Konsten att stressa sig själv

Hustrun som karriärväxlar från officerare och flygtekniker till rektor är äntligen hemma. Hon har ledigt, kan vara med barnen.
Min plan var att börja skriva nu; denna dag.
Jag har redan planerat och tänkt ut så mycket i huvudet.

Men andra parametrar träder in och förstör alla mina planer. För det första är det sommar. Det är den mest förfärliga årstiden för en författare som råkar äga 16 hektar mark med vidhängande lador, garage och boningshus. Det står inte mindre än åtta byggnader på gården. Alla kräver sitt pyssel för att inte hamna i permanent förfall. För att inte tala om den stora gräsytan. Den tar fem timmar att klippa med en vanlig motorgräsklippare som man går efter. Det tar betydligt mindre tid med den åkgräsklippare jag och jätten Johan samäger, men ändå.

Allt tar sådan förskräcklig tid. Jag blir galen och myser inte, som jag väl borde, av min egen ägandes lantliga idyll. Istället kokar ilskan i mig. Jag drömmer om en eldkastare att bränna bort gräset med och byggnaderna; låt dem ruttna, tänker jag. Men samtidigt. Det går inte. Jag har på samma gång en bister förvaltargen i mig som inte kan låta något gå till spillo. Saker måste ses efter. Annars mår jag på sikt ännu sämre av byggnadernas förfall än av den ilska och irritation jag för tillfället är helt uppfylld av.

För övrigt är hustrun supergravid. Nu när hon slutat jobba tillåter hon sig att säcka ihop. Jag ska inte bara förvalta vår gård. Jag har att fixa tyngre hushållsbestyr också. Och mitt i allt tränger sig våra kontrollerande myndigheter in och förstör ännu mer tid för mig. Jag ställde i ordning allt på bilen. Lagade lysen och lampor, fixade bromsar. Bilen var tipp topp för att vara en 89:a – och fullkomligt trafiksäker, det höll besiktningsmannen med om. Men vad hände? Jo, det pyser lite i ljuddämparen ur en spricka som var där förra året också. Då gick bilen igenom. Nu fick den en tvåa och därmed körförbud.
Jag måste alltså laga bilen igen och åka till besiktningen igen, bara för att den kontrollerande myndigheten är fullkomligt godtycklig och nyckfull i sin bedömning av bland annat ljuddämpare och graden av deras läckage. Jag som redan har överskott av tidsläckage kan knappt bära detta slöseri med tid. Jag får lust att göra en Mona Sahlin, dvs strunta i att besiktiga bilen alls.

Allt det här vore i sin ordning och jag hade varit lugn och harmonisk, om det inte varit för att jag vill få några timmar om dagen att skriva.

Inget kan vara mer stressande för mig än att inte få jobba med det verkliga jobbet, att skriva nästa bok som planerats i över ett år. Allt annat är flams och hinder och driver mig snart till vanvett.