Ett sidospår i katedralbygget

Jag har vare sig tid med politisk aktivitet eller att blogga. eller att skriva mina texter till nästa bok. Jag försöker få sprutt på mitt sega lilla 'föredragsföretag'. I november fakturerar jag helt OK, sen är det mörkt...

Jag hoppar också på små byggjobb.

Icke desto mindre har jag ätit lunch vid datorn - och skrivit något som blir en mix av blogg och text som ska passa in i mitt märkligaste skrivprojekt hittills. Det har arbetsnamn som i bilden ovan.

Spontana kommentarer av alla sorter mottages tacksamt! (författaren i mig avskyr läget, i övrigt har jag det pretty cooolt)

Ha en bra helg!

_____________________

Jag har trott på det goda

i allt ljuset som strålar tvärs igenom

hela universum

Jag har trott på det goda

i tyngdkraften och alla lagar

som håller ihop vårt obetydliga solsystem

Jag har trott på det goda

i människan och i sin förlängning

att hela mänskligheten skulle kunna vara god

men sedan jag kom att bevaka lagarna

som skrivs av dem som är valda att representera oss

finner jag varken mildhet eller saktmod

Helt andra saker aktiveras och det är de som redan har

som kommer att få mer,

brutalitet och själviskhet premieras

så gror och växer mänskligheten snett

uppåt med en enda generator i drift

- lagarna gynnar de monumentala i girighet

Jag tror inte längre på det spontant goda

men jag har ett val och antingen måste

jag bekämpa det växande onda

Eller undvika politik och den så kallade

nöjesindustrin så mycket som möjligt

behandla dessa båda entiteter som något giftigt

men jag, vi alla, har att vara försiktiga

den andra sidan konstruerar lagar i rasande fart

inte för att skydda eller skapa god ordning

Nej, den man rustar för att kunna slå

mot var och en,

kan snart döda utan orsak

Jag tror inte längre på det självmant goda

vi har att kämpa för varje sketet strå

strida för varje ynka millimeter respit

innan min död hoppas jag kunna säga att

ett litet ljus synts till i den allra yttersta periferin

av den spiralgalax som lokalt kallas vintergatan

Att sakta få IPRED-kramare att fatta över tiden

Dags att börja samla argument som är snabba, roliga, häftiga, illustrativa, varför IPRED inte är bra - men framför allt att det finns alternativ som kan få saker att växa bättre och mer än att stirra sig blind på att enda lösningen heter patent och lås och monopol och upphovsrätt för att det ska gå att tjäna pengar.

Det är häftigt att se hur en redan gigantisk och het marknad av och kring mobiltelefoner formligen nu exploderar en gång till. Orsak, ett öppet operativ vid namn Android.

Close my case, känns det som. Men hur få IPRED-kramare att fatta???

Min tanke är att via facebook eller på andra sätt leta mig fram till nyckelpersoner inom exv (S) för att lite nu och då beströ dem med små korta, roliga, talande fakta...

Kanske är jag snart facebookvän med Leif Pagrodsky. Vem vet?!

Hjälp mig alltså att samla bra grejer. Eller snarare, låt oss hjälpas åt att hitta korta bra informationspuffar som vi i sin tur kan dela med oss av.

Inte gödsla, utan hellre sakta men säkert bygga upp facebookvänskaper, och vart efter ge lite information, utan att trycka informationen i halsen på dem, utan att argumentera... Utan att någonsin vara påstridig... Utan lugnt och sansat och med allt det glitter man har i ögonen när man pratar förtroligt med vänner.

När jag läste vad James Boyle säger om upphovsrätt i tidningen IDG kände jag spontant, det här är bra. Det här borde kortas lite och vid rätt tillfälle hamna under exv Leif Pagrodskys (S) ögon, eftersom han av ren okunskap fortsätter att hävda upphovsrätten på helt fel grunder.

* * *

Dagens urklipp:

James Boyle, en av grundarna bakom Creative Commons ger i IDG tre exempel på företeelser vi inte kunnat drömma om förut:

"Själva internet är en sådan, ett världsomspännande öppet nät skapat av ett gäng nördar.

– Det är inte en myndighet som skapat internet. Hade det varit det skulle det se ut som Minitel eller text-tv, säger James Boyle.

Ett annat exempel är Linux, vars tillkomst gått rakt emot alla föreställningar om hur ett operativsystem blir till.

Och om någon för 15 år sedan kommit med idén om att sammanställa ett uppslagsverk genom att sätta upp en sajt och låta vem som helst redigera den?.

– Den personen hade letts iväg till ett madrasserat rum, fått lite trevliga droger och blivit klappad på huvudet, säger James Boyle.

Han understryker att han absolut inte säger att den öppna vägen alltid är bäst... Lösningen är att myndigheter och lagstiftare som ska fatta beslut om upphovsrätt eller annan immaterialrätt tittar på de empiriska bevis som finns.

– I dag är det de som har rättigheterna som får frågan: Fungerar det här monopolet ni har? Ja! Vill ni ha ännu fler rättigheter? Ja!

...

Han kallar den amerikanska upphovsrättslagen från 1976 för ett av de dummaste policybesluten de senaste 200 åren. Innan dess gällde upphovsrätten i 14 år, med möjlighet till förlängning i 14 år om upphovsmannen bad om det. Det var det bara 85 procent som gjorde.

– Trots det fattades beslut om att förlänga upphovsrätten till livstid plus 50 år. Där stoppades möjligheten att i dag kunna bygga ett digitalt Alexandria, säger James Boyle.

Ytterligare skärpningar har skett sedan dess, även i Europa, eftersom beslut på området ofelbart följs av att andra länder följer efter i harmoniseringens namn.

– I musik kan du harmonisera nedåt och uppåt. Immaterialrätt harmoniseras alltid uppåt. Det är som en kör av galna sopraner, säger James Boyle."

Att sätta människans behov före systemen

Vi är givetvis inte i hamn vad gäller integritetsfrågorna, men vi har fått upp Socialdemokratiska partiet rejält på banan. Efter denna kongress har samtalsklimatet i en rad viktiga frågor förändrat.

Genom våra relativa framgångar kan vi i framtiden än mer stödja dem bland de förtroendevalda som fått rätt häftiga uppdrag. Åsa Westlund är en och hon kämpar normalt på det europeiska planet, på kongressen hjälpte hon till att få genom åtminstone 2 av våra ursprungliga 4 Att-satser.

På sin blogg skriver hon om att IPRED måste förändras, och att socialdemokraterna nu har beslutat så.

Jag håller inte med om allt, bland annat är jag lite bekymrad över att man vill tillsätta en integritetsombudsman. Jag anser att man hellre redan i första läget dels ska följa den faktiskt ypperliga regeringsform vi redan har, men som inte efterlevs, dels ska stifta lag på sådant sätt att en integritetsombudsman inte behövs.

Men att sitta och sura över sådana struntsaker nu är dumt. Grejen är att kongressen rent generellt har pekat ut en bättre riktning åt partiet. (Även DN skriver om saken, samt SvD)

Det går också i linje med vad SAP säger sig vilja: Att sätta människans behov före systemen.

Som bekant har socialdemokratin haft en lätt demolerad självbild i ämnet tidigare. Man har trott att staten är bra, att systemen är bra, bara de är generella...

Denna kongress har bjudit på små revolutioner därvidlag på en rad viktiga områden:

* Man intar en bättre hållning i integritetsfrågorna - och förståelsen kommer att fortsätta att växa.

* Man skiter i att vara ideologisk, skolor kan drivas i privat regi, men vi ska se till att få ut kvalitet ur dem före bestickande vinstuttag.

* Man snackar om oss småföretagare, oss mikroföretagare som jag själv tillhör, och utgör ett bortglömd och av samtliga partier fullständigt negligerad grupp. Vi är 900.000. Vi skulle kunna bilda eget parti.

* * *

Jag anar att alla kanske inte ser eller förstår det stora som har hänt. Jag anar att man hade velat se några snabbfixar, några häftiga uttalanden och skrivningar.

Men det är exakt vad Alliansregeringen hållit på med - och hur bra har det gått? Försäkringskassan står på öronen och snart utförsäkras horder av människor, som ska gå vart då? FRA-debaklet. Arbetslinjen. Utanförskapet som man skulle utplåna, men det enda ställe det försvunnit på är från moderaternas hemsida.

Jag kan göra listan lång, men summan är att sådana retoriska kvickfixar sällan funkar i praktiken.

* * *

I sammanhanget är det alltså stort att socialdemokraterna genom sina rådslag och nu genom kongressen formulerar sin generella vilja, en vilja som är lite ny:

Att sätta människans behov före systemen.

* * *

Sätt denna sats jämte IPRED.

Sätt denna sats jämte FRA.

Sätt denna sats jämte Datalagringsdirektivet...

Ni förstår vart jag vill komma.

Det är en sats med udden riktad inte bara mot Alliansen, som ju inte är liberal längre, det är en sats som kan brukas mot egna FRA-kramare inom SAP.

Kongressen och partiledningen har gett oss det ypperligaste av vapen att slåss vidare med.

* * *

Här de två attsatserna som idag bifölls:

I26:2 att (S) verkar för ett reformarbete i riksdag och departement som syftar till en öppnare, mer för medborgaren begriplig och överblickbar samt mer transparent lagstiftningsprocess.
I26:3 att (S) verkar för en översyn av de lagar som på något sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med Regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Dessutom bifölls motion I36 (som Eva-Lena Jansson (S) riksdagsledamot varit med och författat) om att Modernisera upphovsrätten,som hade följande att-sats:

I36:1 att riksdagsgruppen får i uppdrag att ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att värna upphovsrätten, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till information, värna den personliga integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet.

* * *

Vi är inte framme, men jag hoppas att man även utanför den krets jag umgås i kan förstå vilken kraft det ligger i detta, att så många från helt olika håll, i nätverk och utan nätverk, har pepprat in skrivningar till kongressen för att få detta till stånd.

Jag vet inte vad som hänt mina egna övriga 3 motioner, men jag vet att det har bildats ett moment i Sveriges störta politiska rörelse.

Vi har alla att efter förmåga hjälpa denna snöboll att bli större.

För saker sker inte genom snabba mirakel. För att få till stånd en förändring och det slutliga underverket har vi att hjälpas åt. Så bygger vi en positiv framtid.

Demokratin lever. Sossarna är på banan, men mer ska givet göras

Jag har tio tolv, kanske femton skränande monster omkring mig som smäller ballonger och jag försöker följa sossarnas kongress. (Tula fyller fem år och det är halloween samtidigt).

Mitt i barnkalaset ringer Stefans Konspirationer" Wikén:

Han: Ge mej ett uttalande! Jag måste få iväg ett pressmeddelande!!

Jag: Vad har hänt? Monstrena ryckte just ur bredbandet.

Han: Vi har fått igenom 2 av våra att-satser.

* * *

Först blev jag besviken, för jag greppade inte hela läget. Sen går det långsamt upp för mig när jag ser vilka Att-satser vi fått igenom. Det här här bra!

Sossarna, detta otroligt stora parti är nästan helt i mål. Nästan helt i mål.

Fan tänker jag. Man har ju tagit en av de viktigare Att-satserna:

“Att (S) verkar för en översyn av de lagar som på något sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med regeringsformen och europakonventionen om mänskliga rättigheter.”

Det är stort. Det innebär att sossarna och partistyrelsen vågar och vill ta ansvar. Man vill verka för en total översyn av hela lagrummet.

Vi som skrivit motionen, men också fått hjälp från helt andra håll, det är flera arbetarkommuner som engagerat sig, jag kan alls ännu inte överblicka hela det fantastiska som skett.

Vi har fått upp frågan på bordet. Genom att Sveriges största parti nu tar i frågan har vi äntligen fått upp den på bordet. Problematiken kommer genom detta att medvetandegöras.

Politiker i alla partier tvingas nu att se helheten. Och som Erik skriver kommer det här att ge ypperlig grogrund för samarbete med de andra rödgröna som redan är på banan vad gäller integritetsfrågorna.

Inatt kan jag sova lugnt. Kampen är inte över, vi har mer att göra, men en sak vet jag. En sak gör mig tryggare idag än jag var igår.

Jag har just fått uppleva att demokratin lever inom Sveriges största parti.

Men läs i sydsvenskan om vår verkliga fiende, som givetvis nästlar sig in även på partikongresser. Hela satans upphovsrättsmaffian var där och försökte få sossarna att fatta galna beslut...

* * *

Bloggarna som skrev en motion som med hjälp av ytterligare andra nu rubbar läget lite till det bättre:

Ann- Catrin Brockman, S-bloggare gör det tillsammans
Erik Laakso, Sossar mot storebror
Johan Westerholm, Ett första steg att göra om och göra rätt
Thomas Hartman, Dags för ett integritetsmoratorium
Ulllis Sandberg, Integritetskränkande politik – gör om gör rätt
Anders Widén, Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i
Kristian Krassman, Motionen är skriven och tärningen är kastad

Att jaga en illusion av trygghet

Gah.

Jag försöker få sprutt på mina föredrag, vilket innebär att jag bör, skall, måste göra säljinsatser.

Jag är precis värdelös på det. Jag börjar genast flippra med allt annat och petar i saker jag inte borde sätta igång.

Jag börjar sälja mitt domännamn djingiskhan.com, till en som behöver det bättre, men vad ska jag då ha för samlande namn på mitt obskyra företag? (alltså är försäljningen av domänen bara ytterligare ett hinder jag lägger i vägen för mig själv för att kunna smita till andra saker som jag tycker är mer stimulerande, eller inte lika läskiga).

På fullt allvar sätter jag mig i akt och mening att skapa PR över mig själv, men skriver: "Anders Widén pekar o berättar" som ni kan se här ovan i blogvinjetten.

Till saken hör att jag inte gjorde om blogvinjetten för att få en ny sådan. Det handlade om att fram nytt PR-material till mig själv, så jag kan sälja mig, men jag skriver "pekar och berättar" så jag absolut inte ska kunna använda materialet i de mer seriösa sammanhang jag figurerar i när jag på vägar jag inte begriper ändå lyckas komma ut till dem som jag väl då måste kalla mina kunder. (bara den relationen, att jag skulle ha kunder får det att kännas konstigt i magen).

Kunder är och har varit sådana som Försvarshögskolan, Naturvårdsverket, Vårdförbundet, friskolor som Primrose och teknikföretag som Teknikinformation AB och så vidare.

Hur sjutton har jag klarat mig?

Jag fattar inte.

För jag hatar att skriva pretentiösa saker som att jag håller 'föredrag', än värre 'SEMINARIE'.

Bevare mig väl, men jag går gärna på seminarier som andra håller. Det känns inte fel eller att avsändaren skulle vara pretentiös eller dryg eller någonting.

Jag har hållit på sen 1989 och ännu inte kommit över att jag kan vara den som håller i seminarier. Och har kunder. Och har FA-skattsedel, vilket jag inte ens vill ta upp för det gör mitt liv så komplicerat att jag dessutom måste ha revisor.

Jag vill inget av det där. Jag vill bara ut och träffa människorna och prata och hålla kurser om de ämnen jag råkar kunna. Jag vill inte ha ett företag. Jag vill bara göra grejen och sen dra!

Nå. Närmaste bekymret är att få lite mer fason på min hemsida. Jag är som sagt i färd med att sälja mitt nuvarande domännamn, jag behöver ett nytt och jag måste få lite ordning på den förvirrade websida jag börjat skapa genom att helt enkelt bara kasta upp saker.

Tips o råd tas tacksamt emot.

Hur får man det att låta naturligt och lockande att gå på de grejer jag lagt upp här?

Vad kan en sådan filurföretagare som jag ha för namn? domännamn eller annat?

Nu smiter jag igen! I fönstret bredvid ligger dikter och väntar. Ytterligare en sak som jag skriver på blodigaste allvar, men oftast måste göra narr av eftersom jag hatar att vara pretentiös.

Samtidigt har jag otroligt höga och pretentiösa ambitioner.

Någon som anar en inre själslig konflikt av rätt stora mått!

Jag gör det, men väljer att blunda och entonigt sjunga lalalalalala...

* * *

Det är viktigt att jag kommer på banan. Jag måste ha in pengar, annars mår jag pyton.

Jag är helt ointresserad av pengar ur alla aspekter utom en; pengar utgör ett visst mått av imaginär trygghet.

Det är det enda pengar duger till, att skapa en liten löjlig imaginär sköld av trygghet.

Men den är nog så viktig, den illusionen.

Kommer jag på banan träffar jag även mycket folk, en bra månad kan jag hålla föredrag för tusentals.

Jag är illful nog att då och då smyga in små, små anekdoter om tja, FRA och integritet. I själva verket jobbar jag på att omforma delar av mina föredrag så att denna ytterligare form av försåtligt konstruerad låtsastrygghet kan passa in bland mina övriga ämnen.

Hatet i världen och kärleken

Låt mig ropa naivt ut i luften;

vad är det för skillnad på den lag som

riksdan just godkänt och det Åkesson (SD) säjer?

Handlar inte allt om inskränkthet och rädsla som

okontrollerat, måhända felaktigt, sprutat ur amygdala?

Ärligt talat, mina synapser badar i samma förtivlan och räddhågade soppa som rätt som det är leder till partiell galenskap och förvirring.

Var ifrån ska man hämta kraft?

För jag blir kraftlös av att manglas ned

av all denna - på vardagsprosa - skit

Jag tänker på sådana som alltid har setts över axeln, sådana jag inte vågar nämra mig eftersom jag äger hemliga drömmar att bli lika stor som de, dessa som är stora för att de är glada och aldrig någonsin söker efter makt.

Från dem hämtar jag kraft,

alldeles i smyg och smakande deras ord som jag hittar mellan

papperspärmar i ensamhet på min kammare

Det är så jag vid svårt behov läser Allen Ginsbergs utrop:

"Allting är heligt! överallt är heligt!

varje dag är i evigheten. Envar en ängel!"

Tål att tänkas på dagar jag är hatisk. I ögonblicken då jag fantiserar att man borde låta dräpa såna som Åkesson och statsministrar som tvingar på oss all skit som FRA och IPRED...

... sådana vars av skrämselhicka förvirrade tankar håller på att låsa in oss i celler otäckare än

skräckfilm...

På så sätt blir jag fasans spegel, kanske blir vi alla det, men nu ska jag tala om mig själv:

Se hur jag i skrämt läge buntar ihop folk; Åkesson och Reinfeldt!

När jag är riktigt rädd och förvirrad buntar dessutom min hjärna ihop dom med FRA och Datalagringsdirektiv och IPRED och Berlusconi i Italien och Sarkozy i Frankrike. Galna lagar och makthungriga personer - som håller på att bygga ett EU jag inte vill bo eller leva i.

Får jag för mig.

Det är bara att erkänna: Jag är livrädd för vissa redan valda politiker. Jag är livrädd för vissa ännu icke valda wannabee-politiker.

Och jag buntar ihop dom. Och vill döda dom. Och vill kasta bomber på deras byggnader och andra maktsymboler. I alla fall i fantasin. Ännu.

Allt för att få ro, äntligen. En säker och trygg värld med oss saktmodiga kvar och hetsporrarna borta och begravda på säkert djup långt ner i jorden, för evig tid amen...

Det är i sådana stunder jag plockar fram Allen Ginsberg och andra kompisar.

Då tänker jag plötsligt stort. Stort med ord kanske lånade av åter andra diktare, för inte vet jag var jag får de idéer ifrån som lugnar, skänker tröst och kärlek.

I alla fall; när jag för in sådana dikter i mitt av rädsla förgiftade nervsystem krymper varje skitsak ihop till sin rätta proportion

Jag kommer på att det finns oändligt att förnimma och saker därute värda att fylla famnen med.

Familjen människa och familjen träd

* Trebarnsfaders morgonrutin *

Inatt svedde jag huden av fingrarna

jag höll i en rykande vit banderoll medan

andra bespottade varandras kulturer

vad exakt någon av oss

med så korta liv kan stoltsera med

vet jag inte

upp med rullgardinen

morgonen molnig över skogskanten

nära avgrundsdrömmen dröjer sig kvar

händerna sorterar automatiskt tvätt

blicken trevar frågande på trädet därute,

det som har fler gener än människan

________________

fakta om träd och genom Gentekniknämnden

och ja, min arma hjärna slår poetiska broar mellan det tarvligt dagsaktuella i FRA och Främlingsfientlighet och de fria majestätiska träden...