tisdag, juli 14, 2009

Vi måste få fler att orka lyssna

Läs Johan på Arvidfalk idag. Han problematiserar integritetsdebatten ytterligare ett steg.

Vår sak vinner verkligen på att problematiseras. Med tiden måste var och en av oss som menar allvar, visa politisk vilja och ta tag i varje av dessa trådar. Ju förr, dess bättre naturligtvis, men först måste vi genomlysa problematiken.

Till min glädje rör det på sig i partiet nu (S). Man börjar förstå att massavlyssning inte är någon lösning. Dessutom, man är för integritet. (Sen finns det naturligtvis s-medlemmar, både med och utan bloggar, med och utan politiska uppdrag, som i sin personlighet är bittra och dumma och kort sagt helt fel ute, men varför lägga krut på dem? Det är bara att strunta i dem, för de är inte i sådan ställning att de kan leda sin vilja en enda millimeter i sin riktning, eftersom den är trångsynt).

Kampen är på intet sätt över, men vi börjar dra åt rätt håll. Kongressen kommer att bli riktigt spännande, bland annat för vår gemensamma motion om ett STOPP för vidare integritetskränkande lagstiftning.

Det handlar nu om att finna praktiska och genomförbara lösningar. Inte bara skrika NEJ, NEJ, NEJ.

Vi måste definiera hur integriteten ska skyddas utan att komma i konflikt med andra värden som faktiskt också är värda att skyddas. Ekonomiska värden. Möjligen även immateriella värden.

Troligen kan vi inte över en natt gå från ett paradigm till ett annat.

Chris Andersons, Long Tail är en riktigt upplyftande bok! Den mångfald av kultur, idéer och andra yttringar av mänskligt skapande vi just nu står inför är bara helt UNDERBAR.

Vi måste få våra politiker att se detta och hjälpa dem att skapa vettiga lagar och regler som kan möta detta fantastiska paradigmskifte.

Vi måste börja lyfta diskussionen.
Det är ju ingen politiker som sätter sig på sitt arbetsrum i Bryssel och tänker: "Nu ska jag vara så djävlig jag kan mot medborgarna i Europa".

Givetvis är det så att nya direktiv och lagmassor växer fram under lång tid som svar på reella problem som man sett, som man faktiskt vill komma till rätta med.

Ett av de förfärliga problem man vill komma till rätta med är trafficing.
Den nya avskyvärda människohandel som uppstått.

Sådana problembilder ligger ofta inbäddade i fördrag som ACTA etc. Och skriker vi då bara ryggmärgsvis NEJ till ACTA, Stockholmsprogrammet, you name it, så framstår vi som mindre vetande.

Ja, ja, tänker de där ministrarna därinne. Dom därute fattar inte sitt eget bästa.
Och så lyssnar dom inte på den del av vår kritik som inte bara är vettig, utan livsnödvändig för att demokratin ska fortsätta att vara levande.

5 kommentarer:

Joshua_Tree sa...

Sant. Men ibland måste man få säga NEJ också. Åtminstone så länge ingen bemödar sig med att PRATA MED sina medborgare och förklara vad de ska med alla sina nya leksaker och lagar till. Under månader av FRA-debatt kom det inte fram ett enda vettigt argument till VARFÖR man behöver tillgång till all elektronisk trafik. Det var bara svammel om våra soldater i Afghanistan och annat trams. Varför ska vi sätta oss ner och komma på alternativ till något som ingen kan förklara varför det behövs?

OlofB sa...

Bea Ask sprudlade av "barnporr, Knark, trafficing" härommorgonen på TV4.

Jag funderade på "och du tror att lösningen på dessa problem är massövervakning/lagring av massa digitala spår..?". Så naivt!

Så här tror jag man kan bekämpa t.ex. barnporr:

Tillsätt X antal poliser som på heltid jobbar med att surfa/lära sig om kretsar där barnporr förekommer på internet. Hur svårt kan det vara??

Detta kostar långt mindre både integritetsmässigt och ekonomiskt!

Keep on fighting Anders!

PMyran sa...

Mkt sant Joshua. Jag tror nog att mycket grundar sig i tillit (eller brist på) till andra människor. Läste oxå Johans inlägg med avstamp i Lex Nokia och lämnade en kommentar med slutklämmen att problemet är ju egentligen att företaget inte litar på att jag som anställd är där för företagets bästa...

Anders sa...

@ Alla. Det har varit djävulskt viktigt att vi alla unisont ropat NEJ.

MEN politiker och ministrar framhärdar i att påstå att det finns hot.

Olika hotbilder.

Jag är böjd att hålla med. Även jag vill komma till rätta med kriminalitet som föregår över landsgränser.

Inom SAP ser det nu ut så här.
Man har exv sagt nej till FRA, att FRA ska rivas upp.

Då blir det jävligt intressant att också börja tala om hur man ska lösa de olika hotbilderna. Hur ska information inhämtas?

Det är den sortens svar jag vill komma med, jag behöver inte längre säga till 'mina' politiker i partiet att Datamining inte fungerar. Det har man fattat. Nu vill man komma ett steg till.

Man vill hitta lösningar.

Inte bara säga NEJ till problem man redan fattat att det är ett problem.

Man vill inom SAP gå från NEJ till konstruktion.

Fortsätter jag, vi, att bara gapa nej skapar vi inget. Då förstör vi snarare.

* * *
Vad gäller Beatrice vet jag inte vad jag ska tro. Jag fattar inte längre vad den borgerliga alliansen kör för agenda.
Jag fattar inte om de är nonchalanta och inte bryr sig om sina väljares oro, eller om de till varje pris tror att massavlyssning är enda vägen, eller om de är köpta av Cray och andra superdatortillverkare som vill sälja sina övervakningssystem (ja, ibland undrar man ju och vill nästan ta på sig foliehatten helt frivilligt). Kort sagt måste jag med HAX säga: Jag har gett upp allt hopp om den borgerliga alliansen vad gäller det som borde vara deras paradgren: att försvara den personliga integriteten.

Jag förstår inte längre om de kör efter egen vettvillig agenda eller om de går någon annans ärenden.

Jag förstår inte ens om jag kikar på det hela genom ett maktperspektiv. Att de vill ha makt.

Det är ju högst troligt att de förlorar makten till PP och oppositionen om de fortsätter på inslaget spår.

* * *

Nå. för att föra saken vidare, för att hjälpa oppositionen framåt, så handlar det nu till viss del att gå från ALARM till att hitta vettiga verktyg till vad vi ska istället för "FRA" istället för IPRED.

tyvärr räcker inte PP:s tankar kring upphovsrätt till. Vi måste börja mejsla fram lagförslag, tekniska och andra lösningar, som till sist kan bilda grund för vettiga politiska kompromisser.

Utöver det har vi att utbilda våra politiker i hur Internet ser ut, hur man kan demokratisera processer här, men även göra affärer här.

Anders Nilsson sa...

Först läste jag din rubrik som om du vore en partiföreträdare, och tänkte att det väl är raka motsatsensom behövs, ett parti som lyssnar. Sedan läste jag och förstod att du menade oss "vanliga", att vi faktiskt kan påverka och förändra den politiska utvecklingen, en optimistik och kamplysten hållning.

Synovate har ju gjort en en undersökning där folks uppfattning om de olika partierna har kartlagts. (s) kan ju till synes komma väl ut ur den rapporten, men funderar man ett tag så framstår vi dvs(s), som ett parti utan politik, bara en hållning. Ett parti väldigt socialt men utan politik dvs demokrati.

Det smärtar och skrämmer. Så visst har du rätt. Vi måste få dom attlyssna!