söndag, december 28, 2008

Resan in i SAP har börjat

Av en slump kom jag bara för en minut sedan att skicka ett mejl till en nyckelperson inom mitt parti, SAP. Båda är vi emot FRA och storebror, men personen har en annan syn än jag och piratpartiet på IPRED.

Jag tog mig för att lägga till 5 korta lite kryptiska meningar. Vi får se vad som händer. Så här skrev jag:

"...Sen vill jag gärna diskutera i ett annat ärende med dig. Jag är författare. Alltså upphovsman.Vi måste se över det här med IPRED. Det är faktiskt helt galet alltihop. Men jag vill inte ta det här via mejl. Ring mig när du har tid! Tel:..."

Att jag inte yppar namn och allt just nu beror helt enkelt på att jag inte riktigt vet hur jag ska ta tag i mitt självpåtagna värv; att vänligt men bestämt söka upp varenda sosse jag kan och berätta att alla dessa repressiva lagar måste bort.

Hur gör man strängt taget detta? För övrigt har jag ringt flera gånger till min närmast boende riksdagsman idag. Inget svar. Jag ska fortsätta imorgon dag.

(testar att färga sådana här små nonsensnotiser svagt brun)

lördag, december 27, 2008

Chrome vs Firefox


Jag brukar inte vara snabb att byta, men när webläsaren Chrome kom laddade jag hem direkt. Förmodligen eftersom jag i samma veva bytte dator. Jag blev störtkär direkt. Redan efter några timmars surfande var jag såld. Den brinnande räven fick ligga kvar på hårddisken, men jag använde den aldrig.

Chrome startar snabbare än alla andra läsare, den laddar sidor snabbare, Chrome är ren och snygg och vad man än vill, så bara skriv in i ett och samma sökfält och kör!
Flikarna funkar underbart och under varje flik pågår en egen liten process. Även om en flik råkar hamna på en hemsida som normalt brukar hänga upp datorer, så istället för att hänga alltihop så kraschar bara processen under den fliken, de andra flikarna som jag har igång bara ångar vidare.

Kort sagt, jag fattar inte varför inte alla redan har bytt och kör Chrome. Trots att det bara är en Beta är det värsta bästa grejen!

Och inte nog med det: Chrome är ett Open Source-projekt. Läs.

Man behöver inte lära sig Chrome, man bara använder. Intuitivt.

MEN.

Igår kraschade Chrome. Jag startade om. Krasch igen.
Jag vet inte vad som hänt, jag behöver inte ens surfa men nu kraschar Chrome. Webläsaren startar som vanligt och funkar helt klanderfritt men efter ganska precis en minut bara kraschar den. Liksom spontant och utan anledning, oavsett om jag låter den stå still eller surfa.

Och nu upptäcker jag vådan av att vara först ut att testa grejer: Det finns ingen bakåtkompabilitet. Alla bokmärken, alla favoriter jag hunnit lägga in går inte att ladda in i Firefox. När man ska importera till brinnande räven går det bara att göra från Internet Explorer...

Säkert kan duktigare personer fixa det här på något fiffigt sätt, men jag kan inte. Så det är vad jag gjort idag. Startat Chrome, sen har jag haft en minut på mig att kopiera webadresser från bokmärkena där, ett och ett, över till Firefox.

Jag har prövat att installera om Chrome utan att ta bort det först, för att se om webläsaren på det sättet liksom skulle reparera sig, men det gick inte.

Kanske blir jag klar under morgondagen. Då ska jag rensa bort Chrome och ominstallera.

För trots detta märkliga kraschande kan jag inte surfa med någon annan läsare. Och trots allt, det är de första krascher Chrome har gjort under alla de månader jag använt läsaren. Även om den kraschar en gång i minuten nu så har den statistiskt sett kraschat mindre än både den onämnbare tingesten från det likaledes onämnbara mest propertiära företaget i världen och Firefox mätt per kvartal.

Är man kär så är man och nu drömmer jag som alla lallande dårar till män i alla tider drömt och hoppats i det att vi längtar oss fördärvade efter föremålet för vår kärlek: Jag vill ha Chrome framför mig igen. Nu. Nyss!

BTW, är det någon som har ett hett tips. Jag tar emot!

fredag, december 26, 2008

De besinningslösa lagstiftarna

Från CC CopyCat byrån

Jag hittade den på flickr: En schablonmålning på en vägg i Marseille. Sedan 11/9 har världen löpt amok. Åtminstone våra politiker. Stora delar av de lagstiftande församlingarna världen över har hamnat i en slentrianmässig situation där de utan att längre reflekterar över konsekvenserna pressar igenom den ena lagen efter den andra. Allt som går att bekämpas med elektronik ska bekämpas med elektronik. Automatiskt.

Men för att få det automatiskt måste alla medborgare massavlyssnas och skannas.

Det började som sagt med terrorister. Eller påstådda terrorister som hade massförstörelsevapen gömda.

Det visade sig att Bush inte hade en siffra eller bokstav rätt. Det fanns inga massförstörelsevapen i Irak. Vilket Hans Blix upprepade gånger påtalade. Men honom lyssnade ingen på.

Trots att vi kollektivt vet att Hans Blix hade rätt, även politiker världen över vet det, så fortfar de lagstiftande församlingarna att veta vad som är bäst för oss.

På alla sätt försöker vi upplysa politikerna om att de har fel. Vi bloggar om det och gör hemsidor om det och får tidningar världen över att skriva om det. Vi målar husväggar och gör konst som till slut hamnar i böcker som ytterligare tusentals människor länkar till: Street Art and the War on Terror

Vi demonstrerar - och bloggar ännu mer.

Ingenting hjälper. Det är precis som om politikernas logik snurrar snett när de ser väggmålningar som ovan: "Ja just så är det. Här har någon klottrat en protest igen. Det behövs sannerligen fler kameror och fler poliser med pistoler".

Så, för att snurra det hela ett varv till gjorde jag om väggschablonen till en valaffisch som nästan samtliga partier i riksdagen kan ställa sig bakom.

Jag gråter blod över att det är så. Jag gick in i det socialdemokratiska partiet eftersom jag trodde jag hade en stark värdegemenskap med dem.

Att vara Sann
Att vara Social
Att vara Solidarisk

är tre huvudbegrepp för mig.
Med ett enda ord skulle man kunna sammanfatta det:

Att vara snäll.

Där någonstans finns socialdemokratins kärna. Och så går de och gör så tokfel att de utarbetar förarbeten åt FRA-lagen, vill ha IPRED1 som stöder den kapitalstarke mot den ensamme och svage. I själva verket ser jag att mitt eget parti är lika besinningslöst som den sittande regeringen.

Så.

Jag har givit mig själv ett löfte, det svåra och jobbiga löftet att gå in i mitt alldeles vilsna parti för att hjälpa till så att vi tillsammans kan hitta rätt kurs in i framtiden.

På olika sätt kommer jag att ta all hjälp jag kan från piratpartiet, den enda nu fungerande medborgarrättsrörelse vi har i detta land.

Jag inbillar mig alltså fortfarande att jag eventuellt kan göra en lite större nytta som "sosse" när jag pratat med andra sossar, än om jag vore piratpartist.

Bloggar jag mer ryckvis i framtiden beror det på detta märkliga arbete jag härmed ålägger mig själv.

måndag, december 22, 2008

FRA 2.0

Det är jul, mina 3 barn vill ha en lite mer närvarande far. Jag har börjat läsa men känner mig inte tillräckligt koncentrerad för att kunna skriva vettigt. Ifall du som susar förbi här inte sett, så har bland andra Mark Klamberg och Scaber Nestor påbörjat arbetet med att granska försvarsdepartementets promemoria.  Det är som sagt FRA 2.0 och Mark tycker sig se att lagstiftaren åtminstone "befinner sig i en ärlig inställning" i vissa av sina skrivningar. 
 
En del tidningar skriver de med:
AB, Expr, DN, SvD.
Och där framgår att remisstiden går ut den 27 februari.

söndag, december 21, 2008

Habata riksdagen, habata


Första steget mot - jag vill inte nämna det vid namn -  går vid självcensuren.
Är vi på väg dit?

Dagligen tar vi kontakt via mejl, telefon, sms, kanske är vi även med i något diskussionsforum. Vi är sociala varelser och det är ett naturligt beteende.

Snart faller FRA över oss. Därefter Datalagringsdirektivet. 

Jag har inget att dölja. Inte mina vänner heller, men på Lovön står en superdator och jag antar att där ligger snart en gigantisk trafikdatabas och jag har ingen aning om vilka myndigheter utöver polisen som kommer att göra sina slagningar där för att lägga pussel och sociogram. 

Jag tänker: kompromenterar jag mina vänner utan att jag vill det? Hur många gånger har jag skrivit ord som börjar på anarki, eftersom jag ibland finner det användbart att begagna anarkismen som en frihetlig resonansbotten i politiska diskussioner? Hur många gånger har jag skickat mejl till vänner som delar mitt intresse för svårtolkade koranarabiska ord som: "habata" som kan betyda "gå nedför [en sluttning] men också kan ha den överförda innebörden "förverka andras aktning" alltså "förnedras".

Jihad är ett lika komplext och mångfasetterat ord. Jag genomgår just nu i denna stund Jihad, i den meningen att jag i mitt inre utför en strid som jag delvis är klar med. 

Så sent som i juni i år trodde jag exempelvis på Copyright. Nu anser jag att upphovsrättslagstifningen är absurd. Det är bland annat absurt att jag som författare per automatik ska få mina verk skyddade i 70 år efter det att jag dött.

Varför ska mitt arbete skyddas så länge? Finns det någon annan yrkesgrupp som när de producerar en sak har rätt att tjäna pengar på den så länge?

Upphovsrätt innebär ingenting annat än att jag innehar rätten att tjäna pengar på en vara som säljs igen och igen och igen. Nu när man kan göra kostnadsfria kopior av både musik, böcker, film vill fortfarande industrin ta ut lika mycket pengar som när det faktiskt kostade dem att göra och distribuera fysiska kopior. 

Tänk om snickaren kunde göra samma sak. Bygga ett enda hus och sen sälja detta enda hus en miljon gånger. Sen när snickaren dör fortsätter hans släkt att sälja ett enda hus flera miljoner gånger till. 

Exemplet är medvetet dumt valt. Men kanske det just genom sin enkla enfald kan förtydliga vad förespråkarna för IPRED slåss för att få behålla. Rätten att oändligt många gånger tjäna pengar på en enda produkt. Även 70 år efter det att den som gjorde produkten dött.   

Varför ska jag och tonsättare ha denna rätt och varför slåss en bransch så hårt för den? Jo, tonsättare och artister får endast någon ynka procent. Resten tar deras bransch hand om. Att branschen, som själv inte äger någon förmåga eller kreativietet men parasiterar på artisternas, vill ha IPRED av ren girighet, det står mer än klart. 

Men hur fick de med lagstiftarna? Jag förstår det inte.

Jag förtår än mindre hur lagstiftaren, vår regering och riksdag, vill att privatsnutar genom IPRED ska börja jaga människor i mitt namn, för att skydda min redan från början avskyvärda rätt att äga en text inte bara under hela min livstid och när boken gått ur lager, utan också 70 år efter min död.

Upphovsrätten ska naturligtvis inte tas bort helt, men väl reformeras, göras om att passa sin tid. Jag vet inte hur, men Piratpartiet har faktiskt förslag. Det är det enda parti som har förslag. Personligen har jag inte hunnit att ta ställning till hur en bra upphovsrätt skulle kunna se ut, men det är vad som borde diskuteras och föreslås. Inte IPRED. 

Men varje morgon vaknar jag upp till samma mardröm. Regering och riksdag driver igenom den ena förnuftsvidriga lagen efter den andra. 
Alltså handlar det inte enbart om att jag får för mig att jag bör skriva Jihad mer sällan. Jag kanske också måste tänka mig för och inte tipsa mina vänner med länkar till musik, film eller annan konst. För då står privatsnutarna snart kanske inte vid min dörr, men vid någon kompis dörr för att han eller hon råkat följa en länk jag givit. 

Självcensuren, det första steget mot - jag vill inte nämna det vid namn - är på väg att göra intåg i våra liv. Är det så?

Är det så?

fredag, december 19, 2008

Demokratin som kom av sig

Från CC CopyCat byrån  (clic to enlarge)

Här på Internet har alla en röst. 
Med hjälp av Internet skulle man kunna skapa verklig demokrati. Det skulle krävas lite utbildning. Kanske det skulle ta något decennium eller två. 

Istället väljer regering och riksdag att i rasande fart gå motsatt väg. 

Är det egennytta eller okunskap som driver dem?
Vad driver dem? För det kan väl ändå inte vara så att regeringen och riksdagen är illasinnad?
Så kan det väl inte vara? 

Vad driver dem?

Resultatet känner vi. Man väljer att lägga den ena repressiva lagen efter den andra över oss. Samtidigt fokuserar regeringen allt mer tydligt på vad de vill. Vår statsminister talar ingenting om det jag tycker verkar bra att lägga våra gemensamma pengar. Vård. Skola. Omsorg. 

Statsministern talar om att han vi ha 20.000 fler poliser. 

torsdag, december 18, 2008

Vår landsfaders tal till Nationen

Från CC CopyCat byrån

Igår höll landsfader Fredrik Reinfeldt sitt vackra tal  till nationen. Äntligen infriar han sina vallöften; mer kontroll och övervakning. Äntligen ska FRA, försvarets radioanstallt, få tillstånd att kontrollera allt som sker på Internet. Äntligen ska vårt land fyllas av 20.000 fler poliser och bakom sig har de skärpta straffskalor, rätt att bugga, avlyssna och gå in i människors hem utan att det finns brottsmisstanke. Med sin vackra stämma berättade statsministern för oss att det är rätt väg att gå, att brott ska med brott bekämpas. Som väl är finns det även inom socialdemokratin de som är för IPRED. Enligt SCB är det 700 000som fildelar, allt medan TPB skryter att de har 2,2 miljoner unika fildelare hos sig. Dessa människor, dessa horder, kommer nu att korrigeras in i ledet. 

I Tyskland har man äntligen slutat att ödsla värdefull arbetstid i telefon sedan man där införde sin 
datalagringslag. Således ska vi med kraft införa den även här. Vi vill att folk ska ändra sitt beteende. De ska sluta att vara arbetslösa och de ska sluta prata i telefon. Och pratar de i telefon måste staten veta vad de säger, särskilt om de pratar med präster eller psykologer och andra med tystnadsplikt. Ingen ska längre kunna komma undan med sina hemligheter.

Det finns en person i riket som ska granskas särskilt noga. Jag vet inte var jag har honom. Ena stunden lovar han dyrt och heligt att  vara med att bygga mitt totala panoptikon, i nästa talar han bredvid mun i tidningarna. Denna Karl Sigfrid skriver att ACTA, den internationella antipiratlagen, tillkommit på odemokratisk väg och att vi måste säga till EU att det är oacceptabelt Karl, lilla Karl. Du är ännu för ung för att förstå att demokrati låter bra men att kontroll är bättre.
I själva verket Karl. Kontroll är allt.