Vi lever i ett ekonomiskt och politiskt system som har förfinat en enda kvalitet och vi mäter den i stigande vinster. Allt medan värdet, det långsiktiga värdet, för varje företag, varje samhälle, varje gemenskap är att inspirera till tillgivenhet och lojalitet.
Besattheten att generera kortsiktiga vinster har skapat företag som ingen egentligen vill jobba för eller köpa av.
Jag är visserligen anarkist, (därefter socialdemokrat), men jag har ändå alltid uppfattar det som att den fria marknadsekonomins huvudsyfte aldrig varit att bara fokusera på pengar. Pengar har alltid varit ett resultat av verksamheten, inte dess målsättning.
Det finns en effektiv grupp som inte ser det så, gruppen har bara en motor, ett mål, och det är inflytande. För inflytande kan genast växlas till pengar. Stora pengar. Det är den nya tidens välutbildade legoknektar.
Soldaterna i den armén kallas lobbyister.
_____________________________ * Bild: Kondottiär, Leonardo da vinci
Jag vill givetvis följa upp den tanketråd jag och Erik Laakso började spinna om upphovsrätt (se föregående inlägg).
Men jag hinner inte. Jag besöker företag och har även i den närmaste framtiden en rad inbokade möten.
Tid därutöver tillbringar jag på bästa sätt, med familjen. Vi bakar bröd och vi går på cirkus.
Upphovsrätten får vänta, hur än spännande den är. De som har följt min blogg vet att jag hela tiden har förfäktat en revision av upphovsrätten. I förra postningen tog jag steget fullt ut och ställde mig i positionen att det troligen blir en bättre värld om vi skippar den helt.
Det kan också vara så att det bör finnas en upphovsrätt, inte för att som nu skydda fel part, utan för att verkligen skydda den som uppfinner eller arbetar fram något helt nytt.
Immaterialrätten skapades en gång med intentionen att stimulera kreativiteten i samhället – allmänhetens bästa var därmed fokuset – Idag har Immaterialrätten fått sitt eget liv och få verkar vilja se om Immaterialrätten verkligen uppfyller sitt ursprungliga syfte.
IPRED, ACTA osv är sprungna ur upphovsrätt och immateriell rätt. Jag hävdar att även den grasserande korporativismen är det.
Marknaden - eller om man så vill - kapitalismen, behöver regler för att hålla sig inom vissa anständiga ramar. Då kan marknaden bli vår goda tjänare.
Jag ser ingen annan lösning än att ha marknadsekonomi.
Men istället hittar nu politikerna på att spä på den råa girigheten genom att införa lager på lager med sjuka lagar som för oss mot en sort korporativistisk maffiaövervakarstat.
* * *
Tänk att ingen tagit patent på det bröd min son bakar. Så vi inte kunde baka brödet utan att betala en dyr avgift eller att hr Pontén själv dök upp i bakstugan!
Istället är det så att man frikostigt delar med sig av receptet för att fler ska få njuta av det goda tunnbrödet.
Som vanligt har Piratpartiet en poäng där: Att dela med sig är en sorts kärlek.
Den intellektuella äganderätten är inte intellektuellt försvarbar.
Vågar man skriva så?
Äger det giltighet?
Jag tror det, och jag tror att min nätkompis tillika (S)-kompis denna gång tar miste i sin skrivning på Arvidfalk att "Övervakningssamhället, inte upphovsrätten är problemet", trots att vi tar avstamp delvis ur samma tankegods, en artikel i DN av Magnus Wiberg fil dr, gästforskare vid Harvard university.
Min vän, även afk, Erik, har rätt till hälften. Så länge vi talar om politisk eller statlig klåfingrighet och där politikerna bakom tekniska termer som att de "bara vill filtrera" vad som passerar i kablarna på Internet, gömmer den verkliga sanningen.
Det går inte att "filtrera" utan att "avlyssna" och bland annat Åsiktsregistrera.
För att "filtrera" måste man avkoda och läsa och sätta ihop begripliga ord av de ettor och nollor som far förbi.
Att filtrera innebär att åsiktsregistrera, könsbestämma, nationalitetsbestämma, religiositetsbestämma och på så vis kunna riskbedömma de annars intetsägande sifferkombinationerna som passerar: 010011001010001101001010...
Annars kan man inte utläsa något vettigt. Man kan vare sig fånga påstådda terrorister eller storskurkar, eller romer, om man råkar bo i Berlusconis Italien.
Tänk er FRA:s superdator och svensk FRA-lagstiftning i Berlusconis händer.
Så fort och lätt är det att få en misshaglig figur vid makten. Det händer att Silvio relaterar till sin föregångare Benito med ett rent familjärt tonläge: "Han var en godhjärtad, välvillig ledare utan blod på sina händer."
Efter denna italienska utsvävning vill jag alltså ge Erik delvis rätt i sin skrivning på Arvidfalk. Men jag ger bara rätt halva vägen.
För när vi kommer till kapitalets vilja att fortsätta att inte bara tjäna stora pengar, (Jag menar stora pengar) utan även kontrollera oss alla - dessutom få eller förskansa sig större och bättre makt än polisen, då är det upphovsrätten som ligger i botten.
Upphovsrätten är boven.
Den stora feta boven.
Upphovsrätten, alltså att somliga företag har fått lagligt monopol på vissa saker, är själva drivkraften bakom lagar och direktiv som IPRED och ACTA.
På så sätt är upphovsrätten farlig, inte bara för den personliga integriteten utan utgör en direkt fara för demokratin.
Men detta är bara halva sanningen. Den andra halvan av sanningen är att upphovsrätt, även det som kallas immateriell rätt, är direkt skadlig för samhällsekonomin.
Till min förtvivlan är det ännu endast ett enda parti som förstått vidden av detta.
Och man beskyller detta parti för mycket: bland annat att det bara rör sig om en hop unga, företrädesvis fjuniga, flummare som vill ha allt gratis. Men det handlar inte om det och det är inte så.
Jag har följt detta parti med sitt i sammanhanget rätt missvisande namn en längre tid nu. Visst, det äger en viss populistisk yta och många dras nog med bara i en allmän och rätt oartikulerad misstro till etablissemanget. Samtidigt äger detta nya parti det största filosofiska djupet i Sverige idag.
Så tragiskt är det.
Så förbannat idéfattigt är bland annat mitt eget parti, SAP.
Piratpartiet har fattat hela vidden av det ekonomiska drama vi lever i.
Vi är alla gisslan i en ekonomi som är sjuk.
Piratpartiet har fattat en sak till. Detta rör inte den gängse höger-vänsterskalan. Oavsett om man är höger eller vänster inser man att vissa saker är omoraliska, såvitt man lyckas få information, men även tränga in i problemställningen.
Upphovsrätt är omoraliskt eftersom den gynnar framväxten av helt fel saker.
Upphovsrätten skyddar inte den lilla upphovsmannen, utan det har växt fram ett helt annat mönster.
Det finns några få aktörer, (läs skrupelfria företag) som vill fortsätta att inte bara vara störst, de vill inte ens "bara" fortsätta bli ännu större; nej, de vill utöka sina redan gigantiska ekonomiska resurser och makt med helt nya medel, de vill tillskansa sig legala möjligheter att utöva utpressning, att inte ta lagen i egna händer, utan "få nya utpressarlagar direkt i sina händer" av våra folkvalda (marionetter, höll jag på att skriva) politiker.
Det är därför och precis så IPRED kom till. Det är därför vi har märkliga jurister i Sverige som utövar sitt yrke på ett milt sagt burdust sätt, som passerar alla gränser för lagliga hot om tillstånd för en icke-polis att göra intrång i en lägenhet... Bland annat säger denna jurist från underhållningsindustrin som alla numer vet namnet på: "Du är gripen" och saker som, öppna annars vet du att det bara blir värre... (klippet hittade jag hos O Swartz)
Jag tänker inte argumentera mer. Jag ber er istället hovsamt att läsa Magnus Wiberg fil dr, gästforskare vid Harvard university, text i DN.
Edit: En annan vinkling som delvis fördjupar, delvis bara pladdrar sönder perspektivet bjuder Tommy Hjalmarsson, IDG på här.
För det är här, mina vänner, vi måste finna en ny politik och en ny lagstiftning.
Vi måste orka samma fantastiska intellektuella ansträngning som många i Piratpartiet redan företagit.
Men vi måste också ta oss längre. Vi måste börja fråga oss vilket samhälle vi vill ha och för att undvika den gamla höger-vänsterskalan försöker jag uttrycka det så här:
En värld som strävar mot neoliberal kapitalism å ena sidan, eller å den andra, en värld där vi försöker bygga in solidaritet och verklig frihet redan i själva samhällsväven?
Det har redan börjat falla in lämpliga och pedagogiska kommentarer på Morgans blogg, men det är av yttersta vikt att vi fortsätter att hjälpa Morgan att förstå hur världen ser ut.
En på alla sätt anspråkslös byggnad i Lit. Ett nedlagt kommunhus, som genom byföreningens försorg återuppstått.
Jag skulle förbi idag på väg in till min första anställningsintvervju på över 22 år. Jag tog kameran med för att dokumentera och kunna rapportera om något var på tok.
Till min glädje fanns alla valsedlar på plats. Jag hade inte för avsikt att själv rösta på Piratpartiet, men jag ville att sedlarna skulle finnas där.
Min kandidat, Jens (S), behöver känna flåset i nacken från PP.
På det hela taget behöver vi alla påverka de gamla "sittande" partierna allt vi kan. En otroligt stark påverkan blir med automatik given om/när Piratpartiet erövrar mandat. Samtidigt ska vi vara på det klara med att PP behöver goda och vettiga allierade.
Jag ska erkänna att jag våndats en del, för det finns en annan bra kandidat i S, Åsa Westlund, och jag delar till fullo Johans analys varför, se hans inlägg här.
Men liksom Johan valde en lokal representant väljer jag min lokala kille som jag dels känner, dels kan prata med direkt och därmed kan påverka.
Jag hört till dem som klagat och skällt mycket på demokratin. Och jag hävdar med viss envishet fortfarande att det finns fel och brister.
Samtidigt när jag blickar tillbaka på tiden från 8 oktober då jag blev en av de aktiva i Riksdagssvar.se och fram till nu - och inser vad som hänt blir jag frapperad:
Jag, då en hemmavarande pappa med 3 småbarn, har varit med att skriva 4 motioner som blivit antagna i flera arbetarkommuner, som nu är på väg till socialdemokraternas partikongress.
Jag har hållit föredrag om FRA och IPRED inför sossar.
Jag har våldgästat min närmaste boende riksdagsman för att lära honom om FRA och IPRED - och när jag häromdagen träffade honom av en slump sa han att han vill komma hem till mig på en fika.
* * *
Jag uppmanade tidigare till en utbildningsutmaning. Jag menar det fortfarande. Hugg tag i närmaste parlamentariker och snacka!
Så nära kan man komma makten och vill det sig väl har jag snart även en EU-parlamentariker i bekantskapskretsen.
Vad är det om inte ganska nära och direkt demokrati?
Såvitt vi medborgare engarerar oss en smula så kan vi påverka. Jag börjar tro att det bara finns ett allvarligt hot mot demokratin; likgiltighet.
Fortsätt brinn.
Alla valsedlar på plats. Trots att jag inte röstar PP blev jag mycket glad att deras valsedlar fanns på plats.
Vi lever i ett ekonomiskt och politiskt system som har förfinat en enda kvalitet och vi mäter den i stigande vinster. Allt medan värdet, det långsiktiga värdet, för varje företag, varje samhälle, varje gemenskap är att inspirera till tillgivenhet och lojalitet.
