Sputnik och kreativiteten

Igår googlade jag på "teorin om allt". Det som fångar mig är att de fysiska konstanterna är vad de är.

Man kan fråga sig varför dessa konstanter har sina värden. Hade de inte dessa värden skulle inte solen brinna så länge som den gör, vara för varm eller kall. Universum så som vi känner det skulle kollapsa.

Vetenskapen har tagit fram och räknat ut konstanterna, men kan inte svara på frågan: Varför har de fått just sina exakta värden?

Här fladdrar jag ut i oändliga fantasier. Jag struntar i att jag inte har någon som helst skolning, vare sig i astronomi eller fysik.

Jag tänker: Vårt kosmos är en lokal företeelse bland många.

Bara en enda sådan tanke, som jag har svårt att förklara och dela med mig av, förskjuter på ett häpnadsväckande vis alla mina tidigare perspektiv och tankar.

Samtidigt är satsen helt värdelös. Den tar mig inte vidare till en ny förståelse, men kanske kanske är den ett litet steg på vägen.

* * *

Fantasi och kreativitet står inte särskilt högt i kurs. Det är inte riktigt vad våra regeringar prioriterar. Tvärt om, våra styrande uppträder närmast som vore de paranoida.

Strax innan jag föddes fick ryssarna för sig att skjuta upp Sputnik. Denna uppskjutning, som skrämde skiten ur västvärlden, satte fart på saker. Plötsligt chockades det igång åtgärder som skulle befrämja kreativa insatser. Man inledde rent av i stor stil en hel del kreativietetsforskning i USA.

Man insåg att kreativitet förutsätter fantasi. Man lärde sig stora saker och det stod inte på förrän man satt människan på månen.

Det är över 50 år sedan man kom på detta. Idag gör vi precis tvärt om och det ser nästan ut som en samlad tanke, som en signal eller ett bevis på att liberalismen är död och det progressiva i socialdemokratin också det lever en tynande tillvaro.

Istället för att möta informationsteknologins möjligheter med ny och bejakande lagstiftning försöker man strypa och kontrollera medborgarna med åtgärder och lagpaket som FRA, IPRED, ACTA, Stockholmsprogrammet, datalagringsdirektivet.

Istället för att skapa en skola som befrämjar kreativitet och utveckling sätter vår till namnet liberala skolminister igång att införa en total kontrollapparat allt längre ned i åldrarna, där man ska mäta helt ointressanta kvantiteter fakta, istället för att lägga krutet på att utveckla den kommande generationen.

Istället för att möta klimathotet med nya kreativa lösningar, så börjar man mäta och kontrollera och dividera om påhittade gränsvärden, man börjar handla med utsläppsrätter och kvoter som är tagna ur luften och inte har det minsta med vad atmosfären tål, allt för att låta industrin fortsätta köra med befintlig och energislösande teknologi - och dessutom tjäna pengar på handeln med de nya fiktiva värdepapperena gällande utsläppsrätter.

Kort sagt, man inför olika kontroller inom alla områden som är mänskligt kända. Man gör det utan att fråga sig vad man egentligen bör kontrollera, än mindre frågar man sig vad man kan vinna med kontrollen. Man har bara fått för sig att kontroll är nödvändigt.

Man kontrollerar snart sagt allt och dödar därmed all frihet och kreativitet, och kommer därmed allt längre bort ifrån att kunna skapa en ny sputnik.