lördag, april 08, 2006

Begrundan

Det här bloggandet.
Jag höll ett tag på att slukas av det, bli en pajas.
Det är så himla lätt att halka dit, börja snegla på den egna placeringen på Bloggtoppen.se eller Blogrankers, eftersom jag trots allt har kopplat min blogg dit. (Tack Spacelounge för att du fixar sånt åt mig).

Att skriva korta, enkla inlägg är bäst.
Då haglar kommentarer. Då får man mer trafik.
Att då dessutom börja hoppa mellan bloggar och klottra kommentarer hos varandra kan starta rena rama kommentarlavinerna.
Bloggar kan plötsligt förvandlas till chattrum.
Inget fel i det.
Alla samtal människor kan föra är bättre än motsatsen.
Tystnaden. Avståndstagandet. Misstänksamheten.

Men jag är långsam. Vill vara långsam.
Jag blir en pajas om jag försöker något annat.
Därför är jag så oerhört glad och tacksam att flera har både orkat och velat kommentera några av mina längre inlägg. Texter där jag alls inte är snabb eller rolig. Snarare trögt resonerande, alldeles i min egen takt.

Även om jag nu är trög, eller snarare, vill hinna tänka, så vill även jag kommunicera.
Onödigt att blogga annars.
Onödigt att skriva böcker, likaså.

Alltså kan jag inte tacka nog mycket för kommentarer till inlägg som: "En halv livstid" och även "Sätt ingång och lyckas".
Det gläder mig så mycket.
Särskilt som kommentarerna är av den arten att jag måste stanna upp igen.
Och tänka.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Visst är det så! Alla kommentarer är roliga att få och de man får på de inlägg man lagt ner lite extra tid på är ju liksom pricken över i.
Ofta tycker jag att dina längre inlägg är så uttömmande, allt är liksom sagt på nåt vis. Eller så är det så att jag läser, begrundar, funderar ett par dagar och SEN kommer jag på något jag skulle vilja säga eller fråga eller.. ja. Och då känns det liksom som om det är för sent. Då har det redan kommit in tretton nya inlägg och sjuttiofem nya kommentarer osv. :) Då väljer jag att inte skriva nåt alls. Eller så kan det komma ett inlägg på min egen blogg om samma ämne. :)
Ha en fortsatt bra helg!

Anders sa...

mysla: Egentligen är det aldrig för sent att kommentera. Men jag förstår precis hur det känns.
Rent praktiskt har jag satt igång mailfunktionen på kommentarerna, så även om ett inlägg är tio år gammalt, så kommer ett mail om någon gör kommentar där.
Rent praktiskt nr2 klarar jag ändå knappt av att svara på kommentarer eftersom inloggningsproceduren konstigt nog är så långsam att man nästan dör...

Även du ska ha fortsatt bra helg! Nu ligger hela min familj deckad i magdåligheter, endast jag stapplar omkring lite.

Renè sa...

.. Jag fick höra en sak ang magsjuka. Åker man utomlands och blir magsjuk ska man dricka socker vatten (mycke socker i varmt vatten) socker ska ta död på bakterier.. jag har inte provat det själv men kanske det funkar. Honungsvatten ska man ju dricka då man är förkyld...

Anders sa...

rene:
Det där med sockervatten låter skumt. Minns jag rätt från mina biologilektioner var det just sockerlösning vi lade i petriskålarna, för att bakterierna skulle ha så mycket mums som möjligt att käka av.
Kanske ska man dricka mycket sockervatten för att bakterierna ska välja att käka av sockret där istället för att börja gräva ordentligt i tarmluddet??? ;)

Renè sa...

*s* mm kanske det.
Jag tyckte det lät skumt med, men så tänkte jag på turkiskt te.. det är ju mycke sött det med, som de bjuder på ...