Jobbar med ved. Jag kommer att jobba med ved rätt många dagar. Under tiden funderar jag över vad jag vill med bloggen. Jag har bloggat i fyra månader men är ännu inte bekväm med formatet. Det blir så helt utan syfte för mig, det här. Tiden vill heller inte räcka till för att skriva riktiga saker.
Jag blir störd av mina två skrivande yrken, journalistens och författarens, märker jag. När jag skriver som journalist har varje artikel ett syfte. Jag berättar eller belyser exempelvis kommunstyrelsens ändring av KBT, (Kommunalt Bostads Tillägg) vilket är livsviktig information till alla pensionärer i kommunen, eller så rapporterar jag hur en viktig dom faller i tingsrätten mot en man som knivhuggit sin sambo med 35 hugg. När jag skriver böcker har texten också ett syfte, att bygga upp spänning, förklara ett historiskt skeende, begripliggöra svåra sammanhang, ibland bara gestalta en person och hans motiv.
Sådana texter blir för mig spännande och meningsfulla att skriva. Det är helt enkelt jävligt svårt för mig att bara bluddra text. Jag vill leverera något. En substans, om så bara ett skratt, en liten tanke.
Samtidigt har jag ingen lust att vräka ur mig mina privata våndor, i den mån jag har några. Även sådant vill jag sätta i ett större sammanhang – vilket jag gjorde i min debutroman; ”Månskensligisten”.
Där, i den boken lyckades jag med något stort, att lyfta ett privat lidande till något allmänmänskligt och allmängiltigt. Det hela blev en sorts bestseller, som även ungdomar orkar och vill ta till sig, som häpnadsväckande nog även används som kurslitteratur på vissa lärarhögskolor.
Hm. Jag får alltså en sorts kortslutning av att försöka ändra mina skrivambitioner, att bara lite mer låta mig klottra i bloggen. Jag känner mig hur okomfortabel som helst.
Ha. Snacka om lyxproblem! Mitt största dilemma i livet just nu är hur jag ska forma texten i en blogg och ute gassar solen, det är fortfarande, klockan åtta på kvällen, 22 grader i skuggan, och min kropp är så där skönt trött efter en hel dags hårt arbete. I morgon kommer jag att vakna stel i varje led och fiber.
2 kommentarer:
Anders! Jag håller med dig helt och hållet. En bra blogg har texter som har ett syfte, något personligt att sätta in i det stora sammanhanget, då drars man som läsare med. Du har skrivit många sådana härliga bloggtexter, därför är det inspirerande att besöka din blogg. Men precis som du skriver räcker tiden inte alltid till för att finna de rätta bokstäverna, med den eftertanke de behöver för att nå det egna bloggsyftet. Ja, nåt sånt...
Hoppas du fortsätter att blogga!
Ja, jag känner också igen dilemmat.
Jag hade en idé, liknande din, tror jag, om en blogg, som en del av författarskapet, men den har jag helt släppt.
Som "din" Åsa mitt i världen skriver så blir man en del av ett virtuellt mingel, och man vet inte vad det kan föra med sig.
Personligen tror jag att allt inte får plats i böcker, kanske inte i journalistiken heller, där är mina erfarenheter mindre. Men, man kan ha andra saker man vill ha sagda. Utan uppdragsgivare, och utan de ramar man själv ställer upp för sig då man skriver en bok.
Dem kan man testa på bloggen.
Man kan även se det som ett experiment i största allmänhet, i skrivande, i foto, i bild, och se om det ger en något.
Ger det dig något att blogga tycker jag utan tvekan att du ska fortsätta.
Det ger ju, som Helena säger, oss något att du bloggar.
Skicka en kommentar