Upphovsrätten är den stora feta boven

Den intellektuella äganderätten är inte intellektuellt försvarbar.

Vågar man skriva så?
Äger det giltighet?

Jag tror det, och jag tror att min nätkompis tillika (S)-kompis denna gång tar miste i sin skrivning på Arvidfalk att "Övervakningssamhället, inte upphovsrätten är problemet", trots att vi tar avstamp delvis ur samma tankegods, en artikel i DN av Magnus Wiberg fil dr, gästforskare vid Harvard university.

Min vän, även afk, Erik, har rätt till hälften. Så länge vi talar om politisk eller statlig klåfingrighet och där politikerna bakom tekniska termer som att de "bara vill filtrera" vad som passerar i kablarna på Internet, gömmer den verkliga sanningen.

Det går inte att "filtrera" utan att "avlyssna" och bland annat Åsiktsregistrera.

För att "filtrera" måste man avkoda och läsa och sätta ihop begripliga ord av de ettor och nollor som far förbi.

Att filtrera innebär att åsiktsregistrera, könsbestämma, nationalitetsbestämma, religiositetsbestämma och på så vis kunna riskbedömma de annars intetsägande sifferkombinationerna som passerar: 010011001010001101001010...

Annars kan man inte utläsa något vettigt. Man kan vare sig fånga påstådda terrorister eller storskurkar, eller romer, om man råkar bo i Berlusconis Italien.

Tänk er FRA:s superdator och svensk FRA-lagstiftning i Berlusconis händer.
Så fort och lätt är det att få en misshaglig figur vid makten. Det händer att Silvio relaterar till sin föregångare Benito med ett rent familjärt tonläge: "Han var en godhjärtad, välvillig ledare utan blod på sina händer."

Efter denna italienska utsvävning vill jag alltså ge Erik delvis rätt i sin skrivning på Arvidfalk. Men jag ger bara rätt halva vägen.

För när vi kommer till kapitalets vilja att fortsätta att inte bara tjäna stora pengar, (Jag menar stora pengar) utan även kontrollera oss alla - dessutom få eller förskansa sig större och bättre makt än polisen, då är det upphovsrätten som ligger i botten.

Upphovsrätten är boven.
Den stora feta boven.

Upphovsrätten, alltså att somliga företag har fått lagligt monopol på vissa saker, är själva drivkraften bakom lagar och direktiv som IPRED och ACTA.

På så sätt är upphovsrätten farlig, inte bara för den personliga integriteten utan utgör en direkt fara för demokratin.

Men detta är bara halva sanningen. Den andra halvan av sanningen är att upphovsrätt, även det som kallas immateriell rätt, är direkt skadlig för samhällsekonomin.

Till min förtvivlan är det ännu endast ett enda parti som förstått vidden av detta.
Och man beskyller detta parti för mycket: bland annat att det bara rör sig om en hop unga, företrädesvis fjuniga, flummare som vill ha allt gratis. Men det handlar inte om det och det är inte så.

Jag har följt detta parti med sitt i sammanhanget rätt missvisande namn en längre tid nu. Visst, det äger en viss populistisk yta och många dras nog med bara i en allmän och rätt oartikulerad misstro till etablissemanget. Samtidigt äger detta nya parti det största filosofiska djupet i Sverige idag.

Så tragiskt är det.
Så förbannat idéfattigt är bland annat mitt eget parti, SAP.

Piratpartiet har fattat hela vidden av det ekonomiska drama vi lever i.
Vi är alla gisslan i en ekonomi som är sjuk.

Piratpartiet har fattat en sak till. Detta rör inte den gängse höger-vänsterskalan. Oavsett om man är höger eller vänster inser man att vissa saker är omoraliska, såvitt man lyckas få information, men även tränga in i problemställningen.

Upphovsrätt är omoraliskt eftersom den gynnar framväxten av helt fel saker.
Upphovsrätten skyddar inte den lilla upphovsmannen, utan det har växt fram ett helt annat mönster.

Det finns några få aktörer, (läs skrupelfria företag) som vill fortsätta att inte bara vara störst, de vill inte ens "bara" fortsätta bli ännu större; nej, de vill utöka sina redan gigantiska ekonomiska resurser och makt med helt nya medel, de vill tillskansa sig legala möjligheter att utöva utpressning, att inte ta lagen i egna händer, utan "få nya utpressarlagar direkt i sina händer" av våra folkvalda (marionetter, höll jag på att skriva) politiker.

Det är därför och precis så IPRED kom till. Det är därför vi har märkliga jurister i Sverige som utövar sitt yrke på ett milt sagt burdust sätt, som passerar alla gränser för lagliga hot om tillstånd för en icke-polis att göra intrång i en lägenhet... Bland annat säger denna jurist från underhållningsindustrin som alla numer vet namnet på: "Du är gripen" och saker som, öppna annars vet du att det bara blir värre... (klippet hittade jag hos O Swartz)




Jag tänker inte argumentera mer. Jag ber er istället hovsamt att läsa Magnus Wiberg fil dr, gästforskare vid Harvard university, text i DN.

Edit: En annan vinkling som delvis fördjupar, delvis bara pladdrar sönder perspektivet bjuder Tommy Hjalmarsson, IDG på här.

För det är här, mina vänner, vi måste finna en ny politik och en ny lagstiftning.

Vi måste orka samma fantastiska intellektuella ansträngning som många i Piratpartiet redan företagit.

Men vi måste också ta oss längre. Vi måste börja fråga oss vilket samhälle vi vill ha och för att undvika den gamla höger-vänsterskalan försöker jag uttrycka det så här:

En värld som strävar mot neoliberal kapitalism å ena sidan, eller å den andra, en värld där vi försöker bygga in solidaritet och verklig frihet redan i själva samhällsväven?

Vilket av detta vill vi?