Det är svårt att veta varför man gör saker.
Varför är det till exempel alldeles nödvändigt för mig att skriva?
Det är ett måste och jag försöker med mina ord ständigt göra en och samma sak; tillverka tankemodeller så att jag kan begripa det jag för mitt liv inte kan förstå.
Jag önskar att jag kunde skriva andlöst vackert och att jag besatt den sorts vishet som skulle få mina texter att se enkla och lekfulla ut. Lätta.
All ansträngning borta.
Ingenting konstlat kvar.
Skriver jag för andra eller för mig själv?
Jag har inget färdigt svar.
Att jag kallar mig författare, ger ut böcker, håller föredrag om mina böcker och ibland lånar mig till rena lågheter för att ha möjlighet att kunna fortsätta skriva, handlar om denna enda sak; att åtminstone nödtorftigt ställa till rätta orden i det som virvlar förbi.
När jag utträder ur mitt författande
När jag försöker vara något annat
När jag förespeglar att jag kan ta ett jobb vilket som helst.
När Anders Widén går över gränsen.
Denna längtan tillbaka hem
som jag ihärdigast av alla krigare förnekar
Det häpnadsväckande att leva - och glädjen.
Jag märker inte dessa saker försvinna.
Först när allt förvandlats och den lilla gnistan
av energi som människor tycks ha
den som har ett fäste som aldrig sviker.
Jag är inte människa längre, det går inte att diskutera mina villkor.
När natten suddat ut mig.
* * *
4 kommentarer:
Säga vad man vill Anders, men ditt skrivande har inte försämrats. Som sagt tidigare i år, är det enbart en ny fas som tillträder. Utnyja den!
@ Jens, jag var in häromdagen och skrev en jättelång kommentar, men så ropade barn 1 att bli torkad i rumpan barn 2 att vi skulle studsa studsmatta osv.
när jag sent omsider kom tillbaka till datorn var jag för snabb att rensa skrivbordet för att fatta att all min text till dig låg där...
Allt var ju sparat, men jag var för snabb att släcka ned webläsaren för att starta på ny kula.
Men för att svara dig lite bättre. Jag är nog på väg tillbaka till skrivandet. En del kanske tycker att jag skriver hela tiden, men det är skillnad på att posta i vår politiska frihetskamp och att skriva skönlitterärt.
När jag skriver skönlitterärt tänker jag i helt andra kategorier.
Ja Anders, jag vet vad jag vill se. Ett skönliterärt verk, över vad som varit och hur det kom att bli. En samtidshistoria.
Där är nu enbart ett svart hål, informationen finns, dokumenten finns, men inte den sammanhängande historien, den röda tråden som kan göra den levande.
Jens O: Jag arbetar just nu på 3 fronter för att möjligen hitta en framkomlig väg till en ny roman.
En är science fiction ,eller kommer att tas emot som sådan, men med fokus på nuet.
En annan väg får jag just här och nu av dig.
En tredje väg är att jag börjat tala in små textsnuttar, för det det händer för mig helt nya saker när jag först skriver, sen läser in, sen kollar av texten igen.
Detta spår kallar vet jag inte alls var det kommer att leda, men till min förtvivlan märker jag att min PC är skräp för detta sätt att jobba.
Allt var vansinnigt mycket smidigare på min brors Mac.
Min Ubuntudator har jag ännu inte kollat, (den har lite för lite minne för att jobba bra) men tyvärr tror jag inte att någon miljö slår Mac vad gäller att redigera ljud.
Skicka en kommentar