Jag skjutsade för några dagar sedan Johan till akuten. Han hade sågat av fingret. Efter operation har de fått fast fingret genom att fixera det med två titanskruvar som de borrade fast i benet. Färden in till akuten gjorde att drivaxeln på höger framhjul fick för sig att börja skorra. Sen, när man svänger med bilen nyper den fast. Det går inte att köra när man svänger mer än till hälften.
Som tur är har jag skrot liggande. Att köpa nytt är för dyrt. Så, av tre dåliga axlar med tillhörande drivknutar och grejer håller jag på att bygga en axel som förhoppningsvis ska fungera.
Jag har sagt det tidigare. Jag gifte mig med en snygg blondin med spetskompetens inom det tekniska området och som till och med hade certifikat att skruva stridsflygplan. Ändå är det jag som får skruva hemma. Hur detta har gått till och varför det inte är förhandlingsbart är mer än jag begriper.
För jag kan inte med ord beskriva hur jag hatar att hålla på med bilar. Jag kan ingenting och får lista ut hur man ska gå tillväga inför varje nytt problem. Jag gillar problemlösning i alla andra fall, utom när det gäller bilar.
Så ofta jag kan smiter jag ifrån garaget och gör det jag tycker är kul, skruvar ihop texter. Vad folk oftast inte förstår är att den mesta texten hamnar i papperskorgen. En roman på 300 sidor färdig text skapar ofta omkring 600 sidor text som hamnar i papperskorgen.
Till skillnad från gamla bildelar, som kan vara bra att ha, sparar jag aldrig text som visat sig vara funktionsoduglig. Och gjorde jag det skulle vi drunkna i papper här hemma.
5 kommentarer:
Könsrollerna är bestämda då eller?? Hmm...det där är en debatt som jag gärna undviker, faktiskt. Men det är ju konstigt att det inte ens är förhandlingsbart....!
meka som är så roligt! finns ingenting som gör mig så glad som att höra att det är något fel på någon annans bil, då får man olja ner fingrarna lite!
Hm, det finns en bra metod om man ständigt får göra en syssla som man tycker är lite tråkig. Man genomför den dåligt, klantar sig.
Så gjorde min mamma med tvätt under min uppväxt vilket gjorde att jag tvättat mina egna kläder sedan jag gick i sjuan. (Utom nu när sambon och dottern oftast sköter tvätten). Min mamma brukade nämligen lägga den där klassiska röda strumpan i vittvätten eller konsekvent låta bli att tvätta vissa viktiga favoritplagg och så där.
Anders, det är bara en fråga om uthållighet! Dra ut på tiden, tappa bort verktygen, fråga om frun inte tror att det går lika bra om du sätter dit en liten grunkemoj istället för vad-det-nu-ska-vara-egentligen. Bli lite tankspridd!
...kvinnor kan...Jag säger bara det!
peter:
Jaha, är det könsroller det kallas!
Jag trodde att hustrun på ett sublimt sätt ville lära mig att ta hand om mig själv...
erik: Du är varmt välkommen! Nu har jag fått dit axeln och allt fungerar, men jag skulle behöva punktsvetsa ett fäste till avgasröret. Det slogs också sönder - och jag har ingen mig-svets...
Åsa:
Ha, ha! I andra frågor ska jag nog klara din metod att vara uthållig. Grejen kring bilarna är att jag fortfarande är för KÄR i min hustru.
Jag vet att hon också hatar att skruva (fråga mig inte hur hon kunde bli flygtekniker, ett av hennes livs misstag) så jag väljer att bita ihop och göra sådant som hon inte tycker om.
Det gäller även hår som fastnar i duschavloppet. Jag har inget hår, min hustru har massor. Men det är min grej att rensa...
hovslagare: Jag håller med, kvinnor kan massor.... Men ibland är det bara att jobba ändå, fast man inget kan.
Skicka en kommentar