En icke hållbar hållning

Idag skulle jag lite snabbt kolla en grej på nätet och till min förvåning rasslade modemet ingång med hela 52.2 kbits, det vill säga nästan full hastighet. Det tog till exempel bara någon minut att ladda DNs första sida, mot tjugo minuter sist jag försökte.

Måndagen den 25 juni skrev jag i bloggen om att blygas. Att jag blygdes främst över att läsa en del andra bloggar.

Denna blygsel kom sig inte av någon privat blogg, som en del trott och oroat sig över via mejl, utan av att jag råkade läsa några professionella bloggar, skrivna av sådana som på ett eller annat sätt får betalt för att häva ur sig saker på nätet.

Vi behöver här inte namnge någon, men dessa bloggars allmänna hållning var tvivlande, misstrogen, i sämsta fall misstänksam. Man hävde mer som regel än undantag ur sig oreflekterade och kritiska omdömen om snart sagt vem som helst.

Inom filosofin finns en gren som kallas skepticism, vilken kunskapsteoretikerna inte tar på allvar eftersom den faller på sin egen orimlighet.

Att skriva på det vis dessa bloggare gör är ur filosofisk mening att vara skeptisk.

Det har tagit mig en månad att formulera en, hoppas jag, oantastlig filosofisk sats, vad jag egentligen lärde mig genom att snudda vid dessa personers obehagliga bloggar. Min slutledning formuleras i skrivande stund på följande vis:

Att vara skeptisk är att inta en icke försvarbar hållning.

Satsen gäller såväl dessa bloggare som allmänt.

Satsen gör alltså anspråk på att vara en allmängiltig tes som det tog mig en månad att klura ut genom en rad logiska steg och uteslutningar.

Jag lovar, sådan tid lägger ingen av de nämnda bloggarna ned på någon enda av sina meningar eller tankar...

Nu klurar jag vidare på om jag kan expandera denna sats att omfatta ytterligare mer för jag skulle gärna vilja kunna skriva:

Att vara skeptisk är att inta en icke försvarbar hållning till livet.

Visst kan jag skriva så, men är denna senare sats lika sann som den första?
Denna sista sats finner jag mycket förförisk, men bör man överhuvudtaget sprida saker som kanske inte är sanna?

Att reflektera ett grand kan till synes förstumma en. Man blir tyst långa stunder. Man vill inte säga saker på måfå.

Allt medan det finns andra som mer än gärna säger saker - och dessutom gör ett nummer av att vara elaka.

Försök att blogga

Tja, denna gång tog det 17 minuter att logga i, ytterligare drygt fyram minuters väntan på att jag skulle kunna börja mat in text i denna textruta...

Jag avser att fortsätta blogga, men jag får vänta på att de lagar teleledningen.

Det tråkigaste när man ringer och felanmäler är att teleoperatören alltid ber en kolla sin egen utrustning. Det har jag gjort. Min dator går blixtrande snabbt på hotell och hemma hos svärmor...

Nu är ledningen felanmäld för säkert 25:e gången det senaste halvåret...

I väntan

Jag var lovad bredband till senast november förra året. Sedan flyttades det till februari. Sedan april. Nu är det juli och leverantörer och gräventreprenörer lovar inget längre…

Vår telefontråd är så dålig att det ofta tar över 7 minuter att bara logga in på blogger för att skriva ett inlägg, eller svara på en kommentar.

Jag tar därför lite semester från allt vad uppkoppling heter ett tag.