Advertising vs. graffiti

‎"People are taking the piss out of you everyday. They butt into your life, take a cheap shot at you and then disappear. They leer at you from tall buildings and make you feel small. They make flippant comments from buses that imply you’re not sexy enough and that all the fun is happening somewhere else. They are on TV making your girlfriend feel inadequate. They have access to the most sophisticated technology the world has ever seen and they bully you with it. They are The Advertisers and they are laughing at you.

You, however, are forbidden to touch them. Trademarks, intellectual property rights and copyright law mean advertisers can say what they like wherever they like with total impunity.

Fuck that. Any advert in a public space that gives you no choice whether you see it or not is yours. It’s yours to take, re-arrange and re-use. You can do whatever you like with it. Asking for permission is like asking to keep a rock someone just threw at your head.

You owe the companies nothing. Less than nothing, you especially don’t owe them any courtesy. They owe you. They have re-arranged the world to put themselves in front of you. They never asked for your permission, don’t even start asking for theirs."

- Banksy

Arbetskulten

vågar du komma när mig?
anarkisten Kropotkin
sa i begynnelsen:
"välstånd åt alla"
men franska arbetare hade bråttom, sa;
"arbete åt alla"
och där är vi ännu
låsta i tanken

vågar du komma nära mig
Känna hud som brinner , falkvingar, solens korona
- vi kunde varit fria

Människomassor.
Vad bär ni utan att tveka varje dag?
Om det nu är att vara människa går jag här och låtsas bära jag med

Odlar kulten om arbete för dess egen skull
En kult en kult en kult
Kulten föddes med industrialismen
- I antiken ansågs arbete förnedrande

Blir du sjuk, anmodar vi dig att arbeta tills dagen vacklar,
vi har byggt marknadsplatser mer perfekta än förgyllda tempel

hälften av all producerad mat slängs bort längs vägen
för att hålla priset uppe

under loppet av några decennier har vi
med hjälp av maskiner tjugofaldigat
produktionen per arbetad timme
- och drar slutsatsen att vi måste jobba mer

vi tände det likgiltiga ljuset; konjunktur, marknad, politik.
Ingen lek i solen och tiden bultar tinningarna
jag hör pengar
samma stavelser som i blod

_____________________
Jag vill uppmärksamma en utmärkt artikel i Ordfront med rubriken "Tre timmars arbetsdag", Det är vad vi egentligen behöver arbeta. Max. Resten gör vi i onödan eller på låtsas.

Copyriot skriver tänkvärt om "Arbetssamhället"

Politisk tigrering

Jag var 14 när jag läste Zenon och föll pladask. Denne filosof, 333 år f.Kr, som i opposition till Platon hävdade att förnuft, kärlek och könens lika rättigheter borde utgöra de fundamenta man byggde samhällslivet på, inte ”Staten” som Platon påstod.

Bort med regering, tempel, präster som krävde tribut, lagar och poliser, sa Zenon.

Det tilltalade mig. Hela min unga kropp skalv av iver.

Zenon var troligen den förste som gjorde ett utkast till en frihetlig utopi, 2000 år innan någon kom att tänka på liberalism eller socialism, de tankesystem vi omhuldar idag.

Hur jag kom över citat av Zenon minns jag inte. Det var inte en hel bok och strax läste jag partiprogram för moderaterna, socialdemokraterna och centern. De tilltalade mig inte, de handlade inte om livet, eller också svarade de inte mot mina brådmogna tankar om en möjlig skönare värld som Zenon väckt.

Som het ung idealist sökte jag och fann att jag hatade kommunismen med dess tal om proletariatets diktatur. Vad betydde det annat än att man skulle byta ut en maktelit mot en annan -och gärna under blodiga former?

Jag sökte men fann bara sådant som inte hade med frihet att göra. Alla partier ville bestämma över människorna – och jag kunde inte begripa och fylldes av avsky!

Zenon var den enda som lyste klart; och han hade varit död i över 2000 år och alla pratade obegripligt nog istället om hans fiende, idioten Platon – och ville fortfarande härma Platons hemska ”Staten” så fort man tänkte politiskt.

Så snubblade jag över Tolstoj, kristen anarkist. Och äntligen talade en vuxen människa om äkta frihet igen! Tyvärr fanns inte internet, google eller wikipedia för 30 år sen, så det som idag tar 15 minuter vid datorn att googla tog mig år.

När jag var omrking 17 hade jag lusläst Proudhon och Kropotkin. Jag förstod att jag var anarkist.

Sen dess har jag haft svårigheter att förklara mig för alla tror att jag vill kasta bomber när jag säger att jag är anarkist.

Det är tvärt om. Jag är pacifist och anarkism handlar inte om att med våld ta makt. Min 'anarki' innebär frihet och total respekt för min nästa. (Kanske så som kristna borde vara, men sällan är)

Jag vill inte bli påtvingad något, alltså kan jag heller inte tvinga någon annan. Att inta en maktposition är för mig en absurditet och därför är jag spontant misstänksam mot alla dessa människor som strävar efter makt. I någon mening är varje statsminister i mina ögon en misstänkt figur eftersom denne med sådan hetta strävat efter något som för mig är helt avskyvärt – att bestämma över andra. Att ta sig makt.

Gradvis har jag blivit mer och är idag demokrat, inte med hull och hår, utan med tvekan. Men jag är det eftersom jag inte intellektuellt lyckas prestera ett bättre förslag.

Min anarkism är inget uttryck för en politisk vilja, snarare ett förhållningssätt som gjort att jag haft ytterst svårt att ta allt partipolitiskt käbbel på allvar.

När jag idag närmar mig politiken är mitt hjärta fullständigt tigrerat och vibrerar i vackra anarko-social-liberal-demokratiska färger.

På så sätt är jag fullkomligt fri. Men jag har också lojaliteter och de är i fallande ordning:

1)Samuraj

2)Anarkist

3)Sosse

4)Liberal

Jag vet inte vilken politisk färg de andra i samurajgänget har. Ändå är det den allvarligaste och finaste ”opolitiskt politiska” gruppering jag någonsin tillhört och arbetat i.

Tillsammans bygger vi riksdagssvar.se och det är det goda med FRA.

Vi är många som upptäckt att vi inte vill ha mer av partipolitiskt taktiskt tänkande och skyttegravskäbbel. Vi vill ha en friare och bättre värld.

Vi arbetar nu på olika sätt för att aktivt ändra på demokratins villkor – till det bättre!