Skratt klarare än kristall

Sommarkväll i huset vid skogens rand

Dukar ute
barnen springer omkring
tjo ho
och över allt
förbi ängarna
högre än fågelsången
och molntussarna
hörs mänskobarnens
- mina barns -
skratt klarare än kristall

en klump i halsen av
det dubbla jag allt oftare erfar
och jag sväljer
klarar rösten och ropar
- Ra ra ra rabaaarber paj!

och barnen rusar fram
över så mjukt grönt gräs
att mitt öga en kort stund
verkligen, verkligen,
får för sig, att världen,
hela världen,
är precis så vacker
som mina näthinnor
och öron
i denna stund tror