söndag, juli 29, 2007

En icke hållbar hållning

Idag skulle jag lite snabbt kolla en grej på nätet och till min förvåning rasslade modemet ingång med hela 52.2 kbits, det vill säga nästan full hastighet. Det tog till exempel bara någon minut att ladda DNs första sida, mot tjugo minuter sist jag försökte.

Måndagen den 25 juni skrev jag i bloggen om att blygas. Att jag blygdes främst över att läsa en del andra bloggar.

Denna blygsel kom sig inte av någon privat blogg, som en del trott och oroat sig över via mejl, utan av att jag råkade läsa några professionella bloggar, skrivna av sådana som på ett eller annat sätt får betalt för att häva ur sig saker på nätet.

Vi behöver här inte namnge någon, men dessa bloggars allmänna hållning var tvivlande, misstrogen, i sämsta fall misstänksam. Man hävde mer som regel än undantag ur sig oreflekterade och kritiska omdömen om snart sagt vem som helst.

Inom filosofin finns en gren som kallas skepticism, vilken kunskapsteoretikerna inte tar på allvar eftersom den faller på sin egen orimlighet.

Att skriva på det vis dessa bloggare gör är ur filosofisk mening att vara skeptisk.

Det har tagit mig en månad att formulera en, hoppas jag, oantastlig filosofisk sats, vad jag egentligen lärde mig genom att snudda vid dessa personers obehagliga bloggar. Min slutledning formuleras i skrivande stund på följande vis:

Att vara skeptisk är att inta en icke försvarbar hållning.

Satsen gäller såväl dessa bloggare som allmänt.

Satsen gör alltså anspråk på att vara en allmängiltig tes som det tog mig en månad att klura ut genom en rad logiska steg och uteslutningar.

Jag lovar, sådan tid lägger ingen av de nämnda bloggarna ned på någon enda av sina meningar eller tankar...

Nu klurar jag vidare på om jag kan expandera denna sats att omfatta ytterligare mer för jag skulle gärna vilja kunna skriva:

Att vara skeptisk är att inta en icke försvarbar hållning till livet.

Visst kan jag skriva så, men är denna senare sats lika sann som den första?
Denna sista sats finner jag mycket förförisk, men bör man överhuvudtaget sprida saker som kanske inte är sanna?

Att reflektera ett grand kan till synes förstumma en. Man blir tyst långa stunder. Man vill inte säga saker på måfå.

Allt medan det finns andra som mer än gärna säger saker - och dessutom gör ett nummer av att vara elaka.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller inte med!!! Eller förstår inte vad du syftar på.
Hela livet är en skeptisk hållning och det till livet.
Skepticism är till det goda för hur skulle det annars vara att leva, du skulle bli förgiftad vid första bästa flugsvampsätning. Nog för att detta numera är en lärdom från det förflutna men det kommer nya saker hela tiden som man måste vara skeptisk till!!!!!!!!!

Anders sa...

Det är skillnad på att inta en skeptisk hållning intill dess man fått vetskap om en svamp är ätlig eller inte.
När den sedan visar sig vara ätlig är det en ineffektiv hållning att fortsätta vara skeptisk mot den svampen. Då bör man istället med glädje äta den, särskilt om den är god.

Att vara skeptisk, att tro på skepticism som total hållning, är förödande.

Alltså: Att inta en skeptisk hållning inför något nytt, tills kunskap eller vetskap uppnåtts är av godo.
Att hänge sitt liv åt skepticism och anse att "inget går att bevisa", är ohållbart.

Anonym sa...

Ja, då förstår jag bättre men skall tänka på det hela en månad till då jag återkommer från Ångermanland igen....har ingen dator i Undrom, är bara i Uppsala några dagar för lite kamerala saker. Men det kan nog vara sunt att ha lite skeptisk inställning i alla lägen för jag är ju lite skeptisk till det mesta, men beter mig motsatt..... hälsar UiU.

Anders sa...

Hm. Det är svårt med blogg. Jag sitter på min kammare – och plötsligt har jag helt växlat om och befinner mig i ett filosofiskt mode. Då ger jag orden annan distinktion och valör.
Dock, detta inlägg, som dessa våra kommentarer relaterar till, håller.

Tag bara exemplet vad som händer om man i ordbehandlaren högerklickar för att få fram några synonymer till orden SKEPTISK. Då kommer följande glosor:

tvivlande
misstrogen
klentrogen
kritisk
misstänksam
skeptisk

Efter att ha läst denna synonymordlista känner jag spontant att jag vill förhålla mig till livet i stort på ett annat sätt än skeptikern…
Det är MIN spontana känsla. (Du får gärna dela den eller ha någon annan).

Men vad jag gjorde innan jag skrev inlägget – medan jag ändå hade dålig uppkoppling och inte orkade uppdatera bloggen – var att tänka och försöka få full filosofisk täckning för ett uttalande.
Jag anser att jag lyckades.
Därmed har jag, antar jag, vunnit något ynka del av en ytterst liten måttenhet, mer visdom än jag hade för någon månad sedan….
Men tankekedjan är lång och snårig, från depressionen jag upplevde i maj till att så objektivt jag intellektuellt förmår, förstå att skepticism, rent filosofiskt och intellektuellt inte leder till den slutliga lösningen.

Det går inte att lösa vare sig tänkandets eller kunskapens gåta med skepticism.
Trots allt tänker jag – och mitt psyke innehåller kunskap – vilket den sanna skeptikern antar att det inte går att bevisa…

Till vardags har ordet skeptisk en valör, i filosofiska sammanhang en annan.

(Detta skriver jag raskt och ogenomtänkt, med förhoppning att jag klargör saker, istället för att fördunkla!)

Åsa Mitt i Världen sa...

Jag kände en kille som var lite som du en gång i tiden. Han skrev dikter och de värkte fram. Han kunde gå och grunna i veckor på en ynka rad. Han var ganska sur på mig som mer fångar tillfället i flykten och när jag skriver dikter brukar de bli 90% klara på en halvtimme. Resten fixar jag snabbt nästa gång jag kollar på det jag skrivit.

Om jag skulle tänka så där länge, känns det som att jag skulle missa något, så att den flyktiga känsla jag vill uttrycka plötsligt blir till en absolut sanning huggen i sten.

Jag lägger ingen värdering i endera metoden/sättet/läggningen - men kan undra lite över varför man fungerar så olika?

Anonym sa...

Jag är kvar ännu i lärdomens högsäte,UPPSALA. Fast jordens navel ligger efter Ångermanälven...mer säger jag inte.
Nu till filosofiska inlägg i debatten;
-personligen känner jag ofta en sorts euforisk känsla när detta ämne kommer upp, kanske därför att det egentligen inte finns sanningar i detta ämne ,mer sannolikheter ellr ej. Då kan ett sådant här ämne bli hisnande och det är trevligt, mycket trevligt för det öppnar ett hål i hjärnan som är oändligt. Detta hål skall ständigt fyllas med alla olika tolkningar och sannolikheter eller motsatsen. Det skall vägas, mätas, tolkas, funderas och sorteras i den mån det går. Så egentligen öppnar Anders tolkning för något helt annat, nämligen den djupt existensiella frågan, -finns vi eller är det bara vårt intellekt som spökar? Vi kan börja med att sannolikheten att vi finns är stor eftersom vi har kommunikation och jag kan ta in Anders tes och tummla runt med den i mitt huvud.Är jag då sketisk till detta? Nej, jag är accepterad av mig själv och hoppas att bli accepterad av andra, i detta fall vi som läser detta. Då menar jag inte min tes eller Anders tes utan accepten att jag existerar och jag kan acceptera att ni andra finns. Då är man långt från skeptisk utan öppnar det fönster som är annars stängd av rutan sketicism. men kan den rutan alltid vara öppen+
Nej det kan den inte enligt mitt förmenande. Människans utveckling har byggt på skeptiska åtaganden som senare har accepterats och återigen senare omförvanskats till ett helt annat förhållningssätt än den första tanken hade mening att vara.Nya tankar mer skeptiska förhållningar ger accepternade om än i två profiler;-accept eller inte accept. den dagen en människa slutar att vara skeptisk har han tappat den utfallsproblematik som gör honom till den människa han är under vår blå himmel. Visst är det spännande att få finnas till och få tolka efter eget huvud tills tesen faller in i naturligt förhållande eller inte....tiden får se, hälsar UiU.

Anders sa...

Åsa: Nja, jag har nog båda farterna i mig. Det är sällan jag värker fram exv tidningsartiklar, då skulle jag inte få behålla jobbet. Mina tegelstenar till romaner värker jag inte fram heller, där är flödet rätt snabbt.

Men det händer att jag vill något mer med en text, då kan jag gå och vrida och vända på orden hur länge som helst.

Jag har gett ut en visdomsbok i Djiingis Khans namn. Den är väldigt tunn, ca 100 sidor, men den tog det 14 år att ta fram. Då sitter jag givetvis inte 14 år och skriver hela tiden, jag skriver ju annat också - och lever annat...

Anders sa...

UiU:
Hål i hjärnan är kul!!!
Att filosofi kan skapa det!

Anonym sa...

Eller kan man tolka det enligt min filosofi nämligen att acceptera livet är att inta en försvarbar hållning till det skeptiska?
Dvs att om du accepterar ditt liv och din situation i livet, vilken som helst, är att inte använda den skeptiska delen utan försvara den situation jag hamnat i genom att förhålla sig till situationen som den skeptiske inte skulle göra.
Tolkar jag dig rätt där så beter man sig som de flesta i tredje världens fattigdom och närmar mig buddismens lära. Är då den skeptiska hållningen en negativ, för alla utom dig själv, hållning gentemot kollektivet.
Ja, hålet fyller sig med alla olika tolkningar och ordvändningar...hälsar UiU som åker norröver när som helst.