tisdag, augusti 08, 2006

Kina i världen

Konsumtion, den nya filosofin
(Privat faktainsamling för föredrag inom ämnet ”Klimatförändring”)

Liksom i Europa och i främre Asien och överallt har man krigat om olika idéer i Kina. Även under Kinas guldålder vad gäller filosofi och tankar krigades det. Perioden kallas Zhoutiden, eller ”Filosofins hundra skolor” och sträckte sig mellan 1028 till 256 före Kristus.

Tanken svindlar. Vad gjorde vi för 3000 år sedan i Europa, då det i Kina fanns hundra olika filosofiska inriktningar?

Här följer tre korta exempel, först Kong Fuzi, som är mest känd, därefter den mer okända men i mina ögon fantastiska Mozi, sist, ett mer avskräckande exempel i Shan Yang som grundade Rättsskolan:

Kong Fuzis moralkodex: (ca 500 f.kr)
”Du skall uppträda mot var och en som om du mottog en högt uppburen gäst. Du skall behandla folket som om du deltog i en stor offerceremoni. Gör inte mot andra vad du inte vill att de gör mot dig, och kränk ingen, varken hemma eller ute.”

Mozi ca 400 f.kr.
Mozi pläderade 400 år innan Jesus föddes det Jesus blev känd för. Mozi ansåg att kärlek är det enda sättet att råda bot mot kaos och krig.
Mozi sade: ”Om alla börjar älska alla skulle strider mellan såväl enskilda som stater komma att upphöra.”

Mozis fördömde allt anfallskrig
”Mord som begås av en person kallas orättfärdigt och medför dödsstraff. Utifrån denna utgångspunkt måste mord på tio personer vara tio gånger så orättfärdigt, och därför förtjäna ett tiofaldigt dödsstraff… Men när det gäller orättfärdigheten att angripa stater, förstår världens herrar inte att de bör fördöma den; tvärtom bifaller de den och kallar den rättfärdig…”

Rättsskolan, grundades av Shang Yang död 338 f.kr.
Rättskolan förebådade en ytterlighet som sedan blev modern i vår tid i politikens ytterfält både i den fascistoida ultrahögern, men känns också igen hos figurer som Stalin och Mao. Rättskolan stämplade konstnärer och andliga ledare som antingen onyttiga eller direkt farliga i samhällskroppen. Det enda som var viktigt för dem var att bygga en stark stat. Befolkningen hade en enda uppgift, att tjäna staten.

I kraftfälten mellan dessa tankar uppstod givetvis krig och inre slitningar i mittens rike, men det märkvärdigaste av allt: Kina bestod. Kina överlevde.

Kina är inte ett land, fast vi tror det, utan ett gigantiskt imperium. Kina består av fler länder än Europa och har fler etniskt helt skilda grupper. Man räknar att Kina har 60 minoritetsspråk och där den minsta minoriteten är större än Sveriges befolkning då den innehåller 10 miljoner människor.

Kinas makthavare av idag har satt upp ett nytt mål för sitt, till ytan stora och till befolkning ännu större, imperium. Man vill uppnå samma standard och konsumtion som övriga i-världen.
Kina sysslar inte längre så mycket med filosofi, istället examineras tjugotusen nya ingenjörer varje år.

För närvarande är Kinas konsumtion av de viktigaste industrimetallerna stål, aluminium, koppar och bly endast 9 procent per capita, jämfört med vår i i-världen. Men marschtakten är hårt uppskruvad. Även om vi fryser konsumtion och folkökning i väst kommer den av Kina planerade och målsatta ökade konsumtionstakten att medföra en ökning med 94 procent av världens sammanlagda produktion och därpå följande konsumtion.

Av detta följer att när Kina når sina mål kommer världens konsumtion att fördubblas, med påföljande belastning och påverkan av den globala miljön.

Tidigare trodde det kommunistiska Kina att miljöproblem inte existerade för dem, det var något som hörde de imperialistiska och kapitalistiska samhällena till. Ett nytt tänkande kom i dagern så tidigt som 1972, då Kina för första gången skickade en delegation till FN:s första miljökonferens. År 1983 utropades miljövård till en grundläggande nationell princip, åtminstone i teorin. I praktiken kan varje statstjänsteman endast visa sin duglighet på ett enda sätt; genom att få högre fart på den ekonomiska utvecklingen.

Kina gör just nu vad som helst för att öka sin produktion och konsumtion. Ett exempel: Fisk som fångats av norska fiskare i ishavet skeppas nedfryst till Kina för att tinas, fileas och frysas igen. Sen skeppas fisken tillbaka till Norge och Europa för att säljas.

Man vill tjäna pengar. Och man tjänar redan mer pengar i Kina, vilket bland annat medför att hushållens storlek minskar eftersom barnen får råd att flytta hemifrån i större utsträckning. Fram till år 2015 kommer Kina att ha 126 miljoner fler hushåll än idag, det är fler än det sammanlagda antalet hushåll i hela USA. Varje nytt hushåll vill ha en kyl, en frys, en TV…

Kinas nya mål att bli ett i-land bland andra påverkar oss alla. Hela jorden. Och det ser mörkt ut ur miljösynpunkt. På många sätt.
Samtidigt klarar Kina att hantera en del saker snabbare än vi. Att få bort den blyade bensinen i USA och Europa tog många, många år. I Kina tog det bara lite drygt ett år. Staten tog ett beslut, och det blev så.

Kina har inrättat 1 757 naturreservat som täcker 13 procent av ytan för att skydda sin biologiska mångfald. 1978 inledde man stora skogsplanteringar och 1998 förbjöds all skogsavverkning i vissa känsliga områden. Sedan 1990 har myndigheterna motarbetat ökenbildningen på 38 000 kvadratkilometer genom att plantera träd och fixera sanddyner.

Hur det kommer att gå vet vi inte, Kina accelererar sin miljöförstöring samtidigt som man också sätter in snabbare miljövård än någon annan stans i världen.

Kinas enorma befolkning och snabbt växande ekonomi, samt dess mångtusenåriga tradition av starkt centraliserad stat gör att landet reagerar med större kraft än något annat land.

Det går inte att blunda för fakta: Kinas vidare utveckling är en ödesfråga för hela planeten.


Viktigare källor:
Woodrow Wilson Center, Washington DC, årliga publikationer ”China Environment Series.”
The World Bank 2001: “China: Air, Land, and Water”
New Haven: Yale University press 2004. Qu Geping and Li Jinchan, “Population an Environment in China”.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant läsning, speciellt då jag just nu läser boken om Mao och Kinas utveckling sedan år 1900.

Mattias Berlin
Tyresö

Anders sa...

Vad kul att du läser om Mao och Kinas utveckling.
Jag har genom hörsägen hört att Mao på slutet av sin karriär blev mer och mer lik en rätt så äcklig kejsare. Bland annat påstås det att han vill ha allt yngre flickor, nedåt 13 år och så, som sängkamrater...
Står det något om detta i din bok?
Som sagt, detta är bara hörsägen, inget som jag fått bekräftat.
MvH
Anders

Anonym sa...

Än så länge har jag inte fått den uppfattningen om Mao. Han är nu 50 år och har ännu inte nått den totala makten i Kina.

Dock kan jag tänka mig att din hörsägen stämmer. Han har hitills haft fyra fruar och satt ett antal barn till världen som nästan alla har dött. Mao brydde sig aldrig.

Däremot har jag lyckats tjuvläsa lite fram i boken och fann att Mao, under sina 27 år vid makten, aldrig borstade tänderna eller badade...

Återkommer om jag finner någon fakta som stöder din hörsägen.

Mattias

Anders sa...

Ha, det där om att han aldrig borstade tänderna har jag läst i andra böcker.
Likaså att han troligen var rätt kallsinnig, även mot egna barn.

Sådan kallsinnighet brukar man finna hos bla psykokpater som lider brist på empati.

Indicierna pekar faktiskt mot att Kina i Mao hade en rätt otrevlig härskare...