Jag kunde inte släppa Dexter efter min förra postning. Mina barn har sover så jag har kunnat ringa de skolkontakter jag har och surfa nätet. (Jag besöker många skolor i egenskap av författare och föredragshållare).
I skolvärlden införs nu i rasande fart olika stödsystem för att administrera allt från de IUP:er (Individuella Utvecklings Planer) varje elev ska ha till deras närvaro - och frånvaro. Man inför digitaliserade kontrollsystem för både elevernas och skolornas måluppfyllnad. Eleverna ska lära sig läsa, räkna, skriva och andra färdigheter. Detta har man kvantifierat. Det är elevernas mål och uppgift att uppfylla detta av staten uppställda kvantum. Annars passar eleven inte in, behöver stöd, eller på olika sätt kontrolleras.
På andra sidan har vi skolorna, även de har mål att uppfylla. De ska till samhället leverera läskunniga och skrivkunniga och mattekunniga medborgare som kan prestera ett mervärde åt, tja någon.
(Det heter att varje individ ska beredas en Individuell Utvecklingsplan. Men för vem är den egentligen till?
För elevens lycka eller statens eller det kommande näringslivets i form av en arbetsgivare? Men det är en annan diskussion och den tar vi inte här.)
Det här är inget konstigt. Datorerna finns, företag vill tjäna pengar och kränger nu olika system till en marknad, skolorna, som precis har mognat. Vi har 300 kommuner i landet. I varje kommun kryllar det av skolor. Varje årskull består av ca 100.000 elever. Det rör sig om en miljardmarknad.
Det konstiga är att det inte uppstått någon som helst debatt. En liknande debatt som faktiskt ägde rum vid den tid då landstingen skulle digitalisera vården och därmed patienternas journaler. Då genomlystes frågan. Man ställde frågor i media. Man ville få systemen säkra. Framför allt visade våra politiker ett intresse för att systemen skulle bli säkra. Datorer var på den tiden något lite nytt och skrämmande.
Nu har vi vant oss och vi inför kontrollerande digitaliserade system i en rasande fart. Och visst. Jag förstår vilken lättnad dessa IT-system kan komma att utgöra för skolorna. Man får äntligen en samlad bild och enhetlighet över bedömningsmallar och prov och betygskriterier. Allt.
Förutom Dexter som jag nämnde i min förra postning har jag under kvällen luskat fram att det finns andra system på marknaden. Ett heter "Skola24".
En grannkommun till mig, Krokom, kör i denna stund "Skola24". Efter mina rundringningar hittar jag ett exempel på hur man där har gått rätt långt i automatiseringen på en av skolorna, Nyhedens högstadium. När
en elev där är ogiltigt frånvarande eller skolkar får dennes förälder genast per automatik ett SMS.
Jag avstår från att lägga någon värdering i detta, men tekniken tillåter redan att SMS per automatik går till föräldrar om ett barn av någon anledning väljer att inte dyka upp på en lektion.
Det sker på en skola bara några mil hemifrån mig.
EDIT: 8 maj 2010 kl 10.45. Förra året meddelade Nyhedens skola i lokappressen att de ville införa automatiskt SMS till föräldrarna vid ogiltig frånvaro. Efter det har tydligen frågan dött. Den nämns inte. Min förra uppgift ovan kommer sig av att den person jag pratade med var säker på att åtgärden var införd. Så alltså inte fallet.
Jag ringer min hustru, som råkar vara rektor och som av ännu mer slump råkar vara på fortbildning i juridik för att klara sitt uppdrag som skolledare bättre. Vi pratar animerat, om man nu kan göra det över telefon i över en timme. Hon kör också systemet "Skola24" dock använder hon sig överhududtaget inte av funktionerna kring närvaro/frånvarorapportering. Hon säger att hon inte har behov av det. Däremot vill hon ha ännu bättre hjälpmedel för att styra upp elevernas IUP:er. Hon vill säkerställa att hon och hennes pedagoger verkligen ger varje individ möjlighet att utvecklas och att det blir ordning och reda i uppföljningen.
Min hustru såg inget tvång i att använda alla kontrollstöd som finns inbyggda i systemen. Men vi kom in på en annan sak. Offentlighetsprincipen. Hustrun sa:
- Allt vi gör i skolan ska diarieföras och all dokumentation ska kunna lämnas ut till den som efterfrågar den. Vi har att följa offentlighetsprincipen.
Vad innebär detta? Kommer alla betyg i framtiden att bli elektroniskt offentliga? All frånvaro? Alla inkomstuppgifter föräldrar lämnat in till kommunen för att få rätt daghemstaxa?
Eller kommer man liksom landstingen att någorlunda lyckas täppa till om sina databanker? På det hela taget sköter landstingen sig bra. Men även landstingen läcker otillbörligt. Minns hur barnavårdscentraler, mot lagen tror jag, har lämnat ut uppgifter till försäkringsbolag så att föräldrar sedan inte kunde försäkra sina barn mot vissa saker.
Hustrun sa:
- Det har diskuterats att avkoda exempelvis frånvaron. Man får till exempel inte skriva att en elev har hånglat i korridoren, eftersom det blir en värdebedöming som i efterhand kan tolkas mer negativt än att eleven varit på tandläkarbesök under samma tidsperiod. Därför har det föreslagits att det istället ska skrivas in att frånvaron var giltig eller ogiltig. Men då kan man fråga sig vad man ska använda informationen till. Den blir ju värdelös om den nu samlas in för att man ska kunna hjälpa en elev med ett specifikt problem.
Jag har min bild: Jag har suttit i så många väl fungerande lärarrum och hört varma mänskliga diskussioner. Där pratar man om allt som händer på skolan och man diskuterar lösningar kring elever man vill hjälpa till rätta. Man gör det i levande dialog, inte genom att skriva på vare sig papper eller in i en dator: "Ogiltig frånvaro 10 minuter".
Särskilt handlar det ju ofta om elever som behöver stöd för att deras föräldrar fullständigt skiter i dem. På något sätt är det ju så att man kan skriva hur mycket som helst i Dexter eller skicka tusen SMS till en förälder som inte bryr sig. Det blir liksom ingen skillnad. Skattebetalarna har då bara betalt några miljarder i onödan samtidigt som samtliga våra uppväxande ungdomar får besväret att det SMS-as i tid och otid till deras föräldrar.
Då gäller också att skolan är dålig, de vuxna har förlorat greppet som just vuxna och goda förebilder fulla av mänsklighet och tillit och spridande förtroende omkring sig, så att alla växer istället för att bli vrånga och uppstudsiga - till och med hatiska.
På sådana skolor kan man fylla sina datasystem med hur mycket information som helst, om frånvaro, om ouppnådda mål om misslyckanden. Inget kommer att bli bättre.
* * *
Enligt en källa finns det ytterligare ett konkurrerande system på marknaden som heter något i stil med "Peo.db" (Ge gärna rättning i kommentar här för jag vet inte vad systemet heter).
För mig ser situationen vid en snabb överblick ut som följer. I Sverige har vi 300 kommuner. Ett fåtal företag har fattat - och har musklerna - att ta rätt på den miljardmarknad som öppnat sig. På andra sidan har vi kommunerna som snackar med varandra via kommunförbundet och andra samverkansorgan. De är nu i färd med att upphandla dessa gigantiska administrativa kontrollsystem som kommer att följa våra barn och barnbarn oöverskådligt långt in i framtiden.
Detta sker utan debatt. Utan att vi väljare och föräldrar har satts in det minsta i problematiken.
En snabb slagning på nätet med google ger vid handen att många kommuner redan har implementerat Dexter. Utan debatt. Utan att vi medborgare har fått veta någonting. Här några exempel: Kalmar Västmanland Haninge Örebro Borås osv, osv enligt googles lista
Jag förstår att skolorna och kommunerna har behov av att modernisera sina administrativa system, men man verkar överhuvudtaget inte göra den ringaste konsekvensanalys.
Istället rullar man utan minsta eftertanke ut ett system som kommer att kosta skattebetalarna miljarder att genomföra. Ett system som man som beställare tyvärr bara upplever som ytterligare ett administrativt verktyg i mängden.
Man har blivit helt blind för vad dessa verktyg kan göra oss människor.
Nu tillåter jag mig att lägg in en egen liten värdering i en fråga: Vad får det för konsekvenser för en uppväxande generation att ingen litar på dem, att föräldrarna ständigt får SMS om de avviker en tum från schemat bara för att de råkar ha en rektor som tycker att det är bra att bygga in den funktionen, en funktion som redan används på en skola i min grannkommun? Allt medan det på grannskolan inte sker någon sådan kontroll av frånvaron.
Och så kommer det oundvikliga. För tjänstemännen på skolverket vill i all välmening alltid i alla tider ensrikta saker. Vi har i svensk skola i modern tid haft så kallade standardprov. Riksomfattande prov. Så kom min uppväxt, alla barn i hela riket sattes då in i betygssystemet enligt bellkurvan. Nu har man frångått just det systemet, man kallar det istället "Nationella prov". Och alla skolor i riket har som uppdrag att nå vissa specifika inlärnings- och ordningsmål med samtliga elever. Ungarna ska så att säga med ett i sammanhanget lite laddat ord "socialiseras" efter en och samma mall.
Oundvikligt närmar vi oss alltså dagen då varje elev faktiskt måste beslås med en elektkronisk SMS-fotboja.
Helt enligt regeln om att allt i riket måste vara lika. Ensriktat.
Det är troligen det lägsta som kommer att hända.
Sen rullar det troligen på.
Vad har vi fått då?
Vad har vi skapat?
Men framför allt. Var är debatten?
_____________
Edit morgonen den 6 maj: jag glömde. Företaget som utvecklat Dexter heter IST och har sin hemsida här.
17 kommentarer:
System effektiviseras omtanken träffen talet den personliga kontakten avtar utbildning sättet att lära ut och förståelsen för människan som individ avtar vinstintresset tar över
Var kan omtanken medkänslan mångfalden färgrikedom ideer om studiebilden den personliga viljan eller arbetsmarknaden uppstå om alla behandlas efter ett standard behov
Kom ihåg en föreläsning på lärarutbildningen på GU (korta programmet). IUP:er och mycken annan dokumentation är i princip offentliga om man inte visa se att det är till men för eleven, då man kan sekretessbelägga det.
Försäkringsbolag kollar upp dessa vid skadeståndskrav, exvis invaliditet, och står det då något mindre bra så sjunker ju ersättningen eftersom barnet med låga betyg inte skulle få ett lika bra liv.
Något man inte tänker på är att man kan häva sekretessen för handlingar som handlar om en själv eller ens barn, och en del bolag tar in fullmakter för detta. Restan kan ni räkna ut själva.
Dock, friskolor lyder inte underoffentlighetsprincipen, varför de ej behöver lämna ut sådan info om de inte vill. MAO sätt barnen i friskolor.
Så lång "kommentar" att jag delar upp det på två "kommentarer"..
Vad som kommer att hända kan sammanfattas med: I en alltför kontrollerad omgivning tenderar folk att abdikera ansvar.
Detta gäller i precis lika hög grad barnen, eller det gäller nog mer dem än vi gamlingar som redan är stöpta i formen. Det är ingen konst att lyda, göra som "överheten" säger, "Jag lydde ju bara order.." det är den klassiska ursäkten för att om möjligt slippa ansvar. Att ta ansvar handlar snarare om att handla på eget bevåg, efter eget huvud. Handla utifrån egna bedömningar och stå för det. Sådant kräver att man känner ett visst grundförtroende och respekt. Upplever man detta grundförtoende som övervakad? Näe just det, som övervakad hamnar man snarare i motsatsen och då lyder man bara.
När det gäller våra små barn så vet vi att de måste stå under ständig bevakning för att inte skada sig, men allt eftersom de blir äldre ger vi dem mer frihet och spelrum. De måste få detta för att kunna utvecklas till fungerande vuxna. Övervakningen innebär alltså även en viss infatilisering. Någonstans tappas kopplingen mellan frihet och bevakning, i synnerhet om "trygghet" och sätts in i ekvationen.
I en alltför kontrollerad omgivning tenderar folk att abdikera ansvar, det leder till lydiga "apparatniks" och byråkrati som följer protokoll, aldrig agerarandes efter sunt förnuft. Förnuftiga med kurage och rak rygg göre sig icke besvär, de blir obekväma och gör ingen karriär. De som kommer någon vart är de som platsar i cirkeln, de som lyder och inte tar något ansvar. Detta har pågått under rätt lång tid nu, ett par, tre decennier.
Se dig omkring. Alla har vi också varit med om kassörskan i matvaruaffären som kräver legitimation av en skrynklig och gråhårig pensionär som köper några folköl tillsammans med basvarorna.. Hon skäms när hon gör det för hon inser ju hur korkat det är, hon inser ju att det är en mycket gammal man, men att använda sitt förnuft och ta bedömningsansvaret gör hon inte, det värsta av allt är att hon anser att hon gör rätt. Detta trots att hon skäms för att hon inser hur korkat det är. Hon tror till och med att hon värnar sitt jobb genom att agera så ansvarslöst.
Alla som jobbar på en lite större arbetsplats, vilken som, ser det också runt i kring sig. Ändlösa möten med tjänstemän som inte kan ta beslut, möten som används för att ingen enskild skall behöva ta ansvar. Möten som får effekten att varje enskild person som på papperet skall vara ansvarig, alltid kan säga att det var "de" som bestämde. Vilka "de" frågar någon - "De" på mötet. - Så perverteras mötets demokrati och förakring till ett sätt att slippa ta ansvar, så att ingen enskild kan pekas ut och behöva ta ansvar.
Tänk också på detta varje gång en person i ansvarig ställning ropar efter regler, protokoll att följa. Vad personen ber om är att slippa ansvar, att inte behöva ta det ansvar personen har betalt för. Faktiskt till och med ynkligare än den där kassörskan, hon hade ju redan prokoll att följa och hade därmed redan blivit ifråntagen ansvaret och hon har ju inte heller direkt någon roll som ansvarig och inte heller betalt för det. Fast hur hennes chef överhuvudtaget kan förvänta sig något ansvar i någon form är logiskt obegripligt, när han inte ens litar på henne att kunna bedöma om en gråhårig pensionär är över 18.
-steelneck
Tsunamikatastrofen var ett lysande exempel, sveriges handfallenhet. När en organisation är sjuka på detta vis, så blir den både maximalt toppstyrd och handligsförlamad inför det oväntade. Beslutsfattare som är tillsatta för att ta ansvar gör ingenting om de inte redan har protokoll att följa, men för det oväntade finns inga protokoll, ingen kryssruta för "tsunami". Därför väntar de på order.. I öst kallade vi dem för "apparatniks". Alla i ansvarig ställning som insett vad som hände och förstod omfattningen, visste vilka resurser de hade osv., gjorde ingenting, de väntade på order.. Knappast några hjältar där inte, även om det värsta som hade kunnat hända var att de skickat iväg iväg ett flygplan som fått vända tillbaks och ödslat lite bränsle i onödan. Så såg precis hela hierarkin ut ända upp till "de facto diktatorn" som var på teater.. och inget hände. Ett tag såg Fritidsresors Lottie Knutsson ut som mer handlingskraftig än hela sverige sammataget. Sjukan som genomsyrat organisationen gjorde Göran till en diktator.
Folk har ibland mycket svårt att greppa detta rent mentalt, annat var det för en eller två generationer sedan, då när det fanns färskare i minnet vad det leder till. Redan Platon beskrev det för över 2000 år sedan, hur tyrannen stiger upp ur demokratin som en beskyddare. Han kallade denna typ av lydiga, inställsamma och ansvarslösa typer för den tyranniska naturen, inte för att de önskar tyranneri utan för att deras inställsamhet ofrånkomligen leder till det när ingen tar eget ansvar och bara lyder order. De som premieras i en sån miljö är dem vi alla känner igen, de som slickar röv uppåt och sparkar nedåt. Diktaturens kreatur är inga mördare initialt, de är bara smilfinkar som vill slippa ansvar och klättra på stegen.
Vi ser det också i politiken, hur politiker perverterar sin vilja att påverka till rent medlöperi där de ibland går emot precis allt vad de står för, allt för den där platsen vid bordet. Deras begär av platsen vid bordet överstiger vad de vill göra med positionen, precis som kassörskan som tror sig värna sitt jobb genom att inte ta ansvar. Å säkerhetsventilen, att stryka bort olämpliga element på valsedeln, den demokratiska rättigheten blev vi fråntagna för rätt länge sen nu..
Övervakade abdikerar ansvar. Jag skule vilja gå så långt och säga att anledningen till att länderna bakom järnridån blev såpass på efterkälken inte primärt berodde på dess politiska system, utan att det berodde på den paranoida övervakningen och den effektiva brottsbekämpningen. Att preventivt, alltså på förhand, prioritera övervakning, en minskad frihet utan konkret misstanke för att stävja sådant som inte ännu hänt, är paranoia (paranoida har givetvis en viss förkärlek till övervakning). Hela folk i öst slutade att ta ansvar, ingen ville utmärka sig med risk att rödflaggas i systemen och riskera besvärliga frågor. Folks mål i livet blev att leva sitt liv under radarn, allt vad uppfinningsrikedom och entreprenörsanda ströps redan i sin linda bara för att livet blev obehagligt om de utmärkte sig på minsta sätt. När folk prövar sig fram lite på känn, vilket utveckling ofta handlar om, så är det inte alla gånger de ens kan förklara exakt alla tankegångar och handlingar. Därför lydde de bara order och handlade aldrig officiellt på egen hand efter eget huvud. Därför kunde de ha åkt till månen, kunde behandla ögonsjukdomar med laser redan på 70-talet, bygga kärnkraftverk och vapen av yppersta världsklass, detta samtidigt som de hade stora problem att ordna drägliga förhållanden i vardagen. Det är denna utveckling man slår in på när man kastar ut babyn med badvattnet och förutsätter att folk har något fuffens för sig när de bara vill hålla vissa saker privat, eller inte visar våra barn det förtroende de behöver i sin utveckling till vuxna självständiga individer.
-steelneck
PODB heter det.
Det här skulle behöva ut i gammelmedia, så att folk ser det.
Hej! Riktigt bra att någon börjar debattera det här!
Jag går själv på en skola där vi kör Skola24 och här måste vi dels anmäla frånvaron i skola24 och dels direkt till en lärare om vi blir sjuka vilket är jävligt ineffektivt.
Sen har vi en annan sak, om någon får tag i ditt personnummer kan den personen frånvaroanmäla dig varenda dag, lärarna kan inte göra mycket åt det mer än att ta bort frånvaron som inte anmälts till dom, så en av mina kompisar tyckte det var *jätteroligt* att sjukanmäla mig en hel vecka
Hela systemet fungerar knappt alls i övrigt känns det som
När det gäller barnen så övertas offentlighetsprincipen av sekretess (se förvaltningslagen vs. sekretess). Man kan få ut info om andel när- och frånvaro generellt men inte om en enskild elev. Därmed inte sagt att jag håller med om någotdera av de här systemen.
Jag har Asperger syndrom, född sent sjuttiotal, men diagnosticerad alldeles nyligen i trettioårsåldern. Jag hade inga akademiska problem i skolan, tvärtemot. Däremot hade jag stora problem med att vara I skolan. Nu vet jag varför, jag har svåra perceptionsstörningar. Jag är osäker på om det hade hjälpt att veta då. Man visste mycket lite om neuropsykiatriska störningar bland barn då, än mindre bland vuxna, man vet mer nu men allt oftare än man vill fallerar systemen ändå. Barn med särskilda behov trillar ändå mellan stolarna.
Neuropsykiatriska utredningar tar lång tid, de är mycket noggranna. Får man en diagnos så får man en diagnos enligt uppsatta kriterier. Är dessa kriterier inte uppfyllda, ingen diagnos. Min egen tog tre månader. Jag har stött på många fördomar om att en neuropsykiatrisk diagnos är som något man kan hitta i ett corn flakes-paket. När jag själv inte klarade att vara i skolan var det för att jag var för psykiskt utmattad för att vara i skolan. Hade att veta att jag var frånvarande från skolan kunnat leda till den bakomliggande orsaken? Är frånvaro ett tecken på att eleven har problem eller på att skolan har problem?
@ Tack alla!
Just hemkommen från jobb o hämtning från dagis.
tre barn, varav ett gråter.
En tidning har hört av sig och vill att jag skriver en debattartikel av detta. Tidningen har läst mina två inlägg om Dexter.
Snälla hjälp mig att fokusera, kanske pirater som surfar förbi kan göra en liten padda?
Jag är ensam hemma med tre kids ikväll. Tvätt osv. Jag måste helt enkelt få vardagen att rulla.
Men får jag en knuff i rätt rikning vad jag/vi bör fokusera på kanske jag i natt orkar få ihop en debattartikel...
Mvh anders
Teknik är varken ond eller god, det beror på hur den _används_. En kökskniv kan användas både till matlagning och till mord.
Men, just det att djävulen sitter i detaljerna kring hur systemen utformas och används gör det än viktigare att saken kommer upp till debatt. Således otroligt viktigt och bra att du lyfter problematiken. även om jag tror att man ska undvika att låta allt för kategorisk.
@ Alla. Klockan är 06.20 o jag håller på att klä på barn för att åka till dagis. Sen jobb för mig.
Tyvärr har jag ju blivit en vanlig svennebanan sedan jag tvingats stänga ned mitt lilla företag och hinner inte skriva debattartiklar på ett vettigt sätt, men ska se vad jag hinner i helgen.
En tidning, ÖP, (www.op.se) har bett mig skriva en debattartikel.
@ Björn. Du har alldeles rätt. Om jag nu bara hinner skriva debattartikel ska den vara väldigt nykter. Det tjänar vi alla på.
Hej!
Jag arbetar åt en kommun i mellansverige och är lite förskräckt över din något mörka syn på detta. Din retorik och val av bild för artikeln tycker jag ger en kanske lite för negativ klang på den för att vara objektiv. Men du kanske inte är ute efter en objektiv debatt? Jag kan lätt och ledigt erkänna att jag inte har läst mycket av dina andra artiklar men när jag tittar lite snabbt på dina taggar så är det väldigt mycket FRA, IPRED och piratparti och människa som jag är så gör jag vissa antaganden. ;)
Skolornas IT-system är till största delen väldigt hårt styrda och följer (bör i alla fall göra) kommunlagen gällande arkivering och gallring. Det innebär att data sparas i tio år efter att det aktivt behandlats och kastas sedan. Åtkomsten till system är hårt styrd och ingen tredjeparts leverantör tillåts ta del av individuella uppgifter. Det som slår mig är att du i din artikel inte kommer med några alternativ, utan bara pekar ett anklagande finger åt "systemet". Har du tagit dig tid att faktiskt kolla upp det du skriver om eller är det antaganden?
Har du funderat på hur det ska gå till att hantera betyg och närvaro för alla elever i Sverige? Ska vi gå tillbaka till papperssystemet? Det är ju kanske inte det smidigaste om du byter skola eller flyttar...
Jag kan hålla med om att automatSMS systemet du skriver om kanske är en aning overkill. Det är kanske en aning illa och det borde vara en "opt in" från förälderns sida kan man tycka. Det finns garanterat föräldrar som vill hålla koll, vänta några år du... ;)
Angående offentligenhetsprincipen så gäller fortfarande PUL där, du kan inte begära ut vilken information som helst om vem som helst. Det är ingen som helst skillnad mot ett papperssystem, det tar bara lite längre tid.
Gemene man i dagens samhälle har ingen som helst aning om hur hårt övervakade de är och har varit länge. Att tro att Du bor i ett samhälle där möjligheten inte finns är ju bara ett naivt antagande men som många väljer att göra för att kunna sova gott om kvällarna.
Själv väljer jag att göra rätt, rent samvete, inga problem. Då kan ”systemet” få övervaka bäst det vill.
@ Tommy. Jag vill tacka dig för dina synpunkter - och hör och häpna, jag delar dem i lång utsträckning.
Jag ser inte pappersarkivet som ett alternativ när vi nu har begåvats med den digitala tekniken. jag är inte teknikfientlig, tvärt om, jag är sk "Internaut" och älskar den Internets alla möjligheter.
MEN. Jag har tillsammans med Piratpartiseter, (jag är Inte pirat) valt att ställa mig på bromsen. Vi måste helt enkelt ta oss en funderare på hur vi vill använda tekniken.
Redan har vi byggt upp system omkring oss som är långt effektivare än STASIS system någonsin var.
System som i denna stund används på ett bra sätt.
Men jag undrar hur en sådan som Berlusconi skulle använda FRAS:register, även Dexter om han kunde spåra exv hur invandrarelever skötte sin närvaro på skolorna...
Maktskiften kan komma snabbt. Plötsligt har vi någon vid makten som börjar använda systemen på ett nytt sätt, ett sätt som sprider fasa. det är en risk.
Dessutom, register läcker. Register eller system kan komma att hamna i något som inte kan kallas annat än "ändamålsglidning". Så är exemplet redan med FRA. Lagen gick till slut igenom eftersom systemet "bara" skulle få användas i militär underrättelseverksamhet. Så fort lagen gått igenom börjar nu både säpo och polisen och andra myndigheter göra framstötar för att få ta del av registren.
Ditt sista argument, att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta är, förlåt mig, faktiskt fånigt.
Just nu i denna stund får FRA lagligen läsa allas våra mejl. Sverige samarbetar med bla USA. Man byter informationer.
Inget hindrar Sverige i skydd av hemlighetsstämpel från att byta bort informationer om homosexuella, muslimer som varit regeringskritiska i sitt land osv.
Både du och jag och alla andra är faktiskt helt aningslösa vad sådant informationsutbyte kan ha för otäcka konsekvenser på det individuella planet för helt vanliga medborgare, medborgare som vi trodde var skyddade av både svensk lag, europakonventioner och FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter.
* * *
Naturligtvis ska vi digitalisera alla administrativa system så långt det går. Det underlättar och rationaliserar för alla.
MEN. Vi måste börja fråga oss vilka filosofiska, moraliska och etiska gränser de här systemen kan passera innan det är för sent.
jag kan tillägga. Jag har valt att gå in i (S) för att driva dessa frågor. Till kongressen i höstas skickade jag in en motion om ett moratiorium kring dessa lagar. Kongressen lyssnade, av fyra Att-satser, antog partiet de två viktigaste.
Så. Det är inte bara piratpartiet som bryr sig om att fråga sig var vid ska dra gränserna för hur vi skyddar både rättssäkerheten, de mänskliga rättigheterna och var och ens integritet.
Här kan du läsa motionen.
Motion om moratorium
Intressanta inlägg om Dexter! Själv går jag på en högstadieskola där Skola24 används (de planerar dock att gå över till Dexter om jag minns rätt) men än kan inte föräldrarna se frånvaron genom annat än pappersutskrifter (i framtiden ska föräldrarna kunna logga in och kolla).
Jag tänkte ringa lite samtal och kolla upp exakt hur infon används, hur länge den sparas, vem den lämnas ut till, osv. Beroende på vad jag får för svar och vad jag har rätt till rent juridiskt kommer jag ev. begära ut allt de har i Skola24/Dexter (som används av kommunen), få dem att radera informationen de har om mig eller begära ut så många av min skolas offentliga handlingar om elever som jag kan (för att visa orimligheten i det här). Jag återkommer med hur det har gått.
@ Adam. Utmärkt! Jag har just läst en blogg (som jag i brådskan inte hittar tillbaka till) men som är skriven av en s-politiker i stockholmstrakten. Hon påstår att Datainspektionen redan varit upprörd över att man lagrat felaktiga uppgifter i dessa register, bland annat har man för någon elev skrivit som skäl för frånvaro: "Var hos kuratorn" vilket är både ovidkommande och helt oaceptabelt.
Mvh Anders.
ps ska försöka ta kontakt med bloggaren ovan för hon hade några intressanta infallsvinklar hon med.
T.o.m Datainspektionen välsignar denna massregistrering av känsliga uppgifter om våra barn...
http://datainspektionen.se/press/nyheter/ok-med-skriftliga-omdomen-om-elever/
Det går utför med gamla svedala...
Skicka en kommentar