Det unisona skriet från politikerna världen över

Idag väljer jag att ta ett stort klipp från Kalle Olsson, ledarskribent för Länstidningen i Östersund. 

 Han skriver att "Det blir alltmer tydligt varför politiker av alla kulörer unisont fördömt Wikileaks publiceringar. Falskspelet är monumentalt."

jag har bara varit med i det socialdemokratiska partiet i 4 år. Jag gick med för efter brakförlusten mot den borgerliga alliansen 2006. Jag ville hjälpa den mer goda sidan tillbaka i regeringsställning - trots fel och brister. 

  Men så närmade det sig val år 2010. Hjälpte jag till något? Nej. Jag kunde inte. jag kunde inte förmå mig; och jag kände mig som en svikare eftersom mina kompisar på orten, som jag tycker om och respekterar, jobbade på med sin dörrknackning och allt vad de nu gjorde.

Jag gick också med, och har fortsatt vara med för att det är ett av få sätt att påverka politiken. Och viss påverkade jag och några kompisar. Vi skrev en motion som till hälften (2 av 4 Att-satser godtogs)  gick igenom vid kongressen. Sossarnas största beslutande organ. 

Men när jag läser allt som nu WikiLeaks tack och lov släpper kommer min gamla svartsyn och cynism över mig. Varför ska jag ens gynna ett enda av de där partierna med nån hundralapp i medlemsavgift?

Falskspelet är, som Olle, en sansad och oberoende (S)-ledarskribent skriver, monumentalt.

Idag vill jag faktiskt säga upp mitt medlemskap. Men jag ska sova på saken många nätter. Inte förhasta mig och just nu tänker jag en rätt ryslig tanke:

Förmodligen måste sossarna förlora ett val till innan man hittar sin själ igen. Som det är nu är det för mycket revipinkande och man saknar helt idéer för hur man vill försöka tygla dagens onda: Den totalt hämningslösa marknaden som numer kallas globaliseringen.

Saxat från kalle i LT:

Politiskt är diplomatrapporterna mest besvärande för Socialdemokraterna. Inom vänstern finns en tradition av någorlunda självständig analys i förhållande till den stora supermakten. Att borgerliga politiker har en mer krypande inställning kommer däremot inte som någon nyhet – man delar ju i allt väsentligt samma världsbild. Innan det andra Irakkriget ens brutit ut argumenterade till exempel Folkpartiets Jan Björklund för att Sverige borde ställa svenska infanterister sida vid sida med amerikanska stormstyrkor.

SVT:s Dokument inifrån avslöjade häromdagen hur regeringen rundat riksdagen i samband med att USA försökt formalisera ett samarbete för att komma över uppgifter om svenska medborgare. I stället för att reglera informationsutbytet i avtal tyckte tjänstemän på justitiedepartementet att det svensk-amerikanska utbytet borde ske på informell basis. Vad betyder det? Lämnar regeringen ut personuppgifter till främmande makt utan att ha reglerat formerna i avtal, utan att först ha prövat de legala grunderna? Agerar regeringen på ett sätt som inte skulle tåla en offentlig granskning och diskussion? Ja, så är det nog.

Det blir alltmer tydligt varför politiker av alla kulörer unisont fördömt Wikileaks publiceringar. Falskspelet är monumentalt.