torsdag, januari 15, 2009

Lagen lirar inte med verkligheten

Från CC CopyCat byrån


Jag skulle på kvällstidningsmanér kunna skriva feta krigsrubriker:

"Piratpartist remissinstans åt socialdemokraternas sakkunniga i immateriell rätt."

Men vad skulle det tjäna till?

Det är bättre att säga som det är, att demokratiska samtal pågår. Häromdagen pratade jag med en kvinna som varit brevbärare, nu sitter hon i riksdagen och har hand om och ansvar över en av vår tids största och mest komplicerade frågeställningar; IPRED1.

Det går en skiljelinje precis här. Den är demokratisk. Den är ekonomisk. Och den handlar om makt, stor makt.

Vem ska äga vad?

Jag och före detta brevbäraren Eva-Lena Jansson (s) vände ut och in på våra hjärnor i försök att komma ytterligare ett snäpp åt det bättre hållet. Det mänskligare hållet.

Jag föreslog att hon kunde ringa Jörgen, en piratpartist och hon gjorde det. För hon ville höra vilka kunskapsfragment han hade att erbjuda.

Låt oss slå fast följande: Ingen sann demokrat och människa är nöjd med IPRED1. Möjligen är tunga aktieägare i "upphovsindustrin" nöjda. Inga andra.

Även om Eva-Lena står fast vid den skrivelse jag fortfarande förkastar, så är inte heller hon nöjd. Det är ju därför hon fortsätter samtalet, även bjuder in oss alla att skriva motioner.

Mellan dagislämning och skridskoskolor ringer jag febrilt alla sossar jag kan komma på, till slut får jag tag i en för mig ny lirare, Kippe, som jobbar bland de socialdemokratiska riksdagsmännen. Vi hamnar i animerat samtal, han säger:
- Äh, du vet. Lagstiftningen lirar inte med verkligheten."

Lagen lirar inte med verkligheten! Så snackar sossar sins emellan! Man kan undra varför Piratpartiet behövs, men jag får svaret av Kippe mikrosekunden efter för han snackar snabbt:
- Du vet, Eva-Lena är bra, men redan internt har vi mycket jobb framför oss.

Vi kommer in på alla attacker riksdagens datasystem utsätts för, vi pratar teknik, men återfaller ständigt till vårt samtals mantra: "Lagen lirar inte med verkligheten, ska två miljoner fildelare..." Ja, vad ska de? Vi har en regeringschef som alldeles nyss sade: "Vi kan inte kriminalisera en hel generation, men så går man och gör det!"

Lagen lirar inte med verkligheten.

Kippe avslutar samtalet:
- Kul att snacka Anders! Vi ses på dom interna barrikaderna!

Först sju timmar senare när jag skriver detta och söker på internet fattar jag att Kippe är In Your face.

En annan sak. Johan ringer stup i ett och berättar att han är ute i en tjock vällande dimma och jagar rådjur som han inte ser. Det är hans beskrivning av att ana att det finns en positiv vision bortom och istället för det repressiva IPRED1.

Johan ringer ingen. Han pratar fortfarande i poetiskt målande bilder och jag känner igen det där tillståndet, när visionen kommer till en. Glädjen. Euforin. En sorts överladdad exaltation.

Den där inre visionen man sen har så svårt att verbalisera. Johan läser högt för mig ur sitt senaste blogginlägg. Han närmar sig det galna i IPRED1 sin kunskapsväg, han följer idétraditioner - och förklarar att vi är på väg att hamna förfärligt snett.

Johan och jag avslutar samtalet med att reflektera över de ord Mona Sahlin fällde i Madrid. (bilden) Johan säger:
- Vi måste skapa innehåll till de där orden. De är sanna och vi sitter i baksätet. Det är marknaden som kör och lagarna vi är i färd med att stifta går stick i stäv med vår vilja; vår intention att skapa ett bättre liv för alla.

Lagen lirar inte med verkligheten och den vill inte medborgarna väl.

* * *
Edit 16/1: Hultin (c) reder ut hur musikindustrin lyckats lura lagstiftarna.

onsdag, januari 14, 2009

IPRED1 är raka motsatsen till båda orden - Social och Demokrat.

Eva-Lena Jansson (s)

Samtal med Eva-Lena Jansson (s) riksdagsledamot och ansvarig i näringsutskottet för IPRED inom SAP.

Jag har i tidigare postningar kritiserat skrivningar Eva-Lena gjort om IPRED i min blogg. När jag såg att hon var med i nätverket "Sossar mot storebror" mejlade jag henne och bad att få komma med. Samtidigt passade jag på att skriva att hon och jag måste prata om IPRED1 eftersom sossarna enligt min mening hamnat galet. Rent värdegrundsmässigt är det omöjligt att vara socialdemokrat och förespråka IPRED1. I mina ögon kan man förenklat säga att:

IPRED1 är raka motsatsen till båda orden - Social och Demokrat.

Eva-Lena ringer upp mig. Vi hade bestämt det som mest praktiskt. Vi trevar, vi vet inte var vi har varandra. Jag märker genast att Eva-Lena kan det här bättre än jag, både upphovsrätt och IPRED.

Det är som det ska vara, hon jobbar heltid med frågor kring immateriell rätt i näringsutskottet för sossarnas räkning. Jag är arg på mig själv, för det finns tre viktiga regler om man vill vinna debatter eller få en annan person att åtminstone hysa förtroende för det man säger:

1) Var påläst.
2) Var påläst.
3) Var påläst.

Eva-Lena är mer påläst än jag. Hon har fler detaljer, fler infallsvinklar. Jag förstår att hon är energisk och metodisk; hon har följt med och inte bara läst utan även träffat personer och pratat med dem under remissrundorna.

Jag väljer rent viljemässigt att slappna av, så gott det nu går när man har viktiga innvändningar i en sak som ens motpart kan bättre.

Till min glädje finner vi neutral mark genom att båda är överens om att IPRED1 är en oerhört komplex sak, men plötsligt drar hon ur proppen ännu mer genom att säga:

- Jag har kikat på din blogg, men också på din hemsida där du lagt anteckningar inför vårt telefonmöte.

- Så bra, säger jag.

- Ja. Det där är jättebra. Jag kommer att använda mig av material därifrån, särskilt det som fanns om Eva Hemmungs Wirtén, professor i biblioteks- och informationsvetenskap och se vad hon skrivit om att upphovsrätten ska underlätta inte hindra.

Stort. Jag hade bett om hjälp att samla information i bloggosfären och både kända och okända människor gav information. Plötsligt användes denna samlade information som en extra kunskapskälla och remissinstans åt den riksdagsledamot (s) som har den heta bollen IPRED1 i näringsutskottet.

Småningom erkänner Eva-Lena utan omsvep att hon delar min och "motståndsrörelsens" (hon har sett mig på TV där man kallat oss så) oro över en rad saker. Hon säger:

- Är det hållbart att lagstifta på det här viset? Strider det mot integriteten? Strider det mot de mänskliga rättigheterna. Sådana frågor ställer man sig och nagelfar texten. I detta fall har juristerna som får lagen på remiss inte alls på samma sätt larmat som de gjorde i FRA, där slog de rentav bakut. Det gör de inte nu. Ändå är jag bekymrad. Vi vill inte släppa in dåliga lagar, lagar som missar sitt mål.

Jag framför att IPRED missar sitt mål helt och hållet och enbart gynnar en redan stark part som nu ska få rätt att gå till attack mot enskilda personer i civilrättsmål där den enskilda människan inte har något som helst att sätta emot; dessutom bevis som IP-nummer är inga bevis alls och bevis kan även fabriceras fram väldigt lätt. Särskilt är jag kritisk till hennes skrivning att en intresseorganisation ska ta hand om "hotbreven och indrivningen" åt upphovsrättsindustrin. Jag nämner de olyckliga fall som ideligen inträffar i USA och fallet i Danmark där en pojke tog livet av sig när han fick indrivningsbrevet. Jag säger:

- För mig är det här, sett ur ett historiskt perspektiv, lika illa som det system Mussolini införde. Han byggde korporationer som fick polisisiär makt att driva in pengar åt privata intressen. I detta historiska exempel slog det inte bara mot allmänheten, det skapade dessutom en farlig protektionism på sikt. Jag befarar att man i och med IPRED och ditt tilläggsförslag kan komma att skapa något lika illa. (Jag är författare som skriver historiska böcker, så jag känner att det är OK att dra sådana paralleller. Allmänt sett är sådana liknelser annars alltid vanskliga. Kanske även in detta fall eftersom jag lägger det på bloggen. Det är inte bara ett privat samtal).

Eva-Lena hör mig ut, säger snabbt:
- Det är inte min avsikt att skapa något sådant vedervärdigt. Vad jag vill är att få till stånd en återhållande effekt så att IPRED i Sverige inte slår så fel som en del liknande lagar faktiskt gjort i andra länder. Vi ska skapa en modell som är återhållsam men som dessutom datainspektionen kan kontrollera bättre. Därför vill vi samla funktionen i en intresseorganisation, hellre än att varje upphovsrättsman ska ge sig ut och jaga dem som gör intrång i deras upphovsrätt.

Jag förstår exakt hur hon tänker. Hon försöker på alla sätt tämja IPRED och i vår vidare diskussion visar hon att hon vill öka integritetsskyddet. Hon säger:
- Datainspektionen är bekymrad att det här kan bryta mot den personliga integriteten, det är bland annat därför jag vill ha med dem som en kontrollerande instans.

Vi pratar fram och tillbaka i två timmar. Hon vill tämja IPRED1. Jag vill ha bort IPRED1 eftersom IPRED1 inte hjälper kreatörerna utan de redan rika distributörerna av kreatörernas upphovsrätt. Jag vet inte hur jag ska formulera det för henne. Jag säger:
- Du bör prata med en pirat, han heter Jörgen, han har i förtvivlan lämnat socialdemokraterna. Jag tror att han bättre än jag kan peka ut "tämjande" åtgärder. Jag måste erkänna, jag har inte ens tänkt i dom banorna. Jag vill ha bort IPRED1. Vi måste vända hela frågan upp i EU igen. Det här går inte.

Eva-Lena tar Jörgens kontaktuppgifter som jag skaffat för ändamålet och hon lovar att ringa honom.

[Struket ca 4.000tkn anteckningar, på min hemsida finns något av detta upplagt som kommentar, hoppas på mer om jag hinner sortera. Vi diskuterar främst problem kring upphovsrätten som finns idag - och inte försvinner i och med IPRED]

Jag berättar min vision där hela samhället skulle bli generösare - såvitt vi började tänka lite som Open Source-rörelsen. Jag berättar om deltagarkultur, Eva-Lena lyssnar. Ett tag halkar jag in på Linux och då hugger Eva-Lena direkt:.

- Linuxföreningen har varit en av våra remissinstanser, de har kommit med mycket vettiga argument och synpunkter.

Det trevliga avbrottet om Linux gör att jag kommer av mig, men inom mig brinner en vision som jag ännu inte lyckats verbalisera. Men den finns där, otålig och vibrerande. Plötsligt, mitt i mitt svammel säger Eva-Lena:

- Anders! Motionera! Vi behöver motioner. Det är kul att höra dina visioner, men sätt dem på pränt så att vi kan göra politik av dem. Praktiskt användbar politik.

Eva-Lenas ord tar inte fäste i mig. Istället går jag i försvarsställning:
- Inte kan jag motionera om det här! Det här handlar om att riva upp fler lagar än jag begriper:
* Upphovsrätten.
* Kopieringsrätten.
* Civilrätten (hur djävligt förlagsbranschen utnyttjar kreatörer).
* IPRED1

Jag svamlar osammanhängande. Det svindlar för mig, skulle man verkligen kunna slå sönder hela denna förfärliga lagsoppa? Det rör inte enbart svensk lag, utan EU-rätt, men även WIPO, de världsomspännande överenskommelser som träffats. Alla är de helt i otakt med tiden. Det finns en Upphovsrättsutredning i Sverige, ledd av Beatrice Ask (m) av alla, som ska blir klar först hösten 2010, men intentionen i den känns i mina ögon redan omodern.

- Pingar du på s-bloggar? hör jag Eva-Lena fråga.
- Va? Nä, det händer väl ibland.
- Pinga konsekvent på s-bloggar, säger hon till mig.

Vi sitter tyst. Jag hör knäppningar på telelinan. Jag undrar varför hon vill att jag ska pinga på s-bloggar. Vill hon att sossar ska läsa mig fast jag skriver kritiskt om hennes IPRED-förslag? Inte bara det för resten. Jag är kritisk till mycket. Plötsligt tar hon till orda innan jag hinner fundera färdigt:

- Pinga. Motionera. Kom med konkreta förslag på hur vi kan göra.

Där någonstans förlorar jag fotfästet. Jag minns inte hur vi avslutar samtalet.

Efteråt.
Hennes ord ekar i mig, eller rättare, min tolkning av det hon sagt: "Vi borde se över hela upphovsrätten. Jag vill få till stånd en återhållande effekt med IPRED1 i Sverige. Datainspektionen är kritisk, de säger att IPRED1 bryter mot integriteten. Jag delar din oro Anders och vill minska skadeverkningarna. Åt båda håll. Upphovsmännen ska skyddas, det vill hon. Men hon vill också att allmmänheten ska skyddas.

Eva-Lena betonade att hon står bakom sin skrivelse. Ändå kan jag inte tolka det på annat sätt än att hon vill komma längre, att hon inte är nöjd. Alltså uppmanar hon mig och indirekt även andra att skriva konkreta motioner.
* * *

PS. Eva-Lena bloggar här.

(Förekommer sakfel vill jag rätta. Vi tjänar inte på att det blir fel, eller att vi uppfattar varandra fel i debatten).

tisdag, januari 13, 2009

Det kom ett mejl från EU

Det kom ett mejl. Man vill från EU höra våra synpunkter, antar jag. Alltså skickar man nu oss i bloggosfären mejl.

Jag blir väldigt kluven, för det har redan gått för långt. Politikerna, hela etablissemanget med kommunala tjänstemän, landsting, länsstyrelser, regeringskansli, men också partiapparater och politiker, därefter EU, Bryssel med sina 20.000 tjänstemän och politiker och lobbyister och rådgivare...

Hela denna ovannämnda väldiga svärm av människor vill nu på något sätt ha kontakt med oss medborgare. Säger de.

I våra ögon är det de som har fjärmat sig. De lever, som vi ser det, i sin helt egna värld.

Vad ska man säga när nu denna främmande värld kastar ut sådana här mejl?
Jag vill denna kontakt. Jag vill att vi ska vara den självklaraste av alla remissinstanser. Ändå blir jag skeptisk när jag får mejl. Jag blir nästan upprörd, särskilt när de påstår att de på något sätt, som dom skriver: "vi har valt er hemsida som en potentiell partner i arbetet..."

Jag borde väl bli smickrad, antar jag. Men jag blir misstänksam.

Nu var min ursprungstanke att bara kasta upp mejlet utan kommentarer. Nu har jag ändå skrivit detta.

Vad säger ni? Posta gärna en kommentar!
Hur känner ni inför EU:s försök att få oss intresserade genom att sända oss sådana här mail?

Mailet:

Hej!

Jag har uppdraget att marknadsföra den europeiska medborgarkonsultationen (ECC 2009) i svenska on-line sajten och bloggar. Jag skriver till er för att vi har valt er hemsida som en potentiell partner i arbetet med att marknadsföra projektet till svenska medborgarna intresserad av europafrågar.

I anslutning till valrörelsen inför 2009 års val till Europaparlamentet ger den europeiska medborgarkonsultationen alla Europas medborgare en chans att delta i diskussionen om hur EU kan forma vår ekonomiska och sociala framtid i en globaliserad värld, genom att delta i en on-line debatt på nationella hemsidor.
Alla kan hjälpas åt att utveckla rekommendationer till nationella och europeiska politiker. Deras idéer kommer att matas in i nationella konsultationer som skall hållas i alla 27 medlemsländer i mars nästa år. Totalt samlas 1500 medborgare i alla åldrar. Resultaten från dessa konsultationer kommer att överlämnas till makthavare vid EU-medborgarnas rådslag i maj.

Vi skulle vilja att ni stödjer konsultationen genom att uppmärksamma den på er hemsida/blogg.
För att kunna fullfölja vår målsättning att mobilisera ett brett deltagande bland svenska medborgare till projektets online-debatt, behöver vi hjälp med att göra forumet allmänt känt. Kommentera projektet och ladda upp vår banner för att hjälpa denna satsning på en förstärkt medborgardialog om Europas framtid.

De europeiska medborgarkonsultationerna är ett initiativ från EU-kommissionen och drivs av ett konsortium av mer än 40 europeiska partnerorganisationer, under ledning av Kung Baudouin stiftelsen (KBF), och är delfinansierat av stiftelser inkluderande KBF, Compagnia di San Paolo, the Robert Bosch Foundation, Riksbankens jubileumsfond och nationella sponsorer.

För mer information om projektet besök och för att delta till debatten :
www.europeisk-medborgarkonsultation.eu/se
www.european-citizens-consultations.eu

Bifogat finns press meddelandet, beskrivningen av projekten och bannern om ni vill inkludera den på er hemsidan.
Med Vänligen Hälsning,
Duncan Pinhas


PS. Imorgon hoppas jag hinna skriva om mitt telefonmöte med Eva-Lena Jansson (s), riksdagsman, Näringslivsutskottet, och ansvarig för immateriell rätt. Vi talade länge och väl om IPRED. Mycket, mycket intressant.

måndag, januari 12, 2009

Ett exempel på hur förlag beter sig - och nu vill de IPRED

Jag jobbar på att få en barnbok förlagd. Trots sitt lilla omfång tog det några månader att skriva, sen har jag sysslat med administrativt fotarbete i över två år. Det är förlagen som krånglar och inte vill vara justa. Nu ligger jag i förhandling igen, men jag har hittills inte lyckats komma överens med dem. De vill ta boken, men vill inte ge mig något kontraktsunderlag fast jag bett dem. De vill vänta in att illustratören blir klar först. Fulspel. Jag tror det beror på att jag ställer krav, för jag är numer lite kunnig, vilket jag inte var för 14 år sen när jag debuterade...

Jag har fått tag på en författare som gett ut sin debutbok på detta förlag som jag nu krånglar med. Igår fick jag mejl från denna författare.

Hennes mejl är ett förfärande exempel på hur förlag beter sig. Utåt påstår förlagen att de står på sina författares sida, men när jag läser mejlet från min debuterande kollega blir jag rasande:

”...Jag vill inte som nybörjare prata illa om bokförlag men Förlag NN är nog lite egna. Deras representant E och jag har haft många konflikter under året som gått, [...]
Senaste tjafset var i november då hon skickade med förslag på kontraktet och jag lät en juridikkunnig på författarfonden kika på det. Han har gjort det förr, och den här gången mailade jag E hans svar och bad henne tänka igenom de förslag han lade fram. [...] Hur som helst, jag upplevde det som att hon blev snarstucken och efter mycket om och men kröp jag till korset och ska nu skriva under kontraktet ändå. För min första bok fick jag endast 7 procent i roalty och nu står det 11 procent på kontraktet som jag fick på förslag för de andra två böckerna. Känns lite som det är olika som gäller för gång till gång. Det där förskottet som jag fick på 3000:- för första boken har jag fått höra hela året att det var helt fel av dem. Så nu är det stopp tydligen med förskottshonorar.
[...]
Men annars....man får ju ut sina böcker. Man kan få möjlighet att få ut dem i andra länder...”

(Mitt nuvarande förlag som ger ut Djingis Khan och jag har kommit överens om att få 50% var efter omkostnader. Båda parter arbetar också lika aktivt med att sprida böckerna. Det finns justa förlag.)

Det finns en annan dimension i detta. Förlaget ovan har mot debutanten förhandlat sig till 93% av vinsten. När författaren dör och om boken fortsätter att sälja lika bra som exv Pippi Långstrump så är det förlaget som tjänar 93% av alla intäkter i 70 år till medan dödsboets arvingar får 7%.

Är det rimligt? Ska förlag kunna förhandla till sig sådan rätt? Gynnar det mänskligheten i stort?

Varför ska en bransch ha en sådan förmånlig lag på sin sida? Finns det någon annan bransch som kan tjäna pengar på något som skapades för 70 år sen igen och igen och igen? Varför ska en bransch roffa åt sig sådana oerhörda mängder pengar utan att själv bidra med något till mänskligheten, mer än att bara administrera andra kreativa människors arbete - och kreatörerna får under sin levnad endast småsmulor. Och nu vill lagstiftaren att branschen ska få agera polis och utpressare i en och samma funktion i och med IPRED.

Upphovsrätten, så som den ser ut idag är ett problem. Upphovsrätt ska finnas, men den måste revideras kraftigt.

Jag tänker så det knakar. Vi måste alla vara konstruktiva här. Hur ska man försäkra att jag och illustratören kan få lite betalt för vår barnbok? Även förlaget som trots allt riskerar kapital i form av tryckkostnader mm bör skyddas på något sätt. En tid.

Det handlar om att reglera tidsrymder för skydd, men även rimliga procentsatser eftersom branschen helt uppenbart gör allt för att lura oss kreatörer så mycket de bara kan. Mitt nuvarande förlag är ett undantag och det är synd att de inte sysslar med barnböcker.

Edit: Varje läsare av en text är medskapare, gör en sort fildelning, sen en remix av den inuti sitt huvud. Det är i de flesta fall i sin ordning, men denna diskussion ska så småningom förhoppningsvis utmynna i att vi kan skriva nya vettiga lagar. Då är det bra om vi pratar om samma sak.

För att ge ytterligare en vinkel på vad jag menar med denna text vill jag gärna länka till Otyg som har uppfattat texten ungefär på det sätt jag trodde att jag skrev den. Otyg

Jag vill även göra en koppling till satmaran som skriver att delar av det jag kallar "Upphovsrättsindustrin" tjänar mer än någonsin. För mig är det en adekvat koppling. (Jag ser inte att mitt förra otrevliga förlag Bonniers som det inte gick att förhandla med har blivit mycket fattigare heller de senaste åren, tvärt om.)

Ju mer folk har fildelat, ju mer kultur har sålts. I själva verket har det aldrig sålts så mycket kultur som idag.

(Denna edit kom sig av en kommentar, som jag i min tur naturligtvis "fildelar" och remixar på mitt alldeles speciella sätt i mitt fritänkande huvud).

Edit II den 13/1: Satmaran har idag uppdaterat med intressanta siffror från århundradets bästa biosommar.


söndag, januari 11, 2009

Eva-Lena och jag närmas oss

Lite kul.
Eva-Lena Janson (s) riksdagsledamot och sittande i näringsutskottet har snokat upp mig inför vårt telefonmöte imorgon. Hon länkar till min blogg i detta nu, ser jag genom Knuff.se

I morgon ska vi snacka IPRED1, var det sagt. Men min tanke nu blir nästan att jag ska hålla en lugn profil, mer känna av läget, så kanske vi kan etablera en stadigare kontakt. Därmed förhoppningsvis mer värdefull.

FRA-motstånd på alla sätt


Jag har fått frågor om tunnlar på nätet eftersom jag nämnde dem i SVT Mittnytts inslag när de frågade mig som representant , som de så passande kallade oss: "Motståndsrörelsen" mot FRA.

För omkring två månader sen träffade jag en blond kille IRL och vi kom att prata om FRA, IPRED1 och alla otäcka akronymer. Jag minns inte hans namn, men för mig blev han en av dem jag spontant kastar in i vad jag internt i min hjärna kallar: "intelligent frimodig och störtskön Linuxare". Jag litade på vad han berättade och av någon orsak poppade hans tunnlar upp i min skalle när TV intervjuade mig.

Han snackade inte bara om tunnlar. Han pratade om spindlar och virtuella servrar och så mycket mer härlig teknisk information att jag fill lätt svindel och hjärnsläpp.

Idag har jag laddat hem en plug-in till Firefox, Chatzilla *Poff* och jag var inne i Linuxvärlden och började chatta med detta frimodiga folk på lite olika chattkanaler.

Och jo då. Det finns givetvis tunnlar, men håller de måttet mot FRA? Det skulle vara så kul om min 4200 kronorsdator kan lura FRA:s våldsamt mycket dyrare, utan att använda "morse".

Har du info, släng in en rad eller en länk om dessa fräna tekniker, det är ju lite kul - och kan vara bra att ha till hands i debatten. Att vara påläst i alla ämnen är bra.

Sen är det lite sorgligt, kan jag tycka, att vi ska behöva offra tid och kreativ intelligens på att gömma oss för våra egna myndigheter eftersom vi har tappat allt förtroende för dem.

Ytterligare en sorglig sak. Jag hör rykten att det finns lagstiftare i världen som vill förbjuda "kreti och pleti" det vill säga alla oss vanliga människor att sprida och använda krypton.
Nu får jag inte tag i den infon, men är det någon som har. Kasta in en kommentar.

Edit: Bra länkar:
om superdator - visavi krypto och att det tar rätt många år för datorn att räkna ut nyckeln.
Hur man skyddar e-post, hårddisk och sin internettrafik mm

Länkarna från Jörgen L, och läs gärna hans "En sosses förfsvarstal" om ni inte redan gjort det.

Edit II: Följ Björn Feltens tips: För den som vill börja "lite lätt" med tunnling, så kan jag rekommendera ett litet gratisprogram som heter Hotspot Shield.

(läs gärna vidare i kommentarerna)

lördag, januari 10, 2009

Befria ymnighetshornet


De senaste dagarna har jag fått otroligt mycket hjälp av så många. Jag är rörd och glad och själva upplevelsen visar i sig själv att vi har rätt.

Vi ska dela saker. Då blir alla rikare. Att snålt hålla saker för sig själv är inte utvecklande.

Johan tar upp hur bland annat Luthers reformation fick spridning tack vare en ny teknik, Gutenbergs tryckpress. Istället för att en munk satt och kopierade en bok per år kunde man plötsligt sprida 400 hundra upplagor av det Luther skrivit. Johan ställer i sin postning olika antaganden mot varandra, antingen ser inte våra makthavare den idépolitiska potentialen i den teknik vi har idag, eller också är det precis vad de gör - och har blivit skitskraja för de ser något som de inte kan kontrollera.

Ser man på dagens tekniks självklara inneboende möjligheter inser man att vi framför oss på våra skrivbord och i våra knän har en liten tingest som är mycket mer än en tryckpress. Våra tryckpressar, våra datorer, kan kopiera allt från ritningar på rymdraketer till böcker till musik till filmer alldeles gratis. All information som kan digitaliseras kan kopieras oändligt många gånger, helt utan kostnad.

Om vi vill och har kloka makthavare kan alla i hela världen få del av denna störtflod av rikedom.

En dator kopplad till internet är mänsklighetens första helt verkliga ymnighetshorn.

Varken mer eller mindre. Vi sitter med ymnighetshorn framför oss.

Och då vill givetvis Warner, Disney och musikbolaget ruckel och båg inte dela med sig. De springer till lagstiftarna och ylar: "Vi blir utfattiga för våra affärsmodeller stinker! Ge oss lagar så att vi kan utpressa folken!"

Det häpnadsväckande händer. Lagstiftarna gör inte bara detta utan de går längre än så. De hittar på IPRED1.

Vad man i själva verket gör är att säga:

"Ingen i hela världen får använda sin digitala tryckpress som numer går att köpa för 3000 spänn. De enda som får använda sina tryckpressar är Warner och musikbolaget ruckel och båg. ni andra ska konsumera. Framför allt får ni inte delta i några deltagarkulturer eller hitta på något vi inte har kontroll över."

Jag tänker på tredje världen. Genom fildelning skulle de kunna få all information de behöver för att växa sig starkare, bli goda handelspartner med oss och på så vis berika världen ännu mer.

Jag tänker på att 75% av alla världens böcker är låsta av copyright, allt medan endast ca 10% är i trycket som författare och förlag tjänar pengar på. Endast 15% av böckerna i världen befinner sig i Public domain, och är fria.

Med en vettigt reformerad upphovsrätt skulle ytterligare 75% av världens böcker kunna vara Public Domain och kunna tankas hem av alla.

Istället väljer våra politiker IPRED.

Istället för att tänka generöst och öppet, tänker man snålt och stängt och girigt.

De väljer att bygga en värld där vi ska vara konsumenter i händerna på maffialika organisationer som styrs helt av girighet.

De kunde valt att istället öppna ymnighetshornet.

Det är vad jag slåss för. Att ge världens alla medborgare rätten att använda ymnighetshornet fritt.

* * *

Ett av tipsen att ta upp med Eva-Lena Jansson (s) som sitter i näringsutskottet kommer från Daniel Nyström

Det är Lawrence Lessig som gör en intressant presentation. Det kan vara värt att lägga en liten stund att se den.

Tor, Perty Anohito Jörgen L jennymaria Olof B mfl. Nu har jag kastat upp lite mer anteckningar från er på min hemsida
Jag kan inte med ord tacka.
Det är ju ni som får mig att inse hur vacker värld vi tillsammans kan bygga.