En text om ett föredrag som vart efter skenar

Det var något år sedan jag höll föredrag om Djingis Khan, så när det nu efterfrågades blev jag perplex. Jag visste inte vad jag skulle svara för de hade hört ryktas att jag har "ett så tjusigt" bildspel med bilder från Asien och Mongoliet. 

Grejen är att jag har en gammal (nästan)-bärbar dator som jag har dualboot på. Jag kör bara Linuxvarianten Ubuntu på den. (Efter att ha fått oersättlig hjälp att komma igång via  en ICR-kanal (se Ubuntu Sverige)).

På mina andra föredrag använder jag inte datorn och det bildspel om Djingis som ligger i. Det som hänt är att jag inte haft tid att på ett bra sätt konvertera min gamla Microsoft Powerpoint-presentation till det likvärdiga programmet Impress i OpenOffice. Bildövergångar överensstämmer inte och andra fel uppstår.  

Att jag installerat Ubuntu bredvid Microsoft XP har två orsaker, rent ideologiskt vill jag migrera, men också för att XP visserligen fortfarande fungerar, men sakta men säkert ruttnar och går allt långsammare, hur mycket jag än städar den delen av partitionen på hårddisken. (Och nej, råd mig inte att ominsallera den här billigaste sortens förinstallerade operativ som ger känslan av att Microsoft fortfarande har monopol på PC-marknaden vad gäller operativ. Det blir inte bra, dessutom tappar jag då allt annat jag har där och det tar dagar att återställa. Bättre då att fortsätta migrationen bort från eländet).

Hur förklarar man för en arrangör att visst, jag kommer, men jag är livrädd att mitt underbara bildspel som just nu ligger på en rutten del av hårdisken inte ska gå att återskapa.

I värsta fall får jag sitta fram till 16 mars och bygga ett helt nytt bildspel i Impress. 

Det tar tid att bygga bildspel. För av någon anledning har man ju vant sig vid att inte bara härma ett bildspel så som de såg ut på diabildsprojektorns tid. Nej, man gör fina överfasningar, och glidningar, och...

Ibland undrar jag: När ska den digitala världen bli lika stabil som den analoga?

Analogt: Mina första diabilder tog jag 1976. 

Det är 34 år sedan. De har samma format i denna dag. Bilderna krånglar aldrig. Inte diabildskassetten heller.  

Digitalt: För ett år sedan kunde jag fortfarande hjälpligt köra XP och Microsofts PowerPoint. Nu har den teknologin ruttnat för mig. Den sönderfaller alldeles av sig själv inuti min dator eftersom operativets styrfiler eller vad det är skriver sönder sig själv och jag varken vågar eller har kunskap att gå in och rota i dem, om jag nu ens kommer åt dem.

Jag tvingas under djävulska besvär lyfta över min digitala motsvarighet till diabildskassett till en ny projektor, ett nytt program. I nuläget väljer jag alltså Ubuntu och det öppna programmet Impress. Jag gör det med förhoppningen att det får fortsätta att vara öppet och därmed faktiskt skyddat från att förstöras i framtiden av att stängs in av nya aktörer som vill börja tjäna pengar, kanske på oärligt sätt. (här får min förra postning om #voddlergate viss bäring).

Är det den förra sortens propertiära teknologi våra politiker vill försvara, eller har de inte förstått vidden av diskussionen kring upphovsrätt som sträcker sig långt in i hur vi måste börja tänka om för att skydda inte bara patent, utan även öppna standarder från missbruk eller från att låsas in? 

Allt från patent, immateriell rätt till upphovsrätt, öppna protokoll och standarder måste ses över.    

Förstår de inte, eller vill de inte förstå, eller har de (läs bla Pagrotsky från oppositionen) (Att den borgerliga sidan är helt med på Ifpis noter förvånar inte. Moderaterna vill ju inte ens öppet redovisa från vem eller vilka företag de får sina kampanjpengar ifrån) umgåtts alledeles för mycket med Ifpi, STIM och liknande organisationer så att deras världsuppfattning blivit något ensidig?

Det var en fantastisk upplevelse då jag för första gången gick in på en IRC-kanal och kastade ur mig en fråga: "Hur får jag ubuntu att prata med min skärm, just nu är upplösning fel och cursorn pekar på ett ställe men reagerar och skriver på ett annat?" Någon timme senare hade en för mig okänd "raptzig" eller liknande signatur, lotsat mig igenom svårigheterna och så hade jag en fungerande dator. 

Vill man från politikerhåll inte förstå den oerhörda mänskliga värme, hjälpsamhet och demokratiska kraft som ligger i detta?

Förstår man inte vilken total nivellering av kunskap och information och i viss mån produktionsmedel detta medför?

För jag vill inte tro att en ledande socialdemokrat som Pagrotsky, om han visste och förstod, fortfarande skulle framhärda i att stödja Ifpi, Stim och branschens diaboliska vilja. 

Hur hjälper vi alltså sådana som Pagrotsky till insikt?

Vi står inför den största kunskapsrevolution mänskligheten skådat - och så håller politikerna på att hjälpa några få stora multinationella företag att låsa in allas vår gemensamma kunskap bakom godtyckliga lagar med än mer slumpmässigt valda tidsperioder, vid patent tio år, vid upphovsrätt av författare 70 år efter det att författaren avlidit, bara för att nämna två illustrativa absurditeter.  

 * * *

Fråga: Jag har lyckats strula bort min Ubuntu-se kanal på nätverket irc.freenode.net i mitt program Xchat. 

Hur skriver man in det för att få det att fungera igen).

* * *

Om texten är osammanhängande, kanske rent av obegriplig, beror det på att jag ju mekar med bildspelet och inte ägnat skrivandet värst stor koncentration. (Hjälp mig gärna att klarna den i en kommentar i sådant fall).