It's not how we work

And yes, I've talked to lawyers and economists at the publishing houses until I got tired.

They refuse to change their position, they say when I suggest a different percentage, "It's not how we work."


It's not how we work.

Upphovsrättsmaffian (copypaste)

Här en copypaste rakt av vad min bror har skrivit på sin blogg. Han råkar vara vicevärd i en bostadsrättsförening och fick en märklig faktura från Upphovsrättsmaffian. Jag blir inte ens längre arg, bara matt:

"...det damp ner en räkning i brevlådan häromdagen från en intresseorganisation som heter Copyswede. Som vicevärd i den brf där jag bor är det jag som attesterar inkommande räkningar. Copyswede vill ha 288kr i betalt därför att de 29 hushåll som finns i fastigheten har möjlighet att se SVT:s programutbud i trådbunden infrastruktur, dvs via fiber, LAN, koppar och kabelnät.

Min första reaktion på denna räkning var att det kändes som att jag och alla andra i huset nu blir tvingad att betala sin tv-licens. En gång till. För att se exempelvis Agenda om söndagskvällarna betalar jag tv-licens, inget konstigt med det, och nu vill någon, oklart vem, (Copyswede?) ha betalt en gång till om jag vill se samma Agenda-program på SVT Play på datorn. (SVT Play torde ju redan vara finansierat via tv-licensen?)

För att se det utbud som SVT har och som jag redan betalar licens för blir jag nu alltså tvungen att betala en avgift en gång till, om än en liten summa, för samma program därför att SVT själva erbjuder möjligheten att sända programmen på SVT Play, som jag redan betalat för. Woohaa...

Man skulle kunna tro att det är SVT som är de gnidna i detta men så är inte fallet. Jag ringde helt enkelt upp Copyswede för att få ett svar på varför jag ska betala en gång till för samma program men något vettigt svar fick jag inte mer än att de verkade för upphovsmännen, oklart vilka. Inte heller är det SVT som varit delaktig i denna förhandling med företrädarna för trådbunden infrastruktur utan det är Copyswede.

SVT har således inget med detta att göra, trots att det är SVT som är upphovsrättsinnehavare till de program som vidaresänds via kabel och fiber. SVT får heller inte del av de pengar som alla hushåll nu måste vara med att betala, utan det är Copyswede!

Vad blir nästa steg? Att alla som har SVT Play-appar i sina mobiler betalar ytterligare en avgift, utöver abonemangskostnaden för mobilen, utöver tv-licensen, utöver avgiften till Copyswede, för att de har möjlighet att se Agenda trådlöst?"


Edit 9nov kl 21.59: Farmorgun skrev om avtalet mellan copyswede och fastighetsägarna igår:  Avtalslicenser - En väg som mot himmelen bär. 

Söka musik med Google, ännu bara Bollywoodmusik

Det var länge sen jag gav upp Spotify. Jag trivs inte med tjänsten, främst för att jag aldrig hittar det jag letar efter.
Sen får Branschen och Stim vara hur nöjda de vill med att de fått en åttfaldig ökning på sina intäkter. Det bryr inte mej, jag bara förvånas.

Jag letar på andra ställen. Ett tag har jag hängt på www.jango.com och där har jag hittat mer som varit nytt för mig än jag någonsin lyckats med på Spotify.

Jag finner Bollywoodmusik förtjusande. (Kitschigt? visst men också glatt och roligt och vansinnigt färgglatt och fantastiskt romantiskt. (Att sjunka in i denna sagovärld och få vara romantisk några minuter eller timmar är underbart som omväxling!)
   Därför blir jag så glad att Google mekar med en tjänst, som jag hoppas blir wordwide, för att leta musik. Alltså som vanligt bara googla och hitta det man vill ha. Ännu experimenterar man bara i Indien med detta. (Kina lär också ha en variant, men bara inom landet).

Här första söksidan http://www.google.co.in/music/

Och en låt i högen: http://www.in.com/music/track-udi-605686.html

Ännu går det bara att streama en låt i taget, men vad kan det inte bli av detta om man bygger det färdigt - och får bygga det färdigt för den trögaste industrin på jorden.
   En tanke som slår mig är frågan varför detta sker först i Indien och inte här? Jag kan bara spekulera, det är ett faktum att Indien i många avseenden ligger före oss, att film- och musik- och nöjesindustri i Indien därför fattat läget bättre än våra dito. Alltså har Google kunnat träffa vettiga avtal med branschen, vilket verkar vara omöjligt här.

Och ja, jag vill jag hitta böcker på samma suveräna sätt, Googla eller Binga, jag struntar i vilken sökmotor som leder mig till boken, filmen, musiken, teaterstycket.
   Betalning? Ja, jag betalar jättegärna om jag kan ladda ned grejerna på min läsplatta, lyssnarmaskin eller vad jag nu har. Men det ska ske till rätt pris.
   Som det är nu tar de ohemult betalt både för musikstycken, men framför allt för E-böcker.
   Vid produktionen av E-böcker slipper ju förlagen den största kostnaden: Tryck. Ändå tar de betalt för varje enskild fil som vore den tryckt. Helt galen prissättning. Men det tänker jag återkomma till i en egen postning.

Vad tar upphovsrättsindustrin betalt för egentligen?

Jag har alltid gillat Led Zeppelin och i min ungdom, under den tid man är ihärdig och högröstad och tror att ens åsikter är viktiga, hävdade jag på fester med fanatikerns emfas att "Led Zeppelin är det originellaste och genuinaste och snillrikaste band som existerat med rötter i bluesen!"

Jag förstod inte hur pinsam man var.
Nu visar det sig dessutom att jag bara snackade skit! :-)

Och nu? Hur många miljoner ska den där industrin ha av folk som råkar kopiera/sprida de redan remixade/lånade kopiorna till idéer och meloditrudilutter? Hur många år efter det att artisten är sex fot under vill de fortsätta att suga ut pengar med hjälp av upphovsrättslagar? IPRED och vidhängande lagar blir allt mer absurda.



Everything is a Remix from Kirby Ferguson on Vimeo.

Jag gillar fortfarande Zeppelins remixer skarpt, även om deras gloria hamnat på sniskan.

Liberalen Jan som får ståfräs av IPRED och FRA:n

Henrik Dorsin har gjort det!
Han är det första som har fått mig att skratta på över ett år åt den smått brunfläckiga liberalen Jan som fiskar allt ivrigare i grumliga vatten - och dessutom som sagt får ståfräs av IPRED och FRA:n.

Mysteriet Beatrice Ask

Jag debuterade 1994 med boken "Månskensligisten". Då vändes mitt liv upp och ned. Plötsligt ville folk anlita mig som föredragshållare i skolfrågor. Jag åkte land och rike runt. Naturligtvis läste jag mig också in på ämnet. Jag gjorde genom denna läsning mig bekant med en moderat kvinna som till min häpnad verkade vettig.

Hon hette Beatrice Ask.
Samma Beatrice som nu är  Justitieminister.

Ungefär samtidigt genomgick skolvärlden en stor reform, läroplan Lpo-94 skulle sjösättas. Många lärare jag träffade bävade. Förändringsarbetet verkade så gigantiskt och svårt; framför allt tvingades man ju tänka nytt.

Jag jublade. Jag ansåg - och anser - att Lpo-94 var och är ett stort kliv framåt. Det handlar om synen på människan, hur vi på ett individuellt plan inhämtar kunskap, att vi ska bli kritiskt tänkande och självständiga varelser. Lpo-94 värnar om elevens och den växande människans kunskap och integritet.

Lpo-94 pratar inte bara om detta i fina termer. Lpo-94 tvingade skolan att börja inplementera detta. (Ett arbete som delvis pågår ännu eftersom skolan är den trögaste organisation som finns).

Och som sagt; Beatrice Ask (M) förekom frekvent i dessa sammanhang. Min världsbild ruckades för på den tiden var jag så frihetlig och liberal att det slog över i ren anarkism: jag tänkte, herregud, kan en stockkonservativ moderat vara med och driva detta vackra?

Lpo-94 var och är ordentligt genomtänkt och för skolans del ett alldeles nödvändigt styrdokument.

Kontrasten blir därför så otrolig, för att inte säga häpnadsväckande om man i sitt sinne försöker ta in och förstå logiken i det som händer idag.
Jag tänker givetvis på den lista jag publicerade i mitt förra inlägg över de beslut som fattats och drivits under Beatrice idag som justitieminister. Beslut som går stick i stäv med tonläget och det mänskligt vackra man vill uppnå med Lpo-94.

Här listan igen:

1. Justitieministern har kommit med IPRED-lagen.

2. Justitieministern tycker det är bra att poliser får välbetalda jobb av bolag som figurerar i utredningar de själva leder.

3. Justitieministern vill tvinga barn att lämna urinprov utan deras föräldrars vetskap.

4. Justitieministern vill skicka gredelina brev till misstänkta sexköpare, så att deras familjer och grannar ser vilka typer de är.

5. Justitieministern vill låta Polis och åklagare leka judge Dredd och döma folk enligt löpandebandprincipen, eftersom man inte ska belasta rättsväsende och domstolar i onödan.

6. Justitieministern vill att det ska bli lättare att kameraövervaka folk.

7. Justitieministern vill att man ska börja genomföra rättegångar utan både den anklagade och vittnen.

Jag får inte ihop det. Alls.
Så vad har har hänt?
Jag finner det föga troligt att Beatrice utsätter oss alla för ett sorts gigantiskt practical joke, så jag tro inte det handlar om ett utslag av bisarr humor.

Kanske har hon plötsligt drabbats av afasi, bristande tankeförmåga eller djupa psykologiska problem. För uttalandena kring bara ett exempel i högen, de gredelina kuverten, visar att hon inte har allt förnuft helt till sitt förfogande. Det framstår rent av som om hon blivit korkad.

Eller är det något annat som styr detta märkliga beteende? Är det organisationer som Ipred som betalat delar av de 80 miljoner i partistöd som moderaterna vägrar att redovisa?

Är organisationen ECPAT så rik att även de slängt in, säg 10 miljoner till moderaterna med hälsningen: "Se nu till att alla kan dömas som pedofiler, annars blir det inga pengar nästa val".

Har även olika vaktbolag som äger och säljer övervakningskameror som kastat in pengar till moderaterna med orden: "Se nu fan till att det snart sitter en kamera i varje mans hem. De mesta brotten begås ju som bekant i hemmen".

Och med de orden och penningbidragen styrs landet. Är det så?
Är det därför det inte verkar finnas en enda konsekvensanalys med i processen innan man stiftar nya lagar idag?

Jag vet inte. Jag vet bara att bilden av Beatrice Ask av årgång 1994 inte går ihop med samma kvinna år 2010.

Förändringen är förödande.

Hårfrisörskan från Sveg

Robinson-Zubeyde  och                          justitieminister Beatrice

Alla kommer ihåg Zubeyde från Robinson. En frisk fläkt, en roligt tjej som rätt ofta sa festliga, men oförargliga saker i TV. Jag kan tänka mig att det måste vara jättekul att gå och klippa sig hos en sådan frisör, för visst var hon frisör?

Det var Beatrice Ask också. En glad och  rolig hårfrisörska med antingen endast rötter i Sveg eller också hade hon rentav sin salong där. Och där pladdrade hon lika glatt med sina kunder som någonsin Zubeyde. Hon kom med det ena häpnadsväckande förslaget efter det andra. 

En kund sa en dag på skämt: Du borde bli politiker!

Beatrice förstod inte ironin. Hon blev politiker och åren gick. För det är ju så det ser ut i vår demokrati; helt vanliga lekmän kan få de högsta av poster. Och jag försvarar själv tanken att så ska det vara, för vad får vi annars? Ett rent tjänstemannavälde? Ett räknenisse-expert-demokrati, eller snarare teknokrati?

Eller ve och fasa, monarki. (Vilket vi ju redan är, festligt och ologiskt nog).

Men ibland går det snett. Riktigt snett. Det finns säkert många kloka hårfrisörer ute i landet, men Beatrice är inte en av dem. 

Här, några av de idéer som sprungit ur frisör Beatrices huvud - som hade varit väldigt underhållande för var och en av oss om vi suttit i hennes salong:

1. Justitieministern har varit jultomte och kommit med IPRED-lagen i fint paket till filmindustrins kula.

2. Justitieministern tycker det är bra att poliser får välbetalda jobb av bolag som figurerar i utredningar de själva leder.

3. Justitieministern vill tvinga barn att lämna urinprov utan deras föräldrars vetskap.

4. Justitieministern vill skicka gredelina brev till misstänkta sexköpare, så att deras familjer och grannar ser vilka typer de är.

5. Justitieministern vill låta Polis och åklagare leka judge Dredd och döma folk enligt löpandebandprincipen, eftersom man inte ska belasta rättsväsende och domstolar i onödan.

6. Justitieministern vill att det ska bli lättare att kameraövervaka folk.

7. Justitieministern vill att man ska börja genomföra rättegångar utan både den anklagade och vittnen.

Nu ser jag genom Lake att det ut som om medborgarnas rättssäkerhet monteras ner ännu mer. Det ska bli svårare att överklaga mål. Dessutom blir man skyldig att betalaför eventuella urinprov etc som tas i samband med utredningen. Kina tar betalt för kulorna man avrättar folk med, Sverige tvingar folk att betala för urinprov och annat.Nice. Det är precis så en väl fungerande rättsstat inte ska fungera.

Så, som misstänkt brottsling i Sverige kan man alltså numera förvänta sig detta:

• att justitieministern sitter i knät på den organisation eller det bolag som försöker sätta dit dig.
• att justitieministern kommer att se mellan fingrarna om någon försöker muta någon som kan påverka din rätt till en rättvis utredning och rättegång.
• att justitieministern inte ens drar sig för att utsätta dig för kränkande behandling om du är så ung som under femton år.
• att justitieministern inte förstår skillnaden på om du är misstänkt eller dömd.
• att justitieministern tycker det är okej om du utsätts för skampålestraff. Hon uppmuntrar det till och med.
• att justitieministern vill sätta dig i fängelse utan en föregående rättegång.
• att justitieministern vill övervaka all din kommunikation och var du befinner dig, även om du inte misstänks för ett allvarligt brott. Eller något brott alls för den delen.
• att justitieministern vill kunna döma dig i både din och vittnens frånvaro.
• att justitieministern vill försvåra det för dig att överklaga domen, som antagligen delades ut utan både dig och vittnen.
• att justitieutskottet dessutom vill att du ska betala för den rättsvidriga cirkusen.

Visst är det en fantastisk lista för att komma från en enda frisör!

Lista från Anna Troberg och Alliansfritt Sverige

En text om ett föredrag som vart efter skenar

Det var något år sedan jag höll föredrag om Djingis Khan, så när det nu efterfrågades blev jag perplex. Jag visste inte vad jag skulle svara för de hade hört ryktas att jag har "ett så tjusigt" bildspel med bilder från Asien och Mongoliet. 

Grejen är att jag har en gammal (nästan)-bärbar dator som jag har dualboot på. Jag kör bara Linuxvarianten Ubuntu på den. (Efter att ha fått oersättlig hjälp att komma igång via  en ICR-kanal (se Ubuntu Sverige)).

På mina andra föredrag använder jag inte datorn och det bildspel om Djingis som ligger i. Det som hänt är att jag inte haft tid att på ett bra sätt konvertera min gamla Microsoft Powerpoint-presentation till det likvärdiga programmet Impress i OpenOffice. Bildövergångar överensstämmer inte och andra fel uppstår.  

Att jag installerat Ubuntu bredvid Microsoft XP har två orsaker, rent ideologiskt vill jag migrera, men också för att XP visserligen fortfarande fungerar, men sakta men säkert ruttnar och går allt långsammare, hur mycket jag än städar den delen av partitionen på hårddisken. (Och nej, råd mig inte att ominsallera den här billigaste sortens förinstallerade operativ som ger känslan av att Microsoft fortfarande har monopol på PC-marknaden vad gäller operativ. Det blir inte bra, dessutom tappar jag då allt annat jag har där och det tar dagar att återställa. Bättre då att fortsätta migrationen bort från eländet).

Hur förklarar man för en arrangör att visst, jag kommer, men jag är livrädd att mitt underbara bildspel som just nu ligger på en rutten del av hårdisken inte ska gå att återskapa.

I värsta fall får jag sitta fram till 16 mars och bygga ett helt nytt bildspel i Impress. 

Det tar tid att bygga bildspel. För av någon anledning har man ju vant sig vid att inte bara härma ett bildspel så som de såg ut på diabildsprojektorns tid. Nej, man gör fina överfasningar, och glidningar, och...

Ibland undrar jag: När ska den digitala världen bli lika stabil som den analoga?

Analogt: Mina första diabilder tog jag 1976. 

Det är 34 år sedan. De har samma format i denna dag. Bilderna krånglar aldrig. Inte diabildskassetten heller.  

Digitalt: För ett år sedan kunde jag fortfarande hjälpligt köra XP och Microsofts PowerPoint. Nu har den teknologin ruttnat för mig. Den sönderfaller alldeles av sig själv inuti min dator eftersom operativets styrfiler eller vad det är skriver sönder sig själv och jag varken vågar eller har kunskap att gå in och rota i dem, om jag nu ens kommer åt dem.

Jag tvingas under djävulska besvär lyfta över min digitala motsvarighet till diabildskassett till en ny projektor, ett nytt program. I nuläget väljer jag alltså Ubuntu och det öppna programmet Impress. Jag gör det med förhoppningen att det får fortsätta att vara öppet och därmed faktiskt skyddat från att förstöras i framtiden av att stängs in av nya aktörer som vill börja tjäna pengar, kanske på oärligt sätt. (här får min förra postning om #voddlergate viss bäring).

Är det den förra sortens propertiära teknologi våra politiker vill försvara, eller har de inte förstått vidden av diskussionen kring upphovsrätt som sträcker sig långt in i hur vi måste börja tänka om för att skydda inte bara patent, utan även öppna standarder från missbruk eller från att låsas in? 

Allt från patent, immateriell rätt till upphovsrätt, öppna protokoll och standarder måste ses över.    

Förstår de inte, eller vill de inte förstå, eller har de (läs bla Pagrotsky från oppositionen) (Att den borgerliga sidan är helt med på Ifpis noter förvånar inte. Moderaterna vill ju inte ens öppet redovisa från vem eller vilka företag de får sina kampanjpengar ifrån) umgåtts alledeles för mycket med Ifpi, STIM och liknande organisationer så att deras världsuppfattning blivit något ensidig?

Det var en fantastisk upplevelse då jag för första gången gick in på en IRC-kanal och kastade ur mig en fråga: "Hur får jag ubuntu att prata med min skärm, just nu är upplösning fel och cursorn pekar på ett ställe men reagerar och skriver på ett annat?" Någon timme senare hade en för mig okänd "raptzig" eller liknande signatur, lotsat mig igenom svårigheterna och så hade jag en fungerande dator. 

Vill man från politikerhåll inte förstå den oerhörda mänskliga värme, hjälpsamhet och demokratiska kraft som ligger i detta?

Förstår man inte vilken total nivellering av kunskap och information och i viss mån produktionsmedel detta medför?

För jag vill inte tro att en ledande socialdemokrat som Pagrotsky, om han visste och förstod, fortfarande skulle framhärda i att stödja Ifpi, Stim och branschens diaboliska vilja. 

Hur hjälper vi alltså sådana som Pagrotsky till insikt?

Vi står inför den största kunskapsrevolution mänskligheten skådat - och så håller politikerna på att hjälpa några få stora multinationella företag att låsa in allas vår gemensamma kunskap bakom godtyckliga lagar med än mer slumpmässigt valda tidsperioder, vid patent tio år, vid upphovsrätt av författare 70 år efter det att författaren avlidit, bara för att nämna två illustrativa absurditeter.  

 * * *

Fråga: Jag har lyckats strula bort min Ubuntu-se kanal på nätverket irc.freenode.net i mitt program Xchat. 

Hur skriver man in det för att få det att fungera igen).

* * *

Om texten är osammanhängande, kanske rent av obegriplig, beror det på att jag ju mekar med bildspelet och inte ägnat skrivandet värst stor koncentration. (Hjälp mig gärna att klarna den i en kommentar i sådant fall).

Skärpning Pagrotsky - läs på

En vän till mig, Jens Nilsson (S) som precis blivit MEP, har bla försökt hjälpa mig att bla bli sk "facebookvän" med Pagrotsky. Pagrotsky har inte svarat.

(Edit: Jens' idé med detta var givetvis att vi tillsammans skulle öka inte bara Pagrotskys kunskaper i dessa frågor, utan att partiet som helhet skulle bli bättre på dem, förstå dem. Nu har det gått månader sedan Jens försökte föra ihop mig och Pagrotsky).

Till sossarnas partikongress skrev jag och flera sosialdemokrater en Stopp-motion för all vidare integritetskränkande lagstiftning, från FRA till IPRED till ACTA. Allt ville vi stoppa.

Kongressen sade JA till två av vår viktigaste fyra ATT-satser.
Dessutom, mina och mina kamraters formuleringar tvingade Pagrotsky att backa några hack vad gäller Ipred, inte för att jag är nöjd, men vi integritetsvänner inom SAP har trots allt viss framgång.

Nu till det aktuella ämnet #Voddlergate:

Eftersom jag är 3-barnsfar och försöker få mitt lilla företag att snurra hinner jag inte göra på annat sätt denna gång än att saxa in Intensifiers text nedan. Mest för att uppmärksamma sossar, främst till sist Pagrotsky, på att vi måste börja se rätt saker.

Mvh
Anders

Inklipp från Intensifier som jag instämmer i. Det är ytterst allvarligt att SAP's kulturtalesman inte verkar insatt:

"Själv tycker jag det är allvarligt att kulturtalesman Leif Pagrotsky vill understödja GPL-förbrytare. Kanske dags att läsa vad Rasmus skriver om varför Voddler hackades istället.

Om nu Pagrotsky vill ha “framåtsyftande möjligheter, som infrastruktur och utbildning” kanske det är dags att bjuda in någon annan än underhållningsindustrin att “ställa krav på politiker”.

Det finns till exempel hur många som helst som sysslar med fri mjukvara och fri kultur, istället för “gratis men låst” som Voddler och Spotify."

Tillit och superhjältar

Vi behöver alla våra superhjältar. Skratta inte åt mig. Jag har kommit på det först nu, 48 år gammal.

Till nu har jag varit en tuff 'heman' och adrenalinjunkie och trott att jag i alla lägen måste klara mig själv.

Ordet tillit, verklig tillit, har jag inte förstått innebörden av.

För första gången i mitt liv har jag sänkt garden. Jag släpper andra lite närmare. Jag smakar på tanken att ta emot hjälp. Jag som under alla år hjälpt andra.

Har jag själv mått dåligt eller visat svaghetstecken har jag dragit mig undan och slickat såren en stund. Sen full fart, alltid snabbare, hårdare och mer än min omgivning.

Nu behöver jag superhjältar omkring mig. Som bär mig ett stycke.

Rätt mycket ligger i spillror omkring mig. Jag väljer att nämna endast en, mitt författarföretag med enormt underskott; en sak jag trodde var det viktigaste att jobba upp igen, struntar jag nu helt i.

Jag har äntligen begripit att det där företaget inte betyder någonting.

Jag vet inte vad det kommer att bli av bloggen. Om jag fortsätter att skriva, om jag kan bidra i kampen mot mammon och knasiga politiker i förening som stiftar den ena hårresande lagen efter den andra, som gör att vänster och högersympatisörer plötsligt kan förenas i en vilja att återskapa våra mänskliga rättigheter och friheter - mot de folkvalda som helt glömt sitt uppdrag.

Kanske kommer jag att blogga om min resa att erövra ett nytt liv, ett bättre liv. Ett liv där jag visserligen tvingas ta emot hjälp, men ändå kanske kan bli ett grand rikare.

Jag vet ingenting längre. Jag har tappat kontrollen - och bara det var från början läskigare än läskigt, men nu förstår jag att det är en del av befrielsen.

netlove

Anders

På bilden mina döttrar och superhjältar, Naya o Tula

Staten samlar vapen - Avväpna staten

Pornografi är en företeelse som förekommit länge såväl i bildkonst som poesi och prosa, och på senare tid även film.

Vi vanliga dödliga har alltid delat pornografi. Vi har läst, tittat och njutit. Det rör sig på en skala från finstämt erotiskt till på ytan ganska råa knull. Men alltid handlar det om ett nyfiket utforskande av människans förmåga till innerlig kärlek.

Att erfara men också ge njutning och glädje.

I och med Internet delar vi allt mer intimitet och kärlek. Vi smusslar allt mindre. Vi börjar upptäcka vilka fantastiska inte porr, utan kärleksvarelser, vi är.

Även informationsbitar kring hur man lagar till en god kålsoppa sprids givmilt över nätet och vi alla gläds att få ta del av det varierade och rika innehåll som bjuds. Det är vad som sker oss människor emellan.

Över oss svävar en påstått fungerande demokrati.

Varför rör sig då lagstiftning, myndigheter, statliga verk och organ i motsatt riktning?

Varför fjärmar sig 'makten' det vi människor av naturen tycks vilja mest av allt här på jorden,

dela med oss av så väl information som det sinnliga, och inte minst, den lekfulla glädjen och kärleken?

Jag har inte ett entydigt svar på det, men vet att alla stater i detta nu gör en enda sak, de samlar på sig vapen. Vålds- och informationsvapen.

Jag har i några blogginlägg tidigare kallat statens ständiga men smygande kretsande kring sitt våldsmonopol för "Statlig Porr".

Jag har skrivit så eftersom jag är gråtfärdig. För att jag söker ord och bilder som på ett enkelt sätt kan förklara att mänskligheten är utsatt för svårast tänkbara hot, då arten hotar sig själv i allt högre hastighet. Jag lyckas inte, därav min förtvivlan.

Statens rätt till våld har aldrig varit oproblematisk.

I vår tid tycks problematiken accelerera i takt som datorutvecklingen; var 18:e månad, eller däromkring, blir en processor dubbelt så effektiv. Så också statens möjlighet att bevaka och utsätta dig och mig för mer latent våld.

Av allt våld som finns har statligt våld dödat, skadat och lemlästat flest människor genom mänsklighetens historia.

Inget annat våld har skapat lika mycket lidande. Inte ens digerdöden.

För att kunna fortsätta att utöva våld har alla stater, (enligt mitt försök att hitta nya ord, svärma gärna och kom på bättre,) uppfunnit ett nytt slags "Porr". Smaka på de senaste Porr-orden, man smusslar med. Vissa saker, som ACTA, håller man helt hemliga för allmänheten:

FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, Datalagringsdirektivet, Polismetodutredningen, Telekompaketet.. Se mer komplett lista hos Opassande här.

Vi får ofta för oss att vissa stater är värre än andra. Jag är rädd för att det inte längre är så. Särskilt inte nu när vi bygger ihop världen med Internet.

Jag bönar på mina knän till dig som råkar komma in här och läsa. Hjälp med vad du kan och har. En gest, en kram, ett vykort, ett mejl. Ett leende. Ett tips. En bild, ett ord. Använd alla fantastiska nya sociala medier. Påverka din omgivning.

Är det så att du bär på en latent eld inom dig som ännu inte slagit ut: Påverka dina närmaste politiker. Bli politiskt aktiv själv. Ta med dig en kompis.

Se det goda i dig själv - och sprid det.

Vi måste stoppa statens, alla staters, förryckta vansinne.

Ingen kan göra det åt oss. Det går inte att lämna över ansvaret till någon annan.

Slumpvis googlade bilder som beskriver en sida av varje stats natur vi medborgare måste hitta sätt att bemästra.

Kravaller i Göteborg

att demonstrera är farligt världen över. Danmark inför

lymmellag, politiker i Sverige vill följa efter.

Gaza. Grannstaten skjuter.

USA har inga vänner, bara intressen.

En sådan stat måste naturligt nog beväpna sig

till tänderna. Resultat, man är ständigt ute i krig

någonstans i världen.

sk äkta våldsporr. Exempel på tillåten och önskvärd porr enligt varje stat på jorden.

Lagen som saknade rim och reson redan för 100 år sen

Ibland önskar jag att jag hade förmågan att stiga ned genom tidslagren. Gärna till år 1908. Jag skulle vilja sitta med Samuel Langhorne Clemens på hans veranda, i hans sista hus i Connecticut, röka en ciggar, och höra honom berätta hur han komprimerade sina tankar i en av sina korta satser; den kring det enda som är omöjligt att förstå för Gud på planeten jorden:

"Only one thing is impossible for God: To find any sense in any copyright law on the planet."

Bakom sig har han en remarkabel författargärning. Han blev känd och hyllad för sina texter redan från första stund.

Han skrev under pseudonym och är mer känd som Mark Twain.

Han dog 1910 och vi har all anledning att fortsätta, etthundra år senare, att inte bara reflektera över upphovsrätten, utan göra något åt den.

Tyvärr är inte det hela problemet. Jag har grubblat i över ett år nu över upphovsrätten och märker så fort jag gör en ansats att skriva politiska motioner till mitt parti om saken att jag genast glider iväg: För mig som verksam författare är det snarare de civilrättsliga avtal jag tvingas underteckna med ett förlag som förstör min situation. För det är en mikroskopisk David mot en gigantisk Goliat vi har att göra med i den situationen.

Det är precis där allt går snett för den lilla författaren eller artisten. Hur än upphovsrätten ser ut, skriver man civilrättsligt över rättigheten till den store starke.

Man har ingen förhandlingsposition. Alls. Inte ens med en agent vid din sida har man förhandlingsposition, för agenten kostar 15-25% redan innan han vill ta sig an dig. I all framtid, på varje exemplar av den aktuella boken.

Jag är av åsikten att förlag i många fall gör stor nytta och bör få finnas, helst frodas. Det finns otaliga exempel på förlag som gör fantastiska gärningar med att översätta och sprida viktiga verk. De bör få utrymme att fortsätta med rimlig vinstmarginal även i framtiden.

Men hur kommer vi åt att hjälpa lilla David mot Giganterna? (Även de små förlagen eftersom marknaden inte fungerar, de stora tränger ut de små. På alla sätt).

Vi kan väl inte börja göra undantag eller skriva om i civilrätten, eller kan vi? Bör vi?

Delvis i Piratpartiets anda vill jag se en reformering av upphovsrätten, men det kommer att få - och bör få - konsekvenser. Kanske även civilrättsligt.

_________________________

Mark Twain i Sv wikipedia, och något fylligare i engelsk

Politk är att få till stånd små, små förskjutningar som till sist leder till framgång

Thomas Bodström (S) skrev igår, lördag på sin blogg:

"Så skrivs då ytterligare ett kapitel i den eviga politiska följetången FRA (Försämrad Rättsäkerhet vid Avlyssning). Idag kan man läsa i Svenska Dagbladet att SÄPO ska få använda FRA utan tillstånd. Det snabbutreds nu i regeringskansliet. Sådana snabbutredningar har vi sett förr när det gäller FRA. Den här gången har det gått så snabbt att inte ens alla regeringspartierna är informerade. Men egentligen fattar nog alla att det egentligen handlar om att inte låta c eller kd få vara med från början. Sedan när allt är klart är det bara att acceptera för dem. Sådana överkörningar har vi sett förut.

Detta visar att det bara blir ännu tydligare att det finns en sak att göra: riv upp, gör om, gör rätt."

Av döma av kommentarerna litar inte besökarna på Thomas. Misstron mot de etablerade partierna, och särskilt då deras topplistade representanter, har av olika anledningar blivit grundmurad.

I själva verket föddes Piratpartiet ur denna sorts misstro. Så långt är Piratpartiet ett missnöjesparti, vilket det för allt i världen inte får vara eller hemfalla till. Frågorna som hanteras och piraterna gjort till sina är för viktiga för det.

Särskilt nu när saker på ömtåligaste vis går vår väg litegrand.

Vi var sju stycken socialdemokrater som skrev en motion om totalt moratorium mot all integritetskränkande lagstiftning.

Två av de viktigaste ATT-satserna i motionen bifölls. Det var och är kongressens gällande beslut. Det är vad socialdemokratin vill och har förbundit sig till.

Vad som är bättre än det, mycket bättre, är att jag får rapporter om att Thomas Bodström börjat förstå vad kongressen faktiskt sade. Det har sjunkit in i honom. Det Thomas skriver på sin blogg är inget spel för gallerierna. Ingen list. Han försöker uttrycka att FRA-lagen är skit och att regeringen slingrar sig och att han inte gillar det.

Thomas 'Bodströmssamhället' Bodström står i mina ögon allt mer på rätt sida vad gäller FRA och han skriver vidare:

"Låt en oberoende utredning få undersöka vilka som får avlyssna, när de ska få göra det, hur avgränsningen ska se ut, hur komtrollen av mydnigheten ska vara , hur rättssäkerheten i det enskilda fallet ska vara."

Att vinna i politik tar tid. Kampen går vidare inom SAP och att få över nyckelspelare till det man själv anser vara rätt sida kanske är bland det mest produktiva vi kan syssla med.

Nu återstår att tackla datalagringsdirektivet och samme Thomas, samt IFPI och Pagrotsky.

Klargöranden att datamining inte fungerar och att massavlyssning därför bara är kostsamt och inte ger önskat resultat kan vara vidare små vettiga informationspuffar att kontrollera att de sjunkit in, hos både nyckelpersoner och andra inom samtliga riksdagspartier.

En sak jag märker i kommunikationen inom och utom socialdemokratiska partiet är att FRA utanför partiet undantagslöst är synonymt med 'Massavlyssningslagen' medan man inom sossekretsar som kan frågorna pratar i förkortningar som Rps/Säk/Must/FRA, och där FRA står för Försvarets Radio Anstalt - och inte en skitdålig lag.

FRA betyder alltså två helt olika saker utanför och innanför SAP i de kretsar där man diskuterar och vill bygga en ny försvarspolitik och där FRA bara utgör en liten futtig del i resonemang kring informationsinhämtning.

Lagen ska rivas upp.

Det har man sagt - inte minst på kongressen. Man orkar inte ens tjata om saken mer.

FRA, Försvarets Radioanstalt, ska spana, men på ett annat sätt. Reglerat och rättssäkert.

Det är vad socialdemokratin försöker uttrycka. Så även Thomas B.

Själv tänker jag fortsätta att försöka förskjuta positionerna ytterligare något snäpp år rätt håll.

(Och de som läser min blogg vet redan var jag står och vill. Blir det något skit som jag får reda på kommer jag givetvis att larma).

________________

Vi som skrev motionen:

Johan Westerholm
Thomas Hartman
Erik Laakso
Ann-Catrine Brockman
Ulrika Sandberg
Kristian Krassman

Edit 14/12: Länk till artikel i Svd som tar upp delar av detta och påvisar den rivalitet som finns mellan justitiedepartementet och försvarsdepartementet som jag missade igår när jag skrev.

Via Farmorgun får jag även länk till Isobel som skriver om "hur den fria världen sviker sina ideal" så att vi får massavlyssning.