Det är många duktiga därute, jag är inte värdig att beträda den mark de går på, om jag nu trodde på negativa konstruktioner som värdighet.
Det är lättare att skriva. Jag kallar mig författare fast jag nästan bara målar.
Jag antar att skrivandet och målandet är förbannelser eftersom de tränger sig på. Jag vet inte om jag är speciellt kreativ. Jag lever under ett tvång.
- * -
Jag målar på tryckeriplåtar och det spretar, ett kvinnoansikte där, en bro här. I gråskala. Och en och annan abstraktion i klara färger. Barnen tycker att tavlorna i gråskala är läskiga.
Ingen målning nedan är färdig. Jag kommer att utsätta dem för olika grader av destruktion. Jag gillar skrot och trasigt i livet, men när jag målar har jag svårt att inte sträva efter det som är snyggt. Jag måste måla och sen förstöra, för att kunna göra skrot direkt vad det lider.
Tavlorna är ca 50x50cm.
Kvinnoansikte, liten förstörelse
Kvinnoansikte mer förstörelse
Skiss på bro som ska förstöras
Kvinnoansikte som sjunker alltmer in i förstörelse
Abstraktion med klara färger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar