lördag, april 28, 2012

Skitvarm sol och det viktiga



Barnen tatuerar mig så jag inte glömmer det viktiga



barnen vägrar klä sig efter mina råd
- men pappa, solen är skitvarm ju.
- fast jag vill ha slalomhandskarna,
ropar minstingen.
denna vårliga inkonsekvens.
de springer och tjoar.
jag ser på medan jag förstår
att utan barn var jag aningslös
hur kärlek kan värka.


          ~ Anders Widén 2012


  

torsdag, april 26, 2012

To my kids (Hut I)






We pull together, my kids and I. 

Det som driver ett samhälle framåt

Var i veckan inbjuden till ett möte med BNI  
Några organisationer, såväl statliga som ideella, några procent storföretag men ca 90% egna små företagare. Här hade vi motorn, här hade vi de driftiga, här hade vi de vardagskloka. 
De vill bara en sak av födsel; driva saker framåt. 
Jag upplevde att de vill hjälpa varandra framåt, kanske tänkte de inte så stort som att det är SAMHÄLLET som ska framåt, spontant verkade de på sitt plan, där de var duktiga.

Samtidigt, för att utveklas vidare behöver de en enda sak; rätt utbildade människor som de kan anställa och låta utvecklas i takt med företaget.
När jag talar med dessa i mina ögon på rätt sätt driftiga företagare eftersom de driver riktiga verksamheter som skapar saker vill de inte ha med arbetsförmedlingens märkliga bidragssystem och FAS-platser att göra. Det är mer krångel än de har tid med, men framför allt skapar det inget mervärde, det bygger inte den framtid de vill se för sina företag.

Jag undrar. Hur tänker regeringen? De slår sönder den motor dessa företagare behöver. De slår sönder och destabiliserar svensk ekonomi. (TCO:s chefsekonom)

När jag ser dessa företagare, deras behov och vad de vill åstadkomma ser jag att en stat endast har en viktig uppgift; att skapa en trygg och säker spelplan för människorna, såväl i den privata sfären som bland driftiga företagare. 

Ett parti i opposition, Socialdemokratin, vill mer än den påstått företagsvänliga liberala regeringen uppnå detta. Hur de kommer att lyckas håller jag osagt, men de har åtminstone en ambition, en ambition jag saknar helt hos regeringen.
   
Medan regeringen växlar upp i arbetsmarknaspolitisk galenskap vill oppositionen ha bort det som endast kan ses som ett stort resusslöseri, både på det personliga planet, men också för de strävsamma företagarna, FAS3.

Vad mera är, är att samtliga stater i EU har gått in i ett finansiellt vågspel som gör att små företagare har svårt att finansiera ny projekt och utveckling. Ett exempel är den finansiella repression centralbankerna genomför genom att stödköpa statsobligationer av varandra. Våra stater kväver inte bara företagarna, utan även folken så att de förra inte kan utvecklas, och de senare får betala till fel saker istället för att få en friare plånbok. (Detta skriver HSBC:s chefsekonom i DI)

Detta är en respons på Johan Westerholms postning om Medelklassens upplysta tyranni.
Johan skriver som ett eko det jag kände på mötet med företagarna i min lilla stad som troligen ganska väl representerar hur det ser ut i landet:

En medelklass som förstår vikten av bildning och arbete men samtidigt ligger känslomässigt och realpolitiskt nära de svagaste. Som inser konsekvenserna av en misslyckad företagarpolitik, som förstår armodet som ett liv på bidrag innebär, som identifierar sig med kunskap och bildning. 

________________________________
Relaterat:  Peter HögbergPeter Johansson HBT-sossen, Monica GreenRoger Jönsson Göran Johansson, TokmoderatenMartin Mobergs betraktelser  Ingvar Persson, Dagens Arena, Ab, RoD, Arbetet, SVT,


lördag, april 21, 2012

SvD vilseför väljarna i sin rapportering

EU-parlamentet röstade på torsdagen JA/FÖR ett omstritt avtal om överföring av uppgifter om flygpassagerare till Amerikanska myndigheter.

SvD skrev en artikel som som på en rad punkter är så bristfällig att jag som väljare inte förstår vilken av parlamentarikerna som gjort vad, än mindre hur de har röstat.

Genom att gå till EU:s officiella sidor utläser jag en version, troligen den riktiga, men när jag läser i SvD får jag en annan.

SvD skriver:

– Redan i dag så sker tiotusentals sökningar varje dag i databankerna med bulkdata från EU till USA, och inte bara vid misstanke om terrorism, sade EU-parlamenterikern Cecilia Wikström (Fp) efter omröstningen i Strasbourg.
– Avtalet säkrar inte EU-medborgarnas rätt till dataskydd, sade folkpartisten. 


Vad jag kan se var Cecilia Wikström (Fp) aldrig i kammaren, alltså måste SvD ha

telefonintervjuat henne, ett helt ok journalistiskt arbetssätt bara man sen sätter inte den intervjuades uttalandet på rätt plats och med rätt valör i sin artikel.
    Det sägs inte i artikeln men intrycket jag får av sammanhanget är att hon är negativ till att man insamlar data, indirekt får jag som läsare för mig att hon just röstat EMOT.
   Men. Hennes två FP-kolleger som var där röstade FÖR avtalet, bland andra Olle Schmidt (Fp) vilket alltså inte framgår av artikeln.

Jag som vanlig medborgare som inte hinner läsa alla EU:s protokoll får av artikeln det rakt motsatta intrycket.

Avtalet rör ett kluster av gamla frågor och andra avtal, det kan sägas strida mot EU:s  directive on data protection, från 1995, och i ett direktiv European Commission från januari 2012 säger sig EU ha helt andra ambitioner än att man bör rösta FÖR detta avtal som ska tillåta USA att titta på våra passagerarlistor.


Då SvD inte skriver hur det gick till måste man borra sig ned i EU:s diarieföring: "Voting Result", se sid 19 av 44" för att få klarhet.


SvD ackrediterade reporter hävdar att SvD ger korrekt information.
Här följer vår mejlväxling:

Mitt första mejl till SvD

Tack för din rapportering om PNR-omröstningen igår. Jag ville bara påpeka att Wikström, som fått ditt första citat, inte deltog i omröstningen och att båda hennes folkpartistiska kollegor röstade för avtalet. Samtidigt röstade de socialdemokratiska kvinnorna, som faktiskt både deltog och röstade, emot (eller blankade) i omröstningen. Det kan ge fel signaler när man belönar parlamentariker för att inte uttrycka sin åsikt genom knapptryckning i plenum, särskilt i en sån känslig fråga. Hade man velat ha en liberal röst som första röst hade man annars också kunnat prata med Kent Johansson från Centern, som röstade emot. Röstlistorna från Strasbourg kan du alltid hitta här, max någon timme efter omröstningen ägt rum:http://www.europarl.europa.eu/sed/votingResults.do , för den här specifika omröstningen kan du titta här:http://www.europarl.europa.eu/sed/doc/votingResult/P7_PV(2012)04-19(RCV)_en.pdf (sidan 19). Bara så kallade "roll-call votes" redovisas, men i stort sett allting riktigt kontroversiellt blir roll-call votes.Tycker annars du gör ett bra jobb i Bryssel, och ditt jobb är viktigt med tanke på hur mycket som händer där nere! Tack!Vänliga hälsningar,Anders Widén, författare, (politisk bloggare)

SvD:s reporeter svarar: 
Hej,
mina val av kommentarer är inte "belöningar"- varför i allsindar trordu det? Jag pratar med dem som jag vet är engagerade i frågan, harargument, osv osv. Jag vet hur röstfördelningen såg ut i svenska ALDEoch jag vet också att sossarna var splittrade. Jag sysslar medjournalistik och inte "alla måste faktiskt få en glass"- uppdelningareller andra hänsyn när jag ringer upp för kommentarer. I artikeln fårJa-sidan röst i form av Hökmark och Malmström, och resultatet iomröstningen talar för sig själv- det blev ett ja.
För övrigt så är det mig ett mysterium att du på fullaste allvarverkar tro att jag inte har kastat ett öga på EU-parlamentets hemsidaförr i hela mitt liv, och därför måste få länkar av dig tillpressreleaser och röstresultat. Jag var i huset igår, jag har varit påplats, i Bryssel och i Strasbourg, i snart ett decennium.
/Teresa Küchler

Eftersom hennes svar inte gav mig någon klarhet
Skickade jag ett nytt mejl:

Teresa, kolleger emellan.
Jag beklagar att du tog illa upp, och att mitt ordval kan leda tanken fel då jag skrev "belönar parlamentariker". Naturligtvis belönar du ingen när du skriver, men när jag arbetar som journalist strävar jag att saker skall blir korrekta. Mitt enda syfte, eftersom jag tycker det är ytterligt viktigt, var att hjälpa dig till korrekt information, så att det blir rätt i en så pass viktig tidning som du företräder.
Jag skrev till dig i yttersta välmening, men också för att det är viktigt för de folkvalda att rapporteringen blir korrekt, samt för oss väljare som kanske blivit lovade inför valen att våra representanter ska rösta på det ena eller andra sättet.
Hur ska vi annars kunna utkräva ansvar?
Det går inte nog betona hur viktigt ditt jobb är.
MvH
Anders Widén


Väldigt snabbt fick jag svar där hon slog fast att hennes rapportering är korrekt.
SvD:s reporters mejl nr2:
Hej,
kollegor emellan: min rapportering är korrekt. Jag behöver inte dinhjälp sörru. De argument som förs fram på ja-sidan får plats iartikeln, om än inte i munnen på din favoritparlamentariker.
/Teresa

__________

I min värld är detta i första hand en djup demokratifråga, i andra hand kan jag fråga vad vi ska ha media till när de inte rapporterar korrekt. Ens när man som läsare visar vänlighet för att hjälpa till rätta.

P.S.
Teresa. Jag har ingen favoritparlamentariker.
Jag vill veta vilka som driver för mig viktiga frågor.
D.S

torsdag, april 19, 2012

Today I feel dangerous




Aningslösa svenskar, aningslösa Europa

Bild, Time World, Länk

Det är ingen hemlighet att jag är EU-motståndare i den tappning vi nu ser EU-byråkratin växa fram. Från början anser jag att Kol- Stålunionen efter det andra världskriget var både en klok och bra strävan att hålla fred på vår kontinent som har en ryslig historia av våld bakom sig. De senaste decennierna har jag hoppats att EU skulle fortsätta att utvecklas till en god samarbetsform, med borttagna tullar, gränser, vettig övergripande lagstifning som rör miljö, arbetsrätt och följer de mänskliga rättigheter man säger sig värna. Det har blivit annorlunda, det är starka lobbygrupper som sätter agendan, bland annat upphovsrättsindustrin lyckas pressa igenom lagar som går tvärs mot allt vad västlandets demokrati bygger på, samt kränker invånarnas integritet snart på alla plan, när vi går genom tullar, passerar in till gaterna på flygplatser, när vi ringer, använder datorn, går på gatan.

Men världen är i omvandling. Vi i Europa tycks inte förstå i vilken våldsam takt. Kina har 60 olika minoritetsspråk, varav det minsta är större än svenska. Ändå tror vi att Sverige har något att lära Kina, vår statsminister inrättar till och med en professur i mänsklig rättigheter i Peking.
    Om jag var ledare av Kina med en miljard människor bakom mig, som jag har höjt från kulturrevolutionens tillbakagång till stenålder till att hoppa direkt in i 3:e generationens rymdprogram skulle jag nästan få för mig att smula sönder varje ben i kroppen på den där fjanten Fredrik från ett litet skitland jag inte ens vet var det ligger på kartan.
   I Europa tog det mer än 15 år av diskussioner att få bort den farliga blyade bensinen. I Kina tog det 1 år.
   Kina är världens största miljöbov å ena sidan, å den andra bygger de fler vindkraftverk, planterar mer träd och har gigantiska miljöprojekt på gång som rör områden som Götaland, Svealand och nedre norrland på en och samma gång.
   I detta nu går deras bilindustri om övriga världens.

Och så kommer Indien. De är precis i färd med att skaffa interkontinentala kärnvapenrobotar. Kina protesterar, supermakten på dekis, USA är tyst. Johan Westerholm belyser hur de tidigare BRIC:s-staterna har kommit ikapp och snart går om oss. På alla områden.

Så motståndare jag är till EU-s växande byråkrati ser jag också vikten av ett väl fungerande Europa. Maktelitens, bland annat EU-kommissionens, märkliga strävanden efter mer centralisering, mer ur mitt perspektiv strypande lagstifttning, är i själva verket inte så märklig.
   Med all rätt tror de sig förstå att EU ligger risigt till och deras väg att skydda oss alla är bland annat mer repressivitet, mer skyddstullar, förstärkta gränser, till och med tal om en egen militärmakt för EU.

Vad jag kan finna märkligt är att både Europa och Sverige i så hög grad lierar sig med supermakten på dekis, USA. Kanske finns det bättre partier att göra.
   Vi har ett Ryssland på stark frammarsch, med en ledare som strävar efter att lägga under sig forna Sovjetstater, bland annat genom att dra en gasledning alldeles i vår farvatten i Östersjön. Detta görs trots att Putin har kapacitet att pumpa gas genom andra länder för att sälja till väst. Han vill kunna skruva åt leveranserna till före detta sovjetstater, på så sätt kan han styra dem, samtidigt som han kan sätta snart sagt vilket pris han vill på gas som säljs till oss.

Brasilien växer i ekonomi också om oss i detta nu. Så Kina, Indien med sina nya interkontinentala robotar.
    Det finns en mängd stater i Afrika som lyfter, det kommer att gå fort även där.

Och vi, världens samvete, puttefnasklandet som vet bäst i allt, vi installerar en professor i mänskliga rättigheter i Peking. Det är vårt svar på vad som händer i världen.

Jag ställer en öppen fråga till oss alla; Vad gör Europa i detta nu?
  Är EU tillräckligt effektivt? Jobbar lobbygruperna med rätt saker?
  Vad har våra folkvalda som sitter i EU-parlamentet för ambitioner?

onsdag, april 18, 2012

Advertising vs. graffiti


‎"People are taking the piss out of you everyday. They butt into your life, take a cheap shot at you and then disappear. They leer at you from tall buildings and make you feel small. They make flippant comments from buses that imply you’re not sexy enough and that all the fun is happening somewhere else. They are on TV making your girlfriend feel inadequate. They have access to the most sophisticated technology the world has ever seen and they bully you with it. They are The Advertisers and they are laughing at you.

You, however, are forbidden to touch them. Trademarks, intellectual property rights and copyright law mean advertisers can say what they like wherever they like with total impunity.

Fuck that. Any advert in a public space that gives you no choice whether you see it or not is yours. It’s yours to take, re-arrange and re-use. You can do whatever you like with it. Asking for permission is like asking to keep a rock someone just threw at your head.

You owe the companies nothing. Less than nothing, you especially don’t owe them any courtesy. They owe you. They have re-arranged the world to put themselves in front of you. They never asked for your permission, don’t even start asking for theirs."

- Banksy

tisdag, april 17, 2012

Tariffs and trade barriers





Det är hemskt, förlåt mig. Jag satt här och blev lite andlig på morgonkvisten. Kaffet var så jävla gott att jag sände kaffebonden en tanke. Kan inte nån engagerad typ se till att han får bättre betalt?


It's terrible, forgive me. I sat here and got a bit spiritual in the morning. The coffee was so damn good that I sent the coffee farmer a thought. Can not someone involved nature ensure that he gets better paid?


____________
Hastig postning för att i görligaste mån hålla den pågående debatten med Johan vid liv, en självgod typ som påstår att skoblock i ceder räddar våra själar från att vara egoistiska. Läs själva. 

måndag, april 16, 2012

Ketchupdoktrinen

Jag och Johan Westerholm är i polimik. Det handlar om hur vi når fred. Han tar avstamp i verkligheten här och nu för att plädera den pragmatiska men också skenheliga politik vi för. Hans ståndpunkt är att det inte finns någon annan väg. Han skriver i sin blogpostning "Utrikesministerns uppgift" att det är löje att tro "att den svenska utrikespolitiken skulle ha som främsta och enda mål att visa solidaritet till andra länder är humbug"
    Han fortsätter: "En svensk utrikesminister har bara en uppgift, och det är att ta tillvara Sveriges, och svenska medborgares, intressen i en orolig värld."
Ketchup skapar terror

Han hävdar att det inte går att radikalt ställa om vår livsstil. Vi vill sippa på vår latte, han menar att även politiskt medvetna fredssträvare inte kan tänka sig att välja bort något av sin livsstil för att visa solidaritet med kaffebonden i Sydamerika, bomullsplockaren i Egypten eller miljön.

Jag vill inte snärja Johan genom att påstå att jag håller med honom till 100% för att sedan lappa till honom med ideologiska metaargument. Icke desto mindre håller jag med honom fullt ut. Jag önskar att alla som är intresserade av att diskutera och förstå fredsprocesser läser Johans inlägg för att på så sätt inhämta en realistisk bas som utgångspunkt för fortsatt fredsarbete. Det stora flertalet är fullständigt omedvetna om sammanhangen, att utrikesministern (för att personifiera den intrikata mellanstatliga samvaron med geopolitiska spänningar åt alla håll) för att förhandla fram fördelaktiga handelsavtal måste ha något att erbjuda motparten. G77-förhandlingarna är ett sådant exempel. De påstås bygga nya frihandelsavtal, men handlar om att selektivt skapa handelshinder för att skydda de deltagande staterna från mördande konkurrens som skulle blåsa bort oöverskådligt många arbetstillfällen i länder som Sverige med högt kostnadsläge.
    För att klara av att hålla en hög levnadsstandard i ett litet obetydligt land som Sverige krävs det att vi ger bort värdefulla saker. En av de åtråvärda varor vi sitter på är information, säkerhetsinformation. Det är därför vi anser att det är vettigt att ha 400 anställda och en budget på ca 800 miljoner kronor i en institution som kallas FRA.

Jag väljer ett exempel i mängden för att ge enklaste möjliga bild om vad det handlar om: Jag kallar det Ketchupdoktrinen.
   Europa importerar tomater helt fritt, medan så primitivt förädlade produkter som ketchup och krossade tomater är belagda med skyhöga tullar. På så sätt anser vi oss försvara den inhemska livsmedelsindustrin. Inte bara företagens vinster utan kanske främst de arbetstillfällen som de skapar. Kaffe skulle kunna rostas i Colombia, men rostas i Karlstad där ett familjeföretag omsätter en dryg miljard och har 250 anställda.

För att följa Johans tråd ytterligare så skriver han: "Vi skall ha klart för oss att inte heller LO vill se en fri tjänsteimport eller import. Det skulle utmana den svenska fackföreningsrörelsens styrka i grunden."

Vi i den rika världen följer i alla lägen Ketchupdoktrinen, i egennytta, för att skapa välfärd åt oss själva. Samtidigt försätter vi andra länder i fattigdom. En fattigdom som tvingar bland andra nordafrikaner att försöka fly över till Europa för att få arbete.

För att skydda Europa från detta hot byggs nu murar längs gränserna, kustbevakningsfartyg patrullerar haven, helikoptrar svävar i luften. De flyktingar som ändå tar sig igenom interneras i för oss dyra, för flyktingarna hemska läger, för att inte välla ut på arbetsmarknaden.

I mina ögon skapar visserligen Ketchupdoktrinen jobb i Europa, men också enorma kostnader i form av lidande och fattigdom i andra länder. Denna fattigdom driver folk att dels fly och försöka ta sig in i Europa, dels uppstår det sådana spänningar mellan rik och fattig att radikalism av olika slag genast börjar gro. Folk får större benägenhet att lyssna på extrema idéer, man finner ingen annan råd än att beväpna sig med den fattigas ende vapen, man ställer till terrordåd.

Förenklat skapar Ketchupdoktrinen ett antal ketchupfabriker i Europa, samtidigt drar den in oss i en ond spiral av kostnader för militär materiel och personal för att bevaka våra gränser, men också stora summor i bistånd till FN och andra organ som försöker få ordning på de där "primitiva" länderna som krigar och hotar oss alla med terrorism.
   Kostnaderna för att skydda oss mot terrorism är osannolikt höga. På varje flygplats kryllar det av säkerhetsvakter, scanners, röntgenapparater. På Londons gator sitter det kameror uppsatta var hundrade meter, delar av ett övervakningssystem för miljarder. I Sverige står en av våra största och kraftfullaste datorer hos FRA, inte för att räkna ut hur vi bäst bygger vindkraftsturbiner, utan för att avlyssna hela befolkningen för att höra om där finns någon terrorist ibland oss.

Här krockar Johans och mina tankar. Han anser att utrikesministern handlar riktigt som vidmakthåller Ketchupdoktrinen. Jag anser att vi sitter fast i ett felaktigt tänkande, att Ketchupdokrinen på ett endast närsynt sätt främjar vår sak. I själva verket är det en kass utrikespolitik. Vad värre är, det är en kasst uttänkt marknad och därmed slår den sönder själva idén om hur kapitalismen bör fungera för att skapa bästa möjliga produktionsförutsättningar. På ett naturligt sätt.

I min värld vore det mer vist ordnat om vi lät nordafrika inte bara odla tomater, utan även göra ketchup av dem och sälja till vem de vill. Under tiden använder vi vårt utbildningsförsprång att skapa nya affärsidéer, vi lägger inte 800 miljoner på att hålla igång FRA:s dator utan allokerar pengarna att istället räkna ut hur man bygger solpaneler, vindkraftverk och samtidigt när man ändå är inne på aerodynamik så får vi fram bättre flygplansvingar som kräver mindre energi när de pressar sig genom luften.

Att överge Ketchupdoktrinen i förmån för en ny doktrin är givetvis vanskligt; hur skae det se ut under en övergångsperioden?

Det om något är en värdig tankenöt för Johan att knäcka. Jag hoppas innerligt att han i sitt pragmatiska tänkande är smartare än jag, för jag har ägnat oändligt mycket tankemöda åt problemet utan att se någon ljusning.

Att jag tjatar så mycket om energi, att vi hellre bör lägga militära utvecklingspengar på att utveckla förnybara energikällor beror inte på att jag i detta sammanhang bryr mig om miljön utan på att dagens energikällor i form av olja, uran, kol är den enskilt största och viktigaste grundpelaren för världens dyraste konflikter, både i pengar räknat och i mänskligt lidande. Det är egentligen inte staterna som vill kriga. Det är oljebolagen som pressar sina stater till krig.

Om vi kan ordna en långt ned i leden autonom och distribuerad energiförsörjning, lekfullt uttryckt, om vi kan fixa så att varje hushåll kan ha en liten energigenerator i garderoben eller under diskbänken skulle vi i ett slag göra de två mäktigaste industrierna obsoleta över en natt, oljeoligopolen och det militärindustriella komplexet. Därmed skulle vi vara avsevärt mycket närmare fred.


onsdag, april 04, 2012

Politics and evil




Satt för någon månad sedan i samverkansmöte med arbetsförmedling och försäkringskassa. Jag tog upp det generellt onda i systemet kring FAS3 och frågade dem hur de som tjänstemän stod ut att administrera systemen.

De duckade, sade: "Vi går inte in på politik".
Sen fortsatte de att administrera sina respektive system.
Under mötet frågade jag tre gånger till.
De sade unisont: "Vi går inte in på politik".