lördag, december 19, 2009

Moderater är moderater om än i ny språkdräkt

Idag läste jag det skarpaste som skrivits om moderaterna sedan de äntrade Rosenbad efter valet 2006. Det är Lena Andersson som getts utrymme i det annars lydiga alliansorganet DN att demaskera delar av det moderata nyspråket.

Hon skriver om arbetslinjen som kodord för sänkt skatt. Hon skriver om den totala manipulation av språket moderaterna hängett sig åt.

"I vissa lägen framträder sakernas tillstånd klara och odiskutabla, och nyspråket skrumpnar. Då finns inget sätt ens för Per Schlingmann, nya moderaternas lingvistiska innovatör, att ompaketera fakta. Givetvis ville ingen att livet skulle bli hemskt för de svårt sjuka. Det var inte avsikten.

Men det blir så om språket används till manipulation av tanken och inte till att främja dess klarhet. Om man säger att man vill häva utanförskapet när man menar att man vill sänka skatterna blir det vid någon punkt fel, eftersom de två inte är samma sak."

"De retoriska figurerna arbetslinjen och utanförskapet handlar helt uppenbart om samma sak som det alltid handlat om för Moderaterna, att statens utgifter ska sänkas och individens beroende av dem minska."

Det är exakt så - och vi får inte lura oss att tro något annat.

"Ett visst mått av egoism måste männi-skan medges i varje system för att det ska fungera psykologiskt. Statsvetaren och rättviseteoretikern John Rawls idé om ”the veil of ignorance”, ovetandets täckelse, klargör hur egenintresset motiverar solidariteten i välfärdstanken. Rawls menar att ett samhälles regler och villkor bör bestämmas utifrån den hypotetiska tanken att vi var helt utan vetskap om vårt öde och vår plats i hierarkin. Då skulle vi inte våga annat än skapa ett system där den mest sårbara och minst privilegierade garanterades ett drägligt liv.

De flesta har en intuitiv känsla för det riktiga och anständiga i denna moraluppfattning. Det är nog av det skälet som moderaterna bara får göra korta inhopp i regeringsställning. De ges en chans då och då, men vid minsta tendens till oförstående inför lidande och utslagning bekräftas misstankarna om dem och då röstas de bort.

De flesta anar att om det inte fanns något sjukförsäkringssystem alls, skulle det inte vara Moderaterna som uppfann det. Och att vilket sjukförsäkringssystem som än fanns, rudimentärt eller utvecklat, skulle Moderaterna vilja skära i det."

Det finns inget att tillägga. Egentligen. Men ska jag sammanfatta Lenas briljanta kolumn blir det med orden:

Moderaterna är på alla plan en förstörande kraft i samhällskroppen.

Och stödpartierna har villigt låtit sig dras med.

* * *
Edit: kort om vårdval Stockholm i Dagens medicin där man kommit fram till att moderaternas politik har bränt upp 270 miljoner i onödiga läkarbesök på grund av att den moderata politiska styrningen gynnar detta beteende hos vårdgivaren.

måndag, december 14, 2009

Reinfeldt: Alliansens underläge är sossarnas fel

- Mona Sahlin kommer att bli statsminister om det ser ut så här, utan att ha gett några besked om vad hon vill med Sverige och utan att ha förberett någon gemensam politik, sade Reinfeldt efter ett framträdande på Stockholms universitet.

Frasen står att läsa i en artikel i DN med rubriken "Alliansens underläge oroar Reinfeldt och fick min bror att kommentera:

"Kanske statsbäraren Reinfeldt borde se över sin egen politik om nu svenska folket är beredda att ge makten till Mona Sahlin som, enligt Reinfeldt, saknar kurs över vad hon vill med Sverige. Svenska folket kan alltså tänka sig vad som helst utom Reinfeldts politik, vilket borde föranleda en känsla av panik hos Moderaternas ide´strateg Schlingmann men som vanligt är det sossarnas fel. Alltihop."

Reinfeldt fortsätter i DN med ytterligare en kommentar som jag lämnar till andra att bedöma om det rör sig om nyspråk eller om statsministern med tanke på opinionssiffrorna redan övar in satiriska nummer för en ny karriär som komiker:

- Jag tänker göra allt jag kan för att inte kasta ut Sverige i det kalla vattnet.

söndag, december 13, 2009

Politk är att få till stånd små, små förskjutningar som till sist leder till framgång

Thomas Bodström (S) skrev igår, lördag på sin blogg:

"Så skrivs då ytterligare ett kapitel i den eviga politiska följetången FRA (Försämrad Rättsäkerhet vid Avlyssning). Idag kan man läsa i Svenska Dagbladet att SÄPO ska få använda FRA utan tillstånd. Det snabbutreds nu i regeringskansliet. Sådana snabbutredningar har vi sett förr när det gäller FRA. Den här gången har det gått så snabbt att inte ens alla regeringspartierna är informerade. Men egentligen fattar nog alla att det egentligen handlar om att inte låta c eller kd få vara med från början. Sedan när allt är klart är det bara att acceptera för dem. Sådana överkörningar har vi sett förut.

Detta visar att det bara blir ännu tydligare att det finns en sak att göra: riv upp, gör om, gör rätt."


Av döma av kommentarerna litar inte besökarna på Thomas. Misstron mot de etablerade partierna, och särskilt då deras topplistade representanter, har av olika anledningar blivit grundmurad.

I själva verket föddes Piratpartiet ur denna sorts misstro. Så långt är Piratpartiet ett missnöjesparti, vilket det för allt i världen inte får vara eller hemfalla till. Frågorna som hanteras och piraterna gjort till sina är för viktiga för det.

Särskilt nu när saker på ömtåligaste vis går vår väg litegrand.

Vi var sju stycken socialdemokrater som skrev en motion om totalt moratorium mot all integritetskränkande lagstiftning.

Två av de viktigaste ATT-satserna i motionen bifölls. Det var och är kongressens gällande beslut. Det är vad socialdemokratin vill och har förbundit sig till.

Vad som är bättre än det, mycket bättre, är att jag får rapporter om att Thomas Bodström börjat förstå vad kongressen faktiskt sade. Det har sjunkit in i honom. Det Thomas skriver på sin blogg är inget spel för gallerierna. Ingen list. Han försöker uttrycka att FRA-lagen är skit och att regeringen slingrar sig och att han inte gillar det.

Thomas 'Bodströmssamhället' Bodström står i mina ögon allt mer på rätt sida vad gäller FRA och han skriver vidare:

"Låt en oberoende utredning få undersöka vilka som får avlyssna, när de ska få göra det, hur avgränsningen ska se ut, hur komtrollen av mydnigheten ska vara , hur rättssäkerheten i det enskilda fallet ska vara."

Att vinna i politik tar tid. Kampen går vidare inom SAP och att få över nyckelspelare till det man själv anser vara rätt sida kanske är bland det mest produktiva vi kan syssla med.
Nu återstår att tackla datalagringsdirektivet och samme Thomas, samt IFPI och Pagrotsky.

Klargöranden att datamining inte fungerar och att massavlyssning därför bara är kostsamt och inte ger önskat resultat kan vara vidare små vettiga informationspuffar att kontrollera att de sjunkit in, hos både nyckelpersoner och andra inom samtliga riksdagspartier.

En sak jag märker i kommunikationen inom och utom socialdemokratiska partiet är att FRA utanför partiet undantagslöst är synonymt med 'Massavlyssningslagen' medan man inom sossekretsar som kan frågorna pratar i förkortningar som Rps/Säk/Must/FRA, och där FRA står för Försvarets Radio Anstalt - och inte en skitdålig lag.

FRA betyder alltså två helt olika saker utanför och innanför SAP i de kretsar där man diskuterar och vill bygga en ny försvarspolitik och där FRA bara utgör en liten futtig del i resonemang kring informationsinhämtning.

Lagen ska rivas upp.
Det har man sagt - inte minst på kongressen. Man orkar inte ens tjata om saken mer.
FRA, Försvarets Radioanstalt, ska spana, men på ett annat sätt. Reglerat och rättssäkert.

Det är vad socialdemokratin försöker uttrycka. Så även Thomas B.

Själv tänker jag fortsätta att försöka förskjuta positionerna ytterligare något snäpp år rätt håll.
(Och de som läser min blogg vet redan var jag står och vill. Blir det något skit som jag får reda på kommer jag givetvis att larma).

________________
Vi som skrev motionen:

Edit 14/12: Länk till artikel i Svd som tar upp delar av detta och påvisar den rivalitet som finns mellan justitiedepartementet och försvarsdepartementet som jag missade igår när jag skrev.
Via Farmorgun får jag även länk till Isobel som skriver om "hur den fria världen sviker sina ideal" så att vi får massavlyssning.

onsdag, december 09, 2009

Att fläcka ned människovärdet och utrota solidariteten

Jag har inte ord. Och var går gränsen för vår integritet? Hur skamligt får man som regering behandla de som redan är i nöd eller i en ytterst trängd situation, som sjuk, som därpå tvingas ut i arbetslöshet i ett konjunkturläge som gör det svårt även för friska att få jobb?

Är moderata ministrar korkade, eller genomför de enbart konsekvent den politik de så länge drömt om att få genomföra?

En politik som enligt en del läkare leder till att folk tar självmord? (DN)

Hur mycket lögner ska vi som väljare behöva ta?





Mitt i steget bloggar bra i ämnet, även Eva-Lena.

Själv klarar jag inte av det.
Jag är för arg.

Och här någonstans rör sig en verklighet som jag anser att piratpartiet på det ena eller andra sättet bör närma sig.

För mig går det att koppla mänsklig värdighet till kärnfrågan om varje människas rätt till integritet. Verklig integritet.

Det ligger ett helt politiskt fält här och väntar på att utforskas och formuleras med nya politiska färger.

Eller så gör det inte det. Högern är så här brutal. Har alltid varit. Kommer alltid att förbli.

Det är en avgrund mellan vänsterblocket och den så kallade alliansen i synen på människan och värdigheten.

Solidaritet är inte bara ett ord, här ser vi vad som sakta men säkert fräter sönder ett samhälle om man låter processen fortskrida.

Solidaritet, ett närmast undanskuffat ord. Vem fläckade det så att vi inte längre använder det?

Vi har att återerövra mycket.

fredag, december 04, 2009

Nödrop från en utbildad massmördare

Från CC CopyCat byrån


När Anna Troberg skriver ett inlägg med den talande rubriken: "Varför trycker regeringen på samhällets self destruct-knapp?" väcker det en rad frågor i mig:

Var går gränsen för att jag utför eller börjar mana till civil olydnad?
Jag har levt i 48 år och det är en fråga jag aldrig behövt ställa mig själv tidigare.

En följdfråga blir, kan man ens längre arbeta inom ramen för civil olydnad, eller sätter de nya terroristlagarna stopp för sådan planering och därpå följande aktioner? Civil olydnad har varit väsentlig för vår civilisations utveckling, genom den har vi vunnit kampen mot svåra avarter inom lagstiftningen, som exempel apartheid.

Var går gränsen för att staten anser att jag är en terrorist, eller uppviglar till terror?
Jag undrar när jag läser om det nya lagförslaget i Svd. Nu var ändringen inte så stor, men som bekant skär man in på oss medborgare från alla håll. Vårt utrymme blir allt snävare.

Hur länge till kan vi i diskussionen på nätet göra 'remixer' av bilder från exempelvis kända dataspel och lägga till några ord som "FRA-datorn" och "OK. Jag är inne. Var ska jag placera laddningen?", utan att polisen kommer och knackar på dörren?

Jag håller för troligt att personerna i regeringen vill gott, att de vill skydda vårt samhälle, att det är deras tro och övertygelse att det de lagstiftar för med sig ökad trygghet.

Hur ska vi få dem att förstå att effekten är den rakt motsatta?

Jag kan bara vittna om mig själv, vilket stup av hopplöshet man släpar mig mot, dag för dag, lag för lag. Det känns som man är i färd med att kväva mig. Som individ. Som samhällsmedborgare. Som samtalspartner. Som intelligent och kännande varelse.

Mitt liv har lärt mig att öppenhet är en förutsättning både för demokrati, ökad förståelse och tolerans.

Vår regering och andra makthavare går rakt motsatt väg. De inför strängare och vidare definitioner av vad terrorism är. De gör allt fler saker i hemlighet, bakom lykta dörrar, som ACTA.

Inte bara medborgarens rörelseutrymme krymper, även transparensen i beslut som rör oss minskar, för att inte säga; görs obefintlig.

Det slår mig att den dyraste och bästa utbildning samhället har givit mig är den militära, då man tvångsuttog mig och utbildade mig till massmördare i form av artilleribefäl som inom loppet av sju sekunder kan få 1,8 ton spränggranater att detonera på en av mig i tid och rum bestämd plats. (Vad sägs om Rosenbad?)

När jag nått fänriks grad och passerat kadettskolan hade min utbildning kostat skattebetalarna 2 miljoner kronor. I det skedet vapenvägrade jag. Alla pengarna bortkastade eftersom jag ansåg i det innersta av mitt väsen att jag inte ville ta till militärt våld för att lösa en enda konflikt åt vare sig mitt lands eller något annat lands regeringars konflikter.

Med skakiga knän och med fladdrande hjärta tog jag 23 år gammal mitt livs hittills största beslut, för jag trodde att jag skulle åka i fängelse när jag iklädd min uniform med gradbeteckningar på axlarna och allt (som jag helt perverst i situationen var stolt över) anmälde min vägran att mörda på order.

Jag slapp med nöd och näppe fängelse, skickades istället till civilförsvaret där jag bestods med ännu mer kostsam utbildning och blev befäl igen och utbildad att röja minor. Jag är förutom militärt utbildad massmördare också min- och sprängämnesexpert på skattebetalarnas bekostnad.

Kära regering och stat. Vad vill ni att jag ska göra med mina kunskaper?

Personligen vill jag värna demokratin, det öppna samtalet och förmedla tolerans, men snart vet jag inte hur.

I rasande fart krymper ni mitt och mina medmänniskors utrymme.
Vi upplever det inte längre som att ni har en vilja att skydda oss.
Vi upplever det motsatta.

torsdag, december 03, 2009

Att jaga ett folk

Ytterst ansvarig

Jag har inga illussioner om människans innersta godhet.
Jag tror inte heller på någon inre ondska.

Däremot, en människa kan vara intrasslad i sina egna idéer, sin egen logik, som kan förefalla överväldigande klar och skimrande inuti den egna hjärnan.

En människa kan leva mitt inne i en härva av missförstånd utan att förstå sin egen villfarelse.

En sådan människa behöver inte mörda för att göra ont. Inte starta krig.

Sådan förvirring kallas på det nya politikerspråket för 'arbetslinje' och 'avvärjande av terrorhot'.

Så skrivs regler till statliga verk som därefter tvingar dödssjuka i cancer att arbeta. Till varje pris.

Det ät så vi får lagar som gör gällande att hela folket ständigt ska avlyssnas. För att skydda vem från vad?

Människans inneboende benägenhet till förvirring tvingar oss att dra en slutsats: Bara om man tror på människans absoluta ädla sinne kan man ge några få så mycket makt som vi idag ger.

Det gäller regeringen.
Det gäller byråkratier och myndigheter som SÄPO och FRA.
Det gäller sådan byråkrati som var menad att vara stödjande och vi alla finansierar genom skatt, men nu har förvandlats till ett kontrollorgan som istället för att hjälpa förföljer och trakasserar människor i behov av hjälp och stöd.

Vi har fått en rad myndigheter som nu fått i uppdrag att jaga, avlyssna och psykiskt trakassera valda delar av den egna befolkningen, helst de svagaste, sjuka. Döende.

Det är sådana instrument den ytterst ansvariga, statsministern, förvandlat Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och Försvarets Radioanstallt till.

* * *

Läs mer hos Mitt i Steget, Ett hjärta rött (som även ger följande utmärkta länkar)