måndag, augusti 17, 2009

Sputnik och kreativiteten


Igår googlade jag på "teorin om allt". Det som fångar mig är att de fysiska konstanterna är vad de är.

Man kan fråga sig varför dessa konstanter har sina värden. Hade de inte dessa värden skulle inte solen brinna så länge som den gör, vara för varm eller kall. Universum så som vi känner det skulle kollapsa.

Vetenskapen har tagit fram och räknat ut konstanterna, men kan inte svara på frågan: Varför har de fått just sina exakta värden?

Här fladdrar jag ut i oändliga fantasier. Jag struntar i att jag inte har någon som helst skolning, vare sig i astronomi eller fysik.

Jag tänker: Vårt kosmos är en lokal företeelse bland många.

Bara en enda sådan tanke, som jag har svårt att förklara och dela med mig av, förskjuter på ett häpnadsväckande vis alla mina tidigare perspektiv och tankar.

Samtidigt är satsen helt värdelös. Den tar mig inte vidare till en ny förståelse, men kanske kanske är den ett litet steg på vägen.

* * *

Fantasi och kreativitet står inte särskilt högt i kurs. Det är inte riktigt vad våra regeringar prioriterar. Tvärt om, våra styrande uppträder närmast som vore de paranoida.

Strax innan jag föddes fick ryssarna för sig att skjuta upp Sputnik. Denna uppskjutning, som skrämde skiten ur västvärlden, satte fart på saker. Plötsligt chockades det igång åtgärder som skulle befrämja kreativa insatser. Man inledde rent av i stor stil en hel del kreativietetsforskning i USA.

Man insåg att kreativitet förutsätter fantasi. Man lärde sig stora saker och det stod inte på förrän man satt människan på månen.

Det är över 50 år sedan man kom på detta. Idag gör vi precis tvärt om och det ser nästan ut som en samlad tanke, som en signal eller ett bevis på att liberalismen är död och det progressiva i socialdemokratin också det lever en tynande tillvaro.

Istället för att möta informationsteknologins möjligheter med ny och bejakande lagstiftning försöker man strypa och kontrollera medborgarna med åtgärder och lagpaket som FRA, IPRED, ACTA, Stockholmsprogrammet, datalagringsdirektivet.

Istället för att skapa en skola som befrämjar kreativitet och utveckling sätter vår till namnet liberala skolminister igång att införa en total kontrollapparat allt längre ned i åldrarna, där man ska mäta helt ointressanta kvantiteter fakta, istället för att lägga krutet på att utveckla den kommande generationen.

Istället för att möta klimathotet med nya kreativa lösningar, så börjar man mäta och kontrollera och dividera om påhittade gränsvärden, man börjar handla med utsläppsrätter och kvoter som är tagna ur luften och inte har det minsta med vad atmosfären tål, allt för att låta industrin fortsätta köra med befintlig och energislösande teknologi - och dessutom tjäna pengar på handeln med de nya fiktiva värdepapperena gällande utsläppsrätter.

Kort sagt, man inför olika kontroller inom alla områden som är mänskligt kända. Man gör det utan att fråga sig vad man egentligen bör kontrollera, än mindre frågar man sig vad man kan vinna med kontrollen. Man har bara fått för sig att kontroll är nödvändigt.

Man kontrollerar snart sagt allt och dödar därmed all frihet och kreativitet, och kommer därmed allt längre bort ifrån att kunna skapa en ny sputnik.

13 kommentarer:

miaisageek sa...

Men jösses, inte en enda kommentar? Love this inlägg!

Du förmedlar en sådan där hopplös känsla jag ofta känner. Det är som om man, särskilt i maktens korridorer, tappat sugen och intresset för framsteg och utveckling. Man står hellre kvar och hackar samma ynkliga brödbit i allt mindre bitar än bakar nytt (och mer) bröd. Sorgligt och deprimerande.

Anders sa...

Visst är det konstigt :)
jag tycker själv att jag snuddar vid något viktigt här som jag skulle vilja utveckla vidare.

så jag hade nog hoppats på någon fler kommentar, gärna en liten diskussion, för sådant kan ju föra tankarna vidare.

Martha sa...

Bra Anders! Nu börjar mina tankar snurra igen. :)

Peter Madison sa...

Jag har läst och tänkt och läst och tänkt igen på det här inlägget hela veckan och jag tycker precis som du att du snuddar vid något väldigt viktigt. Mest av allt har jag blivit ledsen över dårskapen som härjar just nu.

Hur blev det så här? Vem vill att det ska vara så här? Varför lägger vi våra röster på de som skapar allt det här?

Politiker och beslutsfattare lyssnar inte längre på folket och folket verkar inte förstå vad de röstar på och vilka konsekvenser det för med sig.

Hur väcka folket? Hur väcka politiker och beslutsfattare?

Den väg vi och samhället nu går på är en mycket dålig och farlig väg och jag vill inte vara med i den skapelsen. Ta mig härifrån.

perraj sa...

Hej!
Jag har också haft det här inlägget i bakhuvet ett tag, och jag kommer att kommentera senare (måste iväg nu). Som Peter Madison utvecklat frågan nu, kommer jag att tänka på en youtube med Kim Michaels, som är bland det bästa jag sett. Och alla jag har visat detta för älskar den.
Länkar brukar inte funka så bra att lägga in här, men jag försöker; den heter annars "The Ongoing Revoulution in Consciousness"
Länken finns oxå utlagd på min blogg i marginalen... kommentera gärna. Ha de gött så länge!

http://www.youtube.com/watch?v=rS_x6WJ-z0A&feature=channel_page

Anders sa...

@ Martha: Jag hoppas att jag i ett inlägg snart ska kunna skriva om mötet mellan religion och vetenskap. Det finns fysiker som prästviger sig eftersom de anser att fysiken visst är spännande och intressant, men faktiskt inte svarar på de viktigaste frågorna.

En forskare uttrycker det ungefär så här: Gud valde att skapa liv som kunde utvecklas genom evolution. Hur skulle vi annars kunna prata om fri vilja? Gud skapade förutsättningen för liv, men för att vi verkligen skulle bli fria så ligger så att säga evolutionen mellan oss o Gud. Hade vi varit direkt skapade, sådana vi nu är av Gud, hade vi i sann mening inte kunnat bli fria.

Det finns alltså ingen motsättning mellan big bang, evolution och vetenskap å ena sidan och Gud å den andra.

Anders sa...

@ Peter: Ja, hur väcka folket?!
Men man får inte ge tappt.
Och vi får ju tillsammans fortsätta att försöka urholka stenen.
Vi bloggar.

Ibland blir jag lite hoppfull ändå när jag tänker på dem jag träffat inom S. Det är ju helt vanliga svennebananer, med fel och brister, givetvis, män ändå. De är hyggliga prickar som vill rätt saker och också de inom sitt parti försöker vrida det åt rätt håll.

Ibland kan jag tänka att alla som jag har i min bloggrulle och ett gäng till istället för att blogga, faktiskt borde gå in i valfritt parti och lägga samma tid där.

Det skulle kunna göra enorm nytta att vitalisera partiarbetet...

Anders sa...

@ Perraj.
Jag har kikat på videoklippet.

Det får mig att tänka på att det trots allt genomförs en hel del vettig psykologiforskning.

Bland annat har man konstaterat att människans största emotion är RÄDSLA.

Vi har 3 av varandra oberoende system som hanterar Rädsla.

Limbiska systemet som ju reagerar reptilvis på hot och faror, får oss att fly eller slåss.

I miljontals år har vi haft nytta av limbiska systemet och först för säg 10.000 år sen började vi agera lite mer planerat... Med Grace som Tolle säger...

Vi kan också tänka och resonera förnuftigt om rädsla eller saker som hotar oss. Detta sker i hjärnbarken.

Grejen är att medan hjärnbarken behandlar ett rädslokomplex så skickas det hela tiden signaler till limbiska systemet om detta.

Säg att första bilden ser ut som ett foto bara framkallat till 10%, denna bild skickas genast till limbiska för att reptilhjärnan ska kunan värdera om bilden är farlig, om det är dags att fly eller slåss.

När bilden framkallats till 11% så skickas den åter till limbiska, osv.

Detta kan medföra att limbiska får för sig att en bild ser farlig ut vid 12% och försätter kroppen i flyktläge. Vid 40% framkallning i hjärnbarken tror limbiska plötsligt att bilden ser rätt harmlös ut, limbiska slutar att sända ut stresshormoner...

Vi har ytterligare ett system, utöver tankeprocessen i hjärnbarken och "skräckkörteln" limbiska, men jag kommer inte på rak arm ihåg hur det funkade.

Minns jag rätt handlar det om ett mycket långsammare varningssystem som hör hemma i pannloben.
Det är här, framme i pannloben, där också personligheten sitter, som vi bearbetar den "panikinformation" som hela tiden pumpar ut ur limbiska systemet.

Beroende på hur pannloben tolkar informationen så framträder en modig person eller en feg (snarare till flykt) personlighet.

NÅ. Summan av de här systemen bli större än dess delar.
Vi äger också andlighet, förmåga till tracendens.

återknytningen till videoklippet du tipsade om är att jag nog vidgar begreppet lite, vi människor har å ena sidan lyckats skapa en fantastisk och globalt spridd civilisation som är komplex och underbar.
Samtidigt skrämmer den skiten ur oss och den är full av felaktigheter eftersom mycket i den är byggda på reaktioner som sker i limbiska systemet.

Vi styrs fortfarande i hög grad av rädsla.
Kampen mellan tro och icke tro är därför skarp och i botten ligger rädsla.

Men vi slåss också om olja i rädsla att mista livets goda (läs USA:s framfart att vidmakthålla sin märkliga civilisationsyttring som går ut på att varje invånare måste ödsla 8 ton olja per person och år för att må bra och vara lycklig...)

perraj sa...

Hej Anders

Kim Michaels klargör de två lägren på ett lysande sätt,
det andliga lägret och det vetenskapliga/materiella lägret.

Det tragiska är den konflikt som råder mellan dem. Hoppet är det samarbete som trots allt finns, och som kan gro.
Bägge lägren har sina avarter. I det första har vi dogmatisk religion, i det andra finner vi materialistisk ateism.

Jag är mycket vaksam när jag läser resonemang om hjärnans centra, dopaminer, signalsubstanser osv, när dessa intressanta teorier får "stå för sig själva".
När ingen ställer frågan: Vem gör det här? Vilken nytta har DU av att veta detta?. Och vem bekostar vetenskapen? Hur används det?

Det finns en blind tro på vetenskapen, som vore den en Sanningens Instans som ska leda oss rätt. Men jag menar att det finns en "scientific cleverness without wisdom", som är livsfarlig.

Ett exempel är reklam riktad mot barn, där vetenskapen (sponsrad av vem?) får feta anslag för att utforska hur hjärnan reagerar t ex på stimuli från en TV-skärm. En viss typ av stimuli utlöser "VILL HA"- reflexen. Barn är en tacksam målgrupp eftersom de är så öppna och oskyldiga.

Och om de ekonomiska intressena får råda fritt, är det de som dikterar hur vetenskap ska användas. Det finns intressen som vill att du ska tro att du är en materiell varelse, som behöver saker, som är beroende. Och de har redan lyckats ganska bra.

RÄDSLA är intressant att betrakta utifrån de bägge lägren. I det första (andligheten), är rädslan ett symptom på "förlorad identitet". Men den diskussionen handlar hela min blogg om.. och här håller stora saker på att hända. Här jobbar Eckhart Tolle och de andra...

I de andra lägret byggs ett samhälle upp runt din rädsla! Din rädsla används av krassa intressen för att - skapa behov. "Om du HAR detta, då är du cool". Det får barn lära sig och föräldrarna är ofta inte mycket bättre.

Och det har återigen med identitet att göra. En taskig identitetskänsla är förutsättningen för att du ska gå på det. Du SKA vara rädd! Då skapas behov! Du SKA tro att du är en liten identitetslös stackare, som behöver och behöver... för att VARA något bättre. Vilket aldrig lyckas, men Då behöver du köpa något mer..!

I grunden handlar det om
1: Du har allt inom dig (ingen rädsla)
2: Du har allt utom dig (rädsla!)

Rädsla är ett symptom på att något är fel. I det senare lägret anses rädsla som något "normalt". "Den som inte är rädd är dum" är ett uttryck som man har hört. Jag höll med om det själv, men har börjat tänka om...

Anders sa...

@ Perraj.
Fast jag håller inte med. Det finns massor av vetenskapsmän som ser helt andra saker.

Bland annat; De som forskar på att skapa en riktigt intelligent robot/dator inser att denna maskin för att bli riktigt intelligent måste "tro"...

Just i detta nu gör man banbrytande filosofiska upptäckter på de mest oväntade ställen.
Inom områden som astronomi, kvantfysik - och Artificiell intelligens har man börjat dra fullkomligt hisnande slutsatser.

Det lite märkliga är att det tagit så lång tid att återupptäcka det Emerson sa redan för så länge sen:
"Den religion som är rädd för vetenskapen vanärar Gud och begår självmord."

För tyvärr är det ju också så att många troende "vet" vad som är rätt. Alltså de är fullkomligt bokstavstroende och dogmatiska.

* * *
Hur som: det finns en spets av vetenskap som sakta men säkert håller på att rucka på allt detta tråkiga med de schismer vi nu ser...

perraj sa...

Hej
Bra att du inte håller med! Jag är lite pessimistisk ibland och jag har blivit alltmer medveten om detta.
Jag kommer nu att tänka på en otroligt intressant bok av Ken Wilber om kontrasten mellan vetenskap och religion. The Marriage of Sense and Soul. Positiv sak! Tankeväckande.

http://www.scribd.com/doc/4437664/WilberThe-Marriage-of-Sense-and-Soul

BTW: Det är lite trögt att lägga in kommentare här nuförtiden. Tekniska problem alltså. Man får försöka flera gånger innan de går in...

Anders sa...

Blogger trilskas ibland...
Och ibland funkar det galant.

Det bara är så...

Ska nu följa din länk innan jag går och lägger mig.

Fredrik sa...

Hej!

Sanningen kan inte organiseras.
Sanningen bara är.
Liksom livet.

Meningen kan inte vara att förstå skapelser. Utan att skapa. Utifrån där vi är. Och allt skapandet börjar i att "inte förstå".

All form av kontroll måste således vara sprunget ur att förstå, veta, säkerställa och sedan vidhålla vid någon form av paradigm. "Så här är det!" Typ.

Sann är den vetenskap som expanderar, nyfiket vet att allt är bara större och större och all info av något slag bara är pusselbitar i något hisnande.
Sann är endast den andliga övning som skänker överraskningar, som så att säga lotsar in oss i underlandet. Det egna och det kollektiva. Även där en ständigt expanderande historia.

Det verkar som att de som fastnar någonstans i något tillstånd blir en liten gränsvakt.
En liten polis. Eller sjuksköterska.
Någon som spelar den roll systemet angivit för dem - utbildat och examinerat.

Den som bryter sig fri och gör va fan som helst blir betraktad som galen. O måste stoppas.
Herregud, va gör han?

Jag måste bara i sammanhanget säga en sak: vi kan nog många vara överens om att mycket i vårat kollektiva samfund är åt helsike för inskränkt och förlamande.
Hur ska vi ändra på det?
Hur kan vi få våra institutioner att växa, expandera, transcendera, släppa sin kontroll, släppa sin bajsnödighet?

Det där med fyra års val känns alltmer fånigt. Och lite partipolitik känns ännu mer fånigt, ungeför som att gå med i studieförbund och föra diskussioner i någon källare.

Fan, böcker förlorar värde, plattor, tidningar, drömmar - hur gick det till?

Fredde