Dagbok:
i morse dämpade snön alla ljud.
jag höll Odins varma hand, flickorna lekte
göra så mycket spår de kunde mellan hus och garage.
på dagis och skola pussades hedjå.
jag åt lunch med en konstnär
det visade sig att vi blir lika vansinniga om någon stör oss
i det där speciella ögonblicket, då allt kan bli - eller rasa.
han berättar hur hans penslar inte räcker, inte diksborstar, stålgrejer heller.
just nu målar han med vedträn.
och jag försöker spränga språkets ramar, fast jag numer vet att det är idioti.
språket är ett medium som ska bära berättelsen. Berättelsen kan spränga ramar.
Över kaffet skrattade vi och jag förstod att det var länge sedan
jag skrattat så. på det viset sprängdes bojorna.
idag segrade tacksamheten.