Den förhärskande tron är att folk som bor i stora städer är mer storsinta än andra. De lär enligt samma hörsägen vara mer toleranta.
Man kan undra vad sådana föreställningar kommer sig av, för man behöver inte gå långt eller gräva särskilt djupt, för att slå hål på den moderna myten att den moderna, och underförstått bra och goda, människan bor i storstaden. Det räcker med att skumme lite i brottstatistiken från exempelvis år 2006. Den visar att dubbelt så många hatbrott begicks i Stockholm än i samtliga andra städer med färre invånare än 90 000. Statistiken visar att hatbrotten var ännu färre på landsbygden, närmast obefintliga.
Jag har valt denna enda parameter eftersom den är så tydlig och hatbrott blir på så sätt en bra mätare på vad som händer i människor i stora städer. En tes är att människor i stora städer blir så avidentifierade att människor istället för att se individer börjar bedöma varandra efter gruppgemenskaper och andra abstrakta konfliktlinjer. Är du svensk eller invandrare? Är du man eller kvinna? Rasist eller antirasist? AIK:are eller inte? Nollåtting eller har du andra skumma siffror i ditt riktnummer?
Man får numer inte säga ordet neger i Sverige eftersom ordet anses nedsättande – och kan leda till smygrasism. Vår by är ett undantag. I vår by får man säga neger. Normsättare är ”negern” själv, en av mjölkbönderna i byn. På alla hans traktorer och större motorredskap står det med stora bokstäver ”NEGERNS”.
Så heter hans företag och så kallar han sig själv. Det underlättar för oss alla eftersom han är den enda svarta bonden i byn.
Frågar man honom om saken säger han: ”Men va fan, jag är ju Neger!”
När man bor i en by som vår blir man vare sig avidentifierad eller tillhörande en abstrakt och främmande grupp om man kallas Negern eller Greken eller Handlaren. Tvärt om. Dessa ord bildar istället epitet som stärker personligheten. Jag kallas givetvis ”Den galne författaren”, eller kort och gott ”Fattarn”.
I vår by finns inget abstrakt hat av någon sort riktat åt något håll. Däremot förekommer invecklade släktfejder där folk är sura på varandra i generationer, men ur dessa intressanta familjefejder uppstår ingen laserman som skjuter på för honom anonyma offer, inga gatstenar kastas in i någon tredje persons fönster för att en helt annan grupp håller ett demokratiskt möte, så som skedde i Göteborg när tillresta hopar av folk gick bärsärkargång, uppnåendes ingenting annat än förstörelse hos helt oskyldiga affärsinnehavare.
På det hela taget uppträder människan, som grupp betraktat, mer som människa i små byar som min än vad hon gör i Stockholm och här biter jag mig i skägget eftersom jag genom att skriva detta hemfaller till en generalisering.
Det jag ville komma fram till var att i storstäder generaliseras människan, medan i min by är vi alla individer inför varandra.
Med min kinkade son i knät lyckas jag för tillfället inte ta mig ur den semantiska fälla som jag med sådan list gillrat åt mig själv, utan tvingas avsluta här.
Med hopp om att det ändå blev en begriplig text.
9 kommentarer:
Mycket begripligt och mycket bra!
Det är ju synd att det går på så mycket tok i större städer då det egentligen kan bli så mycket bra. Fler och andra människor från olika kulturer, ett enklare sätt att lära om andra, knyta nya kontakter. Istället bli vi skiträdda och bankar på folk...märkligt.
Men jag tror på städer som sådana, det kanske är själva staden och politiken i den, och i samhället i övrigt som ska ändras så vi kommer närmare varandra...
... och trygghetssökandet som blir. Flyttar svenskar till Spanien blir det svenskbyar...
Flytttar irakier till Sverige hamnar de i samma förort... osv.
I staden försöker vi bygga våra trygga öar med likisar... vilket inte funkar...
Och vi verkar vara för få som vill och vågar umgås över de där totalt galna och felaktiga abstrakta gränserna...
Identitet, ordet innebär för en människa som har en egen identitet en intigritet som bottnar i och ger en tydlig bild av den man utger sig för att vara, därför blir avsaknaden av ovanstående (läs stadsmänniska)ett trauma. Denna trauma förvandlas till ett sökande där gängbildningar för unga lätt blir en grogrund till kriminalitet. I avsaknad av politiska kraftag och stödjande av intresseorganisationer som kan suga upp denna villrådighet, bildar dessa "skuggmänniskor" en fara för den samhällsuppbyggnad som fanns exvis på 50-talet.
Tro nu inte att jag har för stor tillit till ovanstående, men det kan svara för en del av den struktur som samhället snart krackelerar för om man inte ändrar nonchalansensen i grunden för ungdomslikgiltighet. Statsmaktsapparaten förlitar sig i mångt och mycket på de redan uppbyggda strukturer som byggdes exvis under 50-talet man har misslyckats att följa med i samhällets ytterligheter och ser inte de dessa problem utan tar till polisen i arbete att rensa. Men där blir det fel, för polisen bara styrker den skillnad som grupperingarna i samhället skapat och som politikerna missat.
Jag lever själa många veckor under året i ett litet samhälle där jag fått en plats och ses som den jag är utan att möta misstro annat än i vissa förstagångsmöten men faktum är att den misstron oftast utbyts i gemenskapskänsla.
Det blir ett osynligt band mellan dessa snabba möten som sällan klipps av.
Redan efter några minuter där man har vägt varandra i en sorts
osynlig "viktighetskontroll" har gemenskapsbandet bundits. Mycket beroende på att man tar varandra på ett allvar men ändå har en räv bakom örat. I det lilla samhället som du tillför något (försök inte komma och vara klämmtjäck och besservisseraktig för då kommer du inte in) har ett osynligt behov av att fylla luckor som det saknats någon i. Så byggs ett samhälle!
Visar det sig att du inte är pålitlig kan du glömma att någosin visa dig i det lilla samhället igen, för den stämpeln tar man aldrig bort. Det är därför man kan komma som tidigare kriminell och starta ett nytt liv. Om du inte faller in i kriminallitet igen utan behandlar den kraft du ger till samhället i positiv gemensam anda skiter folk i vad du gjort tidigare. Inte för att detta gäller mig utan det är kunskap jag fått av nyinflyttade som visat sig inte kunna avstå från tidigare kriminell belastning och fortsätta den belastade banan.
I byn där vi bor är vi kända för dom där man inte umgås med men det beror mer på att vi inte har så stort behov av att umgås när vi är där, då vi i vårt yrke, i staden, träffar 100-tals människor varje dag. Men vi är sedda och respekterade. Man kan säga att vi stör inga och blir heller inte störda. Distansen finns där.
Men det första jag gjorde när vi flyttade in i byn var att jag gick till bonden och frågade om han behövde hjälp med höbärgningen och det behövde han, på så sätt lärde jag känna alla bondens närmaste vänkrets och på den vägen är det.
Numera är jag med i notdragningen, älgjakten och lite av varje så nog har vi blivit mottagna...
hälsar UiU.
Snacka om obegriplig text ovan, men jag blev så exalterad att jag glömde att redigera texten innan jag la ut den!! Hoppas ni förstår andemeningen hälsar UiU
Jag håller absolut med om att rasism eller annan dålig kategorisering inte handlar om orden i sig. Om man bara använder orden praktiskt och rationellt och inte lägger till en massa historiskt bagage, så fyller de bara sin funktion.
Däremot kan den som inte känner till de människor som använder orden, reagera negativt och det är ett skäl till att vara lite försiktig med ordvalet när man möter nya människor. Och det brukar ju folk vara också.
UiU: Lite småkvistigt en bit in, men vi fötstår din andemening'!
Åsa: Ja, man ska vara noga och försiktig med ord...
En gång gjorde jag bort mig ordentligt. Det finns två killar, som råkar vara homosexuella, som startat världens bästa osteri i en by ca 10 mil bort.
Inne i Östersund snackade jag vitt och brett om "bögarnas ost" hos en krögare...
Jag trodde han begrep, att ordet "bögarna" i detta fall var familjärt och vänligt eftersom jag just bott hos bögarna och hjälpt dem med deras ost.
Men det misstolkades helt och hållet, krögaren lever fortfarande, nu flera år senare, i tron att jag har bögfobi... Dock, det viktiga i sammanhanget, krögaren kör med bögarnas ost!
Så jag sabbade i vart fall inga affärer!
"bögarnas ost", vill du vara så vänlig att utveckla det där???
Hovslagare: Framgångsrika Skärvångens bymejeri. Deras prisbelönta Bleu har slagit ut franska förlagor i olika internationella smaktävlingar.
Finns på vår ICA i byn. Finns i alla affärer i Östersund. Finns även på mer välsorterade delikatessavdelningar i Sthlm och på andra ställe i landet.
Helt enkelt skitfina ostar!!!
Både av get- och ko-ost.
Skicka en kommentar