Vi måste få fler att orka lyssna

Läs Johan på Arvidfalk idag. Han problematiserar integritetsdebatten ytterligare ett steg.

Vår sak vinner verkligen på att problematiseras. Med tiden måste var och en av oss som menar allvar, visa politisk vilja och ta tag i varje av dessa trådar. Ju förr, dess bättre naturligtvis, men först måste vi genomlysa problematiken.

Till min glädje rör det på sig i partiet nu (S). Man börjar förstå att massavlyssning inte är någon lösning. Dessutom, man är för integritet. (Sen finns det naturligtvis s-medlemmar, både med och utan bloggar, med och utan politiska uppdrag, som i sin personlighet är bittra och dumma och kort sagt helt fel ute, men varför lägga krut på dem? Det är bara att strunta i dem, för de är inte i sådan ställning att de kan leda sin vilja en enda millimeter i sin riktning, eftersom den är trångsynt).

Kampen är på intet sätt över, men vi börjar dra åt rätt håll. Kongressen kommer att bli riktigt spännande, bland annat för vår gemensamma motion om ett STOPP för vidare integritetskränkande lagstiftning.

Det handlar nu om att finna praktiska och genomförbara lösningar. Inte bara skrika NEJ, NEJ, NEJ.

Vi måste definiera hur integriteten ska skyddas utan att komma i konflikt med andra värden som faktiskt också är värda att skyddas. Ekonomiska värden. Möjligen även immateriella värden.

Troligen kan vi inte över en natt gå från ett paradigm till ett annat.

Chris Andersons, Long Tail är en riktigt upplyftande bok! Den mångfald av kultur, idéer och andra yttringar av mänskligt skapande vi just nu står inför är bara helt UNDERBAR.

Vi måste få våra politiker att se detta och hjälpa dem att skapa vettiga lagar och regler som kan möta detta fantastiska paradigmskifte.

Vi måste börja lyfta diskussionen.
Det är ju ingen politiker som sätter sig på sitt arbetsrum i Bryssel och tänker: "Nu ska jag vara så djävlig jag kan mot medborgarna i Europa".

Givetvis är det så att nya direktiv och lagmassor växer fram under lång tid som svar på reella problem som man sett, som man faktiskt vill komma till rätta med.

Ett av de förfärliga problem man vill komma till rätta med är trafficing.
Den nya avskyvärda människohandel som uppstått.

Sådana problembilder ligger ofta inbäddade i fördrag som ACTA etc. Och skriker vi då bara ryggmärgsvis NEJ till ACTA, Stockholmsprogrammet, you name it, så framstår vi som mindre vetande.

Ja, ja, tänker de där ministrarna därinne. Dom därute fattar inte sitt eget bästa.
Och så lyssnar dom inte på den del av vår kritik som inte bara är vettig, utan livsnödvändig för att demokratin ska fortsätta att vara levande.