 |
Gunnar Sandberg, riksdagsman(s) (clic to enlarge) Från Sosseresan
|
Inatt kunde jag inte sova. Jag hade bestämt möte hemma hos en riksdagsman. Ideligen studsade jag upp, knäppte på datorn, samlade fakta om FRA och IPRED1. Vred och vände på möjliga och omöjliga sätt att lägga fram mitt ärende. Titt som tätt gick jag in på
Piratpartiets hemsida för att öka min snabbhet att klicka fram de sidor jag ville visa. I det fall Gunnar hade en dator till hands.
Jag gjorde upp en noga genomtänkt agenda för vårt möte. Jag ville ge oss tid att hitta en naturlig samtalston - jag är inte naturlig utan speedad när jag pratar om FRA och IPRED, vilket sällan är effektivt. Alltså var det viktigt, dödsviktigt, att börja prata om något helt annat. Jag bestämde att börja samtalet som en avslappnad intervju om Gunnar, först därefter glida in på de för mig brännheta ämnena. I planen ingick också att visa Gunnar de punkter vi skulle prata om:
1) Vad gör Gunnar (s) i riksdagen?2) FRA3) IPRED14) Idé och Ideologi6) Visa bloggen, tala om att jag bloggar vårt mötePå morgonen stiger jag upp tar, bilen och kör iväg.
När jag kommer hem till familjen Sandberg äter de fortfarande fruksot. Bordet är stort, det finns sju barn i hushållet. Atmosfären är otvungen, som ingenting och helt naturligt glider jag in och sätter mig vid familjens frukostbord. Jag får släppa min agenda och vi pratar som man gör kring en frukost med småbarn omkring. Så fort det ätits klart går Gunnar och jag undan för att vara ifred i ett annat rum. I stolen som jag sätter mig i ligger en jakttidning:
1) Vad gör Gunnar (s) i riksdagen?- Det är mest bostadspolitik, jag kämpar för att se hur vi kan lyckas behålla hyresrätter åt folk, särskilt ungdomar som inte har råd att köpa en bostad det första de gör. Jag sitter alltså i
civilutskottet, men jag har också haft tur för jag har hand om frågor som ligger mig nära som idrott och folkhälsa. Sen ler han och pekar på jakttidningen jag håller i.
- Men jag hinner inte jaga, tyvärr. Trots att det är ett stort intresse. I mitt politiska uppdrag ingår också om jakt.
Jag vill gärna prata mer för att värma upp mig, men det är Gunnar som tycker att vi ska gå vidare. Han kikar på min lista:
2) FRARedan kvällen innan pratade vi ganska länge i telefon och då berättade jag säkert i tjugo minuter hur jag och
Piratpartiet ser på FRA.
- Anders. Det går bra att du skriver att du är min kunskapskälla i detta. För du ska veta att jag från tisdag till torsdag mest är låst i möten och förberedelser för det utskott jag är med i. Sen pressar annat på, jag hinner aldrig igenom mina högar. När det sent omsider kommer till omröstning i kammaren hör vi med våra partikolleger hur de har röstat i sina utskott. Har de då haft hand om exempelvis FRA, så röstar vi som de säger.
Det är så det går till.
Jag frågar om jag får skriva det och det tycker Gunnar gott att jag kan göra. Alla partier jobbar så. Annars skulle man inte hinna med och ibland kan man själv bereda riktigt komplexa grejer i det egna utskottet som tar all kraft i anspråk.
- Men visst är det så. Brinner man i en fråga och är insatt, då pläderar man för sin sak ända fram till votering, mot sitt eget parti. Men vid röstning i kammaren måste varje partimedlem vika sig för majoriteten i sitt parti. Så ser det ju ut.
Jag fingrar på mitt papper de fem
riksdagssvarsfrågorna, undrar om jag ska ta fram det direkt, men bestämmer att prata lite löst om åsiktsregistrering.
Jag märker att Gunnar inte är med.
Jag nämner sociogram.
Jag ser att Gunnar inte vet vad det är men han tar in. Han är som en svamp. Han vill lära sig. Jag tänker: Fan vilken ödmjuk karl och han har redan sagt att jag är hans kunskapskälla.
Jag berättar om FRA i säkert en timme. Gunnar ställer frågor. Jag tänker på
Mary X som så ofta talar om att utbilda och vara pedagogisk.
Jag tar fram frågorna, Gunnar läser och svarar på fråga 1.
Sen fastnar han på fråga 2. Vi diskuterar oss fram till ett svar, men Gunnar anser att han måste svara "vet ej" men han säger med känsla:
- Jag vill inte att det ska vara så. Man ska inte få överföra personuppgifter till annat land. Vad är det för solidaritet? Är det vad lagen vill?
- Ja, säger jag stilla.
Vi går vidare. Även fråga 3 är svår för jag har inte pratat om den: "Enligt Europakonventionen är det stor skillnad mellan ett brev skrivet på papper och ett elektroniskt brev."
På Gunnars reaktion ser jag att frågan blir svårtolkad om man inte är omedelbart insatt, detta eftersom den ställs som ett påstående. Kanske gjorde vi fel som valde att fråga genom påståenden när vi inom
riksdagssvar.se skrev ner frågorna? Efter ett tag säger Gunnar:
- Jag vet inte vad Europakonventionen säger, men den borde säga och förnuftet säger att det inte kan vara någon skillnad mellan fysiska brev och e-brev.
Jag ler och talar om att Gunnar trots att han inte visste svaret, svarade rätt med hjärtat.
Fråga 5 utlöser en lång diskussion och eftersom Gunnar inte är insatt vet han heller inte finns eller finns information som säger att vi är utsatt för allvarligt hot.
Gunnar väljer att lita på mig, på min utsaga. Jag berättar även om mitt blogginlägg, "
morsespåret", för även om det är satir så visar det vad forskare säger att det inte går att skydda sig mot terrorism genom massavlyssning. Man kan bädda in information på sådant sätt att den inte går att spåra i mängden data.
Se Gunnars svar på
riksdagssvar.seNär jag senare lämnar Gunnar vet jag att i FRA har vi kommit en bit. Gunnar känner sig bättre informerad och han är djupt skeptisk till lagen. Den verkar inte förenlig med demokrati, inte heller med mänskliga rättigheter, vilket är saker vi diskuterat djupt.
3) IPREDVärre är det med IPRED. Även denna fråga diskuterar vi en timme. Nu och då undrar han hur upphovsmän ska få betalt.
Jag har inga bra svar, mer än att säga:
- Samma lagar som gäller utanför nätet ska gälla på nätet. Sen tar jag upp en CD-skiva och låtsas låna ut den till honom.
Det är ju OK att låna ut fysiska skivor, men man får inte göra det över nätet.
Jag kände själv att alla mina exempel blev absurda, särskilt när jag berättade att i
Nya Zeeland stänger man bara av linan för abonenten redan vid misstanke. Det låter så otroligt att man inte kan tro det! Ibland var Gunnar med, ibland inte och jag är den sista att klandra honom. Det har tagit 5 månaders intellektuellt arbete för mig att byta ståndpunkt. I början begrep jag inte alls vad
Piratpartiet menade. Jag fattade FRA, men inte fildelning och IPRED.
Jag bytte spår. Jag började berätta att fildelning är det vackraste som hänt mänskligheten, hur det plötsligt blir gratis att dela ut miljarder skolböcker i den fattiga delen av världen - om man vill det.
Det blir gratis att dela ut alla böcker, all information, all kultur som skapats. Alla kan bli rika. Alla kan få del av denna kulturella skatt och all kunskap.
- Vi har bara en sak att lösa. Den ursprungliga upphovsmannen måste skyddas så han eller hon har råd att skapa verket. Däremot behöver vi inte skydda en industri som klamrar sig fast vid att de vill sälja styckesvaror nu när det inte längre behövs.
Här någonstans tändes något i Gunnar. Ett hopp om något nytt, en ny värld. Det fanns där och glimrade i honom en liten stund, men så föll vi tillbaka. Han frågade hur upphovsmannen skulle skyddas.
Hur jag än berättade detta märkte jag att jag var kass. Jag kunde inte täcka upp ämnet ordentligt och eftersom mina förklaringar var svaga slocknade hans dröm om en bättre värld. Hade jag haft ett svar hade vi kunnat gå vidare, underbygga drömmen om en bättre värld med faktiska metoder.
IPRED är en svår nöt att knäcka. Vi insatta ser att lagen är monstruöst oproportionerlig, men det gör inte förstagångslyssnaren. Det blir fullständigt ofattbart det man säger och obönhörligen dras man in i diskussioner om upphovsmannen, hur denne ska få betalt.
4)
Idé och ideologiJag frågade Gunnar vart partiet var på väg. Han sa att det var tomt. Han slog ut med armarna:
- Vad vill man? Vart vill man? Det gäller alla områden, vård, skola, omsorg. Framtiden. 68:an har inget samlat grepp längre.
68:an anspelar på det centrala partikansliet på Sveavägen i Stockholm. Jag högg tag i den skimrande tråden om fildelning igen.
- Vet du, sa jag. Jag skulle vilja jobba med en enda sak i partiet; att få oss, arbetarrörelsen att fatta att revolutionen är här, att vi ska skapa lagar och förutsättningar som bygger på det faktum att vi äntligen kan dela all sorts information alldeles gratis.
Tänker vi rätt, gör vi rätt kan världen bli en vackrare och rikare plats. Inget mindre än det.
Och vi kände det båda. Det fanns aningen av hopp och skimmer i samtalet mellan oss. Men det är så skört och vi saknar ännu bra sätt att berätta om hur världen kan bli om man reviderar upphosrätt och immateriell rätt till något bättre än det är idag.
För mig handlar det inte bara om att ta bort FRA och IPRED1. Det handlar lika mycket om att släppa oss fria så alla kan bli
medskapare istället för att upphovsbranschen avundsjukt ska spärra vår rätt att sprida saker mellan oss.
6) Visa bloggen, tala om att jag bloggar vårt möte
Gunnar startar datorn. Han låter mig slå in adressen till min blogg och jag får ett infall, scrollar ned till den här bilden:
- Som medborgare skriver jag så här om din arbetsplats.
- Oj.
- De flesta av mina vänner på nätet är inte sossar. De är avhoppade moderater, möjligen fd sossar, folkpartister. Vet du, jag tror att Facebook-gruppen mot IPRED är större än moderaterna nu.
För Gunnar är allt detta nyheter. Han begrundar. Särskilt begrundar han att medborgare som jag kan göra sådana bilder om riksdagen.
Jag pratar om Bodström-Ask-samhället och han smakar på ytterligare en ny term från oss på nätet:
Bodström-Ask-samhället.
Han har aldrig hört begreppet tidigare.
Jag tar fram en ny bild:
- Jag har gjort den här, säger jag.
Gunnar är tyst.
- Jag har sett flera andra sossar som sprider den vidare.
Gunnar står om möjligt ännu tystare, sen säger han:
- Sprider sossar den här?
- Ja, de liksom jag vill väcka partiet. I själva verket vill vi väcka precis alla de fem partier som är med på bilden.
Jag sade inget mer. Jag lät bilden sjunka in i Gunnar. Vi var båda rätt tagna. Efter ett tag sa Gunnar:
- Tack Anders. Nu kan jag prata med andra om FRA. Jag vet lite mer och förstår att lagen strider mot de mänskliga rättigheterna. Att den strider mot mycket. Vi får höras mer. Jag behöver kunskapskällor.
När vi skildes kramades vi.
När jag satt för mig själv i bilen på väg hem tänkte jag:
Är det vad som krävs av oss; att vi blir våra riksdagsmäns kunskapskällor?
Då är det precis det vi måste göra.
Vi har en utbildningsinsats framför oss.
* * *
Fundering: Ska jag sprida det här på nätet som en utmaning?
Jag har nu punktmarkerat de 3 riksdagsledamöter som kommer från mitt län.
1) Berit Andnor (telefon 3 timmar) (se blogginlägg)
2) Marie Nordén (telefon x tid, flera mejl)
3) Gunnar Sandberg (hembesök)
Alla som är emot FRA och IPRED1, datalagringsdirektivet, ACTA IPRED2 osv. Härmed utmanar jag er. Förbered er på lämpligt sätt. Sök upp närmaste riksdagsledamot, ring och be att få träffas.