Acriter et fideliter

Förra veckan gjorde jag ett träsvärd till Naya eftersom hon ville ha ett till teateruppsättningen hon skulle vara med i. Efter föreställningen kom hennes kompis, en sjuårig kille, springande mot mig över parkeringen i regnet och sa andäktigt:
- Anders, kan du göra precis ett sånt svärd som Naya har till mig?

Han hade aldrig sett ett finare svärd. Jag svarade undvikande, sa att jag hade ont om tid, att jag bygger hus och lagar mat och sätter på tvättmaskiner och måste reparera gräsklipparen och pendlar till arbetet och allt det där vi vuxna stackare gör.

Han stod framför mig medan regndropparna studsade mot asfalten. Liksom förkrossad nickade han att han förstod.

En första förnimmelse kom över mig. Jag sa:
- Jag lovar inte något, men man vet aldrig. Kanske får jag en lucka tid.

När jag kom hem och sett att hustrun fått fatt i alla barn för läggning lösgjorde jag mig från mina uppgjorda planer, de som så kan hålla oss alla fången för att få oss att göra alla måsten.  Jag gav mig ut och letade ämne till ett svärd.

Efter någon timme lade jag sista handen vid svärdet, jag ristade på handtaget in pojkens namn och därunder fick jag för mig att jag borde skriva ett lämpligt latinskt citat.

Någonstans i denna process kom det till mig som en andlig förnimmelse som fick den vanliga värdens tyngd och absoluta betydelse att för en stund ge vika. Jag kunde inte längre ta den på  allvar eftersom jag anade ett större och väldigare och varmare och sannare sammanhang.

Jag skrattade inom mig åt farsen som pågår "därute", inte melodifestivalen, om någon nu trodde det, utan valåret, fajten mellan de fyra nyanserna av gråblått som sker i riksdagen. Och jag skrattade åt ekonomernas eviga springande  efter sina fiktiva värden och BNP. Hela  grejen.

Så bedrövligt tokigt de betedde sig allihop!

Jag satt där med träsvärdet som jag ska ge till min dotters kompis och skrev in det latinska citat som kom för mig när jag drog in denna sjuåring i mitt sinne. Jag ristade in "Acriter et fideliter", vilket på svenska närmast torde forma de förbluffande och bortglömda orden "Tapper och trogen".

Övervakning och elektronisk fotboja på våra barn i skolan - vill vi ha det?

Så här skrev ÖP i ett mejl till mig:


Hej
Läste på din blogg där du skriver om Dexter och kontrollen av våra
barn i skolorna.
Jag undrar nu om du skulle vilja skriva en debattartikel om detta i
Östersunds-Posten?
Jag tycker att du hade många intressanta tankegångar i en fråga som jag
misstänker att många föräldrar inte tänkt på och som du själv
skriver så har det inte förts någon debatt om detta i medierna.
Så, är du intresserad har du 3 000 tecken till ditt förfogande på
ÖP:s åsiktsuppslag.

Mvh
Per Lindh
Debatt- och åsiktsredaktör
Östersunds-Posten


Jag läste in att de beställde en debattartikel, men ÖP tog in texten som en insändare. (Sen när började tidningar liksom beställa insändare???!) Nå, det spelar mindre roll. Hur som: Här är resultatet i tidningen, och nedan postar jag samma text. Kommentera gärna. Sno lika gärna och lira om texten lite att passa i en lokalblaska när dig!

_______________________

(Inständare i ÖP den 14 maj 2010)
Övervakning och elektronisk fotboja på våra barn i skolan - vill vi ha det?
Alla förstår andemeningen i den klassiska dystopin "1984". Det är från den boken uttrycket "Storebror ser dig" kommer. 

Det senaste året har vi sett en livlig debatt kring FRA-lagen, så som det ska vara i en demokrati. Det parlamentariska läget är tämligen sunt kring FRA, oppositionen säger att de vill riva upp lagen om de får makten, dessutom har ett helt nytt parti bildats för att sätta stopp för bland annat FRA:s framfart; Piratpartiet. 

För att slutligen få igenom lagen i riksdagen hette att endast försvaret skulle få analysera medborgarnas datatrafik. Nu när lagen trätt i kraft sker genast inte bara ändamålsglidningar, utan flera myndigheter vill ha tillgång till informationen och säger sig finna stor nytta av den samlade informationen. Den ligger ju redan där och kan sorteras i intressanta sökmönster. 

Helt utan debatt införs just nu andra digitala system. Inte en enda politiker diskuterar eller lyfter frågan. Än mindre sätts vi medborgare in i saken.

Alla Sveriges skolor håller på att upphandla IT-system för att hantera allt som rör våra barn från förskola till gymnasium. Det praktiska med systemen är att du som förälder exempelvis kan gå in via din dator hemma och ändra din inkomstuppgift, vilket sedan styr dagistaxan. Du kan läsa ditt barns betyg, följa utvecklingssamtal och barnets eventuella skolkande. Allt läggs in. Ned på minuten när, om skolan vill. 

Samtidigt som skolorna försöker lära våra barn att vara försiktiga med vad de lägger upp på Facebook lägger nu skolorna upp en total profil över varje barns skolgång. Ett otydligt kluster av motstridiga lagar ska hantera rättsskyddet av dessa uppgifter. Offentlighetsprincip står mot förvaltningslag och personuppgiftlag, samt kommunallag, alla ska på något sätt samsas om att värna våra barns integritet, fast lagarna är skrivna för en pappersvärld, inte en digital värld.

Ingen har sett över den komplexa juridiska situation som uppstår. Dessutom, register läcker alltid och ingen vet vilka ändamålsglidningar dessa våra barns uppgifter kan utsättas för över tiden. 

Samtidigt utgör detta en miljardmarknad där flera företag konkurrerar om marknadsandelarna. Östersunds kommun håller i detta nu på att införa "Dexter", vars främsta konkurrent torde vara TietoEnator. Krokoms kommun använder sig av "Skola24". Ett annat system är PODB. 

Företagen lägger in otaliga finesser i systemen för att tjäna mer, men också locka kunden. Mot en extra kostnad per elev och år kan man låta det gå iväg ett SMS till föräldern så fort ett barn skolkat. Automatiskt. Detta har redan varit på tal i Krokoms kommun eftersom funktionen finns i Skola24. Fiffigt säger en del. Har ni redan infört elektronisk fotboja på våra barn, säger andra.

På det administrativa planet förefaller det praktiskt med automatiska SMS. Dessutom föregriper det regeringens förslag till ny skollag där man skriver: "Om en elev utan giltigt skäl uteblir från den obligatoriska verksamheten ska rektorn samma dag se till att elevens vårdnadshavare informeras om att eleven varit frånvarande..."

På det existentiella planet händer något annat. De administrativa system som är tänkta att förenkla tillvaron börjar sätta vår mänskliga rättigheter ur spel. Både barn och föräldrar tvingas allt längre in i ett totalt övervakningssystem som allt mer liknar det skräckscenario George Orwell målade upp när han 1948 skrev 1984. 

Anders Widén, författare 

I väntan på debattartikeln

Jag har fått ur mig debattartikeln och ÖP säger att de tar in den i veckan. Om inte världen går under. Med de ekonomiska krispaket vi numer upplever vet man aldrig. Vad som helst kan hända. Jag försöker tänka fest. Snyggt vikta servetter. Spetsad bål och girlanger. Rena kalsonger och tjusiga tjejer med uppfluffade frisyrer som låtsas se naturliga ut fastän man fattar att det tagit timmar att fixa.

Jag vill hålla sånt ifrån mig. Allt jag nyss nämnde. Utom fantasierna om de där frisyrerna.
De enda fantasier jag haft idag.

Debattartiklar och den tveksamma nyttan av hörselkåpor

Jag skrev under morgonen 9000 tecken medan kidsen kollade bolibompa i samma rum, därav hörselkåporna. Trots hörselkåpor hör man när de skriker efter att ha slagit varandra eller kastat saker på varandra eller retat varandra och vad allt de nu hittar på för att få nya anledningar att spruta ur sig tårar under högljudda vrål. Då är det något i oss föräldrar som reagerar och tvunget vill gå in och avstyra vidare utbrott. I sådana stunder är det ärligt talat stört omöjligt att skriva.

Nu återstår det svåra, att koka ned texten till 3000 någorlunda bra och begripliga tecken. Under rådande förhållanden kan det ta hela helgen, för att inte säga hela veckan, men jag är i vart fall igång.

Tack till de Pirater som lade upp paddan här. Det gav ledning, uppslag, men jag såg också vad jag kanske bör undvika. Paddan sparade tid i min lite trängda situation. (att rapa ur sig denna text tar ingen tid, men att skriva text med vettigt innehåll tar osannolikt mycket tid i anspråk).

Av någon anledning funkar inte bloggers backtracksystem, trots att jag valt att ha det påslaget, men hos Knuff får man en någorlunda bild av dem som skrivit om Dexter som jag tog upp för några dagar sedan här och som nu är föranledning att ÖP i Östersund vill ha en debattartikel.

/Anders

PS. Först hade jag tänkt att lägga ut mina 9000 tecken här eller i paddan, men känner i denna stund att det skulle förvirra mig om flera kockar gick in i de spröda tanketrådar som ändå uppstått i min arma skalle.
Räkna med att jag slänger ut varje bokstav om jag kör helt fast! DS.

En lokaltidning vill att jag skriver debattartikel om Dexter. Hjälp mig snälla!

Just hemkommen från jobb o hämtning från dagis.
tre barn, varav ett gråter.

En tidning har hört av sig och vill att jag skriver en debattartikel av detta. Tidningen har läst mina två inlägg om Dexter. De vill ha 3000 tecken.

Tidningen har alltså läst skolans elektroniska fotboja redan här
och Dexter.

Snälla hjälp mig att fokusera, kanske pirater som surfar förbi kan göra en liten padda?

Jag är ensam hemma med tre kids ikväll. Tvätt osv. Jag måste helt enkelt få vardagen att rulla.

Men får jag en knuff i rätt rikning  vad jag/vi bör fokusera på kanske jag i natt orkar få ihop en debattartikel...

Mvh anders

Skolans elektroniska fotboja redan här

Jag kunde inte släppa Dexter efter min förra postning. Mina barn har sover så jag har kunnat ringa de skolkontakter jag har och surfa nätet. (Jag besöker många skolor i egenskap av författare och föredragshållare).

I skolvärlden införs nu i rasande fart olika stödsystem för att administrera allt från de IUP:er (Individuella Utvecklings Planer) varje elev ska ha till deras närvaro - och frånvaro. Man inför digitaliserade kontrollsystem för både elevernas och skolornas måluppfyllnad. Eleverna ska lära sig läsa, räkna, skriva och andra färdigheter. Detta har man kvantifierat. Det är elevernas mål och uppgift att uppfylla detta av staten uppställda kvantum. Annars passar eleven inte in, behöver stöd, eller på olika sätt kontrolleras.
På andra sidan har vi skolorna, även de har mål att uppfylla. De ska till samhället leverera läskunniga och skrivkunniga och mattekunniga medborgare som kan prestera ett mervärde åt, tja någon.

(Det heter att varje individ ska beredas en Individuell Utvecklingsplan. Men för vem är den egentligen till?
För elevens lycka eller statens eller det kommande näringslivets i form av en arbetsgivare? Men det är en annan diskussion och den tar vi inte här.)

Det här är inget konstigt. Datorerna finns, företag vill tjäna pengar och kränger nu olika system till en marknad, skolorna, som precis har mognat. Vi har 300 kommuner i landet. I varje kommun kryllar det av skolor. Varje årskull består av ca 100.000 elever. Det rör sig om en miljardmarknad.

Det konstiga är att det inte uppstått någon som helst debatt. En liknande debatt som faktiskt ägde rum vid den tid då landstingen skulle digitalisera vården och därmed patienternas journaler. Då genomlystes frågan. Man ställde frågor i media. Man ville få systemen säkra. Framför allt visade våra politiker ett intresse för att systemen skulle bli säkra. Datorer var på den tiden något lite nytt och skrämmande.

Nu har vi vant oss och vi inför kontrollerande digitaliserade system i en rasande fart. Och visst. Jag förstår vilken lättnad dessa IT-system kan komma att utgöra för skolorna. Man får äntligen en samlad bild och enhetlighet över bedömningsmallar och prov och betygskriterier. Allt.

Förutom Dexter som jag nämnde i min förra postning har jag under kvällen luskat fram att det finns andra system på marknaden. Ett heter "Skola24".

En grannkommun till mig, Krokom, kör i denna stund "Skola24". Efter mina rundringningar hittar jag ett exempel på hur man där har gått rätt långt i automatiseringen på en av skolorna, Nyhedens högstadium. När
en elev där är ogiltigt frånvarande eller skolkar får dennes förälder genast per automatik ett SMS.

Jag avstår från att lägga någon värdering i detta, men tekniken tillåter redan att SMS per automatik går till föräldrar om ett barn av någon anledning väljer att inte dyka upp på en lektion.
Det sker på en skola bara några mil hemifrån mig. 

EDIT: 8 maj 2010 kl 10.45. Förra året meddelade Nyhedens skola i lokappressen att de ville införa automatiskt SMS till föräldrarna vid ogiltig frånvaro. Efter det har tydligen frågan dött. Den nämns inte. Min förra uppgift ovan kommer sig av att den person jag pratade med var säker på att åtgärden var införd. Så alltså inte fallet. 

Jag ringer min hustru, som råkar vara rektor och som av ännu mer slump råkar vara på fortbildning i juridik för att klara sitt uppdrag som skolledare bättre. Vi pratar animerat, om man nu kan göra det över telefon i över en timme. Hon kör också systemet "Skola24" dock använder hon sig överhududtaget inte av funktionerna kring närvaro/frånvarorapportering. Hon säger att hon inte har behov av det. Däremot vill hon ha ännu bättre hjälpmedel för att styra upp elevernas IUP:er. Hon vill säkerställa att hon och hennes pedagoger verkligen ger varje individ möjlighet att utvecklas och att det blir ordning och reda i uppföljningen.

Min hustru såg inget tvång i att använda alla kontrollstöd som finns inbyggda i systemen. Men vi kom in på en annan sak. Offentlighetsprincipen. Hustrun sa:
- Allt vi gör i skolan ska diarieföras och all dokumentation ska kunna lämnas ut till den som efterfrågar den. Vi har att följa offentlighetsprincipen.

Vad innebär detta? Kommer alla betyg i framtiden att bli elektroniskt offentliga? All frånvaro? Alla inkomstuppgifter föräldrar lämnat in till kommunen för att få rätt daghemstaxa?

Eller kommer man liksom landstingen att någorlunda lyckas täppa till om sina databanker? På det hela taget sköter landstingen sig bra. Men även landstingen läcker otillbörligt. Minns hur barnavårdscentraler, mot lagen tror jag, har lämnat ut uppgifter till försäkringsbolag så att föräldrar sedan inte kunde försäkra sina barn mot vissa saker.

Hustrun sa:
- Det har diskuterats att avkoda exempelvis frånvaron. Man får till exempel inte skriva att en elev har hånglat i korridoren, eftersom det blir en värdebedöming som i efterhand kan tolkas mer negativt än att eleven varit på tandläkarbesök under samma tidsperiod. Därför har det föreslagits att det istället ska skrivas in att frånvaron var giltig eller ogiltig. Men då kan man fråga sig vad man ska använda informationen till. Den blir ju värdelös om den nu samlas in för att man ska kunna hjälpa en elev med ett specifikt problem.

Jag har min bild: Jag har suttit i så många väl fungerande lärarrum och hört varma mänskliga diskussioner. Där pratar man om allt som händer på skolan och man diskuterar lösningar kring elever man vill hjälpa till rätta. Man gör det i levande dialog, inte genom att skriva på vare sig papper eller in i en dator: "Ogiltig frånvaro 10 minuter".

Särskilt handlar det ju ofta om elever som behöver stöd för att deras föräldrar fullständigt skiter i dem. På något sätt är det ju så att man kan skriva hur mycket som helst i Dexter eller skicka tusen SMS till en förälder som inte bryr sig. Det blir liksom ingen skillnad. Skattebetalarna har då bara betalt några miljarder i onödan samtidigt som samtliga våra uppväxande ungdomar får besväret att det SMS-as i tid och otid till deras föräldrar.
Då gäller också att skolan är dålig, de vuxna har förlorat greppet som just vuxna och goda förebilder fulla av mänsklighet och tillit och spridande förtroende omkring sig, så att alla växer istället för att bli vrånga och uppstudsiga - till och med hatiska.
På sådana skolor kan man fylla sina datasystem med hur mycket information som helst, om frånvaro, om ouppnådda mål om misslyckanden. Inget kommer att bli bättre.

* * *

Enligt en källa finns det ytterligare ett konkurrerande system på marknaden som heter något i stil med "Peo.db" (Ge gärna rättning i kommentar här för jag vet inte vad systemet heter).

För mig ser situationen vid en snabb överblick ut som följer. I Sverige har vi 300 kommuner. Ett fåtal företag har fattat - och har musklerna - att ta rätt på den miljardmarknad som öppnat sig. På andra sidan har vi kommunerna som snackar med varandra via kommunförbundet och andra samverkansorgan. De är nu i färd med att upphandla dessa gigantiska administrativa kontrollsystem som kommer att följa våra barn och barnbarn oöverskådligt långt in i framtiden.

Detta sker utan debatt. Utan att vi väljare och föräldrar har satts in det minsta i problematiken.

En snabb slagning på nätet med google ger vid handen att många kommuner redan har implementerat Dexter. Utan debatt. Utan att vi medborgare har fått veta någonting. Här några exempel: Kalmar Västmanland Haninge Örebro Borås osv, osv enligt googles lista

Jag förstår att skolorna och kommunerna har behov av att modernisera sina administrativa system, men man verkar överhuvudtaget inte göra den ringaste konsekvensanalys.

Istället rullar man utan minsta eftertanke ut ett system som kommer att kosta skattebetalarna miljarder att genomföra. Ett system som man som beställare tyvärr bara upplever som ytterligare ett administrativt verktyg i mängden.

Man har blivit helt blind för vad dessa verktyg kan göra oss människor.

Nu tillåter jag mig att lägg in en egen liten värdering i en fråga: Vad får det för konsekvenser för en uppväxande generation att ingen litar på dem, att föräldrarna ständigt får SMS om de avviker en tum från schemat bara för att de råkar ha en rektor som tycker att det är bra att bygga in den funktionen, en funktion som redan används på en skola i min grannkommun? Allt medan det på grannskolan inte sker någon sådan kontroll av frånvaron.

Och så kommer det oundvikliga. För tjänstemännen på skolverket vill i all välmening alltid i alla tider ensrikta saker. Vi har i svensk skola i modern tid haft så kallade standardprov. Riksomfattande prov. Så kom min uppväxt, alla barn i hela riket sattes  då in i betygssystemet enligt bellkurvan. Nu har man frångått just det systemet, man kallar det istället "Nationella prov". Och alla skolor i riket har som uppdrag att nå vissa specifika inlärnings- och ordningsmål med samtliga elever. Ungarna ska så att säga med ett i sammanhanget lite laddat ord "socialiseras" efter en och samma mall.

Oundvikligt närmar vi oss alltså dagen då varje elev faktiskt måste beslås med en elektkronisk SMS-fotboja.
Helt enligt regeln om att allt i riket måste vara lika. Ensriktat.
Det är troligen det lägsta som kommer att hända.
Sen rullar det troligen på.
Vad har vi fått då?
Vad har vi skapat?

Men framför allt. Var är debatten?

_____________
Edit morgonen den 6 maj: jag glömde. Företaget som utvecklat Dexter heter IST och har sin hemsida här.

Dexter

Jag följde min femåring till inskolning till förskoleklass idag. Vi byggde torn där kulor kunde åka nedför i långa slingrande banor. Sen, när barnen kände sig trygga i den nya miljön tog personalen över barnen och vi föräldrar fick träffa rektorn och andra pedagogiska representanter för skolan.

Vi informerades om skolskjutsar, försäkringar, skolplikt och förskoleklassens strävansmål, först i riktiga förstaklassen utsätts våra barn för "statens" verkliga mål, allt vi samhällsmedborgare anses måste kunna för att bli jag vet inte vad - Arbetare? Fria? Lyckliga?

Så kom det. En specialpedagog berättade om Dexter, det nya databaserade systemet där man både kan och vill kuna logga elevernas totala närvaro. Ända ned på minuten när. Registret med elevernas frånvaro och närvaro skulle läggas ut på kommunens hemsida. Man sökte sig nedåt i kommunsidans sökträd Kommmunen/Norra/Orten/Skolans namn.

- På så sätt kan vi fånga upp elever som till exempel är borta från gymnastiken säg 62%. Just idrott är vanligt att elever av olika skäl håller sig borta ifrån.

En förälder kontrade,  en jag känner och som inte på något sätt är politiskt intresserad. Han sa:
- Men vad fan! Ska dom inte få något spelrum? Ska jag som förälder kunna se att mitt barn valt att vara frånvarande en kvart hit och dit från en eländig lärares lektioner, en lärare som jag vet min pojke inte står ut med? Nu löser vi ju det där rent mellanmänskligt, jag och läraren och rektorn på den skolan, men kommer sådant i ett register blir det ju skit av det.

Skolan fortsatte att hävda att det var ett bra hjälpmedel och verktyg.
Jag satt och ruvade. Till slut sade jag:

- Jag förstår att ni i all välvilja vill ha verktyg för att fånga upp elever på glid. Men vem får rätt att titta på de här uppgifterna? Hur länge sparas de? Ni sade nyligen att allt på Internet sparas när vi pratade om Facebook och de faror för barnen det kan medföra för framtiden om de själva lägger upp tokiga tonårssaker där. Kommer det inte nu att bli så att kommande arbetsgivare och färsäkringsbolag och stat och kommun och polis i all tid kan gå in och titta i Dexter och se att just mina tre barn varit väldigt mycket frånvarande eftersom jag valt att uppfostra dem till anarkister, vilket jag tycker verkar bli ett allt mer överhängande behov.

Jag pausade, försökte kolla av att de förstod min lilla ironi, så sade jag.

- Ser ni inte faran? Ser ni inte att vi håller på att bygga ett totalt... Något ohyggligt... Som inte alls gagnar våra barn i deras framtid.

* * *

Här vet jag inte hur jag ska förklara. Rent dramaturgiskt tog samtalet en ny vändning, en vändning som jag i en roman aldrig skulle kunna skriva eftersom den var så osannolik.

Plötsligt säger både rektorn och specialpedagogen, som tidigare alltså lovordat Dexter inför oss föräldrar, att systemet precis höll på att implementeras över deras huvuden. De hade inte haft något att säga till om och nu höll de med om mina invändningar. De vände totalt 180 grader. De tyckte inte om Dexter. Vi satt och var rörande eniga om att kontrollen i samhället faktiskt hade börjat att få en obehaglig tendens mot det totalitära.

Nu funderar jag på den där vändningen. Ljög de för mig? Eller orkade de inte presentera det på annat sätt för oss föräldrar eftersom Dexter alldeles strax är en införd verklighet i min kommun? Jag tror svaret ligger i att de är tjänstemän. Har något beslutats så har de att följa beslutet.

Det är här det svåra börjar. En tjänsteman som inte följer demokratiskt fattade beslut av riksdag eller kommun underminerar den representativa demokrati vi har. Denna sköra tråd som är långt ifrån perfekt, men ändå lyckas få oss att leva i någorlunda fredlig samexistens.

Samtidigt, genom att lyda kan mycket ont komma till stånd. Och mycket ont har genom historien fått passera, just på grund av den förväntan som ligger på tjänstemannarollen och hur den ska utövas. Rektorer har att lyda sina styrdokument. Och den som sysslar med till exempel persontransporter har hatt följa sina styrdokument.  

Så var det till exempel med tågklarerarna under andra världskriget över stora delar av Europa. De såg till att tågen avgick i tid och inte krockade. Även tågen till Auschwitz, Treblinka osv kom i tid. 

Hur ska vi komma till rätta med denna lydnad som kan slå så fel?

Hur ska vi komma till rätta med lärare och rektorer och skolpersonal som inte vill eller orkar eller har förmåga att prata med elever och istället väljer att lägga tid på att föra in elevens frånvarotid i datasystem som Dexter?

Nästa steg är att våra ungar förses med passerkort. De stämplar in och ut till varje lektion. Tänk så praktiskt.


EDIT: Jag skrev ett tillägg här som blev så långt att jag valde att göra en ny postning av det. Läs gärna här.  

* * *

PS.
Om jag uppfattade namnet rätt när rektorn sade det får vi alltså till FRA och Datalagringsdirektivet och alla andra välmenande register nu även lägga Dexter.