eller:
Alla lögner, vår obefintliga offentlighetsprincip och den fantastiska brådskan med FRA
I natt har vi mejlat en del, jag och Johan och idag skriver han om logiska drivkrafter bakom FRA. Vi undrade hur vi skulle ta upp den information som häpnadsväckande nog ligger helt offentlig hos U.S. Department of State medan det hos svenska myndigheter och på vår egen riksdags hemsida
inte finns någonting.
Varför är det så? (Se Edit i slutet av postningen. Dokument finns även offentligt i Sverige).
En annan fråga. Varför håller våra politiker i regeringsställning, oavsett politisk färg, på med detta hemlighetsmakeri samtidigt som man ideligen slår sig för bröstet och säger:
Vi är världens mest öppna land! Vi har offentlighetsprincip!
Minsann. Verkligen?
Denna söndag viker jag pappersflygplan med barnen. Jag viker planen av PDF-utskrifter av dokument med namn som http://www.state.gov/documents/treaties/99397.pdf som handlar om forsknings- och tekniskt samarbete för att komma åt terrorism.
Det är förre moderate försvarsministern, Mikael Odenberg, som skrivit under avtalet med USA om att samarbeta på alla plan mot terrorism. Man vill få till stånd underrättelseverksamhet som är "State of the Art".
I samarbetsavtalet finns datum nämnda, bland annat juni 2006, som visar att det förberetts av den socialdemokratiska regeringen, förmodligen dåvarande socialdemokratiska försvarsminister, Leni Björklund, eftersom avtal av denna art tycks ligga på den nivån i hierarkin.
För att fördjupa den historiska förståelsen bör vi lägga märke till att man i dokumentet hänvisar än längre tillbaka om tidigare fortlöpande samarbeten. Bland annat tar man som naturlig del med skrivningar från 1981, strax efter och ganska samtida med de ubåtskränkningar som skedde längs svenska kuster, hur de båda parterna ska hantera "Classified Military Information".
Minns jag rätt var vi fullständigt alliansfria och neutrala på den tiden. Nu dyker det upp dokument som visar motsatsen. Dokumenten dyker upp i total offentlighet på USA:s regerings hemsida.
I Sverige fortsätter våra ministrar att mumla i skägget. Eller helt enkelt ljuga. Oavsett politisk färg.
(Inom parentes tillåter jag mig utbrista att det kastar en del förklarande ljus över den i mina ögon svage och vage och ofta helt idiotiskt babblande nuvarande försvarsministern Sten Tolgfors (M). Eftersom hemlighetsmakeriet pågått så länge har han det inte helt lätt och oerfaren och helt grön i försvarskretsar som han är, kan han inte plötsligt ta bladet från munnen och säga som det är: "Sossarna och alla före mig har samarbetat med USA om det här sen 1981, så håll käften nu och låt oss bygga såna där datorer och signalspaningssystem och grejer som amerikanarna tycker verkar kul att lägga pengar på).
I det senaste samarbetsavtalet, signerat i april 2007, och därmed helt i tiden med den brådska som rådde med att genomföra FRA hänvisas även till ett avtal av 29 juni 2006 som handlar om samarbete kring vetenskap och teknologi. På sitt sätt vill man forma detta nya avtal på en liknande god bas av samförstånd. (Så tolkar jag det i vart fall efter rask skumläsning: http://www.state.gov/documents/treaties/84486.pdf
Alla lögner, vår obefintliga offentlighetsprincip och den fantastiska brådskan med FRA
I natt har vi mejlat en del, jag och Johan och idag skriver han om logiska drivkrafter bakom FRA. Vi undrade hur vi skulle ta upp den information som häpnadsväckande nog ligger helt offentlig hos U.S. Department of State medan det hos svenska myndigheter och på vår egen riksdags hemsida
inte finns någonting.
Varför är det så? (Se Edit i slutet av postningen. Dokument finns även offentligt i Sverige).
En annan fråga. Varför håller våra politiker i regeringsställning, oavsett politisk färg, på med detta hemlighetsmakeri samtidigt som man ideligen slår sig för bröstet och säger:
Vi är världens mest öppna land! Vi har offentlighetsprincip!
Minsann. Verkligen?
Denna söndag viker jag pappersflygplan med barnen. Jag viker planen av PDF-utskrifter av dokument med namn som http://www.state.gov/documents/treaties/99397.pdf som handlar om forsknings- och tekniskt samarbete för att komma åt terrorism.
Det är förre moderate försvarsministern, Mikael Odenberg, som skrivit under avtalet med USA om att samarbeta på alla plan mot terrorism. Man vill få till stånd underrättelseverksamhet som är "State of the Art".
I samarbetsavtalet finns datum nämnda, bland annat juni 2006, som visar att det förberetts av den socialdemokratiska regeringen, förmodligen dåvarande socialdemokratiska försvarsminister, Leni Björklund, eftersom avtal av denna art tycks ligga på den nivån i hierarkin.
För att fördjupa den historiska förståelsen bör vi lägga märke till att man i dokumentet hänvisar än längre tillbaka om tidigare fortlöpande samarbeten. Bland annat tar man som naturlig del med skrivningar från 1981, strax efter och ganska samtida med de ubåtskränkningar som skedde längs svenska kuster, hur de båda parterna ska hantera "Classified Military Information".
Minns jag rätt var vi fullständigt alliansfria och neutrala på den tiden. Nu dyker det upp dokument som visar motsatsen. Dokumenten dyker upp i total offentlighet på USA:s regerings hemsida.
I Sverige fortsätter våra ministrar att mumla i skägget. Eller helt enkelt ljuga. Oavsett politisk färg.
(Inom parentes tillåter jag mig utbrista att det kastar en del förklarande ljus över den i mina ögon svage och vage och ofta helt idiotiskt babblande nuvarande försvarsministern Sten Tolgfors (M). Eftersom hemlighetsmakeriet pågått så länge har han det inte helt lätt och oerfaren och helt grön i försvarskretsar som han är, kan han inte plötsligt ta bladet från munnen och säga som det är: "Sossarna och alla före mig har samarbetat med USA om det här sen 1981, så håll käften nu och låt oss bygga såna där datorer och signalspaningssystem och grejer som amerikanarna tycker verkar kul att lägga pengar på).
I det senaste samarbetsavtalet, signerat i april 2007, och därmed helt i tiden med den brådska som rådde med att genomföra FRA hänvisas även till ett avtal av 29 juni 2006 som handlar om samarbete kring vetenskap och teknologi. På sitt sätt vill man forma detta nya avtal på en liknande god bas av samförstånd. (Så tolkar jag det i vart fall efter rask skumläsning: http://www.state.
Det kanske mest graverande samarbetsavtalet (som jag hittills hittat) mellan Sverige och USA, dess försvar/krigsmakter, det som undertecknades hela två gånger, först i Washington den 10 mars och sedan i Stockholm den 22 april 1997 visar på vidden av samförstånd och samarbete.
Enligt Artikel III "Scope of the work" i avtalet sägs att parterna har följande gemensamma önskan: "1. The scope of work for this TRDP Agreement shall encompass research and development collaboration on basic, exploratory and advanced technologies the maturation of which may lead to the development of technologically superior systems in the mid-19990s an beyond"
Vad betyder det här? Vad får det för konsekvenser?
Som skattebetalare och medborgare skulle jag på ett plan bli arg om vårt land inte samarbetade med andra länder.
De tre samarbetsavtal jag pekar på och som inbördes pekar på varandra visar att Sverige och USA på sitt sätt har kloka regeringar som vill spara och använda skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Samarbetsavtalen är till och med trevligt skrivna, de ser ut att vara skrivna av två helt jämbördiga parter som vill varandra allt väl.
Ändå blir allt fel.
Inom ramen för dessa bilaterala avtal med USA förstörs eller påverkas två fullständigt grundläggande saker:
1) Sveriges vitt omskrutna offentlighetsprincip har fullständigt trasats sönder. Den är ingenting värd längre.
2) Det intensiva Forsknings- teknik- och Försvarssamarbetet med USA har givit till resultat att vårt lands lagar skrivs sönder.
Svenska regeringar, oavsett politisk färg, får genom dessa bilaterala avtal för sig att de måste forcera igenom lagstiftning som strider både mot sunt förnuft, vår egen grundlag, samt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Så mycket var allt detta hemlighetsmakeri värt.
Våra förtroendevalda sabbar vårt lands egna principer och lagar.
* * *
Edit: Tack till Petter som i en kommentar ger mig - och oss alla - den svenska källan att börja ösa ur: Först regeringen.sesök vidare ner efter filer som den här, som troligen helt motsvarar den skrivning från 13 april 2007 som jag tidigare endast fann i USA.
Offentlighetsprincipen tycks alltså fungera. Dokument rörande bland annat ramavtal med andra länder finns - och läggs ut i god ordning.
Det här gör saken inte mindre märklig. Varför hänvisar inte våra ministrar till att dessa samarbeten finns och existerar?
Varför har vi påstått att vi är alliansfria - allt medan vi ingått och fortsätter att ingå sådana här ramavtal med den enda kvarvarande supermakten?
Varför tillåts dessa ramavtal styra vår lagstiftning så att oöverskådliga lagrum, sådana som FRA, överhuvdtaget får komma till stånd?
Hjälp mig reda ut och förstå detta!
15 kommentarer:
Militären desinformerade konsekvent i ubåtsfrågan, och allt som pekade mot NATO-ubåtar tystades ner. Däremot var man mycket öppna med den sovjetiska ubåt som dundrade upp på ett skär.
Det som sker i hemlighet anses inte bra för svensken att veta.
Måste något ske öppet, som t.e.x. införande av lagar, så anses han inte förstå vad det handlar om, och bakgrunden hålls hemlig.
Nu är det som sker löjligt uppenbart, det finns tekniker i det här landet, faktiskt.
USA-s regim har deltagit i ett massmord på 3000 av dom egna medborgarna, och startat krig, raskrig t.o.m. Då skall genast Sverige vara med, och fortsätta sin historia från andra världskriget, av ynkedom och medlöperi.
Det fanns dom som var fiender till nazisterna då, och bekämpade svenskt medlöperi, och det finns dom som är fiender till fascismen av idag, och tar ställning emot Sveriges samarbete med den.
Det är vi skyldiga att göra, enligt dom lagar som tillkom efter Nurnbergrättegångarna.
Det må inte finnas så mycket på riksdagens hemsida, men en sökning på "Amerikas förenta stater" under Sveriges internationella överenskommelser (SÖ) på regeringen.se -> Pulbikationer och en rejäl lista kommer upp.
Jag har inte riktigt tid just nu att kolla upp vilka avtal som svarar mot vilka, men det här verkar vara det från 13 april 2007 som du skriver om ovan.
Det är inte mycket bättre än tidigare, men de finns åtminstone publicerade.
@ Petter: Tack. Jag har gjort en Edit
Odenbergs avtal tog jag upp i juni -08 med viss uppmärksamhet, kanske är dags igen i skenet av Stockholmsprogrammet?
http://scabernestor.blogg.se/2008/june/mikael-odelberg-vad-fan-har-du-skrivit-pa.html
Det här förtjänar mer uppmärksamhet än vad som tidigare givits (dvs nära noll). Vore intressant med reaktionerna om något av detta skulle publiceras så att gemene svensk kunde få läsa lite om det.
Tack för era högintressanta inlägg.
Det är tråkigt att detta inte uppmärksammas mer.
Bara några korta kommentarer
Du skriver: ””Minns jag rätt var vi fullständigt alliansfria och neutrala på den tiden.”” (1981).
Men då minns du nog inte rätt för vi vi var varken särskilt alliansfria eller neutrala på den tiden.
Du skriver även att ””Sossarna och alla före mig har samarbetat med USA om det här sen 1981””.
Men samarbetet är betydligt äldre än så. Det började ganska kort efter andra världskriget. Sverige stod inte så högt i kurs hos amerikanarna på grund av ett omfattande samarbete med nazityskland. Under kriget så ville faktiskt USA bomba Göteborg för att straffa sverige bla för den omfattande kullagerexporten till den tyska krigsindustrin. Men Engelsmännen fick dom att avstå.
Men så tog världskriget slut och Sverige fjäskade som bara den för USA och UK, särskilt dom förstnämnda.
Den avgörande händelsen var en rapport från en amerikansk general om Sverige.
Han kom hit och blev väldigt positivt inställd till Sveriges politiska och militära ledning.
Det han fann som var bra var att alla var anti gentemot Sovjet. Att Svenskarna (till skillnad mot en del andra Europeer) var beredda att satsa stora pengar i försvarssamarbetet med USA. Vissa andra länder ville bara att USA skulle komma och hjälpa dom om dom kom i knipa och alltså snylta på USA:s resurser. Men rapporterade han, samarbetet med Svenska skulle inte innebära någon ekonomisk belastning för USA för Sverige skulle satsa egna pengar.
Generalen åkte hem, rapporterade och det blev starten för det Svensk-Amerikanska samarbetet. Detta var kring 1950.
Samarbetet var omfattande och gällde bla underrättelseverksamhet men även iordningsställande av förlängda landningsbanor som gjorde att flygplan tillhörande SAC (USA:s strategiska kärnvapenkommando) kunde landa i Sverige
Min källa till allt detta är en person som i likhet med Runebergs ”Fänrik Stål” kunde säga ””Jo, därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med.””
Du skriver även att: ””Sveriges vitt omskrutna offentlighetsprincip har fullständigt trasats sönder. Den är ingenting värd längre.””
Det är sant men det är tyvärr inget nytt. Det var längesedan som vår offentlighetsprincip offrades på hemlighetsmakeriets altare.
Så fort det bryter ut ett krig någonstans så brukar alla journalister stimma om att ”krigets första offer är sanningen”. Det är antagligen sant och gäller även för det kalla kriget och i kriget mot terrorismen. Men om sanningen är det första offret så är offentlighetsprincipen antagligen det andra.
Lars J
Tja, det var ju en del i medierna när Odenberg var över och skakade tass med amerikanska höjdare. Sen kom det upp igen i samband med FRA-debatten. Men som vanligt så lyssnas det mest på de som skriker högst, för den kritiken är också lättast att avfärda.
@ Niklas. Jag följer din blogg, men jag har lyckats missa det inlägg där du tar upp Odenberg. Illa.
Det är möjligt att det går att göra en koppling till Stockholmsprogrammet. Kanske finns det ytterligare avtal mellan USA och EU, eller andra europeiska länder som går att spåra upp.
Men min infallsvinkel just nu är att börja belysa de samarbetsavtal som vi hittat, till slut helst få någon journalist i media att ställa frågor riktigt offentligt till berörda ministrar.
Bland annat förstår jag ju Carl Bildts arbete mycket väl. Han måste ha saker, bra saker, att byta bort för att få vara med vid de stora och viktiga och tunga förhandlingsborden internationellt.
Jag vill att han ska vara med där, trots att jag i övrigt inte delar hans politiska syn. Men jag vill INTE att han ska få vara med i de stora internationella sammanhangen och, som han själv säger både i TV och på sin blogg att han gör även med diktaturer: "Under ytterst strikta former byter vi informationer."
Det spelar ju ingen som helst roll hur strikta dessa former är, om man exempelvis byter ut informationer med Iran om vem som är bög eller inte.
* * *
Alltså, vi måste hitta en nivå där vi kan få igång ett vettigt samtal och en sansad debatt.
1) JA, jag som väljare vill att vi samarbetar med andra länder. Det är OK, men jag vill då VETA att vi har samarbete.
2) Jag vill som väljare VETA ramarna för detta samarbete, att man som minimikrav följer exempelvis de mänskliga rättigheterna och därmed inte varken samlar in eller utbyter vilka informationer som helst i.
och så vidare.
Med massavlyssning skenar både kostnader och informationsmängder så att det ur signalspaningssynpunkt inte ens blir effektivt.
@ Tomte. Ja, det vore önskvärt om det i vår del av bloggosfären uppstod ett spontant vidare grupparbete för att lyfta detta till de vanliga medierna så det också når politikerna.
@ Lars J. Jag skriver och hänvisar till år 1981 eftersom det är ett årtal som jag har bevis och belägg för i de dokument jag hänvisar till.
Att vi haft ett tätt samarbete med USA sedan efterkrigstid är något som kan liknas vid en fullständigt offentlig hemlighet!
Men i skrivande stund intresserar jag mig endast för att försöka få fram fakta och underlag som på något sätt äntligen kan rubba det låsta läget.
Vi måste ju få bort det fullständigt oöverskådliga lagliga trassel som kommit att kallas och sammanfattas i ett ord; FRA-lagen.
Ett sammelsurium våra yttersta lagkunniga, det vill säga lagrådet, säger sig inte kunna reda ut och tolka på ett vettigt sätt.
Att regeringen Reinfeldt till och med vägrar att lyssna på den remissinstansen är rätt häpnadsväckande. Eller så är det just den förmågan till totalt dövöra som gör honom, i hans egna ögon, så förträfflig och regeringsduglig.
Artikeln om Öppenheten i Kina är intressant i sammanhanget
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/oppenhet-ar-basta-kontroll-1.912649
Ja du Johan, största boven är faktiskt media. Vi befinner oss idag i den verklighet som det varnades för på 80-talet när mediakoncentrationen diskuterades. Det är media som formar den "konsensusverklighet" vi alla lever i, dvs. den låda av tankegods som vi alla kan vara oense inom. De som har störst makt att påverka lådans form och storlek är givetvis media, men samtidigt lever ju journalister i samma låda som oss andra. Där ligger ett stort socialpsykologiskt problem, för så fort någon enskild utan tillräcklig tyngd går utanför lådan, så startar genast stigmatiseringen och personen blir påklistrad än det ena och det andra mindre trevliga epitetet. Under FRA-debatten försökte jag flera gånger peka på dessa avtal med USA.. jag blev kallad konsiprationsteoretiker.
En journalist som gör sitt jobb idag, får faktiskt räkna med att få sparken och detta av flera olika anledningar, dock alla grundade på den där lådan av konsensusverklighet. Det har sagts till mig av äldre släktingar att samma sak rådde strax för kriget. Media som bara rapporterade bekväma nyheter som sportresultat och kändisskvaller. Omvälvande tider där karriärister, som t ex. chefredaktörer aldrig vågade sticka ut och stöta sig med makten, därför blir inte makten granskad och media klarar inte sitt granskande uppdrag. Se bara på våra kvällstidningar, det är så sorgligt att det inte är klokt.
-Wille
@ Farmorgun: Tack, din länk belyser verkligen en stor sak, dels vad som händer i Kina, men att det också har bärighet här.
För Kinas del är det lite tvåeggat, ledningen vill givetvis behålla kontroll genom att på detta sätt öppna sig, med de vill också försiktigt, försiktigt gå mot just mer öppenhet.
Här gör våra makthavare precis tvärt om, man håller på att fördärva vår offentlighetsprincip genom att överhuvudtaget gå med på att hålla på med hemlighetsmakeri, så som man gör kring exv ACTA.
I detta fall jag skriver om har man trots allt, åtminstone till viss del, följt offentlighetsprincipen att lägga ut åtminstone ett av avtalen till beskådan.
Men vi är ju väldigt få som sett och hittat dessa avtal.
Det anmärkningsvärda är att våra ministrar ljuger och undanhåller oss sådana informationer.
I kommentarerna till min nästa postning har min bror Peter börjat lägga upp länkar som visar att till och med Åkesson anser det olämpligt med allt ljug kring varför FRA ska finnas och få spana.
Generaldirektören för FRA anser det som idiotiskt att exv snacka om att de spanar i kabel för att som försvarsministern påstår beror på att vi "måste skydda våra pojkar i Afghanistan".
Ack ja.
@ Wille.
Bara man nu inte från politiskt håll lyckas låsa och stänga ned friheten på Internet hyser jag rätt stora förhoppningar om att detta verktyg i våra händer kan bredda genomlysningen och transparensen av samhället och makten enormt.
Internet, med dess olika sociala medier, att rapportera saker visa twitter, som hände från Iran, att bygga nätverk av vänner i Facebook, att skriva allvarligare och mer resonerande texter på bloggar som länkar till varandra.
Sammantaget litar jag idag mer på vad en del bloggare har att säga än jag gör på exv DN:s ledarredaktion som ibland skriver anonymt och helt fantastiskt galna grejer.
Man har ingen aning om någon på SAF eller någon annan makt plötsligt kanske inte för pennan, men att väl ledarredaktionen helt villigt torgför rena rama propagandan.
Och sådan skriven direktreklam för en viss maktelit kan alltså spridas från sådana väl inarbetade plattformar.
Bra, det behövs mycket mer uppmärksamhet kring offentlighetsprincipen. Jag bloggar själv just nu om detta.
http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11878229
När man läser om makthavarnas uppfinningsrikedom för att kringå vår grundlag blir man förbluffad.
Skicka en kommentar