Ett okomplicerat förhållande till konst

Från 2010specialbilder

Jag önskar att jag hade ett lika spontant förhållande som dottern Naya, 7 år, till det jag vill skapa, men det bor tyvärr en enorm tröghet i det jag vill åstadkomma.

Ett av problemen är att jag föregriper skeendet och redan innan jag satt händerna till tangentbordet utbrister: "Det faller platt" eller "Nej, det blir för banalt", eller "Hoppla, här kommer Godwin flygande!" (om jag fått för mig att blogga om vår fascistiska och korporativistiska tid, vilket jag anser angeläget).

Nayas angreppssätt är effektivare. Hon ser inte ut att tänka alls, men hon har alltid ett syfte.

Den här gången ville hon göra en present till farbror, min bror. Som den naturligaste sak förfärdigade hon en brud med uppblåsbara bröst. Viktigt var att tjejen själv tittade på tuttarna med "tittpilar".

Inget konstigt i det.

Ren och ocensurerad konst. Naya har åtminstone ibland föräldrar som låter henne hållas, så hon har ännu inte satt på sig genusglasögon. Ingenting förskräcker henne. Ännu.

Och här sitter jag med tillgång till hela Internets informationmängd och får inte tummen ur att skriva nästa rad i boken.