Obama forcerar ACTA-avtalet

Varför vill Obamas administration forcera igenom ACTA-avtalet och kringgå kongressen? Detta trots att flera upphovsrättsgrupper kritiserar de hårdföra regler som avtalet innebär. Den amerikanska branschorganisationen Ccia, Computer and Communications Industry Association anser exempelvis att Acta-reglerna i sin nuvarande utformning kan leda till juridiska problem för USA. Detta eftersom Acta inte ens erkänner undantag från upphovsrätten när sådana är berättigade.


Jag tror inte för en sekund att administrationen i vita huset är ovetande om vad avtalet handlar om. Även i Sverige berörs vi av ACTA-avtalet, bland annat genom Datalagringsdirektiget, vänsterpartiets Jens Holm säger:


– På förstasidan av Acta-avtalet står det att man ska samarbeta med "service providers" och ”rights holders”. Något som visar att de har ett stort inflytande. Hela grundidén med Acta är att stärka immaterialrätten och bekämpa "varumärkesförfalskning". Något som företagen inom underhållningsindustrin har verkat för länge. Nu håller de på att få det.
– De lär också få ett stort inflytande på den Acta-kommitté som kommer att inrättas. Beatrice Ask tillstod i sitt anförande att stora amerikanska företag har haft stort inflytande under förhandlingarna.


Enligt dokument som läckts ut på Wikileaks har Acta-avtalet tagits fram tillsammans med en rad privata företag och organisationer som representerar bland annat musik och filmindustrin. Framgår det någonstans vilken roll dessa företag och organisationer har haft i utformningen av avtalet?

Nödrop från en utbildad massmördare

Från CC CopyCat byrån

När Anna Troberg skriver ett inlägg med den talande rubriken: "Varför trycker regeringen på samhällets self destruct-knapp?" väcker det en rad frågor i mig:

Var går gränsen för att jag utför eller börjar mana till civil olydnad?

Jag har levt i 48 år och det är en fråga jag aldrig behövt ställa mig själv tidigare.

En följdfråga blir, kan man ens längre arbeta inom ramen för civil olydnad, eller sätter de nya terroristlagarna stopp för sådan planering och därpå följande aktioner? Civil olydnad har varit väsentlig för vår civilisations utveckling, genom den har vi vunnit kampen mot svåra avarter inom lagstiftningen, som exempel apartheid.

Var går gränsen för att staten anser att jag är en terrorist, eller uppviglar till terror?

Jag undrar när jag läser om det nya lagförslaget i Svd. Nu var ändringen inte så stor, men som bekant skär man in på oss medborgare från alla håll. Vårt utrymme blir allt snävare.

Hur länge till kan vi i diskussionen på nätet göra 'remixer' av bilder från exempelvis kända dataspel och lägga till några ord som "FRA-datorn" och "OK. Jag är inne. Var ska jag placera laddningen?", utan att polisen kommer och knackar på dörren?

Jag håller för troligt att personerna i regeringen vill gott, att de vill skydda vårt samhälle, att det är deras tro och övertygelse att det de lagstiftar för med sig ökad trygghet.

Hur ska vi få dem att förstå att effekten är den rakt motsatta?

Jag kan bara vittna om mig själv, vilket stup av hopplöshet man släpar mig mot, dag för dag, lag för lag. Det känns som man är i färd med att kväva mig. Som individ. Som samhällsmedborgare. Som samtalspartner. Som intelligent och kännande varelse.

Mitt liv har lärt mig att öppenhet är en förutsättning både för demokrati, ökad förståelse och tolerans.

Vår regering och andra makthavare går rakt motsatt väg. De inför strängare och vidare definitioner av vad terrorism är. De gör allt fler saker i hemlighet, bakom lykta dörrar, som ACTA.

Inte bara medborgarens rörelseutrymme krymper, även transparensen i beslut som rör oss minskar, för att inte säga; görs obefintlig.

Det slår mig att den dyraste och bästa utbildning samhället har givit mig är den militära, då man tvångsuttog mig och utbildade mig till massmördare i form av artilleribefäl som inom loppet av sju sekunder kan få 1,8 ton spränggranater att detonera på en av mig i tid och rum bestämd plats. (Vad sägs om Rosenbad?)

När jag nått fänriks grad och passerat kadettskolan hade min utbildning kostat skattebetalarna 2 miljoner kronor. I det skedet vapenvägrade jag. Alla pengarna bortkastade eftersom jag ansåg i det innersta av mitt väsen att jag inte ville ta till militärt våld för att lösa en enda konflikt åt vare sig mitt lands eller något annat lands regeringars konflikter.

Med skakiga knän och med fladdrande hjärta tog jag 23 år gammal mitt livs hittills största beslut, för jag trodde att jag skulle åka i fängelse när jag iklädd min uniform med gradbeteckningar på axlarna och allt (som jag helt perverst i situationen var stolt över) anmälde min vägran att mörda på order.

Jag slapp med nöd och näppe fängelse, skickades istället till civilförsvaret där jag bestods med ännu mer kostsam utbildning och blev befäl igen och utbildad att röja minor. Jag är förutom militärt utbildad massmördare också min- och sprängämnesexpert på skattebetalarnas bekostnad.

Kära regering och stat. Vad vill ni att jag ska göra med mina kunskaper?

Personligen vill jag värna demokratin, det öppna samtalet och förmedla tolerans, men snart vet jag inte hur.

I rasande fart krymper ni mitt och mina medmänniskors utrymme.

Vi upplever det inte längre som att ni har en vilja att skydda oss.

Vi upplever det motsatta.

Änglars behov av upphovsrätt

En bräcklig ängel blev sänd till jorden och gudarna valde noga ut två duktiga artister att bli föräldrar. De födde en flicka som gavs det inte fullt utvecklade namnet Frances Gumm.

Flickan Frances, två år gammal och färdig på ett sätt som ingen av oss jordiska kan förstå, klev upp på en scen och rev ned applåder för sin sång, och blev inkallad att göra numret igen och igen och igen. Senare sade hon att den kick hon fick av att befinna sig på en scen var som att äta nittonhundra upppiggningstabletter.

Ljuden i namnet Frances Grumm var inte stora nog. Strax erövrade hon Hollywood och därpå hela världen till det fonetiskt bättre klingande Judy Garland.

Hennes stjärna steg, men i ensamhet; ett virrvarr av droger, hon sågs ofta ragla skamlöst på gatan, hamna i slagsmål, och hade enligt samtiden utsvävande kontakter med män; langare, tölpar, agenter, filmmagnater, skivbolagsdirektörer, kriminella. Hon blev insyltad i saker, tvingades vittna i en mordrättegång.

Vad ingen såg; ängeln kämpade för sitt liv, för att bli människa, jordisk. En hel värld beundrade henne, men hon erfor ingen kärlek.

Hon gjorde lika många akuta resor i ambulans för att magpumpas, för att fås att kräkas, för att stoppa blödningar, för att hindras från att dö, som hennes sånger och filmer hade makalösa kassasuccéer.

Filmbolagen ställde in hennes gager för att få bukt med henne. Det blev kanske bättre om hon inte hade pengar, men ingenting hjälpte.

Kritikern Clifton Fadiman urskiljde kärnan i hennes väsen när han skrev:

"Varför fortsatte vi att ropa henne tillbaka om och om igen - inte för att hon gjort en bra föreställning, utan som om hon erbjudit oss frälsning?

När vi lyssnade till hennes röst... följde hennes rörelser... glömde vi - och det är beviset för hennes storhet - vem hon faktiskt var, vilka vi själva var... Man uppfattade henne varken som man eller kvinna, ung eller gammal, vacker eller ful. Här fanns ingen plats för 'glamour', det var ren magi. Hon uttryckte några få, enkla känslor så rent att de svävade kring i den mörka teatersalongen, ett väsen utan kropp, som lösgjord från en bestämd personlighet."

Åren gick. Tidlös och enastående fortsatte hon att hänföra proppfulla arenor tillsammans med dottern Liza Minelli.

Allt borde vara bra, i balans, men ängeln som med sin röst och sitt väsen trollband en hel värld kunde inte hålla sig fast. Hon orkade inte längre. Hon tog sitt liv på en toalett, på årets ljusaste dag, sommarsolståndet.

____

Historien borde sluta där, men gör inte det. Fortfarande slåss nöjesindustrin om de pengaströmmar hennes sång fortfarande kan fås att generera. Minns jag rätt är det EMI som äger Judys "50-tal". Samma industri skickar lobbyister till alla länders lagstiftare; de säger att de slåss för upphovsmännens rätt till betalning.

Upphovsrättstiden för en del av Judys sånger är på väg att gå ut. Genom lag vill industrin förlänga upphovsrättstiderna till 90 år.

Det var länge sedan Garland valde bort detta liv.

Frågan är, kommer ängeln Judy någonsin att få vila i frid?

______

Länk till Youtubeklipp där en ung Judy sjunger: Over the Rainbow

Länk till Spotify, sång: "The Battle Hymn Of The Republic (live).

http://open.spotify.com/track/0mW9dEyuNuDanq0y8Q6tB9

Vi måste få fler att orka lyssna

Läs Johan på Arvidfalk idag. Han problematiserar integritetsdebatten ytterligare ett steg.

Vår sak vinner verkligen på att problematiseras. Med tiden måste var och en av oss som menar allvar, visa politisk vilja och ta tag i varje av dessa trådar. Ju förr, dess bättre naturligtvis, men först måste vi genomlysa problematiken.

Till min glädje rör det på sig i partiet nu (S). Man börjar förstå att massavlyssning inte är någon lösning. Dessutom, man är för integritet. (Sen finns det naturligtvis s-medlemmar, både med och utan bloggar, med och utan politiska uppdrag, som i sin personlighet är bittra och dumma och kort sagt helt fel ute, men varför lägga krut på dem? Det är bara att strunta i dem, för de är inte i sådan ställning att de kan leda sin vilja en enda millimeter i sin riktning, eftersom den är trångsynt).

Kampen är på intet sätt över, men vi börjar dra åt rätt håll. Kongressen kommer att bli riktigt spännande, bland annat för vår gemensamma motion om ett STOPP för vidare integritetskränkande lagstiftning.

Det handlar nu om att finna praktiska och genomförbara lösningar. Inte bara skrika NEJ, NEJ, NEJ.

Vi måste definiera hur integriteten ska skyddas utan att komma i konflikt med andra värden som faktiskt också är värda att skyddas. Ekonomiska värden. Möjligen även immateriella värden.

Troligen kan vi inte över en natt gå från ett paradigm till ett annat.

Chris Andersons, Long Tail är en riktigt upplyftande bok! Den mångfald av kultur, idéer och andra yttringar av mänskligt skapande vi just nu står inför är bara helt UNDERBAR.

Vi måste få våra politiker att se detta och hjälpa dem att skapa vettiga lagar och regler som kan möta detta fantastiska paradigmskifte.

Vi måste börja lyfta diskussionen.
Det är ju ingen politiker som sätter sig på sitt arbetsrum i Bryssel och tänker: "Nu ska jag vara så djävlig jag kan mot medborgarna i Europa".

Givetvis är det så att nya direktiv och lagmassor växer fram under lång tid som svar på reella problem som man sett, som man faktiskt vill komma till rätta med.

Ett av de förfärliga problem man vill komma till rätta med är trafficing.
Den nya avskyvärda människohandel som uppstått.

Sådana problembilder ligger ofta inbäddade i fördrag som ACTA etc. Och skriker vi då bara ryggmärgsvis NEJ till ACTA, Stockholmsprogrammet, you name it, så framstår vi som mindre vetande.

Ja, ja, tänker de där ministrarna därinne. Dom därute fattar inte sitt eget bästa.
Och så lyssnar dom inte på den del av vår kritik som inte bara är vettig, utan livsnödvändig för att demokratin ska fortsätta att vara levande.

Några av de mekanismer som eroderar demokratin och rättsuppfattningen

Vi lever i ett ekonomiskt och politiskt system som har förfinat en enda kvalitet och vi mäter den i stigande vinster. Allt medan värdet, det långsiktiga värdet, för varje företag, varje samhälle, varje gemenskap är att inspirera till tillgivenhet och lojalitet.

Besattheten att generera kortsiktiga vinster har skapat företag som ingen egentligen vill jobba för eller köpa av.

De enda som stödjer denna förfelade och grasserande ordning är våra lagstiftande församlingar som med nya lagar hjälper de giriga samtidigt som man slår sönder rättssäkerheten.

Kanske slår man utan att mena det även sönder kapitalismens egna livsvillkor av bara farten.

Jag är visserligen anarkist, (därefter socialdemokrat), men jag har ändå alltid uppfattar det som att den fria marknadsekonomins huvudsyfte aldrig varit att bara fokusera på pengar. Pengar har alltid varit ett resultat av verksamheten, inte dess målsättning.

Det finns en effektiv grupp som inte ser det så, gruppen har bara en motor, ett mål, och det är inflytande. För inflytande kan genast växlas till pengar. Stora pengar. Det är den nya tidens välutbildade legoknektar.

Soldaterna i den armén kallas lobbyister.


_____________________________
* Bild: Kondottiär, Leonardo da vinci

Avkoppling mellan varven

Från Familj2009

Jag vill givetvis följa upp den tanketråd jag och Erik Laakso började spinna om upphovsrätt (se föregående inlägg).

Men jag hinner inte. Jag besöker företag och har även i den närmaste framtiden en rad inbokade möten.

Tid därutöver tillbringar jag på bästa sätt, med familjen. Vi bakar bröd och vi går på cirkus.

Upphovsrätten får vänta, hur än spännande den är. De som har följt min blogg vet att jag hela tiden har förfäktat en revision av upphovsrätten. I förra postningen tog jag steget fullt ut och ställde mig i positionen att det troligen blir en bättre värld om vi skippar den helt.

Det kan också vara så att det bör finnas en upphovsrätt, inte för att som nu skydda fel part, utan för att verkligen skydda den som uppfinner eller arbetar fram något helt nytt.

Immaterialrätten skapades en gång med intentionen att stimulera kreativiteten i samhället – allmänhetens bästa var därmed fokuset – Idag har Immaterialrätten fått sitt eget liv och få verkar vilja se om Immaterialrätten verkligen uppfyller sitt ursprungliga syfte.

IPRED, ACTA osv är sprungna ur upphovsrätt och immateriell rätt. Jag hävdar att även den grasserande korporativismen är det.

Marknaden - eller om man så vill - kapitalismen, behöver regler för att hålla sig inom vissa anständiga ramar. Då kan marknaden bli vår goda tjänare.

Jag ser ingen annan lösning än att ha marknadsekonomi.

Men istället hittar nu politikerna på att spä på den råa girigheten genom att införa lager på lager med sjuka lagar som för oss mot en sort korporativistisk maffiaövervakarstat.

* * *

Tänk att ingen tagit patent på det bröd min son bakar. Så vi inte kunde baka brödet utan att betala en dyr avgift eller att hr Pontén själv dök upp i bakstugan!

Istället är det så att man frikostigt delar med sig av receptet för att fler ska få njuta av det goda tunnbrödet.

Som vanligt har Piratpartiet en poäng där: Att dela med sig är en sorts kärlek.

Vad är medborgarens roll och ansvar?

Från CC CopyCat byrån

Så sakligt jag förmår gör jag ett försök att sätta ord på det makten tycks vara i färd med, givet den information jag har tillgänglig. Tankekedjan blir:

Våra myndigheter, och politiker, arbetar idogt och i en enda riktning med att inte enbart ta fram utan också envist vidmakthålla lösningar som totalt slår sönder den medborgerliga integriteten på Internet.

Deras orubbliga uthållighet gör att jag tvingas dra en slutsats, endast kan tolka skeendet på ett sätt; staten (de representanter för staten som i denna stund har makt) vill skaffa sig total kontroll över Internet, en kontroll som redan genom hur man har bemäktigat sig den är ett belägg för att den kommer att missbrukas.

Om jag har fel, om motsatsen gäller:
Om det inte är som jag skriver, då är makten aningslös, då är makten som kollektiv betraktad debil, närmast att likna vid en idiot som inte äger förmåga att överblicka konsekvenserna av sitt eget agerande.

Jag håller detta senare scenario som föga troligt. Så lågt begåvad kan rimligen inte den samlade mängden människor, politiker och tjänstemän med inflytande rent statistiskt vara.

Slutsatsen blir återigen: Makten vill inte väl. Makten vill ha total kontroll.

* * *

Mark Klamberg följer ett annat tankespår, han läser en bok , men även en intervju med författaren, och anar att FRA måhända ska användas till annat än det som var tänkt, eller snarare, sagt.

* * *

Tankarna rinner ned till en enda fråga:
Vad kan vi medborgare göra?

Mer korrekt:

Vad måste vi medborgare göra?

* * *

Jag frågar igen:

Vad måste vi medborgare göra?

* * *

Att ta ansvar, är det att hävda en högre rätt än lagen?

Låt mig skriva ett enkelt påstående:

Förutsättningen för demokrati är samtal, dialog.

Om påståendet är riktigt inställer sig obönhörligen en viktig fråga: Vad händer när de personer som vi valt till parlamentariker inte vill vare sig prata, svara eller diskutera med oss väljare? Som de flesta vet som följer den här bloggen har vi i Riksdagssvar.se skickat över 1000 vänliga mejl med några frågor till samtliga riksdagsledamöter.
De flesta har valt att ignorera oss, att inte föra dialog, att inte svara alls.
De två minsta oppositionspartierna utgör undantag. De har tagit sitt demokratiska uppdrag på allvar.

Nyligen skrev jag i ett inlägg, INSPIRErad Djävul,: "Är det total inkompetens, eller rör det sig om ignorans för alla folken i Europa när man på EU-nivå manglar ut alla dessa direktiv över våra huvuden?"

David kommenterade detta med ett förslag, att vi kanske hellre borde påbörja en brevkampanj om personlig integritet till EU, istället för att ta till ord som "Inkompetent".
Idén är utmärkt, och vad jag förstår håller Farmorgun redan på med en egen variant av en sådan. David tänker sig en utbildningsinsats.

David har rätt och jag anser att det är vår plikt att fortsätta arbeta via de gängse demokratiska kanalerna. Samtidigt, varför påstod jag att politikerna är inkompetenta?

Mitt skäl: Inkompetensen består i att de inte ser konsekvensen av sitt handlande - och gör de det handlar de i berott mod och med avsikt att sänka demokratin i graven.
Därför:

1) Vi måste lära oss förstå motståndaren och dennes motiv.

2) Vi måste vidga dialogen att röra fler.

Jag börjar se nödvändigheten av nya arenor för dialog: Vi måste vidga samtalet. Brev räcker inte. Mejl räcker inte. Utbildning räcker inte.

Våra huvudmotsåndare har en annan agenda. Dom är starka, dom är många (lobbyisterna) - och vill det rakt motsatta mot oss. Dom vill fördubbla upphovsrättstider, inte sänka dem. Dom vill ha FRA 3.8. Och dom är förtjusta i hemlighetsmakeri och ser fram emot att köra flera nya ACTA-lika vändor.

Det här är företeelser det inte går att utbilda bort.

Vi har att göra med motståndare som är antingen avlönade delar av staten, så som FRA, eller oerhört kapitalstarka multinationella företag - och de vill vår raka motsats.
De gör det inte av elakhet. Det ligger ingen konspiration bakom.

De handlar i ren och skär egennytta, men de handlar också för att de tror på det de gör.

I detta spel blir våra lekmannapolitiker alltför små - de varken vågar eller vill lyssna på oss. De lyssnar på den andra, mycket starkare parten; experterna de som "kan" signalspaning, de som kan underhållsbranschen.

Demokratin fungerar inte. Våra valda ombud kämpar inte längre för oss, de skriver lagar åt andra krafter.

Vi måste hitta nya vägar.

Det var så jag återupptäckte och återvände till en nästan glömd författarkollega. Henry David Thoreau, skrev år 1849, fritt översatt ungefär följande:

'...det allvarligaste hindret för förändring är de människor som fastän de i åsikt är motståndare till regeringen skänker den sin lydnad.'

Thoreau var en originell tänkare som med sitt glasklara intellekt såg hur man genom "civilt motstånd" kunde skapa förändring. Det sker främst genom att man genomför en olaglig handling och därpå tar sitt straff. Då startar man dialoger på alla plan i samhället. Man drabbar kärnan såväl som alla delar av demokratin simultant, bland annat det vi brukar kalla "de goda institutionerna"; sådana som rättsapparaten, media, politikerna, men även den ekonomiska sidan av samhället, företagen, opinionen, folket.

Man kan säga att han är fader till den gren av aktivitet som idag ägnar sig åt det vi kallar "Civil olydnad", sådana som plogbillrörelsen.

Enligt Thoreau är det vår lydnad som ger makt till "staten" eller den felande part som driver staten framför sig. Problemet är att de flesta av oss är lydiga.

Vi behöver träda fram, precis som de i The Pirate Bay, och vara villiga att ta konsekvenser. (Exemplet är egentligen galet eftersom jag inte kan se att de gjort något olagligt, utan det är staten, pådriven av en girig underhållningsindustri som begått och begår rättsövergrepp).

Genom att ta konsekvenserna av olydnaden utmanas fler att bryta mot de orättvisa lagarna. Med viss beräknad "smärta" urholkar man till sist lagen. Man gör det genom att underförstått "vädja" till hela samhället att se vad som är rätt.

Det orättfärdiga går inte längre att ignorera. Man tvingar demokratin och lagstiftaren tillbaka till det rätta, att välja det rätta.

Thoreau var noga med att poängtera att civil olydnad är en helhet där straffet, att man tar straffet, är en minst lika viktig del.

För hans del gällde det hans kända avsky inför slaveriet, förtrycket mot Indianerna och USA:s angrepp på Mexico.

Thoreau vägrade att betala krigsskatt. Detta var igen ny idé i sig, men Thoreau envisades med att samhället skulle ingripa mot honom, ställa till rättegång och fängsla honom.

Vi har att lära av Thoreau: Han hävdade en högre rätt än lagen.
Den handling som utgår från denna rätt är i grunden revolutionär.

En hel rörelse med många förgreningar har växt ur hans tankar. Dessa tankar är "civila" alltså i hög grad civiliserade och det rör sig om att få makten på knä med strikt icke-våld.

Martin Luther King fick bort vanvettiga segregationslagar. Gandhi ett helt imperium på fall.

* *

Thoreau, massor att googla, bara 2 exempel i mängden här och här.

* * *

Medborgare? Enligt maktens doktrin är Du Konsument eller Kriminell

Parlamentarism
Jag har lyft handen till hälsning
i ljuv, närmast extatisk glädje
och trott

på fria val

på er

"r.e.p.r.e.s.e.n.t.a.n.t.e.r"


Men nu när min blick så hastigt
klarnat
ser jag att ni avfärdat
mig

hela tiden

har ni avfärdat oss!

inte enbart som medborgare

Det räckte inte:
nu tvingas jag in i den bipolära kategorin

konsument eller kriminell
om jag så bara sjunger Happy Birthday
i ett lite för stort sällskap - och var går gränsen?


Ni stärker skråväsendet,
i sjukligt giriga branscher,
och tillsammans bygger ni bort
all möjlighet att utkräva
ansvar.

Parlamentarism, fåfänga hopp och dröm,
utgick från ett alltför enkelt antagande;
att samhället består av medborgare.

Korporativism, avfärdar begreppet och har en
samhällssyn byggd på gamla, väl definierade branscher.

Vilka lyssnar parlamentarikerna på?
Vilka får läsa de hemliga dokumenten?

Medborgare, jag säger:
Frihet stavas kriminell

och

rEvolution.

Vi har kommit till
dagar då privatpoliser slår med sina nävar
mot hemmets dörr.

Det som inte fick hända
demokratierna
i den
självutropade fria världen

Jag kan aldrig mer slänga upp handen
i en nonchalant fredlig hälsning

Blodet rusar och jag lyfter den hårt knuten,
ur min strupes djupaste svärta

- Vi två, staten och jag, är fiender.

* * *

Parlamentariker? Läs copyriot om korporativism i fem punkter

Alla: Se och bedöm själva, (en läsning bara av kommentarerna 77 st när jag läste sist, ger en fingervisning om läget i It, kritik riktas även mot insamlaren Beppe Grillo, den som gör uppropet). Läs hos BoingBoing Ett förslag i den italienska senaten ska tvinga alla ISP:er att blockera sajter, bloggar och sociala media på inrikesministerns order, om sajten, som det heter, uttrycker “olämpliga åsikter”.
Någon domstol ska inte vara inblandad.

Enligt samma källa ska ett annat lagförslag göra det olagligt att publicera material anonymt.

Om du vill stödja de italienska protesterna mot censur av bloggare:

Skicka mejl till freeblogger@beppegrillo.it med:
- Subject: ditt namn
- Text: adressen till din blogg
- Attached: ett foto av dig själv med en skylt som säger “FREE BLOGGER”

Tusentals har skickat.

Andra som skriver om censur: Christian Engström PP Opassande, SvD, Tommy K Johansson, Jens O, AlertSweden, Politikerförakt 2.0, Utrikesbloggen, Stefan Stenudd, Staffan Appelros, Svennegreken, Pär Ström, Karl Sigfrid

INSPIRErad Djävul

Kort fråga (ska hämta på dagis):
Är det total inkompetens, eller rör det sig om ignorans för alla folken i Europa när man sitter på hög, okänt för mig vilken, EU-nivå och manglar ut dessa direktiv över våra huvuden?

Återigen rycker en svensk myndighet ut och varnar för ett nytt EU-direktiv, SvD skriver: "Inspire, som står för Infrastructure for spatial information in Europe och som syftar till att skapa en gemensam infrastruktur och gemensamma bestämmelser för information som till exempel kan handla om miljö och människors hälsa."

Så långt allt lugnt, men Datainspektionen varnar att ett införande av direktivet i svensk lag "kan få långtgående konsekvenser för den personliga integriteten eftersom bland annat uppgifter som rör människors hälsa kan bli tillgängliga för både allmänheten och myndigheter".

Inspektionen anser att det saknas konsekvensanalyser kring integritetsfrågorna. "Inte heller i övrigt uppfyller underlaget de krav som man rimligen bör kunna ställa i ett lagstiftningsärende som kan få betydande inverkningar på den personliga integriteten", konstaterar Datainspektionen.

För mer info läs "Mitt i steget" Djävulen finns i bilaga III.

* * *

Fotnot:

Öppen fråga. Hur fortsätter vi på ett strukturerat, balanserat och fokuserat sätt kampen? Frågan kommer sig av att det är så många direktiv och lagar som utgör hot mot demokratins grundvalar.

FRA, IPRED1, IPRED2, ACTA, Datalagringsdirektivet och så vidare. På det kommer nu alltså Inspire.

DN i världsavslöjande artikel om ludditerna

DN kan som första tidning i världen avslöja var ludditerna har sitt näste.

En teori som haft stöd i den sk Leicestershire-forskningen har gjort gällande att Ludditerna med början kring år 1811 har träffats nattetid på hedarna runt industristäderna, där de övat exercis och rörelse, men så är inte alls fallet. Istället flockas de runt hemliga kassaskåp placerade inne i regeringsbyggnader runt om i Europa. Vi på DN kan föra till bevis att dessa kassaskåpsträffar även äger rum med täta mellanrum i USA, Japan och Kanada.


Även där föredrar man att samlas i sten, betong och eller glas/stål-konstruktioner. Vi har fått en luddit vid namn B.ASK att yttra sig, som det heter fritt översatt från engelska: "Av skivan", dvs "Off The Record", att inte förväxlas med det närliggande uttrycket "off topic".

B.ASK:
- Allting bottnar i att vi har att värna om valhemligheten. Därför låses valsedlarna in i kassaskåp innan någon granskar dem. Det sker direkt efter val. Vad som nu händer ungefär mitt i en valperiod är att vi ibland tar fram dem för snabbast möjliga destruktion. De är ju hemliga. Vi får ju inte avslöja valhemligheten.

DN:
- Hur får ni då fram vem som ska regera direkt efter val?

B.ASK:
- Det är givetvis en moralfråga.

DN:
- På vilket sätt?

B.ASK:
- Det kan jag inte yppa för då skulle jag ju röja valhemligheten, men så mycket kan jag säga att den som kan blugga* längst och mest vinner.

DN:
- Blugga?

B.ASK:
- Mina läppar är förseglade.

Som vi på DN tolkar det är valhemligheten så djup att man bestämt sig för att i enlighet med det även instifta hemliga möten där hemliga politiker gör hemliga saker. Denna nya, helt hemlighållna procedur går under namnet ACTA.

Kring akronymen ACTA har det en längre tid spunnits en del rykten, vilka gjort gällande att det rört sig om "Anomali Catatastrofy Telescope Awareness", alltså att man i rymden med teleskop upptäckt Anomalier.

I icke så nogräknade sensationsmedia har bland annat gjorts gällande att formen på detta hus stämmer överens med de framtidsvisioner och syner den helige Augustini skriver om i sina bekännelser.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att lägga B.ASK:s uppgifter jämte dessa informationer. Vi på Djingis News håller alltså före att det INTE rör sig om sk "rymdiska anomalier " dvs "Aliens " utan återuppståndna ludditiska sällskap som gör sitt yttersta för att klamra sig fast vid makten. Och det säkraste sättet att hålla sig kvar är att allt blir vid det gamla. Intet kan vara farligare för dem inne i dessa hus, samlade runt dessa kassaskåp, än förändring - och insyn.

Riksdagshuset är alltså inte, som en del fantasifullt utmålat, ett rymdskepp fyllt med rysligt illasinnade aliens, även om man lätt kan få det intrycket i dessa dagar.


Nej, den runda och stadiga formen kommer sig av att man som modell använt det väl beprövade kärntornet , som visat sig ytterst svårforcerat vid folkliga upplopp då populasen vare sig förfogar över kanoner eller kartecher .

Eder alltid lika snabbt skrivande reporter i tiden, Djingis

*Nyordet blugga kan till 87% sannolikhet härledas ur orden "bugga" samt "bluffa", med vilket avses att man först avlyssnar därefter säger en sak men menar en annan. Det är fd med.arb. K.R Ypto, tidigare anställd hos FRA som hjälpt oss i den analysen.