Övervakning och elektronisk fotboja på våra barn i skolan - vill vi ha det?

Så här skrev ÖP i ett mejl till mig:


Hej
Läste på din blogg där du skriver om Dexter och kontrollen av våra
barn i skolorna.
Jag undrar nu om du skulle vilja skriva en debattartikel om detta i
Östersunds-Posten?
Jag tycker att du hade många intressanta tankegångar i en fråga som jag
misstänker att många föräldrar inte tänkt på och som du själv
skriver så har det inte förts någon debatt om detta i medierna.
Så, är du intresserad har du 3 000 tecken till ditt förfogande på
ÖP:s åsiktsuppslag.

Mvh
Per Lindh
Debatt- och åsiktsredaktör
Östersunds-Posten


Jag läste in att de beställde en debattartikel, men ÖP tog in texten som en insändare. (Sen när började tidningar liksom beställa insändare???!) Nå, det spelar mindre roll. Hur som: Här är resultatet i tidningen, och nedan postar jag samma text. Kommentera gärna. Sno lika gärna och lira om texten lite att passa i en lokalblaska när dig!

_______________________

(Inständare i ÖP den 14 maj 2010)
Övervakning och elektronisk fotboja på våra barn i skolan - vill vi ha det?
Alla förstår andemeningen i den klassiska dystopin "1984". Det är från den boken uttrycket "Storebror ser dig" kommer. 

Det senaste året har vi sett en livlig debatt kring FRA-lagen, så som det ska vara i en demokrati. Det parlamentariska läget är tämligen sunt kring FRA, oppositionen säger att de vill riva upp lagen om de får makten, dessutom har ett helt nytt parti bildats för att sätta stopp för bland annat FRA:s framfart; Piratpartiet. 

För att slutligen få igenom lagen i riksdagen hette att endast försvaret skulle få analysera medborgarnas datatrafik. Nu när lagen trätt i kraft sker genast inte bara ändamålsglidningar, utan flera myndigheter vill ha tillgång till informationen och säger sig finna stor nytta av den samlade informationen. Den ligger ju redan där och kan sorteras i intressanta sökmönster. 

Helt utan debatt införs just nu andra digitala system. Inte en enda politiker diskuterar eller lyfter frågan. Än mindre sätts vi medborgare in i saken.

Alla Sveriges skolor håller på att upphandla IT-system för att hantera allt som rör våra barn från förskola till gymnasium. Det praktiska med systemen är att du som förälder exempelvis kan gå in via din dator hemma och ändra din inkomstuppgift, vilket sedan styr dagistaxan. Du kan läsa ditt barns betyg, följa utvecklingssamtal och barnets eventuella skolkande. Allt läggs in. Ned på minuten när, om skolan vill. 

Samtidigt som skolorna försöker lära våra barn att vara försiktiga med vad de lägger upp på Facebook lägger nu skolorna upp en total profil över varje barns skolgång. Ett otydligt kluster av motstridiga lagar ska hantera rättsskyddet av dessa uppgifter. Offentlighetsprincip står mot förvaltningslag och personuppgiftlag, samt kommunallag, alla ska på något sätt samsas om att värna våra barns integritet, fast lagarna är skrivna för en pappersvärld, inte en digital värld.

Ingen har sett över den komplexa juridiska situation som uppstår. Dessutom, register läcker alltid och ingen vet vilka ändamålsglidningar dessa våra barns uppgifter kan utsättas för över tiden. 

Samtidigt utgör detta en miljardmarknad där flera företag konkurrerar om marknadsandelarna. Östersunds kommun håller i detta nu på att införa "Dexter", vars främsta konkurrent torde vara TietoEnator. Krokoms kommun använder sig av "Skola24". Ett annat system är PODB. 

Företagen lägger in otaliga finesser i systemen för att tjäna mer, men också locka kunden. Mot en extra kostnad per elev och år kan man låta det gå iväg ett SMS till föräldern så fort ett barn skolkat. Automatiskt. Detta har redan varit på tal i Krokoms kommun eftersom funktionen finns i Skola24. Fiffigt säger en del. Har ni redan infört elektronisk fotboja på våra barn, säger andra.

På det administrativa planet förefaller det praktiskt med automatiska SMS. Dessutom föregriper det regeringens förslag till ny skollag där man skriver: "Om en elev utan giltigt skäl uteblir från den obligatoriska verksamheten ska rektorn samma dag se till att elevens vårdnadshavare informeras om att eleven varit frånvarande..."

På det existentiella planet händer något annat. De administrativa system som är tänkta att förenkla tillvaron börjar sätta vår mänskliga rättigheter ur spel. Både barn och föräldrar tvingas allt längre in i ett totalt övervakningssystem som allt mer liknar det skräckscenario George Orwell målade upp när han 1948 skrev 1984. 

Anders Widén, författare