Vad vet vi människor? Även när vi tror oss veta, tror vi. Eller kanske bättre uttryckt, även när vi är bergsäkra på en sak så tror vi.
Ord och tankar har förmågan att förtrolla oss på ett närmast hypnotiskt sätt.
De senaste decennierna har politiska fördelningstankar fått stryka på foten. Till och med "Liberalismen" har slutat att vara liberal, det vill säga sträva efter frihet, istället har man talat om ny- eller neoliberalism. På något sätt har man satt marknaden före människan.
All tro har satts till att marknadskrafterna ska reda upp problemen.
Bara marknaden fungerar så kommer även människan sen att få det bra.
Något sådant har man trott.
Jag tror tvärt om. Jag tror tvärt om helt utan politisk eller ekonomisk analys. Jag tänker: Vad kan vara viktigare än människan? Hur kan man ens få för sig att sätta ett tankesystem, en abstraktion, före människorna som ska leva i det?
På ett lite tafatt sätt försöker ett parti, socialdemokraterna, markera att de tänker annorlunda. De säger, men inte så högt och inte så ofta, men ändå: "Vi sätter människan i centrum".
Det låter lite tomt och naket, nästan förskrämt, för även socialdemokraterna har gått med på att vi alla förflyttat våra tankar långt utåt höger. Även socialdemokratin har på något sätt gått med på det som kallas
Washington consensus, en term vars mening även den har glidit högerut och mer och mer kommit att betraktas som en överenskommelse om att marknadsfundamentalism det är bra det.
Att bara den fria marknaden får råda så blir allt så himla bra.
Men gång på gång visar det sig att det jag känner i magen, kanske även de flesta som på den svenska politiska skalan lite tvehågsna ändå ställer sig på den rödgröna sidan,
att fördelning är bra.
En bättre fördelning gör människor friskare, mer välutbildade, mindre brottsbenägna.
Det har man forskat fram.
Trots denna forskning, som stöder min magkänsla, så känner jag viss hopplöshet. För sådana som Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund kommer aldrig att dela min syn.
Man kan lägga fram hur många forskningsrapporter som helst, Maud, Fredrik och Janne kommer ändå aldrig att begripa. Därmed finns det också ett stort gäng väljare som kan komma att fortsättas bli indoktrinerade med deras bild av vad som är bra; dvs att marknaden ska sköta allt.
De på den rödgröna sidan tvingas därför att fortsätta att kämpa för att göra vår lilla pyttebit av världen lite drägligare.
Den kampen är svår. För vi har levt i minst två decennier nu med en sorts snedvriden indokrinering vars ursprungskällor inte är så illa i sig, jag tänker bland andra på
Milton Friedman. Det är bara det att hans apostlar tror så hårt och håller så fast vid att allt ska avregleras, allt ska marknaden sköta, så de blivit fundamentalister: Marknadsfundamentalister.
* * *
Läs för all del en glimt om forskningen som visar att "
Jämlika samhällen nästan alltid är bättre", som Richard Wilkinson skriver i Expressen.
