När DN som språkrör för särintressen spottar bloggosfären i ansiktet

Visst minns vi alla att DN skulle avslöja oss! Vi var köpta allihop. Vi leddes i koppel av makter som utnyttjade oss. Annars hade det enligt DN aldrig kunnat uppstå någon bloggbävning kring en så komplicerad fråga som FRA.  

Lite lustigt att DN skrev så om oss. Nu är det vi som måste söka svar på den ständigt gnagande frågan: Vem är det som leder DN i sitt koppel?

Vem eller vad är det som får DN att manipulera fakta för att därmed försöka styra opinionen?

Idag skriver min bloggvän Johan träffsäkert om detta. 
För att förstärka och påvisa (och sprida vidare) den trista publicistiska sed Dagens Nyheter allt mer utvecklat kopierar jag nedan min väns bloggpost rakt av.

__________

"Tyskland underkänner, Sverige drar i långbänk. EU:s datalagringsdirektiv bör göras om, men Sverige kan inte strunta i unionens beslut skriver DN Ledare idag.

Jag blir inte riktigt klok på vilken position DN Ledarredaktion intar, men jag ger DN rätt i en sak. Att datalagringsdirektivet och lagstiftning på Europanivå inte får låta sig påverkas av vilken nationell regering som för tillfället har makten i respektive medlemsland.

Men åter till DN position. För jag har inte alls glömt bort (jag har ett långt och skoningslöst minne när jag anser mig utsatt för en orätt, annars är minnet mest som ett durkslag) att DN såväl som på ledar- som på nyhetsplats försökte misstänkliggöra den svenska bloggosfären för att vara mutad. Du hittar artiklarna där DN låter detta vara gällande  här och här.

DN är i mina ögon den sista att försöka himla med ögonen och säga sig vara integritetens främste försvarare med sin historik. Om DN med någon trovärdighet vill ge sig in i debatten igen så bör dess redaktion dels följa upp den utlovade artikelserien med den tredje, och utlovade, sista artikeln som skulle ”avslöja” bloggosfären. Om DN inte mäktar med detta så är annars en förklaring och kanske en ursäkt både klädsam och på sin plats.

Jag upplever nämligen att DN mer och mer rör sig i en riktning mot en uttalad politisk agenda och språkrör för särintressen. En utveckling där värderingar av nyheter mycket uttalat visar inslag av politiska prioriteringar. Opinionsundersökningars publicitet är ett talande exempel. Så fort (S) visar minussiffror inom den statistiska felmarginalen talas om ras, när S-V-MP inte är eniga talas om sprickor. När å andra sidan samma förhållanden återfinns i Alliansen så försvinner det i notiser eller att oenigheter beskrivs som ”idéutveckling och kreativa samtal”.

Här skiljer sig de stora dagstidningarna åt. SvD, vars ledarredaktion jag minst av allt kan sägas sympatisera med, har inte den koppling till nyhetsbevakningen som DN uppenbarligen har. SvD, inklusive ledarredaktion, skall ha all heder och respekt för den journalistiska tradition som SvD, i mina ögon, är den främste representanten för.

Väl så, men i mitt fall väntar jag fortfarande på bevisen som DN utlovat. Minnet är som sagt, både skoningslöst och långt – nästintill tjurigt, när jag upplever mig själv eller någon annan (i detta fall bloggosfären som kollektiv) blir illa behandlad.

Annat:  Dagens media, SvD, SvD2