera i Madrid för att diskutera och skriva ett gemensamt valmanifest. Dokumentet är kalasbra och heter "People first"

Folket först. Männsikan först. 

Det är helt rätt. Om socialdemokrater stannar upp, andas in, och lyssnar på vad vi har i våra hjärtan så blir det rätt. 

Människan är i centrum. Vi vill hjälpa varandra under fullständig och likvärdig respekt. Vi vill dela med oss. Det är liksom kärnan i att vara social.

All fildelning borde med andra ord om inte vara en socialdemokratisk uppfinning så i alla fall en idé att värna om och strida för. Sossar borde hoppa på borden nu och skrika: "Ropen skalla! Fildelning åt alla!"

Men inte fan. 

Ingen revolution genom hela historien har gett oss ett sådant förnämligt verktyg för verklig och vacker utjämning av ägande. Och det handlar om att alla mänskliga verksamhetsområden och fantastiska värden äntligen inte kan,  utan skall delas fritt: teknik, kunskap, kultur. 

Det sista vi ska och får göra är att hämma fildelningen. Att kriminalisera den vore fullkomligt oförlåtligt.

* * *

Not: Den immateriella rätten skall inte avskaffas, men reformeras.  Mer läsning Creative Commons.

fotnot, läs mer hos Arvid Falk och Erik Laakso vrider till det ytterligare med nya affärsidéer.

Oscar Swartz: Att konkurrera mot gratis

SvD, om oproportioanaliteten

Resultat av lagen i Danmark, barnfamilj krävdes på 200.00:-, SvD

GP: Även barn blir skadeståndsskyldiga genom IPRED1

GP: Ett litet lustmord på lille stackars Jan Guillou av Kjell Häglund

Bloggtidningen: Klokt om att det inte handlar om för eller emot fildelning utan för eller emot kultur.

Lara Croft in severe anger

På arvidfalk har Erik Laakso börjat sjunga en gammal favorit av Nationalteatern:

 “Skivbolagen kommer snart, då blir det en jävla fart, de tar betalt för att jaga ungar”

Naturligtvis handlar det om alla lögner som föregåtts moderaternas nyligen hållna te-party där de enligt rykten spridda av herr statsministern själv belevat suttit och smuttat på sitt te och bestämt att nu får det vara nog. IPRED är bra för industrin och därmed känner statsministern sig trygg.

Något måste för övrigt göras innan allt går över styr. Till och med mufarna har ju gått och blivit tokiga. Enligt DN.

Men på te-partyt gick allt som sagt lugnt till. Man lät sig inte bekomma, och enligt statsministern själv hade han lagt undan den annars flitigt brukade partipiskan.

Som  alla vet är städade och lugna te-partyn grunden för all demokrati, detta enligt Salman Rushdie.

Så tolkar i vart fall hr statsministern författarens ord och i övrigt brukar han väldigt sällan säga statsmannaaktiga saker. Det behöver han inte eftersom han är statsminister. Han talar hellre i intellektualiserade psykologiska termer, som:

- Jag känner mig trygg med den här finanskrisen. Den berör inte mig. Bara folk gör som jag säger.

Eller:

- Jag känner mig trygg med mina ministrar, de är tillsatta efter min kompetens.

Strax innan de där första ministrarna blåste iväg, vad de nu hette, det har passerat så många.

Men då säger hr statsministern psykologiskt besinnande:

- Jag känner mig trygg med den nya situationen. 

Eller så byter han helt lugnt ämne och säger:

- Jag känner mig trygg med den här alliansen.

Medan statsministern lever i sin egen fantastiskt trygga fantasivärld börjar jag som gammal krigshjälteskildrare ana oråd. Det knarrar i knäna. Det värker i ärren efter alla hugg och slag och det dunkar i huvudet. Precis som inför strid. 

Jag känner att vi behöver samla alla krafter och alla figurer vi har tillgång till för att störta denna regering rakt utför närmsta och högsta klippa.

Annars går det på ren svenska åt helvete med det annars så av moderater omhuldade konungahuset och monarkens rike. 

Så jag ropade på den första skarping som föll mig i sinnet och in på scen störtade Lara Croft. 

Snacka om att den bruden har koll på läget. Hon nitade idioten direkt.

Frihet och allting växer

Jag har alltid drömt om en värld där kulturer möts.

En värld där vi är olika men ser på varandra i glädje och respekt.

En värld som är givmild och generös.

En kreativ värld fylld av nya roliga saker.

Det har varit min dröm sedan tonåren. 

Och jag drömmer fortfarande. Jag drömmer om en öppen värld som tar vara på det fantastiska verktyg vi äntligen fått i våra händer: Internet.

Det är därför företeelser som FRA är sådana stora svarta bakslag. Det är därför jag upplever IPRED som ett rytande och plötsligt uppvaknande monster från en annan tid. Från en annan värld där man inte vet skillnad på rätt och fel.

Som väl är finns det intelligenta och bildade människor som länge kämpat för att upplysa världen. En är juridikprofessor Lawrence Lessig som grundade Creative Commons och därför ofta associeras med rörelsen Fri kultur.

Det är Lessig som gjort definitionen för ordet fri: ”not free as in beer but free as in free speech, free markets, free trade, free enterprise, free will, and free elections. Detta kan fritt översättas till fri som i frihet, inte gratis.

Ja, jag är mer anarkist än sosse, men min tonårsanarkism, som jag burit med mig i mitt hjärta genom hela mitt vuxenliv, börjar ta nya former. På nätet kan man läsa om företeelser som:

Fri kunskap

Fri programvara

Open Source

Infoanarkism

Jag säger inte att anarkismen ännu fångat den nya tidens strömningar på ett absolut sättt, men nog framgår det med pinsam tydligen att våra etablerade partier och  mer etablerade ismer, som exempelvis liberalismen (som ju visat sig vara helt korrupt i vår tid, så som den vantolkas av alliansregeringen) är akterseglade. Våra riksdagspartier vet längre inte hur de ska tolka världen. De är helt vilse - och väljer att lyssna på starkaste möjliga särintressen för att skräddarsy lagstiftningen åt dem.

Nu är ingen tid att skämmas om man råkar ha anarkistisk läggning. Kanske kan äntligen denna frihetliga strömning, den anarkistiska, bidra med tankegods och idéer som bryter ny väg för våra tankar och vår frihet.

Lawrence Lessig är inte anarkist. Han är professor i juridik som tänker i fantastiskt fruktsamma banor.

Varje lagstiftare. Varje modern regering. Alla parlamentariker i EU borde läsa boken: ”The Future of Ideas”

Den finns att ladda ned i mängder av format, helt öppet och fritt:

http://www.free-culture.cc/freecontent/

Och kanske bör vi alla börja tänka i dessa termer istället för att låta vår märkliga majoritet i riksdagen genomföra lagar som FRA och nu kanske även IPRED:

http://creativecommons.org/license/

Till sisst. En snutt ny sorts kultur som experimenterar sig fram. Man prövar, förkastar, blandar och leker. Så sprider man sig och umgås över världen med hjälp av Internet. Gränser suddas ut. Det jag drömt om ett helt liv är verklighet för våra ungdomar. Jag tycker det är fantastiskt vackert och kul. Men jag frågar mig; är det detta som är hotet? För inte kan det vara fildelningen som man säger, för både Harvard och KTH har visat i seriös och obunden forskning att fildelning genererar mer pengar till "köpekulturen" eftersom den helt enkelt tjänar som gratis reklam. Fildelarna visar sig också ofta vara stora konsumenter av vanliga biobiljetter och musik.

Mellan Hopp och Förtvivlan

Det går inte att säga annat. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Ingen vet eller kan med säkerhet säga att det blir bra med Obama som president. Ett är säkert, vi är många som hoppas.

Vi hoppas att USA ska bryta sin negativa trend och gå från en attityd där man har "intressen" i världen till att istället skapa varaktiga och vänliga relationer till andra länder.

Just nu är vi alltså många som hoppas att enda mäktig man ska kunna börja göra en liten gradvis förändring till det bättre i världen. Problemet är att så fort han intar sitt nya ämbete kommer verkligheten ikapp honom. Bushadministrationen lämnar över ett enda stort svart hål i form av ett gigantiskt budgetunderskott.

Obamas smekmånad kommer att bli kort. För vilka härliga reformer kan man infria när det är gigantminus i statsfinanserna? Det finns stor risk att folk ledsnar snabbt och känner sig svikna.

Och så väcks jag igen av våra mer närliggande problem av att min bror mejlade igår:

Han skrev, i förtvivlan:

"Hörde på nyheterna imorse att Stasi/regeringen tänker införa FRA-lagen trots att det strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Sverige har ju skrivit under denna konvention och
således bryter de ju mot gällande lag...
Frågan är:
Kan jag som privatperson polisanmäla regeringen eftersom de trots allt bryter mot lagen?
Kanske Samurajerna är med?
Upp till kamp.
/bro"

Tanken är inte orimlig, men kanske är det europadomstolen vi bör vända oss till?

Tänk att få fälla vår regering där!

Men det är inte bara vår regering som håller på. Det finns de som är minst lika snabba i att prestera märkliga lagar innan man riktigt hunnit genomlysa problematiken.

Just nu är det fransmännen som går i spetsen för att tvinga våra internetleverantörer att agera poliser och på sitt sätt domare. Uppsnappat.se skriver:

"Med överväldigande majoritet har den franska senaten röstat för ett lagförslag som president Nicolas Sarcozy har lagt...
Enligt lagförslaget ska ertappade fildelare få två varningar, den första i ett e-postmeddelande och den andra i ett brev. Upphör inte den illegala upp- eller nedladdningen av upphovsrättsskyddat material tvingas den ertappade fildelarens internetoperatör att stänga av internetanslutningen under ett år.
Innan lagen kan träda i kraft, vilket den väntas göra någon gång under nästa år, måste den även antas av den franska nationalförsamlingen.
Med den nya antipirtatlagen går Frankrike emot EU-parlamentets beslut att sanktioner som stänger av individer från webben är för hårda och därför inte lagliga."

Jag måste erkänna. Jag behöver mer hopp för att klara av att famla mig fram i detta mörker. Ett litet hopp är kanske att det finns politiker som vill hitta nya vägar. Jag är röd, eller står åtminstone på något anarkistiskt sätt till vänster, men nu är jag nyfiken på vad moderaten Karl Sigfrid försöker göra med detta sitt första wikipolitiska projekt.

Jag önskar honom all lycka - trots att vi ur traditionell mening står på olika sidor i politiken. Men kanske är vi på väg mot något nytt.

Vi samurajer hade ingen aning om de andras politiska färg när vi samlades. Nu visar det sig att vi representerar hela skalan. Det stör oss inte ett dugg, utan är snarare en tillgång i vårt arbete med riksdagssvar.se

I mitt bröst känns det så här: Partipolitik har inget med min verklighet att göra.

Exakt så.

Kanske är det just det hopp jag söker efter, men ännu inte riktigt förstår eftersom jag inte ser vad som kan komma i dess ställe.

Fotnot: bilden hittade jag hos Scaber Nestor