Bokuppdatering

Uppdaterar detta hemma hos Spacelounge, (länk till honom finns till hr) eftersom jag varken har el eller tel hemma.

Del 3 i serien om Djingis Khan, “Den andra hustrun”, är planerad för utgivning under våren 2007.

Min debutroman, “Månskensligisten” kommer att ges ut i nyutgåva av En bok för alla. Också detta är planerat under våren 2007.

Så fort jag blir uppkopplad hemma och jag kan arbeta i lugn och ro kommer mer detaljerad uppdatering om dessa böcker.

Uppdateringar om böckerna kommer företrädesvis att ske på hemsidan www.djingiskhan.com

Fullt sysselsatt

Elavbrotten fortsätter. Idag är vi inne på dag fem med mer elavbrott än ström i ledningarna.

Teleledningen är lika lynnig den. Ibland kan vi ringa. Ibland inte. Det enda som håller jämn standard är att modemet aldrig är snabbare än 12,2 kbits och alltid kopplar ned av sig själv och mot ens vilja inom tre minuter.

Vi lagar mat på stormkök.

Och så har vi strul med vattnet. Vattenpumpen har gått sönder. De korta perioder vi har ström försöker jag ställa diagnos, om det är pumpen, läckage längs ledningen eller bottenventilen. Efter tre dagars diagnostiserande tror jag mig förstå att det är membranet inne i själva trycktanken.

Ska åka och köpa ny trycktank/pump idag.

Snö, el och premier

Igår, den 20 oktober, fick vi evakuera. Snö har vi fått förut, men aldrig så mycket på en gång. Vid lunch slogs elen ut. Då blir vi även utan vatten. Telefonen har inte fungerat riktigt de senaste veckorna, så den saknade vi inte så mycket.
Det var bara att packa och åka de sju milen till mormor.
Längs vägarna, som på sina ställen knappt var farbara, såg vi hur nedtyngda träd låg över elledningar överallt.
Hemma hos mormor, i Offerdal, hann vi precis äta, sen gick strömmen. Senare fick vi veta att stora delar av Jämtland var utslaget.

Idag är strömmen tillbaka hos mormor och jag har provat att koppla upp mitt modem. Det var helt fantastiskt att surfa i 52 kbits hastighet! Hemma, om jag ens lyckas koppla upp mig, får jag inte mer än 7 kbit innan jag blir nedkopplad igen. Vissa dagar har jag faktiskt hunnit få hem något SPAM eller så innan linjen brutits igen.

Om några dagar är det möte i byn. Det är Jämtkraft som ska fråga oss markägare om de får gräva ned sina kablar, samt lägga kanal för fiber, över våra marker. (De framlägger ärendet den vägen).
Det är ett möte jag har skrikit mig hes att få till stånd i rätt många år nu. Att det till sist blir av beror inte på mig, utan på att vår förra regering samt lagstiftande församling sent omsider stiftade en lag så att elbolagen blir skyldiga att betala dryga böter om de inte levererar den vara vi kunder betalat för. Vi tvingas trots allt att betala fast abonnemang just för att ledningarna ska finnas där och fungera.
Vi betalar och betalar, och varje vinter slås vårt elnät ut, jag vet inte hur många gånger. Samtidigt gör som bekant alla elbolag rekordvinster varje år.

Ibland kan jag tycka att det är en smula märkligt. Vi har skapat en tillvaro där abstrakta juridiska personer, så kallade aktiebolag, kan tjäna miljarder medan vi vanliga människor, alltså verkliga juridiska personer, bara har att betala och betala, men bland annat inte får den ström vi betalat för.

Fast det är fiffigt förstås. Aktiebolagens styrelser kan i skydd av sin abstrakta juridiska person hitta på de mest ogenomträngliga premiesystem åt sig själva och på så sätt får varken personal, kunder eller aktieägare något kvar i sina plånböcker, men en liten, liten klick människor blir väldigt, väldigt rika.
Fiffigast av allt är att alla större aktiebolag med lite volym verkar ägna sig åt detta. Från elbolag till försäkringsbolag, sådana som exempelvis Skandia.

Sådana tankar gör att jag skottar väldigt hårt och bra när jag ska gräva fram mitt infrusna hus.

Djingis hemsida flyttar.

I exakt 33 dagar har jag haft krångel med att byta webhotell till hemsidan www.djingiskhan.com

Jag är aningslös vad problemet med flytten bestod i. Det nya webhotellet envisades med att ständigt skicka mig koderna igen och igen och igen, istället för att anmäla flytten till dem som administrerar .com-adresser.

När den nya hemsidan kan öppnas har jag ingen aning om. Jag är helt i klorna på webhotellens nyckfulla sätt att ta hand om sina kunder.

Adressen ska även fortsättningsvis vara www.djingiskhan.com

Förhoppningsvis funkar det hela om någon vecka.
Då får vi också se om jag ska migrera den här bloggen dit.

(Detta inlägg gjordes av Spacelounge eftersom någon har haft av telefonkabeln till Anders by. Efter lagning går det att ringa, men knappt. Att koppla upp sig med modem är inte att tänka på.)

Stockholm station

På väg hem. Sitter med Odin i knät och surfar. Passar på eftersom telefonledningen hemma varit dålig senaste veckan. Jag har inte kunnat använda internet, inte heller har jag kommit åt min mejl eller kunnat uppdatera bloggen.

Tre städer

På turné genom natten. Väskan fylld med böcker. Den är tung och när jag står ensam och fryser på en perrong som denna undrar jag varför jag skriver så tjocka romaner som jag sen måste släpa på. Tre städer, tre föredrag ska avverkas inom loppet av 24-timmar.

Fristads folkhögskola, elva timmar tåg hemifrån. Folkhögskolor är alltid mänskliga och varma. Jag höll föredraget i en gammal anrik officerspaviljong som folkhögskolan övertagit. Mitt framförande var det första i en serie kulturkvällar skolan anordnar. Av uppslutningen förstår jag att de har lyckats skapa en god och bra tradition.

På rätt sida perrongen? Inga skyltar, ingen personal. Inga medresenärer. Klockan är fem på morgonen. Jag ska vidare till Stockholm.

Föredrag nummer två. Det handlar om klimatförändringar genom historien och det hålls inför avdelning H, Naturvårdsverket strax innan lunch. Tröttheten börjar komma krypande. Efteråt känner jag att jag har ticks under höger öga. Jag har bytt tåg sju gånger och varit på resa i sjutton timmar, sovit fem.



Sambiblioteket i Härnösand, efter ytterligare några timmar tåg och en timme i buss byter jag ämne och pratar om dyslexi. Jag klarar föredraget men efteråt säckar jag ihop i baksätet på Johans och Kerstins bil. De skjutsar hem mig. Johan säger innan jag somnar att han tycker det är märkligt att man kan tjäna pengar på att stå och prata. Jag håller med, men säger:
- Jag tar inte betalt för att prata. Jag tar betalt för att resorna nästan tar död på mig.

Ibland tar det tid

I fjorton år har jag samlat information om mongolerna och Djingis Khan. Bland annat har jag försökt att förstå hur deras tumring som de spände bågsträngen med såg ut. Tidigare har jag läst om denna tumring i många historikers verk. Det har hetat: ”En läpp utgår från ringen och ligger över tumdynan” eller ”En tunga går ut från ringen varmed strängen hålles med pekfingret”, eller ”Ringen är av horn eller sten och ett hack finns i den”.

Genom åren har jag tillverkat oändligt med prototyper. Mest har jag använt korkmattsbitar och tejp för att bygga enkla modeller för hur ringen kan ha sett ut. (Prototyperna är så fult gjorda att jag valt att endast publicera en suddig och dålig bild).

Idag är 14 års mödosamma efterforskningar efter denna detalj över tack vare en nyvunnen vän på bågskytteklubben. Han såg direkt att jag hade en ryttarbåge och sade spontant till mig att jag borde ha en tumring att skjuta med.

När min förvåning lagt sig kom vi naturligtvis i samspråk. Några timmar senare satt jag vid min dator hemma. Mikael mejlade mig koreanska länkar.

Jag har letat på fel ställen. Jag har inte letat i Korea, men det var där de fanns. Åtminstone lätt tillgängliga på nätet.

Äntligen har jag tillverkat en riktig tumring. Inte i horn, som jag egentligen vill, men av björk, och det duger gott.
Fast från början var det förstås bara meningen att jag skulle skriva historiska romaner om Djingis Khan. Inte tillverka grejer.